Blog Archives

Dag 23 – Ett sista ögonblick

Jag minns min sista stund med farmor.

Jag har alltid haft en nära relation med farmor.

Året innan hon dog (när jag berättade att jag skulle skilja mig) talade hon om det jag alltid vetat: att vi hade en särskild relation och att jag stod henne närmare än alla barnbarn. Jag var det första barnbarnet och den dotter farmor aldrig fick.

Nåväl, farmor var sjuk och längtade efter farfar som varit död i 10 år.  Mina föräldrar och mina barn träffade henne på söndagen. På måndag blev hon inlagd på sjukhuset (hon var en envis dam som vägrade att lämna sitt hem) för att hon var så dålig. Pappa ringde mig och sa att jag borde träffa henne. Jag lyckades ta ledigt hela onsdagen och åkte till sjukhuset, där  jag satt bredvid farmor hela dagen. Hon sov och jag höll hennes hand. Vi pratade och jag fick säga hur mycket jag älskar henne och ta ett riktigt farväl.
På fredag morgon dog farmor. Det är snart 9 år sedan.

Hon fattas mig varje dag.

Jag är glad att jag fick ett sista ögonblick med min älskade farmor.

En snäll omsorgsfull kvinna full av kärlek till mig.
För en del en envis gammal kärring.
Eller elak och bitsk för andra. Hon var en fruktansvärd svärmor.

Men för mig var hon den bästa av bästa.

Jag älskar dig farmor <3

Bilden är tagen på vårt bröllop 1993 . Då var farmor 74 år.

Nere

Jag har idag öst lovord över mitt webbhotell för flera personer. Jag har varmt rekommenderat mitt webbhotell. Nej jag har inte betalt för att skriva detta. Jag är sjukt nöjd. Betalar 100/år, snabb och vettig support och servrar som nästan aldrig är nere. På 7 år har jag drabbats 3 gånger.

När jag kom hem tänkte  jag blogga om min dag.

Helt slut.

Trött som ett snöre.

Men med huvudet fullt av ord och tankar.

Då krånglar webbhotellet! Jag kommer inte in =(

På webbhotellets sida på facebook kan jag läsa om problem med strömförsörjningen. Samt att de arbetar så snabbt de kan med att lösa problemet. Facebook är toppen när det gäller att få/lämna information snabbt!

Hur gör man då?

Jo, jag skriver mitt inlägg i word och väntar tills servern är uppe igen =)

I 4 timmar låg servern nere.  Det är överkomligt. En rent världslig sak om man tänker efter.

Tänk att man kan bli så trött av en helt vanlig arbetsdag. Hoppas att eleverna är lika trötta =) Det var så härligt att träffa dem!

Och gissa att jag är nöjd med att jag städade bort julen igår. Det finns inte på världskartan att jag skulle orka det efter jobbet under veckan. På torsdag (tjugondaknut) är jag bortbjuden och kommer hem sent. Så jag njuter av ett rent och fint hem. Utan tomtar och juliga textilier.

Får ni också sånt där hjärnsläpp ibland? Man bestämmer sig för att göra något och så går man in i rummet bredvid och har helt plötsligt glömt vad man ska göra! Eller så surfar jag och kommer på att det ska jag kolla upp, gör något annat först, och så har jag glömt vad jag skulle kolla. Jag blir så trött på mig själv.

Idag har eleverna varit mer än lovligt blonda 😉 //bara en blondin får kalla blondiner för mindre kunniga =)
Jag läste upp betygskriterier och mål för kursen och då insåg nog de allra flesta att de behöver jobba mer och spela mindre. Kursen är väldigt teoretisk och jag har lovat mer praktiskt arbete. De ska få labba nästa gång. Undrar vad de säger om att få min gamla tenta, på engelska, som inlämningsuppgift?

På hal is

Idag får man hålla tungan rätt i mun.

Jag tar tillbaka allt jag sa igår om att det var lätt att gå ute i halkan.

