05 feb 2012 @ 17:02 by
inna Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.
Att man ska ta vara på det man har och får.
Relationer handlar om att ge och få.
Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.
För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.
Att acceptera det där som inte är så perfekt.
För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.
Men det finns goda relationer.
Hur kräsen ska man vara?
Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.
Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.
Jag gör så gott jag kan för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.
Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.
Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.
Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.
Accepterar vi varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.
För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.
Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.
När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.
När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.
Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.
En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.
Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.
Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.
Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.
Senaste kommentar