Archive for the Category »tankar «

Lite fredagsord

Så är veckans lönearbete avklarat och lagt till handlingarna.

Ni vet ju att att jag älskar mitt jobb och stortrivs på alla sätt, men det är ändå skönt med fredag.

Kanske för att jag är B-människa och ser fram emot 2 hela dagar med sovmorgon. Även om jag vaknar tidigt på helgerna så måste jag inte gå upp kl.6.00. Det är stor skillnad.

Igår var jag så trött att jag lade mig vid 21. Att jag sen blev väckt av sönerna vid 23 och inte somnade om förrän efter midnatt gjorde inte så mycket. När jag slog upp mina blå i morse så var jag pigg och alert i alla fall   =)

Jag är så nöjd att jag putsade alla fönster förra helgen. Det sitter extra bra när vi har snö och kyla igen. Men jag är optimist. Det är Mars-snö, så den försvinner fort. Även om man får stå ut med lite slask. Snart är det vår ändå! I skrivande stund så regnar det.

Det var varit en händelserik och rolig vecka.

Lite besvikelse, massor av påhittighet och glädje och stor tillförsikt om en spännande och kreativ framtid.

Jag känner hur energin flödar runt mig på ett positivt sätt.

 

Nu blir det lite reklam.

En vän/kollega/konkurrent skickade mig en t-shirt som tack för att jag ställde upp på en intervju. Jag lovade att skriva om det i min blogg. Och det gör jag så gärna.

Nu är jag ju inte en typisk t-shirtbärare. Har det enbart när jag gör reklam för jobbet typ. Avskyr när det sitter tight i halsen.

Jag gillar Strömkullesgymnasiets slogan: våga vara du!

Visst konkurrerar vi om elever (så är det i gymnasiebranschen) men jag tror på sund konkurrens, samverkan och samarbete. Vi små i glesbygd ska hålla ihop. Det vinner alla på.

Jag jobbar på en fantastisk härlig skola, där eleverna verkligen får chans att växa som människor, utvecklas till ansvarstagande vuxna och får en bra grund för livets fortsatta skola. Dahlstiernska gymnasiet är den bästa arbetsplats jag har haft och eleverna stortrivs. Elevernas trivsel och goda resultat är det betyg som jag förlitar mig på.

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att fostra goda samhällsmedborgare.

Att vara god samhällsmedborgare innebär bland annat att man står för sina åsikter, inte förtalar och tar ett gemensamt ansvar för samhällsutveckling och klimat.

Det finns många vuxna som skulle behöva ta efter våra fina ungdomar.

 

Framåt

En sak har jag lärt mig av livet och det är att människor är olika.

Bästa sättet att sänka en människa är att ignorera henne.

Eller tala om att man har så fullt upp med sitt eget liv liv att hon blir perifer och betydelselös. Tack liksom. Eller inte.

 

Det är tidig morgon. Svinkallt ute och marken täckt av sånt där vitt. Ni vet ju vad jag tycker om sånt.

Men jag tänker framåt.

Mot nya möjligheter och värme.

Jag längtar klänning och barfota. Åh vad jag längtar klänning och barfota!

Fast idag blir det långkalsonger och vinterkängor =)

 

Oavsett vilka svårigheter som kommer i vår väg, så är det spännande att leva.

Jag är tacksam att livet bjuder på så mycket.

Kom ihåg att livet är värdefullt.

Och är även om fokus är framåt måste vi kunna leva här och nu.

 

Dags för ännu en härlig dag med nya möjligheter!

God morgon mina gullvippor <3

Det är dags nu

Blir boostad på olika sätt.

Från oväntade håll.

Känner att jag är bra. Jag duger som f*n.

Och jag känner att jag vågar.

Category: tankar  Tags: , , ,  One Comment

Nu kan vi snacka snöre

Ja trött alltså.

Det har varit en lång dag händelserik och fylld av tankar och intryck.

Årsmötet innehöll god mat, trevliga samtal och musikalisk underhållning innan sedvanliga årsmötesförhandlingar tog vid.

Till slut bussresa hem över slätten i mörkret.

Nu är jag förvandlad till papiljottant och ska krypa i säng. John Blund ropar på mig, så det är lika bra att lyda.

Imorgon är en ny dag med nya spännande möjligheter.

Over and out <3

Dags för nästa

Stannade kvar på jobbet.

Efter 16 är det väldigt tyst och tomt. Om man bortser från ett metal-band som repade i närheten.