Det tog en mindre evighet bara att ta sig tvärs över gården.

Blankis överallt. Vägen till rescentrum var inte mycket bättre.

Det var på håret att jag missade bussen, men lyckades hindra den att sticka utan mig.

Så var försiktiga där ute.

Undrar hur många brutna ben det blir idag?

Category: blandat  Tags: , , , , , ,  2 Comments

Dag 22 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?


Nyårsafton 2009


Nyårsafton 2010

Jag är mig ganska lik. Håret är kortare. Jag är lite smalare. För ett år sedan längtade jag efter att träffa någon. Nu försöker jag läka mitt krossade hjärta. Men jag bor i samma lägenhet. Har samma jobb och gillar samma saker. Jag har fått nya vänner som är guld värda och jag har droppat några som ändå inte bryr sig om mig. Men i det stora hela är livet sig likt.

Den största förändringen är den inre. Jag vågar be om hjälp när jag behöver det. Det sorgliga är att min tillit och tro på kärleken har fått sig en rejäl törn. Hur ska jag kunna lita på någon som bedyrar sin kärlek till mig?  Jag har dock ännu en gång fått bekräftat att jag är en stark person. Utan den inre styrkan hade jag inte suttit här idag.

Söndag kväll igen

Det har varit en skön helg, men som vanligt har den gått alldeles för fort.

Allting är klart för morgondagen.

Matlådan fixad. Väskan packad. Kläder framlagda och papiljotterna sitter i håret.
Att det dessutom är städat och fint gör att jag känner mig nöjd.

Två trevliga telefonsamtal har förgyllt min dag. Först ett jättelångt med en god vän. Tur att jag inte har head-set till hemtelefonen, då hade vi säkert pratat fortfarande =)
Och så en pratstund med Yngste Sonen. Han som bara jobbar och jobbar, trots att han går i skolan. Men nu har han varit ledig i två veckor. Den återhämtningen behövde han. Min minsting, men ändå så stor och vuxen. Tänk, skitungen tjänar mer än vad jag gör!

I morgon fyller min idol och kollega Babs år. Man talar inte om en dams ålder, men hon är lika gammal som min mamma och den mest ungdomliga lärare jag vet. Hon är underbar^^

Ute är det fortfarande skitväder, men det går att gå utan att halka omkull. I vår stad har man grusat ordentligt samt att regnet har gjort att det är barmark lite överallt. Man kan ta sig fram utan broddar. Fast det blir ju ingen powerwalk direkt =)
Jag var tvungen att lämna några böcker på bibblan. De skulle lämnats för länge sedan och har plågat mitt samvete rejält.  Hjärtesorgen skapade rejält snömos i min hjärna och det var mycket som jag glömde under en period. Förutom böcker och nycklar och sånt var nog det värsta när jag inte kom ihåg koden när jag skulle betala med kort. Helt hjärnsläpp. Flera gånger fick jag lämna varorna i butiken och gå hem till sonen som kan min kod. Så en period var jag tvungen att ha en lapp med koden med mig =(

Det är tur att jag har kommit tillbaka. Jag är ledsen och saknar fortfarande, men har ändå gått vidare. När jag har sörjt klart kan ingen veta. Eller bestämma. Man måste få bearbeta sorg. Inte förtränga eller stänga inne. Men jag förtjänar bättre! Skitstövlar har gjort sitt i mitt liv!

Det bästa med morgondagen är att jag får träffa mina godingar. Eleverna är det bästa med mitt jobb. Dessa underbara, tramsiga, tjatiga, lata, vetgiriga, trevliga, helt makalösa ungdomar som jag får träffa varje skoldag. Det är ett privilegium!

Lördagsaktiviteter

Nu har vi sånt väder som gör att jag avskyr vinter.

Pissregn!

Blidvädret förvandlar den vackra kalla snön till slaskig sörja och ishalka. Det är livsfarligt att gå. Regnet tar ner humöret. Vad är det för mening med detta väder liksom?

