03 feb 2013 @ 9:35 by
inna Häromdagen fick jag frågan varför jag bloggar av en person som jag känner i andra sammanhang än nätet och som aldrig läst min blogg.
Jag svarade kort att jag alltid skrivit dagbok och att jag bloggat/ skrivit nätdagbok så länge jag hängt på nätet. Skapade min första hemsida 1998.
En annan orsak är naturligtvis att bli sedd och få bekräftelse. Jag har skrivit om det tidigare.
Så får jag ett brev från en ung människa som jag vet har det tufft med sjukdom. En ung människa som kämpar med svåra utmaningar. När jag läste orden blev jag berörd och tacksam att mina erfarenheter och tankar kan hjälpa andra.
”ville bara kika in och säga vilken underbar blogg du har, du är alltid så positiv och det ger inspiration faktiskt!
är också en väldigt positiv människa i grund och botten, även om livet inte alltid är enkelt. men fortsätt med ditt positiva tänkande och dela med dig av det, det smittar av sig!”
Även om jag inte arbetar som lärare längre så har jag inte slutat bry mig om ungdomar. De behöver människor som ser dem och bryr sig om dem. Mitt rättesnöre som lärare var alltid att se eleverna, var och en, och visa engagemang. Passion för att ge ungdomar tro på sig själva och mod att utvecklas.
Jag har känt mig begränsad av att inte kunna skriva lika fritt som jag gjort tidigare. Men det är ett medvetet val. Fast jag har fortfarande åsikter om det mesta, även om jag inte ventilerar mina politiska tankar högt och lågt.
Men jag avskyr fortfarande skolpolitiken som Björklunds står för. Jag hatar särskrivning och är fördomsfull om reality-tv. Och jag blir provocerad av prat om medborgarlön.
Jag försöker att förmedla mina tankar och erfarenheter av livet i stället. En av de viktigaste sakerna är att gilla sig själv och våga se sig själv med andras ögon. Våga ändra perspektiv.
Eftersom det är söndagmorgon hemma i Lilla Paris sitter jag i sängen med Mac i knät. Frukosten står på nattduksbordet och ur webbradion strömmar Mannheimer & Tengby. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom.
Men jag var uppe med tuppen för att tvätta. Självvalt, men man kan lugnt säga att det var en stor sandlåda i ögonen vid 7-tiden 🙂
Kom ihåg att se dig själv i spegeln och möt din egen blick och säg att du är bra! Varje dag.
Ha en fin söndag mina gullvippor <3
Category: tankar
Tags: blogg, elever, Engagemang, glädje, hjälp, kropp & själ, skriverier, tankar, ungdomar, varför bloggar jag, verkligheten, vänner, åsikter
2 Comments
Senaste kommentar