Blog Archives

Bearbetar

Att få mitt hjärta krossat är en stor kris.  För mig.  Det finns inga rätt och fel, bara min upplevelse.

En kris går vanligtvis genom fyra olika faser, chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

När jag ser tillbaka på de 3 veckorna ser jag framsteg.

Jag har klarat mig igenom chock- och reaktionsfaserna.

Nu är det bearbetningsfasen. Hur länge den varar vet jag inte. Det får bli den tid som behövs för att jag ska gå starkare ut det här. För jag ser nu att jag kommer att gå starkare ur det här.

Jag ältar och pratar. Skriver och tänker. Gråter.

Men jag ser framstegen. Det är lite lättare för varje dag.

Inte bra, men jag har lättare att andas. Kan skratta och känna äkta glädje.

Ser fram emot positiva händelser. Kan planera.

Bloggen är min ventil för allt jag känner. Båda positiva och negativa saker.

Genom bloggen har jag fått fantastiska vänner för livet.

Vänner jag aldrig hade träffat annars.

Vänner som ger mig konstruktiv kritik och som stöttar när jag behöver det.

Vänner som jag kan ge konstruktiv kritik och stötta när ni behöver det.

Jag bearbetar.

Idag bearbetar jag genom att ligga i sängen under en filt, lyssnar på sporten och surfar. Kollar lite webbtv. Dricker kaffe. Har varit ute en kort sväng för att köpa mjölk, bröd och toapapper. Kallt och blött ute. Nu håller jag mig inomhus.

Under en filt =)

effektiv metod?

Nu förstår jag varför jeansen sitter så löst.

På 3 veckor har jag tappat mer än 5 kilo.

Men jag hade hellre gått ner i vikt av andra skäl än kärlekssorg…

Glad, men ledsen

Det har varit en härlig kväll. Jag har kunnat glömma en stund.

God mat, lite vin, vänner, skratt och (alldeles för hög) musik. Dessutom en flåshurtig konferencier med sjukt låga skämt och skitdålig underhållning.

Bäst var det före festen.

I lugn och ro hemma hos Babs.

Förtroliga samtal, lite skitprat och popcorn.

Så bar det iväg på personalfest.

Låååång kö för att komma in. Massor av fulla människor. Jag blev lite off och skämdes för att jag tänkte white trash

Många som kramade om mig och frågade hur jag har det.

Mia tittade mig djupt i ögonen och frågade på riktigt.

Då kunde jag ärligt svara:

Det är bättre än för 3 veckor sedan, men inte bra.

Ju längre kvällen led desto mer vemod kände jag.

Tänker på hur kvällen skulle varit. Hemma i Aska tillsammans med H…

Sorger griper tag i min själ och jag sörjer och saknar.

Längtar.

”It’s a quarter after one, I’m all alone and I need you now
Said I wouldn’t call but I lost all control and I need you now
And I don’t know how I can do without
I just need you now”

”And I wonder if you know
How it really feels
To be left outside alone
When it’s cold out here
Well maybe you should know
Just how it feels
To be left outside alone”

Jävla skit-H som trasat sönder min själ…

Växtvärk

För att orka läser jag en del. Om kriser, separation och att må bra.

Gång på gång läser jag att singellivet är en tid för att växa.

Jag har växt färdigt!

Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag har skapat fred med mig själv för att utveckla sunda relationer. Det känns som ett hån och är så där lagom flummigt om du frågar mig.

Jag hade en fantastisk relation. Trodde jag. Blev brutalt dumpad.

Nu har jag växtvärk.

Det gör ont i kropp och själ.

Jag vill inte växa mer.

Glad?

Du ser så glad ut!

Det säger en kollega till mig när jag ledsen och stressad möter honom.

Och jag hajjar till. Inte f*n är jag glad. Det gör ont i bröstet och bränner i magen. Men jag orkar inte argumentera.

Jag har haft 45 år på mig att lära mig hur man håller fasaden uppe.

Vara solig och glad, trots att det är kaos på insidan.

Och jag tror att om jag bryr mig om mitt yttre med snygga kläder, smink och någon slags frisyr, så mår jag bättre.

Inte bra, men lite bättre än sämst.

Nu klarar jag en arbetsdag utan att brista i gråt när någon frågar hur det är.  Det är ett framsteg.

Under diskussionen som efterföljde temadagens film pratade vi om  identitet, ånger och livsval.

Man gör många dumma val i sitt liv, men det viktiga är att inte bli bitter, utan dra lärdom av dem och leva vidare.

Ett av de svåraste valen i mitt liv var när jag valde skilsmässan.

Det var för att överleva själv. Men jag präglades länge av dåligt samvete gentemot mina barn för att jag slog sönder en familj. Idag har jag försonats med valet, som var det absolut rätta och både Exmaken och barnen ger mig rätt.

Livskriser klarar man sig inte undan.

När jag var 25 dog min farfar hastigt i cancer och hela mitt liv slogs sönder.  Det var fruktansvärt tungt.

När jag var 35 skilde jag mig och det var skitjobbigt och hemskt. Men jag klarade det. Jag har växt oerhört som människa sedan dess.

Nu när jag är 45 har mitt liv slagits sönder av H, som fick mig att tro på hans kärlek, som han sedan tog tillbaka. Det var en fruktansvärd chock som har lamslagit mig.

Men jag ska överleva. Jag ska inte gå under.  Men  #%%&/(/&¤ vad det gör ont. Jag saknar och längtar.

När ska jag bli arg och bearbeta mer konstruktivt?

Jag vill bli arg på dig.

Jag vill att du ska se hur du sårat mig.

Jag vill att du ska skämmas.

Val

Idag har mina elever temadag.

Temat är val.

Livsval.

Hela tillvaron är fylld av val. Stora. Små. Rätt. Fel. Svåra. Lätta. Medvetna. Omedvetna.

Val

Du valde mig. Jag valde dig. Vi valde varandra.

Du valde bort mig.

Valde att krossa mitt hjärta.

Jag väljer att överleva. Trots sorg och smärta.

Men hur ska jag våga tro på kärleken? Känna tillit?

Terapeuten sa att jag är stark som orkar jobba.

Terapeuten sa att sorg tar sin tid. Jag måste igenom den innan jag kan börja läka.

Terapeuten sa att det är okej att älta och gråta.

Terapeuten valde att ge mig redskap att våga leva.

Idag väljer jag att gå upp, klä på mig, äta frukost och åka till jobbet. Fast jag helst vill dra täcket över huvudet och sova tills smärtan är borta.

Jag väljer att överleva. På något sätt.

Samtalsterapi

Kemin stämde.

Jag har pratat och gråtit.

Skrattat och lyssnat.

Ältat och öst ur mig.

Tack chefen som lyssnade på mitt rop på hjälp. Det är en trygghet att ha en terapeut som kan hjälpa mig att komma vidare.

Men fortfarande har jag obesvarade frågor. Det går inte att komma ifrån.

Att Du inte älskar mig tillräckligt får jag acceptera.  Det gör fruktansvärt ont att du inte älskar mig som jag älskar dig. Men man kan inte styra en människas känslor.

Däremot kan jag inte acceptera sättet du dumpade mig på.  Du gjorde mot mig, precis som du bad att jag aldrig skulle göra mot dig. Även om du säger dig vara så ärlig, känns det fegt och elakt.

Ena dagen planerade vi att bli gamla tillsammans och nästa avpolletterar du mig som en gammal leksak man tröttnat på. Du vill inte ha mig i ditt liv överhuvud taget. Det gör ont ska du veta.

Jag befann mig på högsta berget, hög av kärlek, och du sparkade mig rätt ut för stupet.

Nu befinner jag mig en djup grop av sorg och ångest.

Tid och terapi ska göra att gropen blir grundare och att jag inte faller i den så ofta.

Men jag gråter. Sörjer. Längtar.

Samtalsterapi

Tack och lov för företagshälsovård.

På tisdag ska jag få träffa en terapeut.

Jag måste ta mig ur  detta helvete H har parkerat mig i.

Jag ska överleva.

Jag är bra som jag är

Jag duger som jag är.

Du duger som du är.

Alla duger som de är.

Tyra äger!

tuttarna i kläm

Med såna här snygga på fötterna väntade jag på en milstolpe i mitt liv!

För första gången har jag varit på mammografi!

Det gick fort och var inte alls obekvämt att slänga med mina nakna bröst för två trevliga kvinnor.

Jag har hört att det ska göra ont men det gjorde det inte.  Förrän de skulle fota höger tutte från sidan. Då blev den fastsatt i ett skruvstäd! Svinont!  Jag andades lugnt och tänkte att här fick jag för att jag var så kaxig innan och sa att det känns ju inte alls!

Men det är bra att möjligheten att upptäcka cancer och annan skit genom lite tuttar i kläm.