Archive for » november 15th, 2010«

Besök

Jag är nyfiken till min karaktär, så därför kollar jag naturligtvis in vilka mina besökare är.

Tänk vad bra plug-in det finns för att kolla ip =)

Det absurda är att när mitt liv rasade samman och den här bloggen förvandlades från en glad kärlekssång till en svart deppig kärlekssorg ökade antalet besökare med flera hundra om dagen. Helt sjukt!

Många av er känner jag.

Tofflan, Kloppan, Micke, Miriam, Fru Hatt, Sara, Trond, Hellman, JerryIngela, Alice, Monica m fl.

Men jag undrar vilka ni andra är?

Ni som finns i:

Canada? Som läser varje dag

USA?

Mellerud? Kollegor och elever förmodar jag =)

Vänersborg? Håkan vet jag.

Kiruna?

Göteborg?  Sari vet jag. Och Svea =)

Stockholm?

Linköping?

För att inte tala om ställen i Östergötland jag aldrig hört talas om, England och Berlin.

Eller Bilddagboken, Aftonbladet och Surikat (förmodligen  Carina)

VILKA ÄR NI?

Vågar ni ge er tillkänna?

Stilla min nyfikenhet.

SNÄLLA.

Vemod

Ute är det grått och trist. Man kan bli deprimerad för mindre.

I mitt sinne är det svart och ont.

Jag försöker verkligen tänka framåt, men det gör så ont.

Ont att vara ratad, bortkastad, förbrukad.

Min kärlek duger inte. Jag duger inte.

Jag vill inte vara så ledsen.

Jag vill ha tillbaka mitt vanliga glada jag.

Den jag var före H.

Då var jag nöjd med mitt liv som singel.
Visserligen längtade jag efter någon. Men jag var nöjd.

Jag hade inte ont av sorg.

Jag gick inte sönder inuti.

Jag längtade inte efter någon som inte vill ha mig.

Jag var glad och såg positivt på livet.

Nu vill jag bara gömma mig och inte komma tillbaka förrän det är bra igen.

Jag försöker fortfarande förstå. Men får inse att människor är olika. De 2 separationer jag har gått igenom tidgare i mitt liv har varit ett uppbrott från något som inte fungerat och har känts som en lättnad. Inte lätta beslut, men av nödvändighet för att överleva.

Är det meningen att jag ska uppleva hur det är att bli dumpad för att inse hur jag har sårat andra när jag gått?

Eller var jag förblindad av kärlek och insåg inte att H var mer förälskad i kärleken än i mig?

Jag vill bara må bättre.

Hur slutar jag längta efter någon som inte vill ha mig.  Som har brutit all kontakt och sopat bort mig ur sitt liv.

Hur?

ny vecka, nya tag

De bra stunderna kommer allt oftare.

Allt fler stunder när allt känns bra och jag inte tänker på H alls.

Sen blir jag plötsligt påmind och sorgen griper tag i mig.

Det bränner i magen och jag vill bara dra täcket över huvudet och vakna när allt är bra igen.

Mina känslor för H är lika starka.

Men jag inser också att jag är värd något bättre.

Värd att bli behandlad bättre.

Det jag hoppas är att H verkligen har valt rätt och att han är lycklig.

Det ligger en vecka med mycket på jobbfronten framför mig. Jag hoppas kunna koncentrera mig bättre än förra veckan. På tisdag ska jag träffa terapeuten. Ett trevligt studiebesök, utvecklingssamtal  och skolverkskonferens i Göteborg ska jag också hinna med och på fredag blir det personalfest. Chefen lyckades fixa en biljett till mig ändå. Jag hade tackat nej , eftersom jag skulle åka till H…

Så nu kör vi!