Nu är den här!
Väskan är skitsnygg! Tack Mona! Väskan kommer härifrån!
Att jag nu inte är kompis med självutlösaren eller har ordning på blixt och sånt skiter vi i. Väskan är här och jag är jätteglad!
Lade mig supertidigt igår. Före halv tio. Somnade som en klubbad oxe efter 2 dagars konfererande.
Vaknade vid 2. Svårt att somna om, men till slut måste jag ha somnat eftersom jag drömde att jag försov mig och eleverna ringde och undrade var jag höll hus. Vaknade en halvtimme innan klockan ringde. Trött som ett snöre.
Torsdagszombie. Kolsvart ute. Kallt. Inte sommar som i nattens dröm.
Hur kan man bli så trött? Jag längtar bara till i kväll när jag får sova igen.
Tack och lov för frukost och massor av kaffe tillsammans med finaste klassen.
Genomgång av studieplaner. Vilka kurser ska flyttas till samlat betygsdokument? (alla mina läser utökat) Vilka kurser ger mest meritpoäng?
Det är verkligen svårt att hålla reda på hur det fungerar och jag är ingen SYV, men jag gör mitt bästa att bistå och hjälpa dem. meritpoäng.se är en bra hjälp.
Ibland blir jag lite avundsjuk på ungdomarna som har hela livet framför sig. Massa härliga utbildningar att söka, drömmar att uppfylla, erfarenheter att uppleva.
Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli stor. Visst, jag har jobbat hela mitt vuxna liv (förutom 3 månader mellan studier och jobb) och pluggat massor av kurser. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska bli. Innerst inne drömmer jag fortfarande om arkeologi och hade jag modet skulle jag satsa på entreprenörskap fullt ut.
Min älskade familj: Johan, Sara, Christian och jag. Bilden är tagen på julafton 2010.
Hemma igen efter två intensiva konferensdagar.
Trött som ett snöre
Utmattad
Ändå uppfylld av energi^^
Jag har fått nya tankar tagit del av andras erfarenheter tänkt nytt samarbetat varit kreativ reflekterat lekt ätit god mat tävlat pratat lyssnat skrivit
Fast mest har jag nog skrattat och känt genuin glädje!
Att träffa de här underbara människorna från Norge och Sverige är en oerhörd energikick!
Jag är så glad att jag får vara med i detta projektet.
Ikväll ska jag lägga mig tidigt. För även om jag är uppfylld av energi så är tant lite sliten. Det tar på krafterna att vara på konferens i Twin Peaks 😉
Dags att sova sig lite.
Det har varit en härlig dag.
Så klart i det sällskapet!
En givande konferensdag med erfarenhetsutbyte, framtidsprat och kreerande av material. Samt god mat, prat, trams och massor av skratt.
Efter fullgjort dagsverke vidtog så de viktiga kvällsaktiviteterna.
Trekamp och middag på Dalslandsaktiviteter i Steneby.
Gissa vilket lag som vann!
Musikquiz på hotellet. Tävling på blodigt allvar =) Fattar fortfarande inte vilka som vann 🙂
Nachspiel med musik, prat, skratt på norska och svenska.
Det är en härligt gäng. Vi som jobbar med Ungföretagsamhet/Ungt entreprenörskap är lite speciella ^^
Jag upplever en glädje och harmoni jag inte känt på över en månad.
Det är guld värt.
Fastän det är kolsvart ute och jag har sovit alldeles för lite så är jag glad och förväntansfull!
Nu bär det iväg på konferens med fantastiska, härliga människor och kollegor från Norge och Sverige.
Entreprenörskap is da shit!
Ett extra plus för konferenser som dessutom börjar med frukost.
Hotellfrukost.
Både idag och imorgon.
Det är lyx.
Dags att återanvända ord jag skrev i somras. Miljövänligt och bra =)
Lite omskrivet, men ganska likt. Det har inte förändrats så mycket.
Dagbok har jag skrivit i hela mitt liv känns det som, men började när jag var 13 eller 14 tror jag.
