Archive for » november 27th, 2010«

Varsam tack

Jag är ledsen.

Känner mig ensam.

Längtar efter en man som inte vill ha mig.

Patetiskt kan hända.

Men så är det.

Ensamheten är tärande.

Den äter upp mig inifrån.

När en vän då skriver: skaffa dig en kompis =) på facebook bli jag inte uppmuntrad.

Det känns som ett slag i ansiktet.

Jag är inte mitt vanliga positiva jag.

Jag deppar och tycker att livet är skit.

Jag suktar, längtar och saknar.

Jag kämpar för att hitta ilskan och be H dra åt helvete, men det är svårt.

Om jag inte hade bloggen att skriva i, så skulle jag drunkna.

Orkar man inte läsa, så låt bli. Det är ett fritt land.

Men jag kämpar för att hitta mitt vanliga jag.

Var varsam.

Så hittar jag tillbaka snart.

Det känns

som  alla andra är upptagna med sina lyckliga liv och jag är den enda som sitter ensam hemma och känner mig så ensam.

Det suger att vara ensam.

Bortvald.

Ratad.

Solo.

Minnen

Christina tillbringar helgen på barnakuten med sin dotter som har lunginflammation.

Och jag minns.

När yngste sonen var 12 år blev han sjuk. Ont i halsen. Feber. Elände.

Det var veckan innan han skulle åka på skolresa till Danmark.

Gnäll och ont ledde till att vi åkte till akuten på söndagen.

Lång väntan. Men till slut blev det undersökning och inläggning på barnavdelning.

Allvarlig bihåleinflammation.

Antibiotika intravenöst.

Men mamma fick åka hem och sova.

Inte tal om att jag skulle få sova över.

12-åringen var för stor. Han delade rum med en kille som var ett par år äldre.

Det gick bra. Sonen var trygg och självständig. Lindade personalen runt sitt finger.

Han blev frisk och kunde åka på skolresa.

Men tänk om han varit rädd och osäker?

Hade jag som förälder fått sova på sjukhuset med mitt sjuka barn?

Lördag kväll eller nåt

Mörkaste tiden på året.

Man kan bli deprimerad för mindre.

Men jag är av segt virke så det är inte tal om att bryta ihop.

Det positiva med mörkret är att man ser inte att fönstren borde putsas =)

Optimist javisst!

Hemma igen efter trevlig samvaro med yngste sonen. På köpet fick jag en katt med mig hem.  Hon trivdes inte så bra 30 kvadrat med med en husse som aldrig är hemma. Så nu är Sally tillbaka hemma hos mig. Ville är lite rädd =)

Eftersom jag sitter ensam hemma en lördagskväll, vilket beror på att vänner bor långt borta och att jag lider av krossat hjärta (tack så jävla mycket för det Herr H) får jag roa mig på bästa sätt.

Det betyder att jag :

1. Tvättar. Rena kläder underlättar om man säger så
2. Lagar goooood mat: köttfärslimpa fylld med godsaker som oliver, feta, lök och parika samt hemgjord cole slaw.
2. Dricker lite vin, men inte för mycket, shiraz is da shit!
4. Lyssnar på bra musik, så högt jag kan.
5. Dansar till musiken. Jag älskar att dansa!
6. Tänker elaka tankar om Herr H.
7. kollar på webb-tv. Jag säger fortfarande inte nej till RW, om han skulle fråga 😉
8. Ser på film.
9. Bloggar.
10. Väntar på att sonen kommer från fest i kyrkan. Jippi! Jag har en nattgäst och sällskap i morgon på första advent^^

Jag har blivit knockad och ligger på botten, men tänker ta mig upp!

Du är inte värd alla den kärlek jag känner och jag hoppas att du plågas!

TTTT NRN FYI FY

TAFN

Lösenordsskyddad: Dröm

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: grubbel  Tags: , , , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

En bra kväll

Tåget kom fram i tid. Nästan i alla fall.

Göteborg var svinkallt. Inte en bråkdel så mycket snö som hemma, men blåsigt och kallt ändå.

Tur jag hade varma kläder.

Sonen mötte upp och vi tog oss till restaurangen. Fullknökat, men maten var god.

Jag orkade inte alls äta så mycket som jag ville.
//inga bilder. Då hade sonen dött av skam. Men mest för att kameran låg i botten av min fullproppade väska =)

Sen blev det buss och apostlahästar till Biopalatset.

Snacka om att det är större än i Småstad.

Över 400 platser i den salongen vi satt i och typ 18 meter lång bioduk.

Filmen var bra så klart och jag upptäckte att det var ett tag sedan jag läste boken. Massor som jag hade glömt.

Jag var väl en av de få över 30 som kollade. Höjde medelåldern rejält =)

Men jag gillar Harry Potter.

För att ta oss hem fick vi först gå en bit, åka spårvagn en hållplats, gå en bit, vänta på buss, åka buss en kavrt och sen var vi hemma hos sonen.

Han har en jättemysig lägenhet och det slog mig helt plötsligt att han är ju vuxen på riktigt. Fastän han bara är 18 år.

Väl hemma slog vi oss ner i soffan och kollade på På spåret. Sonen tog Napoli direkt. Han var ju där i somras =)

Jag har sovit gott på sonens soffa och legat och surfat i vänta på att den unge manen ska vakna.

Frukost vill jag ha. Vakna Chrille!

Dag 8 – a moment

Ett ögonblick ur  livet med favvo-eleverna.

Ur högtalarna strömmar ”mer jul”

8 unga herrar skrålar i kapp.

Någon försöker jobba med uppgifter som fröken lagt ut på its learning.

Några spelar.

Julgranen Datagranen pyntas.

Skräp samlas ihop och slängs.

Webbkamera monteras. Nu ska vi ha livesändning!

Fröken påminner om PUL och att alla måste godkänna att vi strömmar film från klassrummet.

Jag känner glädje inombords och är så lycklig över att jag har så underbara elever som livar upp tillvaron.

Mina elever är ljusglimten i denna mörka tid.