Men jag har ändå humöret på topp. Jag har en skön känsla inombords.

Jag har varit på matiné.

Det var helt omöjligt att få sällskap på filmen som jag ville se. Antingen var folk totalt ointresserade eller hade redan sett. Så jag gick själv på bio. Det har jag inget problem med. I mörkret är man ändå ensam om sin upplevelse.

Änglagård – tredje gången gillt

För mig var det två härliga timmar i biomörkret. En riktigt feel-good film. Lite allvarligare än de två tidigare filmerna, men lika underbar. Min favoritskådespelare har blivit riktigt gammal, men har ändå samma starka utstrålning. Tillsammans med Thord Pettersson gestaltar Sven Wollter två härliga gamla gubbar. Sven Wollter har varit min favorit sedan jag var 14 år.

Jag gillar tillbakablickarna från de tidigare filmerna. För mig passar det jättebra. För att inte tala om det underbara fotot. Humor och allvar varvas och filmen har en naturlig upplösning. Änglagård tredje gången gillt gjorde mig inte besviken och jag struntar i sura recensenter och ger ett högt betyg: 4/5.

Och så ser jag fram emot ett nytt filmäventyr.

Trailern på drygt en minut fick mig att både skratta och fälla tårar. Så jag har förväntningar.

18 mars har filmen Hur många lingon finns det i världen premiär. Den ska jag garanterat se!

Kommunikation

Jag hade skrivit ett långt inlägg om kommunikation. Men det blev så tråkigt och uppstyltat, så jag raderade hela skiten.

Jag har så många ord och tankar inom mig, men ibland blir det tvärstopp med formuleringarna. Jag tror att jag tänker för mycket på formen än innehållet. Samt att jag blir övertydlig i min rädsla att bli missförstådd. Och då blir det högtravande och tråkigt.

En skrivarskola vore kanske något? Men sådant finns inte i Småstad. Kanske en sommarkurs? Brukar inte det finnas på folkhögskolor?

Kommunikation är det som vår tillvaro är mest fylld av. Datakommunikationen är omfattande och tydligt reglerad =)

Kommunikation mellan människor är svårare. Kloppan berör det i ett inlägg. Likaså fick Tofflan mig att tänka efter lite.

Att vara rak och tydlig är något jag har lärt mig på senare år. I många år sa jag det jag trodde förväntades av mig, inte det jag tyckte. Och kommunikationen försvårades så klart. Eftersom jag gav  otydliga signaler. Jag har vänner som är brutalt ärliga, och det skapar en annan sorts konflikt när man sårar människor med sina ord.

Det viktiga är att man vågar kommunicera. Även om det är svårt. Våga ta tjuren vid hornen och säga vad man tycker. Även om det känns jobbigt. Att vägra svara och bryta kommunikationen är fegt. Tycker jag. Det är brister på kommunikation som skapar konflikter.

Bloggen skapar många kommunikationer. Jag älskar att få kommentarer och att faktiskt ha en dialog genom mina tankar. En del dagar kan jag bli lite sur för att så många läser, men inte kommenterar.
Fast det kan ju vara som för mig, när jag läser andras bloggar. Jag har en kort stund över och hinner med en kort surfrunda.
Jag läser, men hinner inte kommentera.
Ibland behöver jag tänka lite innan jag skriver och återkommer senare.
Ibland orkar jag inte skriva, för att jag är supertrött.

Ibland lägger vi ner själ och hjärta i ett inlägg och så får man knappt någon respons. Det svider. Men kanske är innehållet viktigare för mig än för  läsarna.

För mig är det terapeutiskt att skriva ner mina tankar och att få respons av andra. Då blir jag bekräftad. Och behovet att bli bekräftad är vår kanske starkaste drift.

