Archive for » november 2nd, 2010«

Berg-och dalbana

Hela dagen har gått upp och ner.

Långa stunder har jag fungerat normalt. Lyssnat och reflekterat. Klart bättre än gårdagen.

Men det började smärtsamt. Jag blev helt knäckt av att komma till platsen där Kärleken väntade på mig första gången vi träffades.

Platsen där vi kysstes första gången. Sorgen bara vällde över mig.

Då var det så fint att få träffa en fd. kollega som kramade om mig och frågade hur det var. Han sa att han vet och att han tänker på mig. Din kram och omtanke där och då hjälpte mig verkligen Börje.  Tack!

Sen hjälpte det att lyssna på intressanta föreläsare, både från Skåne och England =) Lite nytt och gammal,  men med nya infallsvinklar och diskussioner. Att anteckna och lyssna hjälper mig att hålla fokus bort från hjärtesorgen.
För det mesta. Tankarna är svåra att styra.

Hela tiden finns smärtan där.  Den brännande klumpen i magen, hjärtklappningen och värken i halsen. Kärleken finns i mitt medvetande hela tiden. Jag kan inte stänga av. Jag vill ju bara vara med honom och det gör så ont att han bara vill vara med henne. Det de har tillsammans kan jag inte konkurrera med. Jag vet att jag inte kan ändra på hur andra är, bara på mitt eget förhållningssätt. Men det är svårt.

Jag försöker verkligen förstå.

Ena dagen är jag älskad och vi planerar att flytta ihop och  bli gamla tillsammans. Nästa dag älskar han någon annan mer och säger adjö till mig.

Jag känner mig lurad och utnyttjad. Slängd på soptippen, som en gammal uttjänt vara. Smärtan är så fysisk. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och dö. Fast jag vet att det inte går.

Lamslagen är nog bästa beskrivningen av hur jag känner mig. Jag är mer förvirrad än vanligt. Skickar sms till fel personer, klarar inte av att multitaska, glömmer att äta och kan inte sova.

Nu ska jag hitta någon slags mask och ha styrelsemöte. Fikat är förberett och jag hoppas att det inte blir allt för sent. Jag måste få sova. Imorgon är det massor att göra på jobbet. Men jag är glad att eleverna har lov. Jag fixar inte vara mitt vanliga glada jag.

Ont

Jag har sovit i natt. Av utmattning.

Men vad hjälper det när sorgen griper tag i kroppen och klumpen av smärta bränner i magen så fort jag vaknat.

Flera har hört av sig och undrat vad som hänt.

Och det är knappt att jag fattar det själv.

Men den som jag hade ett himlastormande kärleksförhållande med ringde och sa att han älskar sitt Ex mer än mig. Att de inte är färdiga med varandra och att han väljer henne.

Så är det. Jag kan inte göra något. Sina känslor kan man inte styra eller välja.

Men det gör så ont att bli bortvald. Att någon annan är mer värd att älska. Jag duger inte.

Smärtan är förlamande.