Det blev en lördag kväll med guldkant.
Yngste sonen, som bor i Göteborg, ringer vid nio.
-Jag kommer hem ikväll. Är hemma om max 10 minuter. Finns det någon mat? Jag är hungrig.
Mamma har lasagne att mätta sonen med och sen sitter vi och spelar spelar spel, pratar och tramsar.
Det blev en fin lördagkväll.
<3
Jag vet inte vad som har hänt, men den är helt försvunnen. Bortblåst. Helt väck!
Jag talar om julstressen.
Jag har lyckats skala bort alla onödiga måsten.
När barnen var små slog jag knut på mig själv, förvandlades till en elak bitch för att jag var så trött och stressad, i min kamp för att vara en perfekt fru och husmor som skulle göra allt som var viktigt.
Nu julpyntar jag lite lagom.
Bakar bara ett par sorters kakor. Skiter i både lussebullar och pepparkakor.
Inga julfester på dagis, skolan och alla fritidsaktiviteter.
De flesta julklapparna har rationaliserats bort. Ger bara till barnen.
Julgodiset får ungarna fixa när de kommer hem. Då har vi julfixarmys. Dagen före julafton.
Lagom med mat. Bara det som är viktigt för oss.
Imorgon är det dags för mitt julpyssel. Då ska det tillverkas julkorv. En tradition vi haft i minst 15 år. Numera är det jag ensam som stoppar korv.
Men det är klart bättre än att baka pepparkakor, som jag tycker är skittråkigt. Och det är en lättnad att slippa baka pepparkakshus, som jag också gjorde i alla år när barnen var små.
För mig är det samvaron som är det viktiga. Inte konsumtion och stress. Människor är viktiga. De viktigaste människorna i mitt liv finns hos mig under julen. Mina barn är det finaste som finns.
Tack och lov för min vän Ajax!
Jag är tillbaka på banan igen! Hur jag vet det? När jag mår bra av att städa och det är tillfredsställande att skura. Då är jag tillbaka igen!
och ett steg tillbaka.
De senaste dagarnas sköna flow stoppades idag.
Utvilad och på gott humör bestämde jag mig för att gå till fiket.
Vi har en stående tid kl.11.00 på lördagar. Ungkarlsgänget och jag.
Jag har inte fikat på evigheter. Inte sedan H och jag fikade där med vännerna i september. Jag har inte orkat, för jag har mått så dåligt.
Men nu var det dags!
Så får jag frågan om hur jag har det och hur det är med H. En person som inte har en aning om vad som hänt i mitt liv ställer en oskyldig fråga. Och jag tvingas berätta. Klumpen i magen dök upp direkt. Jag sjönk ner i hålet igen. Men hålet är inte lika djupt som tur är. Men det känns.
Sen känns det lite surrealistisk att mitt Ex (vi har ju samma umgängeskrets) dyker upp och sitter bredvid mig och vi konverserar trevligt med varandra. Jag gör mitt bästa för att var normal och social. Håller masken. Jag vet att han vet. Men ingen säger något.
J***a Skit-H!
Det är orättvist att du ska vara lycklig och må bra när jag mår skit.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Som så många av mina fina vänner säger. Jag är värd bättre.
Jag har skidor på svtplay. Ska läsa intressanta rapporter om ungas Internetvanor. Laga lasagne till middag. Städa lite om andan faller på. Det är skönt med en lugn hemmadag.
Jag är inte knäckt även om det blev ett litet bakslag. Tack och lov för mental styrka.
Karma H. Karma.
Något som gör mig upprörd.
Jag blir upprörd över mycket. Orättvisor. Våld. Elakhet. Dumhet.
Något som gör mig oerhört upprörd är föräldrar som ska hämnas efter en skilsmässa, och som låter sin bitterhet och hat gå ut över barnen.
Bara för att ge igen.
Det är så fruktansvärt ynkligt och futtigt.
Jag blir fruktansvärt upprörd över de som jävlas och som skadar sina barn i sin bitterhet och som gör det med motivationen: för att jag kan.
Skämmes ta mig f*n!
Senaste kommentar