Efter att ha jobbat en stund lade jag mig på soffan. Visst är det lyx att ha en soffa i klassrummet!

Råkade visst somna en stund.

För jag drömde att jag hade en havsstrand på golvet, där en kollegas barn samlade snäckor. I en hylla hade jag en stor samling tomtar och min katt fanns i rummet, i sällskap med två andra jättefula katter.

När jag vaknade till var jag helt förvirrad och förstod inte först var jag befann mig.

Ikväll är det årsmöte. För mitt fackförbund.

Jag går alltid på årsmöte. Tycker att facket gör mycket för mig och såpass kan jag bjuda till en gång om året tycker jag.

Så det blir en lång dag på bortaplan.

Är inte hemma förrän vid 22.

Men jag vet att jag får en trevlig kväll och det är inte vem som helst som kan ta en tupplur i ett klassrum efter jobbet.,

Livet är inte mer spännande än man gör det till =)

Och ja, det har varit en bra dag på jobbet. Jag är så inspirerad och uppfylld av alla härliga människor och möten som sker varje dag. Det är så häftigt med energin som uppstår när människor har vision och vilja  och man skapar något tillsammans.

Jag har också upptäckt att jag jagat bort ett gammalt hjärnspöke. Det var på tiden. Har det gått mer än ett decennium är det verkligen på tiden. Jag känner mig fri.

Men nu är det dags för årsmöte tillsammans med massa andra trevliga kollegor!

Morgonbön

Kära Universum,

ge mig sinnesro så att jag kan sova.

Det börjar bli påfrestande med denna sömnlöshet.

Ge mig styrka att lämna besvikelse och sorg bakom mig.

Ge mig mod att stänga en dörr för att kunna öppna nya.

Amen

 

Nu laddar jag för en ny härlig dag i samhällets tjänst med de finaste ungdomar som finns. Jag är stolt över modiga, smarta och kloka ungdomar med massor av medmänsklig kompetens.

Det finns många sätt att beskriva mig. Svag  och tramsig kanske. Internetberoende. Självutlämnande. Barnslig. Ratad. Full av fel och brister, men ändå med ambition att göra mitt bästa. Känslig och naiv, med skadad tillit.  Älskar hett och djupt. Gråter och tjatar. Bitchig surtant ibland. Men mest av allt människa.

Tack för att jag är omgiven av människor som ser mig för den jag är och accepterar mig som den jag är.

Ibland går solen i moln

Glad och solig i morse. Jag gillar måndagar.

En härlig dag på jobbet.

Att jobba med ungdomar är verkligen livskvalitet.

Smarta, intelligenta, empatiska, roliga, lata, påhittiga, glada, vetgiriga. Ja, superlativen räcker inte till.

Kreativa lektioner med entreprenörskap och teknikutveckling fram till halv ett.

Lunch, idag pedagogisk. Vanligtvis äter jag tillsammans med min klass, men idag var jag wild & crazy och satt tillsammans med ett gäng tvåor. Vi diskuterade demokrati  och kost & hälsa bland annat.

Man skulle kunna tro att jag var otrogen, så snett tittade mina godingar efter mig i matsalen. Va! Ville jag inte sitta med dem? De är makalösa ^^

Planeringsmöte på eftermiddagen. Temadag om fairtrade med entreprenöriellt lärande som metod. Många goda idéer vaskades fram. Det är så härligt med dessa goda möten med andra som brinner för olika saker. Ju mer skolan kan samarbeta med samhälle och näringsliv desto bättre.

Hemma möttes jag av ett kravbrev som gjorde mig sur och förbannad, vilket gjorde att sonen blev sur för att jag var sur. Ja ni fattar. Vi lugnade ner oss båda två efter en stund. Även om vi båda har kort stubin är ingen av oss långsint tack och lov. Lika bra att ryka ihop och sen göra upp och så är det över.

Det är käckt att få krav på att betala  för böcker som jag lämnade tillbaka för över en månad sedan. Jag har t o m kvar återlämningslappen. Ibland är det bra att spara på allt möjligt skrot. Så i morgon ska bibblan få ett litet samtal från mig. Jag ska göra mitt bästa att inte vara allt för irriterad.

Fast egentligen är det inte det som gör att jag är sur och irriterad. Jag är grinig för att någon har gjort mig besviken. Visat bristande respekt. Eller sitt rätta jag? Vilket gör att jag är besviken på mig själv som inte kunde se det. Eller?  Men det är väl en lärdom till att svälja. Men jag hade gärna varit utan den kunskapen.

