Blog Archives

Jag har överlevt!

Det har varit fantastiska dygn i skogen. Helt otroliga upplevelser. Och förvånansvärt befriande med flera dygn utan mobiltelefon och Internet. Därför har jag heller inga bilder att visa.

Vi har byggt bostad i skogen av slanor och granris.
Vi har ätit det som finns i skogen.
Vi har gjort upp eld m h a eldstål.
Vi har lockat på älg.
Vi har samlat ved.
Vi har hört varg.

Men mest av allt har vi samarbetat, kommunicerat och reflekterat.

För att inte tala om hur mycket vi har skrattat.

Jag har en fantastisk arbetsgivare som tror och satsar på sin personal. Arbetet kräver engagemang och vilja samt lojalitet och arbetsmoral. För mig är det inget problem. Jag har allt. Från första dagen har det känts som att komma hem. Men den som vill ha ett 8-17 jobb och inte bry sig när man går ut genom dörren efter avslutad arbetsdag ska göra något annat. Det är verkligen viktigt att reflektera över vad man vill och är villig att ge. Man ska vara ärlig både mot sig själv och sin arbetsgivare. Jag är inte rädd för hårt arbete och är tacksam att jag får vara del av en sån spännande och utvecklande verksamhet. Jag har en arbetsgivare som tror på mig och min förmåga och då är jag skyldig att visa detsamma tillbaka. Det är min filosofi.

Hur engagerad och lojal är DU mot din arbetsgivare?

Just varför man arbetar är en intressant fråga. Många drivs av pengar. Man vill ha en försörjning och kanske inte kräver så mycket av själva arbetet. Det finns t o m de som anser att om någon kan försörja sig själv utan ett lönearbete (pengar på banken, räntor, egendom med avkastning mm) inte ska ha ett vanligt lönearbete utan överlämna det till någon som bättre behöver det. Jag delar inte den synen. Vi lever inte i ett sånt samhälle.  Många drivs av att kunna tjäna pengar. Mycket pengar och allt vad det innebär. Många av oss drivs att att kunna åstadkomma saker, utvecklas som människor och faktiskt göra skillnad. Jag skulle dö om jag hade ett monotont hjärndödande arbete och inte fick utvecklas. Men människor är olika och har olika syn på livet. Det viktiga är snarare att vara rätt person på rätt plats.  Och att vara anställd är ingen mänsklig rättighet. Det är inte arbetsgivarnas skyldighet att förse människor med arbete bara för att. Tycker jag.

Sen måste jag få berätta att en av mina högsta drömmar har gått i uppfyllelse!

Jag har flugit helikopter!

Om du inte visste det så finns det väldigt mycket skog och sjö i Dalsland och Värmland. Det har jag sett från ovan:)

Det har varit toppendagar med många olika upplevelser.

TACK!

NU ska jag vårda min seglivade förkylning, klappa katten och ladda för morgondagen då det är fullt ös på jobbet igen!

Livet är gott mina gullvippor <3

Vila sig i form

Idag har jag verkligen försökt att lyssna på Hulda och vila mig i form.

Jag har struntat i att städa och skura. Dammsugartanten i mig skriker inombords, men jag klarade det.

Jag har dock handlat, vattnat blommor, röjt i köket, diskat och lagat mat. Pannbiff, potatismos, sockerärtor  och lingon. Gott! Sen blåbärspaj och vaniljsås till dessert. Gottgottigottgott! Fick ju order om att äta kolhydrater och fett 🙂

Orken är minimal, men jag ska göra mitt bästa ute i skogen.

Men det suger fortfarande att vara förkyld.

 

Tofflan undrar vilken dag som är favoritdagen.

Jag fick fundera länge.

Jag älskar måndagar och de möjligheter som finns. En ny oskriven vecka med nya äventyr som väntar runt hörnet. Jag är pigg, utvilad och förväntansfull.

Men jag älskar nog fredagar lite mer.  Sista arbetsdagen i veckan. Jag slappnar av på ett helt annat sätt och kan vara uppe så länge jag vill och vet att jag har sovmorgon dagen som kommer efter.

Den sämsta veckodagen är torsdag. Då är jag oftast trött som ett snöre och det är segt att ta sig upp. Torsdagstrött är ett begrepp i min värld.

På söndagar är jag oftast vemodig. Söndag är förknippat med avsked och den känslan finns fortfarande inom mig. Jag känner mig ledsen och ensam och saknar. Bästa sättet att sänka en människa är att ignorera henne.

Men lyckligtvis är den känslan bortblåst på måndag morgon!

Imorgon är en ny dag!

Plus & minus

Det är verkligen ett stort plus att komma hem och sätta sig vid dukat bord och bli serverad middag varje dag! Jag har världens bästa son. Ja, jag är lyckligt lottad som är mamma till tre fantastiska människor.

Det suger att bussen är nästan en halvtimme försenad p g a vägarbete. Det suger ännu mer att det regnar.

Så dagens lärdom.

