Ord från en elev som inte ens är ”min” elev
”Till sist så vill jag bara tala om att lärare som du, som inte håller sig inom ramarna, utan tar ut svängarna och bryter alla fördomar om trista, stränga och ohumoristiska lärare, är otroligt uppskattade av eleverna!”
Jag duger!
Jag är bra!
Det är du som är loosern!
Fuck You!
Min pappa är nog den mest pragmatiska människa jag vet.
När vi pratade förut frågade han hur jag mår, om jag har hämtat mig.
Genast fick jag en klump i halsen och med darr på rösten säger jag att det går framåt och kommer att bli bättre.
Då säger pappa: skärp dig. Du är faktiskt 45 år. Det är bara att bita ihop och gå vidare. Du kommer att träffa någon annan.
Ibland önskar jag att jag vore så pragmatisk och inte den känslomänniska jag är.
Ge ditt hjärta till någon som verkligen vill ha det.
Jag vet hur det känns annars.
Kan man verkligen bli så sårad och så olycklig av av någon man känt i 3 månader?
Kan man känna så djup kärlek för någon man känt i 3 månader?
JA
Jag har haft 2 förhållanden tidigare i mitt liv och det jag känner och har upplevt nu överträffar allt jag kunnat föreställa mig om kärlek.
De senaste 2 åren har jag varit frivillig singel och jobbat mycket med mig själv för att må bra och stärka min självkänsla. Jag valde celibat för det kändes bäst. Random sex eller tillfälliga förbindelser fanns inte på min världskarta. Och det var en bra period. Jag hittade mig själv och har kunnat lägga det förflutna bakom mig.
När H dök upp i mitt liv föll jag som en fura för honom. Störtförälskad.
Det var det mest makalösa jag varit med om.
Alla kan intyga om hur jag förändrades till en euforisk person och bokstavligt svävade fram. Jag trodde att H kände likadant.
Därför blev det en chock när H gjorde slut. För det fanns inte minsta lilla indikation på att det skulle komma.
Att vi varit ett par kort tid gör inte min krasch konstig. Eller snarare, tiden är inte indikatorn på hur hårt jag reagerar. Det är djupet av känslorna som avgör.
Jag har aldrig älskat så tidigare.
Jag ältar här i bloggen.
Men det är ett sätt för mig att gå vidare. Orka leva vidare ensam. Utan H.
Jag dömer honom inte. Vi måste följa våra hjärtan.
I detta fallet var det jag som förlorade.
Det får jag acceptera och leva med.
Senaste kommentar