Ett hett bad och en bra bok  plockade fram lite solsken igen. Surtanten var bara på en fransysk visit =)

Fast det är klart. Livet består av upp och ner. Det är kontrasterna som skapar balans.

Så för att vara riktigt glad behöver jag vara sur och grinig ibland också.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Ett intressant möte på förmiddagen och årsmöte i Lärarförbundet på kvällen. Samt en lång lista med att-göra-saker däremellan.

Over and out <3

Solsken och så

Jag lyssnar alltid på musik, sjunger och nynnar för jämnan.

I småskolan var jag ett störande moment just för att jag sjöng för mig själv när jag satt och arbetade. Jag var ett lillgammalt barn och hade svårt att passa in. Mobbad är fel ord, men annorlunda och utanför var jag ändå tills jag började plugga på lärarhögskolan efter gymnasiet.

Igår kväll kollade jag så klart på Så ska det låta. Dels för att jag älskar lekfulla musiktävlingar och dels för att jag älskar att sjunga. Sonen är väl inte lika begeistrad i att jag sitter och sjunger när han har kompisar på besök, men de har vant sig.

Min favorit Peter Johansson var med. Och han blev ännu mer favorit. Visst är han underbar!

Först sjöng han favoritsången You´ve got a friend och sen avslutade de med en av sångerna från mitt bröllop: when I saw her standing there.

Beatles har funnits i min liv så länge jag kan minnas.

Som litet blöjbarn stod jag och höll mig i stereobänken och gungade i takt till Obladi oblada, Bungalow Bill och Back in the USSR. Jag var lite äldre när jag började uppskatta Helter Skelter.
Jag fick ofta höra historien om när min pappa var på skolresa i Hamburg 1958 och hörde dem spela.

I skolan sjöng vi Beatles och sen gifte jag mig med ett stort Beatles-fan.

Så på vårt bröllop spelades både I saw her standing there, And I love her och Nowhereman.

 

Nu börjar vi den här dagen och en ny oskriven vecka med here comes the sun tycker jag!

På måndag finns alla möjligheter. Oavsett hur deppig man var igår så är det bättre nu.

Livet går vidare.

Here comes the sun!

 

Lite film och sånt

Förutom gårdagens film med sonen: The Commitments har jag hunnit se 3 andra filmer under helgen. Som solitär utan inplanerade aktiviteter under helgen har man fördelen att bara vara ibland.

En deckare  läst boken så klart
En kill-film enligt andra
Ett drama som sonen inte var sugen på

Deckaren var Arne Dahls De största vatten och även om jag läst boken och visste huvudhandlingen så var det ändå spännande. Får ett medelbetyg av mig, som gillar mordhistorier och kluriga deckare.

Kill-filmen Tinker Taylor soilder spy är en kill-film, men jag gillade den. 19-åringen hade nog inte uppskattat den på samma sätt. Han är inte uppväxt under kalla kriget och har samma referensramar som mig. Jag gillar ju dessutom Gary Oldman. Av någon anledning har jag aldrig läst John le Carrés Mullvaden.

My week with Marilyn är ett underbart drama och jag njöt av varje minut. Så välspelat och välgjort. Michelle Williams ÄR Marilyn Monroe. Regnar det inte Oscarsnomineringar över den här filmen blir jag förvånad. Utsökt är mitt betyg.

Tre helt olika filmer, men sevärda på sina sätt.

Helgen närmar sig slutet och det är dags att ladda för en ny intensiv arbetsvecka. Mycket att göra och det är så det ska vara. Jag trivs när det är fullt upp på jobbet. Jag gillar blandningen av uppgifter. Att både vara ”fröken” och utbildningssamordnare med alla dess varierade administrativa uppgifter. Sen älskar jag att jobba med entreprenörskap. Drömmen är att få jobba med det på heltid. I Sverige eller Norge…

Jag kom just på att jag inte haft någon söndagsångest idag. Den brukar komma som ett brev på posten på söndag eftermiddag annars. Men i gengäld har jag hjärtesorg så det jämnar väl ut sig 😉

Ni vet ju att jag är ett stort wordfeud-fan. Spelar mot svärsonen. Han är svinbra. Idag började vi en ny match. Bra start för svärsonen eller vad säger ni?

 

Tankar på morgonen

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.