Archive for » november 26th, 2010«

Vilken dag

Snöstorm.

Det tog sin modiga tid att transportera sig den ynka kilometern det är till Arenan.

Vinterkängor, mössa, vantar och fuljackan på. Långkalsonger och jeans samt extra kofta.

Och det var en jäkla tur att jag var så påbyltad!

Arenan var iskall. Inte så konstigt kanske, det är ju en ishall =)

Jag behöll ytterkläderna på om man säger så.

Sen var det en hel förmiddag med INGET NYTT.

Till slut satt jag och surfade med mobilen.

Vilket resursslöseri att släpa dit hundratals lärare från hela regionen och läsa innantill från information som vi redan tagit del av.

Så var det dags för lunch.

kö, slut på maten, ny kö, slut på maten, ny kö, till slut fick jag mat. Gott men snålt tilltaget.
Kö till kaffe, slut, ny kö, KAFFE!

Prat och skratt med goa kollegorna.

Sen var det Teknikprogrammet för hela slanten.

Bättre information. Svar på många frågor. En intressant diskussion. Klart bättre än förmiddagen.

Men det här var klart den sämsta skolverkskonferensen jag varit på.

Det är forfarande snöstorm ute.

Snart ska jag ta tåget till Göteborg. Fan ta SJ om det inte går!

Yngste sonen ska bjuda mamma på restaurang och sen ska vi gå på bio.

I kväll blir det möte med demoner och elaka typer. Men det goda vinner.

Sonen har städat och städat inför mitt besök.

Det ska bli så mysigt att umgås med mitt yngsta vuxna barn.

Komma bort från sorg och ensamhet.

Ikväll jagar jag bort deppmonstret!!!!!!!

Dag 7 – my best friend

Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.

Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde.  En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)

Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)

Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.

Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Och vi pratar, pratar, pratar =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Alice familj har blivit min familj.

Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!