Ord och sånt

När jag får beröm för mitt sätt att skriva och när andra säger att de tycker om hur jag behandlar ord och uttrycker mig drabbas jag ibland av prestationsångest. Jag börjar tänka hur jag skriver och vad jag skriver. Fastnar i meningsbyggnad, subjekt, predikat och interpunktion. För att inte tala om ordval och en nästan sjuklig oro för att bli missförstådd. Det hämmar det språkliga flödet.

Det bästa är jag inte tänker alls utan orden bara kommer till mig. Struntar i Ord-Hitler som sitter på axeln och bara låter orden flöda. För vem tänker på korrekt meningsbyggnad och rättstavade ord i en text som roar eller engagerar? Sen kan man alltid korrigera. . Men ett vanligt simpelt blogginlägg publicerar man bara i alla fall jag. Den enda regel jag har är att aldrig publicera någon jag skrivit i affekt eller när jag är onykter. Jag ska kunna stå för det jag skriver.

Jag har börjat att skriva ner tankar och idéer som kommer. Direkt. Simplenote är min kompis. För kommer jag på något smart mitt i natten, när jag sitter på toa eller är ute på promenad minns jag inte alltid när jag sätter mig vid datorn. Så jag antecknar tankar och stödord.

På promenad torrbloggar jag nästan alltid. Det är helt sjuk.

När jag råkar ut för dråpliga saker är min första tanke hur ska jag blogga om det här?!

Men tänker jag för mycket på andras förväntningar låser det sig.

Prestationsångesten gör sitt intrång.

En gång i min ungdom, läs när jag var en osäker töntig lantis på snobbiga Agnebergsgymnasiet, hade jag en extrem prestationsångest. Till slut vågade jag inte räcka upp handen, för jag var så rädd för att svara fel, även om jag visste rätta svaret.

Är det något livet har lärt mig så är det att vi måste våga göra fel!

Vägen till den insikten har varit lång och krokig och jag har gjort både stora och små, banala och allvarliga fel. Men utan felen hade jag inte haft den kunskap och insikt jag har idag.

Det är av felen vi lär oss.

Och när jag tänker för mycket på förväntningarna på mig hämtar jag kraft i den insikten och bara är mig själv.

Och oftast har orden strömmat ur mig helt på egen hand innan jag har hunnit tänka.

Kontentan av detta inlägget är väl att vi ska våga göra fel och lära oss av felen vi gör.