Tankar, känslor, reflektioner och dokumentation av vardagen.
Sommaren -98 lärde jag mig html och skapade min första hemsida. Kärlek vid första ögonkastet. Och på den vägen är det.
Dagboken blev publik.
Idag skriver jag flera inlägg om dagen och delar både glädje och sorg, allvar och trams. Samt en och annan bild. Jag vågar bjuda på mig själv och är inte rädd för att göra bort mig. Även om jag själv väljer vad jag vill dela med andra.
En del inlägg är låsta och många hemliga, men de flesta är tillgängliga för vem som helst.
I januari 2010 slutade jag att koda själv och började använda wp på min hemsida. Något som jag absolut inte ångrar, men ibland saknar jag kodandet.
Genom bloggandet har jag fått många nya vänner och utvecklat vänskapen med andra. Jag har även utvecklat mitt språk och reflekterar lättare över tillvaron.
Men visst är det lite sjukt att första tanken som far genom skallen när något händer är: hur ska jag blogga om det här?
Bloggen är en del av mig även om jag inte är bloggen. Ibland är jag väldigt självutlämnande, men skyddar andra som inte vill synas publikt. Jag står för mina åsikter och har blivit allt mer reflekterande (det kan ju ha med åldern att göra också) men det är lättare att rannsaka sig själv och sina åsikter när man ser dem på pränt.
Bloggandet hör ihop med bekräftelsebehovet. Att bli sedd och bekräftad är en av människans starkaste drifter.
Se mig, älska mig, bekräfta mig.
Jag har insett vikten av att väga mina ord på guldvåg ibland. Att bara skriva sånt som jag kan stå för och att vem som helst verkligen läser.
Jag har också insett att ord kan missförstås och misstolkas. Ibland blir inlägg medvetet tolkade negativt. Det trista är anonyma påhopp. Tänk om kritiker vågade säga vad de tycker öga mot öga i stället.
Jag har haft ett fantastiskt stöd genom bloggen. Framför allt när mitt liv brakat ihop av hjärtesorg. Det varma stöd jag fått och all omsorg och sympati som jag fått av kända och okända är helt överväldigande. Men även när det har varit tufft att vara ensamförälder med tre tonåringar har jag fått stöd, tips och råd.
Ska man sammanfatta varför jag bloggar så är det följande:
Bekräftelse Ingen idé att hyckla om det.
Vänner Tack för alla fina vänner jag har!
Ett sätt att få ut alla tankar och ord som snurrar runt i skallen. Terapi helt enkelt.
Har ni tänkt på att det där med att kunna älska sig själv för att kunna älska andra faktiskt handlar lika mycket om själen som kroppen? Det tycker jag.
Jag har hört många som säger att de inte kan älska sig själva för att de avskyr sin kropp. Den är för fet, svag, sladdrig, spinkig, ful.
Men vi är ju både kropp och själ.
Jag kan ju erkänna att jag älskar inte hängbröst, tjockrumpa och fläskmage varje dag när jag ser mig i spegeln. Men jag tycker om mig! Min kropp är stark och frisk och har fött tre barn. Den är uthållig och orkar jobba varje dag. Det är inte fy skam!
För att höja mitt egenvärde kan jag göra gott för andra. Ge en kram. Beröm. Ge komplimanger. Le. Uppmuntra. Visa omsorg. Lyssna. Trösta.
Godhet föder godhet. Är jag god mot andra får jag gott tillbaka.
Och är jag god mot andra är jag god mot mig själv, alltså ger jag kärlek till mig själv.
Det har jag funderat på nu i min ensamhet.
Vad har du tänkt på?
ps. det blev varken meditation eller film. Fastnade i bloggar, wordfeud och twitter =)
Ibland har jag en välutvecklad vokabulär =)
Ja, alla ord som finns i SAOL gäller. Bestämd form genitiv närmare bestämt.
Kom ihåg att mitt alter ego är ord-Hilter 😉
Senaste kommentar