Att blogga är att kommunicera. Kommunikation kommer av ordet communicare som betyder göra gemensam. Och när vi kommunicerar delar vi eller hur =)

Äntligen

är det dags att ladda för jobb. Iklädd nattlinne och papiljotter ligger jag i sängen med laptopen och laddar för fullt.

Jag klarar inte av att vara ledig för länge. Då förvandlas jag till en slö soffpotatis som häckar framför datorn  hela dagen. Äter gör jag alldeles för mycket, för vad ska man hitta på när det är för lite att göra liksom. Jag behöver någon som sätter igång mig och får ut mig. men det är ont om sådana här.

Så det ska bli så skönt att få gå upp kl.6, även om jag är trött som ett snöre, ge mig ut i snövädret, åka buss som antingen är svinkall eller supervarm. Sitta bredvid Trond och småprata. Sova en stund och gå den raska promenaden till jobbet när bussen kommit fram. Svära över ”kollegor” som tagit sista kaffet. Utan att sätta på nytt. Det är skottpengar på såna på morgonen.
Hälsa på glada vänner. Kolla mailen, lyssna på musik. Småprata, skoja och tramsa med eleverna. Och vara lite fröken. Fika. Diskutera med kollegor. Skratta. Sova på bussen hem.

I morgon blir det heldag. Så terminen börjar med övertid (har kvar timmar från förra året också ) Jag har fått tydliga besked av chefen att jag inte får ta ut min övertid i pengar, utan när jag får övertid ska skolledaredelen av min tjänst drabbas. Det innebär en del lediga fredagar framöver.

Det svåra med mitt jobb är det blir inte så många övertidstimmar trots allt (under höstterminen blev det totalt 27) Lite här och lite där. Det tar lång tid att skrapa ihop till en hel veckas ledighet. 2 veckor är en utopi.  Så en billig restresa till solen finns inte på min världskarta. Hur gärna jag skulle vilja åka bort. För att åka på jullov, sportlov eller påsklov är inte att tänka på  med min ekonomi.

Tur att jag älskar mitt jobb!

Nu är det tuta och kör i 6 veckor!

Om 145 veckor dagar  är det student för mina godingar!

Om 155 dagar är det sonens student!

Det här ska bli en toppentermin!

Imorgon kan ni följa min dag. För då är det årets första efit =)

Uppdaterad

Det är klart att matteläraren ska anmärka. Dagar eller veckor så noga är det väl inte. Ni fattar väl ändå =)

Sum dvs Jag är

modäääärn!


Husfru anno 2011 ser på skidåkning samtidigt som maten tillagas.  Vad vore livet utan laptop.

Idag blir det lasagne till middag, men jag tror att det bara blir jag som äter. Sonen har fått magsjuka. Kul för honom *not*
Jag håller tummarna att jag klarar mig.  Men det brukar gå bra. Kan inte minnas när jag hade magsjuka sist. Minst 15 år sedan.

Sista

lovdagen.

Jag har sovit oroligt i natt. Eller snarare har jag drömt massa konstigt. Jag har varit på anställningsintervju, provat klänningar, deltagit i filmfestival, varit på resa med mina elever och jagat rasister tillsammans med polisen på min skola. Och läst brev som jag fått. Brev fullproppade med massa positiva omdömen om mig,

Hur ska jag tolka denna drömmen ?

Det är grått och trist ute. Jag kurar under en filt med en laptop i knät. Till frukost blev det rostad kneipp (äkta norsk) med rökt korv och en kopp kanelte. Trots att jag är en kaffedrickare av stora mått finns det vissa dagar när te lockar mer än kaffe. Framför allt på morgonen. Och nu är jag inne i en period med kanelte. Det är så gott!

Tvätten är hopsamlad och står redo i hallen att transporteras till tvättstugan om en timme. Man kommer inte in förrän tvättpasset börjar ändå. Vi har chip för ta oss ut och in, och enbart den som bokat tvättstugan kan öppna.

Men innan det ska jag kolla på skidåkning.

Category: ego  Tags: , ,  2 Comments