Visst är det härligt att få en utskällning. Eller inte. Men sånt hör till jobbet.  Först blev jag bara pissed off, men det är aldrig bra att bemöta i affekt. Och jag vet att det inte är en personlig utskällning, utan det gäller min arbetsroll.

I stället började jag utforska vad som hänt, varför, vem eller vilka som är ansvariga samt se över min egen roll. Vad hade jag kunnat göra bättre och hur ska jag hantera saker i fortsättningen? Det hjälper inte att bli illa berörd, förbannad eller ledsen. Jag tänker dock inte ta skit när det är obefogat.

Jag är nybörjare och har man inte någon manual eller tydliga instruktioner blir det fel. Är man dessutom överhopad med arbete och har för få som kan utföra det går ekvationen inte ihop. Vad ska man prioritera? Oavsett hur man prioriterar blir någon missnöjd.

Som vanligt är ledordet kommunikation.

Jag fascineras av hur olika människor kommunicerar och jag är tacksam för all jävla skit jag tagit mig igenom för jag har fått kunskap och erfarenhet som gör att jag vågar hantera svårigheter. Jag är inte lika ömhudad och mån om att bli omtyckt av alla längre. Jag vågar ta en diskussion. Men jag hoppas att jag är tillräckligt lyhörd och att man inser att jag försöker se till helheten och att det är allas bästa som är målet.

Tack och lov att jag jobbat i skolans värld så länge, så jag är van att trolla med knäna 🙂

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Kvällstankar

Det har varit en lugn söndag.

Först stökade jag undan lite jobb jag åtagit mig på förmiddagen. Kaffe höll mig sällskap. Diskade och röjde i köket, men sen orkade jag inte städa och göra mig till. Sönerna fick besök av sin far och jag intog viloläge. Kände inte för att vara social. Vi kan umgås och vara trevliga exmaken och jag, men idag orkade jag bara inte för att jag var trött. Tänk vad det har förändrats. Från åren med krig och vårdnadsbråk och elak styvmor som förstörde det mesta till en neutral relation. För även om man skiljer sig så är man ändå hoplänkade på något sätt resten av livet genom sina barn. Och det är barnens bästa som måste vara i fokus.

Somnade tydligen för jag drömde massa knäppt. Igen 🙂
Nät jag gick ut till de andra tittar äldste sonen på mig och utbrister: du ser ut som ett troll! Ja vad förväntar han sig. Att man ser ut som en prinsessa när man kliver ur sängen? Orka bry sig.

Matsedel för kommande vecka plitades ner och sonen fick gå till affären och handla. Jag orkade varken kamma, sminka eller klä på mig nämligen 🙂 Ja, jag har kläder på mig, men kanske inte sånt som jag går ut på stan i.

Ugnsbakad lax med pressad potatis och grönsaker inmundigades innan Yngste sonen åkte hem till Göteborg. Tänk att Lillskiten är 20 år. Ännu svårare är att fatta att jag blir 50 om 3 år. Hur gick det till? För jag är inte så gammal på insidan.

Sen har jag glömt att berätta att jag har blivit modern!
Jag har gått från tjock till smal. Ja tv alltså 🙂 Jag som skulle vänta med ny tv tills tjockisen dog. Men så har man ju en son som jobbar i elektronikbranschen. Och jag måste ju erkänna att både ljud och bildkvaliteten är så mycket bättre. För att inte tala om hur smidigt det är att se på film.


Ja det är en skitkass bild, men orka ta en ny.

Det är mörkt och höstruskigt ute. Själen är fylld av vemod. Jag jobbar med att jaga bort tankarna. Imorgon är en ny härlig arbetsdag med nya utmaningar. Tack och lov för utmaningar, ansvar och förtroende.

Nattarbete tar ut sin rätt. Nu ska fröken chef sova.

over and out <3

pigg som en mört!

Det var en mycket intressant jobbnatt som gav mig insikt och kunskap. Inga problem att hålla mig vaken. Det var snarare svårt att somna när jag lade mig vid halv 6. Hjärnan gick på högvarv. Så mycket att bearbeta. Men att hålla sig vaken var som sagt inte problem. Det är som att vara på lan. Lanat har jag ju gjort en och annan gång 🙂

Nu blir det till att samla ihop alla mina intryck och använda dem på ett bra sätt. Jag fascineras av hur duktiga en del människor är och hur skickligt chefen analyserar. Lyssna och lär. Lyssna och lär. Jag suger åt mig som en svamp av kunskap och erfarenhet. Herregud vad jag lär mig!

Kaffe och en dusch ska sparka igång den här dagen. Inte varje natt man sover bara 3 timmar. Men det finns liv i tanten 🙂 Och jag är t o m på gott humör!

God morgon mina gullvippor <3

tgif typ

Fy farao vad jag är trött.  Vissa dagar känner man att kroppen inte är 25 längre. Det värker här och där. Skitrygg. Dumma åderbråck.  Även om orken finns, så påminns man ibland om degenereringsprocessen. Eller så har man bara fucking jävla mensvärk. Ibland önskar jag att jag hade samma ork som när jag var småbarnsförälder. Men inte livet med småbarn. Been there done that. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att få barn på nytt. Bonusbarn ok. Never bebis. Allt har sin tid.  Det är perfekt att ha vuxna barn. Nu får jag belöningen för att jag fick barn tidigt.

