Jag är en blödig romantiker. Gråter till film och musik. Allt som berör får mig att fälla tårar.
Så när jag ser på OTH gråter jag ofta.
Det erkänner jag.
Den som påstår att OTH är en en ungdomsserie får komma ihåg att jag är en fjortis 😉
En av de bra sakerna med OTH är musiken.
Laura Izibor (Erin) sjunger med sån känsla att änglarna gråter.
Tofflan undrade hur det står till med kroppen?
Jo tack , den hänger med.
Åderbråck, tjockrumpa, kroppsdelar som gett upp kampen mot tyngdlagen. Men den bär mig. Huserar min själ och fungerar bra.
Jag är ytterst sällan sjuk och mår ganska bra. Ledsen och sorgsen av krossat hjärta, men det går åt rätt håll. Jag ska gå hel ur det här. Starkare än någonsin.
Fast jag har ett bekymmer. Torr hud.
Så nu sitter jag här fet och blank, insmord i fet kräm från Apoteket. Och självklart de obligatoriska papiljotterna =)
På tal om Apoteket. Varje gång jag går förbi ett Apotek tänker jag på Kloppan. Så jag tänker på henne varje dag =)
Så trött som jag är idag var det länge sedan jag var.
Och det känns skönt.
Tuppluren på bussen hem hjälpte inte mycket, snarare tvärtom.
Kanske kan jag somna tidigt och få sova ut ordentligt.
Det är fortfarande lite si och så med sömnen, även om jag mår mycket bättre.
Imorgon har jag ingen sovmorgon, eftersom jag ska till terapeuten före jobbet.
Min kväll hittills:
Thaisoppa med nudlar, räkor och paprika.
Lite vardagslyx. och snabbt framför allt.
Jag har samtalat med sonen.
Ibland känns det som att vi aldrig ser varandra. Han är oftast hos kompisar på kvällarna och kommer hem när jag lagt mig.
Jag har plockat ihop kläder jag ska ha med till Norge. Imorgon kommer jag hem sent, eftersom jag ska på utflykt till Universeum och Liseberg med UF.
Nu ska jag krypa ner i sängen med laptopen och se på:
1. Julkalendern
2. OTH
Frågor på det?
Sallad till lunch. Gott.
En promenad i solskenet. Kallt.
Chill i labbsalen med världens bästa elever. Härligt.
Fast de mobbar mig! För min klädsel. Säger att jag ser ut som tomtemor eller en norsk =) Någon tjatar om skotsk. Bara för en rutig kjol 😉
Vad är det för fel på yllekjol, yllekofta, yllestrumpor och vinterkängor när det är närmare -20 ute?
Vaknade upp varm och svettig.
Jag har så svårt att hitta en lagom temperatur i mitt sovrum.
Ute var det -15. Kallt
På bussen var det ingen värme. Kallt
I mld var det ännu kallare än i vbg.
Huden stramade.
Sitter i yllekofta och har tinat upp.
Varmt.
Tittar ut genom fönstret på det vacka vinterlandskapet.
Och är glad att jag jobbar inomhus.
Nu har vi verkligen vinter!
Vad finns i min väska?
Plånbok
Liten väska med viktiga prylar som bankdosa, pass och fickminnen med jobbfiler.
Namnskylt
Biobiljett
Nycklar
4 pennor
2 hårklämmor
Halstabletter
1 klubba
Busskort
Armbandsur
Glasögon
Mobil + headset
Nagelfil
2 minificklampor från Ringhals
Norska mynt
Danska mynt
Tuggummipaket
Vad har du i din väska?
Ska jag tolka det här som att jag är mer ful än snygg???????
Typ 33 % snygg ?
Jag menar eftersom jag har 2 söner och en dotter!
Eller bara som trams!
eller slut och början kanske…
Nu är äntligen november över.
Denna årets värsta månad.
Jag har aldrig gillat november.
I år värre än någonsin. Hjärtesorg unnar jag ingen.
Men nu vänder det. Både bildligt och bokstavligt.
Jag har varit nere på botten och nu räcker det!
Att gråta över en bedräglig man leder ingenstans. Han har gjort sitt val och det får jag ta. Kärlek är att släppa taget om någon som vill något annat.
Idag har jag känt att det har vänt. Smärtan är inte lika stor. Det går åt rätt håll.
Imorgon är det december.
Julmånaden.
Jag gillar jul.
Samvaron med familjen.
Myset. Friden.
Jag ser fram emot julmiddagen i Oslo på lördag. Med min bonusfamilj. Inbjuden av min extrapappa och hans gulliga Grete^^
Det ska bli så härligt att träffa bästisen Alice igen på fredag. Nu kommer en (någorlunda) vanlig vän till dig. Inte den nedbrutna, chockade ledsna Inna som kom till dig för en månad sen.
Jag ser fram emot terapi på torsdag och efter lite lektioner bär det av till Göteborg och lärarmys med UF. Aktiviteter på Universeum, Jul på Liseberg och middag står på agendan. UF Fyrbodal vet hur det ska ta hand om sina lärare.
Jag undra vad det blir för väder till jul?
Bondepraktikan säger att om Anders braskar så slaskar julen. Med tanke på att vi har drygt en halvmeter snö och typ -12 så lär det bli en väldigt blöt jul.
Jag har börjat att gilla vinter. Lite.
Sån här vinter är okej. Lagom kallt. Snö. Varma vinterkängor. Jobb inomhus.
Men blir det slask och pissregn blir jag sur. Sånt väder borde vara förbjudet.
Resor till solen är tydligen billigare än billigast. Nu när man har massor av planera och se fram emot. Hade jag däremot kunnat ta ledigt i november hade jag gärna rest till solen och värmen. Men nu kan jag inte ta ledigt när jag vill. Och det accepterar jag. Det svåra är nog för de som lever med en lärare och har vanlig semestertjänst. När ska de var lediga ihop liksom?
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
Det är den första dagen av resten av mitt liv.
Imorgon är en annan dag.
Hur offentlig är jag som privatperson?
Hur privat kan jag vara i det publika rummet?
Var går gränsen mellan privat-jaget och jobb-jaget?
Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?
Vi har olika gränser.
Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.
Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.
Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.
Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson? Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?
För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt. Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.
Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.
Jag inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag. Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.
Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?
Senaste kommentar