Archive for » november 20th, 2010«

Pendlar

mellan

och

Men mest det senare just nu.

Berörd

Det har varit en omtumlande idag.

Många tankar.

Ord som kommit till mig.

Både snälla och brutala.

Men det mest omtänksamma var telefonsamtalet från min farbror.

Det har varit kärvt mellan min pappa och min farbror sen min farmor dog.

Men jag har hela tiden haft kontakt med min farbror, faster och kusiner, helt öppet. Pappa har aldrig haft något att invända mot det.

Nåväl, min pappa och min farbror har hittat tillbaka till varandra nu och det känns så bra. Pappa sliter som ett djur för att ta hand om mamma och sjukvården har svikit så oerhört. Det har gått över 2 år sedan hennes stroke och hon har fortfarande inte fått någon rehabilitering. Mamma mår dåligt och behöver terapi, men  vill inte inse det. Pappa kämpar för att rädda henne. Han har alltid varit den starke som tar hand om allting. Fixar och gör allt bra. Men han kan inte fixa mamma. Så han blir frustrerad och är oerhört ensam. En ond cirkel.  Så att han kan prata med  sin bror och få stöd där är guld värt.

Ikväll ringde min farbror till mig. Han hade hört vad som hänt,  av min kusin, och ville trösta mig.

Hans spontana kommentar när jag berättade vad som skett var: har inte du haft nog med elände!

Det var en sånt värmande samtal.  Jag blev överväldigad av kärleken och omsorgen. Jag blev så glad.

Jag känner verkligen att jag är värd något bättre än en feg telefondumpning.

Om jag ska dumpas så ska det vara öga mot öga!

All pratar om jag är en sån stark människa.

Och jag har insett var den styrkan kommer ifrån.

Jag har fått den från farmor.

Hon var en underbar människa och vi stod varandra väldigt nära.

Farmor lärde mig mycket om livet och jag var verkligen älskad. Hon dog för 8 år sedan och jag saknar henne oerhört mycket.

Hon kunde vara en fruktansvärd ragata och hade mycket svårt att acceptera sina svärdöttrar, men vi barnbarn var oerhört älskade. Jag hade en speciell position som första barnbarnet och flicka. Farmor fick aldrig någon dotter, så jag blev nästan som hennes barn.

Farmor var en stark person och styrde med järnhand som en riktig matriark. Fast på ytan kunde hon var klen och känslig.

Hade hon funnits här sa hade hon sagt till mig att bita ihop och gå vidare. Inte gräva ner mig, utan upp med huvudet och visa mig stark.  Det är farmor i ett nötskal.

Åh vad jag saknar och älskar min farmor!

Samtal

Idag har jag haft  ett flertal samtal.

Dels min ständiga inre monolog.

Men även vardagligt prat med sonen. Trevligt på sitt sätt. Det finns en harmoni mellan oss som jag vårdar ömt.

Trivsamt prat med pappa om allt och inget.  Det kändes gott att prata med pappa.

Lite småprat med mamma.

Men dagens bästa samtal var med min kusin.

Vi kunde tala om allvar, men ändå ha en humoristisk ton.

Dela våra vedermödor och sorger. Minnas och hämta tröst i vår gemenskap.

Det är skönt att ha människor att höra ihop med.  Som man delar ursprung och har ett förflutet med. Som har samma referenspunkter.

Vänner är vår självvalda familj. Men jag kan också välja mina släktingar som vänner. Det är bra.

Min fina kusin bor alldeles för långt bort.  Men vi håller kontakten ändå.

Det här är hans påhitt.

Han är kreativ.

Bearbetar

Att få mitt hjärta krossat är en stor kris.  För mig.  Det finns inga rätt och fel, bara min upplevelse.

En kris går vanligtvis genom fyra olika faser, chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

När jag ser tillbaka på de 3 veckorna ser jag framsteg.

Jag har klarat mig igenom chock- och reaktionsfaserna.

Nu är det bearbetningsfasen. Hur länge den varar vet jag inte. Det får bli den tid som behövs för att jag ska gå starkare ut det här. För jag ser nu att jag kommer att gå starkare ur det här.

Jag ältar och pratar. Skriver och tänker. Gråter.

Men jag ser framstegen. Det är lite lättare för varje dag.

Inte bra, men jag har lättare att andas. Kan skratta och känna äkta glädje.

Ser fram emot positiva händelser. Kan planera.

Bloggen är min ventil för allt jag känner. Båda positiva och negativa saker.

Genom bloggen har jag fått fantastiska vänner för livet.

Vänner jag aldrig hade träffat annars.

