Archive for » december 19th, 2010«

Söndag kväll

Slapparsöndag närmar sig sitt slut.

Eller slapp och slapp.

Jag har inte varit utomhus. Inte flängt runt och varit fysiskt aktiv, mer än nödvändigt. Ganska skönt att skrota runt i mysbyxor, tröja och yllestrumpor. Att slippa både bh och smink.  Jag har knappt kammat mig =)

Men jag har funderat, skrivit, samtalat, chattat, lyssnat på radio, läst, diskat, druckit kaffe, sett på sport, rättat hemtentor, planerat, suttit, tvättat håret, telefonerat, matat katter, bloggat och spelat spel. Jag har sluppit att laga middag, för vi åt rester från gårdagen, så arbetsinsatsen var att värma maten i micron =)

Så helt inaktiv har jag inte varit.

Men det ska bli skönt att få jobba i morgon. Om bussen går. Man vet aldrig med snöoväder.

Jag blir lite trött på hetsen mellan Norge och Sverige, så fort vi möts i någon idrott. Media trissar upp och många hakar på och det blir många gånger en hätskt stämning. Man bli lite mörkrädd av att läsa en del kommentarer. På facebook är de väl sansade, men att läsa på forum och tabloidernas hemsidor skrämmer mig. Och det är ingen skillnad mellan norrmän och svenskar. Där är man lika goda kålsupare.

Jag beundrar Marit Björgen, för hon är en fantastisk idrottare och en ödmjuk människa.

Jag säger grattis de de norska damlandslaget som vann em, men jag tycker att de svenska tjejerna gjorde en ännu större insats, som kämpade tappert mot jätten Goliat i finalen.

Nu funderar jag på om jag ska avsluta dagen med en film eller en bok?

Eller lite meditation?

Huvudet är fullt av tankar och det känns som att jag behöver rensa. Det hjälper inte alltid med att skriva av sig.

50

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

En stjerne skinner i natt

En stjerne skinner i natt. Den finaste julsång jag vet. Oslo gospel choir så klart. Lyssna och njut.

#prata om det

Prata om det

Jag har aldrig varit utsatt för sexuella övergrepp.

Däremot har jag haft sex mot min vilja.

För husfridens skull.

För att jag inte vågat säga nej.

När min partner helt plötsligt rest sig från soffan och sagt att nu går jag in i sovrummet. Och förväntar sig att jag ska följa efter. Och jag sitter där och brottas med min olust och rädsla för att såra.  Jag vågar inte säga att jag inte vill ha sex. Jag har ingen lust. Så går jag efter till slut. Partnern ligger naken i sängen och förväntar sig sex. Jag kopplar bort känslorna och klär av mig. Fast jag inte vill. Men ställer upp och känner att något dör inombords.

Det handlar om självkänsla. Respekt. Att känna sig trygg och våga säga vad man vill. När det är lustfyllt och sex för att båda vill.

Jag har upplevt ett sådant förhållande. Men så blev jag dumpad. Ödets ironi.

Prata om det

En goding sjunger duett

Han jag aldrig skulle säga nej till. Och hans vän.

Snöiga söndag

Det snöar ute.

Oj vilken nyhet.

Jag kastade ett öga ut genom fönstret, såg snön som yrde omkring,  och konstaterade belåtet att jag inte behöver gå ut idag. Det finns liksom ingen anledning.

Just nu är det söndag i sängen.

Kaffet är snart klart. Webradion låter och jag halvligger med laptopen i knät.

Livet är gott! Det gäller att ta vara på de bra stunderna. Den sköna känslan när de infinner sig.

Det är så många som avskyr vinter och som reser till sol och värme den här tiden på året. Jag hade hellre åkt bort när höstmörkret, regn och höstdeppighet dominerar. Men nu kan jag inte resa bort. Kan inte vara ledig när jag vill. Och jag accepterar det. Jag har två arbetsdagar kvar. Två dagar med lättsam verksamhet.  Sen har jag semester ända till 7 januari. Då vi ska in och jobba på en fredag. En klämdag. Men jag har 16 lediga dagar före det.  Som ska tillbringas med familj och vänner.

Även om jag gnäller över att jag är ensam, så är jag inte ensam de viktiga stunderna.

Jag är med familjen under julen och med bästa vännerna under nyår. Vänner som är goda och kloka.

En person som uttrycker sig mycket klokt är Majsan.

Varje morgon läser jag dagens tanke hos henne. Dessa tankar har hjälpt mig mycket under den värsta perioden. Kloka ord och sunda funderingar som har varit precis vad jag behöver för att bryta negativt tankemönster eller bara bli lite peppad.

Tack Majsan! Jag smygläser varje dag , och kommenterar sällan, men dina ord är betydelsefulla för mig.

Nu ska jag fylla min favoritmugg med het java. Dagens första är alltid bäst.

Dag 30 – One last moment

Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.

Vi kysstes och kelade  i väntan på mitt tåg.

Det var ett lyckligt ögonblick.

Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.