Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.
Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)
Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.
Det suger att vara ensam.
Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.
Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det? När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.
På spåret så klart. Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.
Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.
Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.
Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.
Julefrid vill jag ha. Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.
När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.
På vägen hem möts jag av idel leenden. Någon gör tummen upp och andra lyser upp när de ser mig.
Jag ler tillbaka och tänker att oj vad de var gott humör.
Går till Hemköp och handlar.
Likadant där. Folk ler mot mig och jag ler tillbaka.
I kön vänder sig en dam om mot mig och utbrister: Åh så söt du är!
Då kommer jag på det!
Jag har min tomteluva på mig.
Min godingar har påbjudit tomteluva på under sista veckan. Och eftersom jag är en i gänget (stolt fröken) bär jag också tomteluva på jobbet.
Tänk vad en liten tomteluva kan göra för mänskligheten.
för lite att göra?
Igår gick det runt i huvudet när jag tänkte på allt jag skulle hinna med under mina tre timmar på jobbet idag. Låg och memorerade alla uppgifter, så att jag inte skulle glömma något.
Nu har jag prickat av alla saker utom en. Och det är en timme kvar att jobba! Jag har dessutom hunnit med att fika =)
Igår var det töväder och idag kallt som satan. Inte blev det bättre av att bussen var kall som en iskällare på vintern. Stackars chaufförer som har en sådan arbetsmiljö.
Fast jag föredrar ändå kylan. Vinterhataren Inna gillar plötsligt vinter. Kanske för att det är lättare att stå ut med snö och kyla, än slask och töväder, som det brukar vara på vintern. Är man uppväxt på kusten är det normal vinter =)
Men det är nog eg. hösten som är den värsta årstiden. November är deppmånaden nr ett. I år värre än vanligt.
Nu ser jag framåt. På tisdag vänder det. Ljuset betyder mer än man tror. Mörkret påverkar oss.
Snart är det nytt år med nya blanka ark och nya möjligheter.
Bort med gammal deppighet och in med ny positiv tro på livet!
2010 har verkligen varit en känslomässig berg-och dalbana för mig. Och det är klart, att ju högre jag svävar, desto större blir fallet.
Något som jag saknar
Kärleken
Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.
Senaste kommentar