Blog Archives

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Fullt upp

Solen sken i morse och fick mig att må bra. Jag är en solmänniska. Men oj så kyligt. Alla stod och huttrade i väntan på bussen och det drog kallt om mina bara ben. Men jag vägrar strumpor så länge jag kan. Så länge jag får gå barfota i klänning är jag nöjd. Ja, jag är både bekväm och livsnjutare.

Jag vill gärna ha sommar lite till. Hösten kan vänta. Tack.

Jobbet är krävande och får mig att anstränga mig och stå på tå för att kunna leverera. Då är det skönt att ha ett inre lugn och trygghet. Det är många bollar att hålla i luften och ibland får man väga sina ord på guldvåg. Men jag tror ändå på rak och öppen kommunikation. Kan jag inte så är det bättre att öppet erkänna det än låtsas förstå. Det är massvis med nya saker att lära mig och hantera, men det är bara att ge sig på utmaningen: fråga, testa och fråga igen.

Jag stortrivs och gillar utmaningar. På kvällen är jag så klart trött, men det är en helt annan typ av trötthet jämfört med mitt tidigare jobb. Jag är inte dränerad på energi.

 

På vägen hem hämtade jag ut ett paket till världens bästa vän och på köpet fick jag en långpromenad i solskenet. Nu finns dina saker här Alice!

Men det bästa var ändå att sätta mig vid dukat bord och äta middagen som sonen fixat. Tack för maten Johan. Det var jättegott!

Till helgen ska vi fira födelsedagar. Yngste sonen, Ungen aka Chrille fyller 20 år och nästa vecka fyller undertecknad 47 år.
Eftersom sonens lägenhet fortfarande är kaos (fuktsanering) så blir det kalas hemma hos mig.  Det känns bra. Även om han flyttade hemifrån för flera år sedan kommer han ofta hem på besök.  Dottern som bott hemifrån i 6 år kommer inte hem lika ofta, men det beror på avståndet. 20 mil är en bit bort. Vi har kontakt nästan dagligen. Det är så gott att ha en sån nära relation med alla mina barn. Jag känner att jag har lyckats som förälder.

<3

Dissad

Jag har nog aldrig blivit så dissad i hela mitt liv som jag blivit senaste veckan.

För visst är det enklast att radera någon ur sitt liv när det blir jobbigt.

Även om jag är stark så är jag ändå en människa med känslor.

Men det verkar man inte vilja se.

Det gäller att se ljusglimtarna i tillvaron som den obotliga optimisten säger.

Tur att det finns andra människor som älskar mig.

Även om det gör ont så står jag stadigt på jorden och livet går helt klart vidare.

Hoppas du hittar vad du söker efter.

Harmoni

En stillsam söndag i hemmets vrå närmar sig sitt slut.

Kontemplation och eftertanke har fyllt min dag.

Det är viktigt med tid för reflektion.

Jag har även levt upp till mitt rykte som husmor i detta hem och har gjort ett härligt och välbehövligt röj i köket. Skurat och rensat kylskåp, diskat, skurat och gjort fint. Slängt skräp och sopor. Gjort matsedel för veckan och handlat mat.

Idag har jag lagat middag. Sen blir det sonens uppdrag under veckan.

Vad vi åt? Stekt sandskädda och potatismos med rårivna morötter. Sån mat jag är uppväxt på. Gott. Fisken har pappa dragit upp ur havet.

Två naglar har gått av idag. Den ena så långt in att det gör rejält ont. Jag är förvånad att mina långa naglar har hållit så länge. De brukar spricka och gå av.

Ikväll har jag skypat med bästisen. Så härligt att prata med varandra. När man bor en bit ifrån varandra är skype perfekt. Jag är lyckligt lottad som har goda vänner både nära och långt borta <3

Kläder för morgondagen är framplockade och matlådan färdig. Nu har jag förvandlats till papiljottant och ska avsluta den här söndagen med lite musik och en bok.

Det är en gåva att se de ljusa stunderna i livet.

Lördag i Lilla Paris

Lite blått och luftiga moln. Solen tittar faktiskt fram, men det är lite höstkänsla i luften.

Det har varit en intensiv vecka med mycket att göra på jobbet.

Det har varit en intressant vecka på många olika sätt. Framför allt har jag än en gång lärt mig lärt mig att människor är olika och att saker och ting kan få en intressant vändning. Vi kommunicerar helt klart på olika sätt.

Jag har också klarat veckans stressmoment med lugn och ro. Framför allt lugn i magen. Jag har mognat mentalt. Jag litar på min magkänsla. Just att jag kan hantera incidenter med lugn är en trygg insikt. Under veckan har det hänt flera saker som fått mig att se rött (både privat och på jobb) men jag har bibehållit mitt lugn och försökt att bemöta lugnt och trevligt. Vad har hänt med Inna kortstubinbliargsomettbi liksom? Men det är ganska intressant att notera hur folk reagerar när man trycker på deras ömma punkter. Och ja, det är säkert lika intressant för andra att göra likadant med mig. Men just att vi hanterar saker på olika sätt.

Mitt team har verkligen kämpat och jobbat denna veckan.  Tänk att ställa upp på 17-timmarspass utan att knorra. Bara för att lösa problem. Då är man lojal mot sin ag.