Vänner som ger mig konstruktiv kritik och som stöttar när jag behöver det.

Vänner som jag kan ge konstruktiv kritik och stötta när ni behöver det.

Jag bearbetar.

Idag bearbetar jag genom att ligga i sängen under en filt, lyssnar på sporten och surfar. Kollar lite webbtv. Dricker kaffe. Har varit ute en kort sväng för att köpa mjölk, bröd och toapapper. Kallt och blött ute. Nu håller jag mig inomhus.

Under en filt =)

Lösenordsskyddad: Uppvaknande

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: tröst  Tags: , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

=(

Har legat vaken större delen av natten.

Hjärtesorg har den effekten tydligen.

Som grädde på moset tittade jag ut genom fönstret. Man kan ju ligga i sängen med datorn i flera timmar innan man går upp.

Det är helvitt ute. Ni vet ju vad jag tycker om snö =(

Så hur vänder jag den här dagen från tyckersynommigsjälvmestihelavärldenlängtarochsaknarHdepp?

Jag tänker:

Jag är ledig. Kan ligga i sängen hela dagen om jag vill.

Jag slipper gå ut och skotta snö.

Jag kan se på sport på tv om jag vill.

Jag kan läsa alla fina, snälla ord från människor som tycker om mig och verkligen bryr sig.

Jag ser fram emot att ge mig ut på dagens första bloggrunda hos mina fina vänner.

Jag behöver inte gå ut i kylan.

Dag 1 – introduce Your self

Genom Mymlan hittade jag denna bloggutmaning.

Jag hakar på. Behöver flytta fokus från hjärtesorg och längtan. Kanske kan det stimulera mitt skrivande. Vad vet jag.

Eller så blir det bara en stor egotripp =)

Den första dagen ska man presentera sig själv.

Här har ni min presentation:

Kvinna på 45 år, som bor i Lilla Paris, men har har mina rötter i Bohuslän.

Som barn var jag lillgammal och som tonåring en töntig plugghäst som dolde min osäkerhet genom att vara duktig i skolan, ha svar på tal och kort stubin. Det är först när jag är 40+ som jag har hittat mig själv och är i harmoni. Har insett att jag är en stark och känslosam människa och duger som jag är.

Vanligtvis brukar jag presentera mig som mamma, lärare dammsugartant och älskarinna.

Snäll och glad brukar de flesta kalla mig. Smart brukar jag lägga till.

I dagsläget är jag nog mest deppig kvinna och lärare, mamma och ännu mer deppig.

Jag har 3 vuxna barn.  Började tidigt.  2 som har flugit ur boet och en som bor kvar hemma hos mamma. Vi lever sida vid sida i parallella liv.

Jobbar som gymnasielärare sedan 2001, men har varit pedagog i hela mitt vuxna liv. Älskar mitt jobb!

Efter flera år som frivillig singel träffade jag den stora kärleken i somras.  Kärleken som dumpade mig för 3 veckor sedan. Därav deppigheten. Men jag har bestämt att jag ska ta mig ur den här olyckan och ångesten. Krossat hjärta suger, men jag ska överleva.

Jag är väldigt bra på att laga mat och gillar att baka. Städa är bra terapi. Det bor nog en hemmafru inne i mig. Fast jag har långa röda strumpor också 😉

Läsa böcker, se på film och spela tp är favoritsysselsättningar. Jag är allmänbildad och gillar frågesport.

Jag älskar att sjunga och dansa. För att inte tala om prata och argumentera! Jag vill självklart ha sista ordet och pratar högljutt och gestikulerar vilt.

Jag är ganska motsägelsefull. Är  naiv och tror gott om alla, men kan samtidigt se konspirationer och tro att ingen vill vet av mig. Vill ha ordning och reda och går i gång på ajax, men kan ha kaos i garderoberna.

Gillar att ha många bollar i luften, gillar att stå i centrum och är ganska stresstålig.

Har lärt mig att jag inte kan älskas av alla och vågar vara mer rak, i stället för att jamsa med och försöka vara alla till lags.

Jag svär ganska mycket, men är samtidigt noga med språk och kallas Ord-Hitler av barn och elever.

Choklad, kaffe och rödvin hör till livets nödvändigheter.

Jag är sjukt beroende av Internet.

Gillar att åka kollektivt. Både av nödvändighet och ur miljösynpunkt. Har man inget körkort får man ett annat perspektiv.

Älskar hett och passionerat. Vilket kan leda till krossat hjärta.

Vad mer?

Jag har korta och breda fötter. Har svårt att hitta skor som passar.

Schemat för de trettio dagarna ser ut så här:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment