Archive for the Category »tankar «

Just nu

Just nu, strax före åtta, sitter jag på tåget och ska åka hem.

Om en stund passerar vi gränsen och då brukar konduktören säga tack för besöket i Kongeriket Norge. Välkommen till Sverige. Sverige kallas dock aldrig kungarike. Undrar varför?

Jag är lite bekymrad.

Det har dykt upp ont i halsen.

Inte bra.

Får proppa i mig honung och vitlök när jag kommer hem.

Tack och lov att det är studiedag i morgon. Så jag behöver inte förbereda några lektioner. Tisdagens och onsdagens innehåll har jag redan kontroll över.

Tur det.

För måndag coh tisdag kväll ska jag plugga.

Eller studera.

21-åringen tycker att plugga låter så b.

I vilket fall ska jag jobba med caset som ska var klart på söndag.

Just nu handlar hela mitt liv om skola och studier.

Jag skulle inte säga nej till lite distraktion.

 

Det går runt

i huvudet på mig.

Jag har läst och läst och läst. I den här

Idéer och tankar om uppgiften eller ”case” som det heter, snurrar runt runt i hjärnvindlingarna. Men jag har svårt att få dem på pränt. Funderar på om jag bara ska tvinga att skriva och se om det kommer någon vart. Men jag har ju flera dagar på mig att göra ett utkast.

Nu har jag kopplat bort allt med att äta lite och se på oth. Vilket innebär att gråta lite. Oth har den effekten på mig. Jag är så lättpåverkad. Känslomänniska är bara förnamnet. Men eftersom jag har så lite kärlek och drama i mitt eget liv får jag ta del av det fiktiva;)

Jag är trots ensamheten tillfreds med att vara singel. När jag tittar tillbaka på vad som hänt under senaste halvåret inser jag att jag ändå har tur som slapp undan ( även om det gjorde  fruktansvärt ont)  en man som började ragga på mig innan det var slut med exet. Och som umgicks med exet när han var ihop med mig. Jag förtjänar bättre än sånt svek. Och man kan ju undra vad han hade i mitt liv att göra, om han ändå tänkte förlova sig med exet.

Jag har aldrig stött på maken till feghet.

Fast nu gör det inte ont i mig längre. Jag har kommit långt i min läkeprocess.

Nu laddar jag. Imorgon smäller det! Men jag tycker att nsb kan ändra tågtiderna. Finalen i sprint går när jag är på väg till Sponvika. Tur det finns radio i mobilen =)

Det ska bli så härligt att få umgås med bästisen i några dagar. Jag måste skriva på min inlämningsuppgift, men det blir ändå massor av tid att prata och umgås.

Samt se på vm. Skidåkning Tofflan. Du vet sån där sport!

Media gör allt för att trissa upp hatstämningen mellan Sverige och Norge. Jag blir så less på det. Självklart hejar jag på de svenska skidåkarna. Men jag unnar verkligen Marit Bjørgen att vinna. Det tror jag alla svenskar gör. Fast jag tycker att en del journalister och skidåkare skulle hålla truten. Både norska och svenska. Basta.

Nej vad sägs om att öppna word och skriva lite.

Lite kallt

Det är tvåsiffrigt minus ute. Då jag sover med öppet fönster är det lite kyligt i mitt rum. Men jag sitter under ett varmt täcke i sängen med laptopen i knät. Och det är myggfritt.

Positivt tänkande!

Det är så mycket elände i världen. Både den stora och den lilla världen. Jordbävning i New Zeeland. Uppror mot en galen envåldshärskare i Libyen. Det är blodigt och otäckt. Jag undrar om det kommer att gå väl i Libyen. Oinsatt som jag är, har jag ändå en känsla av att det inte kommer att få samma resultat som i Egypten. Khadaffi/Gadaffi är en psykopat och galning. Elen är svindyr. Det är några dagar kvar till lön och tomt i plånboken. I lokalmedia och på facebook debatteras det vilt om behörighet hos lärare och den verksamhet jag jobbar i dissas bara så där utan att man tagit reda på fakta. Man tror sig veta, eftersom det inte är bra i en annan del av verksamheten. Det är lite surt att det arbete jag gör svärtas ner.

Positivt tänkande!

Vad som händer i den stora världen har jag svårt att påverka.

Vad som sker i den lilla världen kan jag påverka.

Jag har världens bästa jobb.
Det är roligt, stimulerande och givande. Jag har, trots att jag inte är fullt formellt behörig, ändå ämnesbehörighet i mina teknikämnen och jag har läst över 200 högskolepoäng. Det talas lite föraktfullt om obehöriga lärare, som om man inte hade någon kompetens eller utbildning alls, men många av oss har bred utbildning och stor erfarenhet.

Även om det skramlar tomt på kontot har jag mat på bordet och tak över huvudet. Det finns många i vårt land som inte har någondera.

Är det kallt kan jag ta på mig mer kläder eller höja värmen.

Positivt tänkande!

Nu har sonen äntligen tagit hand om disken som stått i en vecka i diskhon. Jag har klarat att vänta ut honom =)
Nu kör vi enligt hans förslag: var och en diskar det h*n använt. Frågan är vem som ska diska kastruller och formar som använts för gemensamt bruk? Imorgon åker jag till Norge , så då får den unge mannen diska allt själv ändå =)

På dagens agenda står det studier.

Hemtenta i organisation och ledarskap.
I huvudet bor massor av tankar och idéer. Det gäller bara att formulera dem snyggt och väva ihop med frågeställningar och teorier.

Vad ska du göra idag?

Tankar över en kopp kaffe

Dagen började  i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.

På agendan står plugga, plugga, plugga.

Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.

Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.

Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?

Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten.  Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.

Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.

Det suger om du frågar mig!

Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!

Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.

Fundering

Jag fick en fråga om jag  hittat någon ny kärlek. Sagt i bästa välmening och med omtanke.

Men jag förstår inte varför man ska ha så bråttom?

Jag har precis landat efter den värsta sorg i hela mitt liv och kan äntligen ärligt känna mig glad och lycklig. Kan t o m  tänka på H utan att känna sorg. Känslan är mer ”synd för honom som valde bort mig, men det skiter väl jag i” Jag känner fortfarande en stark kärlek för H, men den gör inte ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Det är redan bättre.

Men jag jag förstår inte den desperata jakten efter kärleken. Varför måste man ut på jakt direkt? Oavsett om man jagar på nätet eller irl?

Jag lever hellre i celibat, i harmoni med mig själv, än provar på lösnummer här och där. Jag tycker att jag förtjänar bättre.

Är människor så rädda för att leva ensam?

Är det inte viktigt att våga leva ensam? Att klara sig själv?

Jag tror på tvåsamhet, men inte till vilket pris som helst. Man blir väl lite luttrad efter skilsmässa och förhållanden som kraschar. Man ska vara snäll mot sig själv.

Men jag är inte redo för en ny kärlek. Även om det finns folk som flörtar med mig, ganska rejält. Svårt att hantera ibland. Men det är en annan historia 😉

Festina lente. Jag vill inte råka ut för en ny H.

Tröttmössa

Idag är jag verkligen trött.

Dagen har gått i ett. Full aktivitet, både kroppsligt och själsligt. Mycket att hålla reda, ringa, maila, skriva, prata, prata, prata…

Det är när jag slappnar av som jag  märker hur mycket jag har anspänt mig. Egentligen.

Att hela tiden vara alert. Flexibel. Lösa problem. Samarbeta.

Samtidigt är det det roligaste jobb man kan ha.

Att umgås med ungdomar varje dag och lyssna på dem är ett privilegium.

Ett av de ord jag tar med mig från samtalen idag( med elever jag vanligtvis inte har) är respekt.

Det är viktigt att man bemöter varandra med respekt. Men många ungdomar möter vuxna som förväntar sig att ungdomarna ska bemöta dem med respekt, men agerar inte likadant tillbaka. Såna människor ska inte jobba med barn och ungdomar tycker jag. Det spelar ingen roll hur behöriga de är. Man kränker inte barn och ungdomar bara för att man är i en maktposition.

Mina godingar i Te2 visade mig en extremt rolig film på youtube idag. Jag skrattade så högt att en kollega var tvungen att titta in i klassrummet för att se vad jag skrattade åt =)

Fröken Inna är en ganska lättroad flicka som ni ser:

Lite vitt

har det fallit i natt. Men bara ett fint lager av puder. I fall någon skulle undra.

Idag har jag haft sovmorgon Äntligen!

Klockan ringde 7.15. Men då var jag vaken sedan länge. Hjärnan har hållit mig vaken. Det är så typiskt när jag har mycket att göra, lägger mig sent och har ett framträdande på agendan.