Men man får kanske vara trött på fredag. Samtidigt som det är så intensivt på jobbet är det en enorm energiboost som gör att man bara kör på. Det har varit en mycket intressant arbetsvecka. Hektisk och ändå säger alla att det är bara en liten bris 🙂 Jag är glad att jag står stadigt på jorden och kan hantera det som kommer i min väg.

Konstigt nog somnade jag inte på bussen hem. Kan ju bero på att jag lyssnade på metal i s f fjortispop 🙂 Ibland behöver man rensa hjärnan. Jag har massor av tankar som vill ut, men ibland är det svårt att veta hur mycket man ska blotta. Tankarna far iväg i alla fall. Det vete farao hur jag ska hantera känslan inom mig. Det bubblar inombords. På ett bra sätt.

Nu ska jag i alla fall chilla. Kroppen är befriad från jeans. Den överlevde en heldag i tighta jeans. Men klänning är bäst. Fast ska jag ut i skogen i tre dygn är det bäst att vänja kroppen vid byxor. Tänkte jag. Faan nu kom jag på att jag måste ha strumpor på mig i skogen. Jaja, ibland får man offra sig. Vad gör man inte för en god sak 🙂

Lagade crab cakes till middag. Grunden var Pluras recept och sen gjorde jag som vanligt. Ändrade lite och utgick från vad jag hade hemma. Jättegott! Jag älskar ju krabba. Riktigt krabba. Som pappa fiskat. Med sallad, aioli och ett glas rosé blev det en perfekt måltid. Sonen tyckte likadant.
För den som inte vet. Jag är bra på att laga mat.

Pappa ringde nyss och frågade hur mycket plats jag har i frysen. Lite svarar jag. Hur mycket? Tillräckligt. Jag älskar min pappa. Imorgon får jag både havskräftor och krabba. Makrillen kan han ge till någon annan. Och det kommer att finnas plats i frysen 🙂

Imorgon ska vi fira 20-åringen.

Så ska jag jobba mig lite. Det ska bli intressant och lärorikt.

Men nu blir det soffläge och chill.

Over and out <3

Min dag

Intensiv och stimulerande dag på jobbet som vanligt. Tänk att det kan vara så stimulerande med krav och klurigheter. Jag gillar verkligen att lösa problem. Och idag har jag lärt mig nya saker. Åh så kul med utmaningar.

Slutade lite tidigare idag för ett förtroendeuppdrag.

Mellanlandade i Mellerud på väg till uppdraget. Tittade in på mitt gamla jobb för att fika med en vän. Det var härligt att så många blev glada att se mig och deras varma kramar värmde. Bäst var att träffa min förebild och idol Babs. Sorry alla andra. Den fantastiska människan Barbro Prästbacka. Hon är pensionär, men jobbar extra. Så klart 🙂 Jag vill vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 67!

Det var skönt att besöka platsen som varit mitt hem mer eller mindre i 9 år och inte känna någon saknad. Det var som vilken plats som helst. Jag har gått vidare.

Sen vidtog styrelsemöte för Ung Företagsamhet Fyrbodal. Det är ett riktigt hedersuppdrag. Som ni vet brinner jag för entreprenörskap och fick jag bestämma skulle alla gymnasieungdomar få chansen att prova på företagandets villkor och jobba mer i skarpt läge med riktiga uppdrag och kunder. Både socialt entreprenörskap, utvecklande av tjänster och produktutveckling. Det här är verkligen något som jag går igång på. UF is dra shit och är det jag saknar från skolans värld. Kanske mest för att uf-lärare är så nyfikna, kreativa och galet barnsliga som jag är 🙂 Jag hoppas jag får komma tillbaka och föreläsa och dela med av mina erfarenheter. Nätverk och erfarenhetsutbyte är viktiga komponenter. Tycker jag.
Styrelsen består av härliga människor med hög kompetens och stor erfarenhet från näringslivet i olika former. Jag upplever en härligt positiv energi i styrelsen.

Åkte hemifrån 7 i morse och var hemma efter 21. Är ovanligt pigg.  Just nu känns det som att jag bara jobbar, äter och sover. Herregud vad jag sover på nätterna. Mer än så händer inte i mitt liv just nu. Men det är helt okej  för jag få så mycket stimulans och lär mig så mycket på jobbet att livet känns gott. Det senaste halvåret har varit tämligen omtumlande på flera sätt och det är skönt. Att kunna landa känslomässigt och fokusera på jobbet. Jag känner att jag växer så det knakar jobbmässigt.

Och som sagt jag lever fortfarande högt på erbjudandet från 27-åringen om ett äventyr. Även om jag är gammal som gatan så duger jag tydligen 😉 Även om äventyr med 27-åringar inte finns på min världskarta.

Nu är det snart dags för äventyr med John Blund 🙂

Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