För att stå och sälja in den verksamhet jag sysslar med till tveksamma kunder är ju en typ av framträdande. Jag tror dock att det bästa är att bara vara mitt vanliga jag: glad och positiv =) Och jag har den bästa marknadsföringsstrategin: nöjda elever^^

För övrigt är jag klädd i svart och turkos, lite chict dekorerad med katthår. Katthår är det nya svarta.

Som sagt

fullt ös på jobbet.

Även om jag alltid har en kaffekopp med mig, hinner jag sällan sitta ner och fika med någon.

Chefen uppmanade oss att prata med den kollega vi vanligtvis inte samtalar med. Umgås över (osynliga) gränser och arbeta för att den goda gemenskapen ska förbli god.

Jag har det senaste bara susat förbi goda vänner och kollegor. Var finns tiden till det goda samtalet? Chansen att se varandra i ögonen och bekräfta varandra?

Torsdag-fredag kommer att se likadana ut. Fullt upp.

Det positiva är att jag tillbringar den mesta tiden med eleverna.

Dessa underbara härliga människor som jag får rå om på vardagarna.

Tack alla föräldrar för att jag få rå om era fina ungdomar!

Klockan är snart 19 och middagen puttrar på spisen. Jag är trött, men behagligt trött. Dagens konferens var både kraftfull, innehållsrik och full av diskussion. Den gav energi. Det bådar gott. Trots olikheter har vi samma mål.

Jag ska ta mig friheten att inte jobba mer ikväll.

Ska äta middag. Se på oth. Bada med min bok. Jag måste bada varje dag. Det är ju bara i badet jag läser numera =)

I morgon är det marknadsföring för hela slanten. Tillsammans med fina ungdomar.

Jag har ett bra jobb. Det är ett privilegium att ha så kul på jobbet. Tänk vad jag får skratta och vara lycklig.

Mellerud har fantastiska ungdomar.

Jag tror på framtiden!

Fler tankar

Helgen närmar sig sitt slut och det är dags att summera.

Lite sjuk. Ändrade planer. Vila. Ensam. Bok. Film. Webb-tv.

Jag behöver någon att dela mitt liv med.

Jag letar inte efter någon kärleksrelation. Herregud jag älskar fortfarande skitstöveln från Östergötland!
Fast jag jobbar hårt på att bli fri från de känslorna, men känslor är inte alltid så lätt att styra.

Jag vill ha någon att göra saker med. Gå på bio, se på teater, fika, ta promenader, ha goda samtal, dricka vin och fnissa, spela spel och dansa osv. Jag saknar en bästis i vardagen.

Vänner har en tendens att försvinna vid en separation. Det har jag bittert fått erfara. Mina nära vänner bor inte här. Så det blir ensamt. Jag saknar tjejkompisar här i stan helt enkelt.

Söndag är dagen för vemod. Så är det alltid.

I morgon är jag pigg, glad och positiv igen. Men just nu är det lite ensamt.

Tankar

Det finns så många som uttrycker sina kloka tankar och tycker till om stort och smått. En del är helt vanliga vardagsbloggare som jag och andra får betalt för att tycka.

Jag har också massa tankar och åsikter, men det är svårt att få dem på pränt. Mest för att jag är så självkritisk. Mitt språk duger inte och jag har svårt att få det att flöda snyggt och enkelt.

Så det blir mest vardagligt trams. Prat om tv, mat och hur dagen ser ut. Hur jag mår och vad jag känner. Men samtidigt är det det jag uppskattar hos andra. Att ta del av varandras vardag. Jag är  glad över att jag skrivit så länge. Och har inläggen kvar. Att kunna gå tillbaka och läsa vad jag gjorde och tänkte för 10 år sedan, för 5 år sedan , i somras.

Efit är ett underbart påhitt som jag har deltagit i sedan 2004. Det är genialiskt. Att fota en gång i timmen, under vardag som helg.  Där får man verkligen en bild av människors liv. Visst det är den bild jag väljer att förmedla, men det är ändå en bild av min verklighet.

I morgon är det dags igen. På jobbet har vi aktivitetsdag: kultur- och idrottsdag. Så det blir inte en vanlig skoldag. Alla hjärtans Dag är det också. Ett kommersiellt jippo om du frågar mig. Det tyckte jag även när jag levde i ett lyckligt förhållande, så det är inte en bitter singel som uttalar sig. Vi firar det genom att bjuda alla elever på en hjärtbakelse. Det räcker tycker jag.