Det tog mig tre kvällar denna veckan att se klart en film.  En bra film, men jag var så trött att jag somnade mitt i ändå 🙂

Idag har jag fått sovmorgon.
Visserligen vaknade jag tidigt, men jag har kunnat ligga kvar och filosofera. Dessutom har det varit skönt att sova ensam. Ja, om man inte räknar Sally 🙂 Men bättre att sova ensam än med någon som inte vill ha mig bredvid sig i sängen. Jag är också människa med känslor.

Vad ska jag hitta på idag mån tro?

Jag tror jag börjar med bakluckeloppis och fika på Cult med grabbarna.

Sen blir det skaldjur till middag har jag bestämt. Sonen fick ju sina hamburgare igår. Så idag blir det kräftor. Riktiga kräftor. Såna här:

Jag tror inte att sonen protesterar.  Han har sin mors gener 🙂

Full fart

Tjenare vad jag har jobbat idag!

Det ena har avlöst det andra. Möten, planering, delegering, diskussioner och lösning av akuta problem. Ta beslut om prioriteringar och beordra personal att släppa en uppgift för att utföra en annan. Ta hand om hantverkare.

Fullständigt dynamiskt och fartfyllt. Nya lärdomar varje dag.

Jag älskar´t!

Jag trivs så himla bra med jobbet och kollegorna så det kan inte beskrivas.

För övrigt

En person har raderat mig ur sitt liv.

Trist, men livet går vidare. Jag överlever. Kom ihåg att katter landar alltid på fötterna 😉

Jag har min värdighet i behåll.

Igår fick jag en ny leksak. Eller snarare ett nytt verktyg som underlättar mitt arbete. Åh så suveränt att kunna jobba på bussen och ha med mig på alla möten. En kompis. Äntligen. Jag fick dessutom ett skydd till den som visade sig vara inbrottssäkert. Ingen fattade hur vi skulle få upp det 🙂
Men med h a en liten film på youtube fick jag upp min otterbox och kunde placera kompisen i säkert förvar. Bra kvinna reder sig själv eller nåt 🙂 Med stöd av världens bästa team så klart!

Och jag har en fantastisk arbetsgivare som förser sin personal med adekvat utrustning.

Får jag presentera  Grodprinsen. Så klart, han är ju en padda!

Behöver lära mig att flörta

Har sovit som en prinsessa i natt. Vaknar pigg och utvilad vid halv 6. Och går upp! Ja men tjenare är det något fel på mig? Jag kommer väl att vara helt slut vid 10 🙂

Det här är till Jennifer. Ja ni andra får läsa också 🙂

När man har blivit dumpad av samma karl för tredje gången känner man sig inte så superattraktiv om man säger så.

Men jag vet att jag duger och att jag visst är något att ha. Vi var bara inte menade för varandra. Svårare än så är de inte. Livet går vidare. På ett bra sätt.

Men jag är skitkass på att flörta. Hur farao bär man sig åt egentligen?

Jag  menar, hur övar man på sånt?

När det då dyker upp en 27-åring som stöter på mig vet jag inte vad jag ska göra. En ung man jag träffat tidigare i helt andra sammanhang.

Det var en förvirrande och smickrande upplevelse på samma gång. Jag fegade ur i alla fall.

Men självkänslan har fått en god energiboost =)

Sen dyker det upp en okänd 27-åring som vill ha ett äventyr med en äldre kvinna!

När farao blev jag en äldre kvinna!!!! Jag som knappt är vuxen 😉

Äventyr med en 27-åring finns inte på min världskarta.

Jag är  inte  där. Men jag känner att jag duger. Duger som faan!

Nu är det dags att förflytta en pigg och glad soon to be 47-åring till världens bästa jobb!

God morgon mina gullvippor <3

Tisdagskompott

Ännu en härlig dag på jobbet.

Mycket att göra, ansvar, problemlösning och professionella medarbetare. Tiden försvinner fortare än en grisblink.

Ibland är mitt jobb att vara som en blåslampa i röven, ibland får jag stryka medhårs och lirka. Ungefär som att vara mamma eller fru 😉

Det är ganska skönt att rå sig själv när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Visst vill jag dela min vardag med någon, men det är skönt att gilla att vara ensam. Jag tycker nästan lite synd om de stackare som inte klarar av att vara själva. Som ständigt måste ha sällskap. Men att kunna vara ensam och trivas med det är väl ett tecken på mognad kanske?

I natt har jag haft en kelsjuk katt som legat tvärs  över bröstet. Jag hoppas att jag slipper i natt. Visst vill jag kela (för att inte tala om hångla) men kanske inte med en katt när jag behöver min skönhetssömn. Nej jag vill inte hångla med en katt heller. Jag föredrar karlar 🙂

Idag har det varit strikt klädsel på jobbet. Så gissa att det var skönt att sparka av sig klackskor och byta från snyggklänning till mysdress. Jag trivs ju bäst barfota eller i träskor, men ibland får man ge avkall på bekvämlighet. Ingen svår uppoffring. Jag är ju lite fåfäng. Men jag trivs som sagt bäst barfota.  På hösten har jag alltid besvär när jag måste tvinga in mina fria fötter i strumpor och skor. Jag har sagt det förr. Det blir ingen dam av mig 🙂

Jag avundas de som kan glida runt svala och tjusiga hela dagen. Jag blir bara rufsig och skrynklig.

Fast det bästa är nog att få av sig bh:n. Den som inte har stora tuttar fattar inte vad jag talar om. Men ont i nacke och axlar är en ständig följeslagare. Och bröst som ständigt är i vägen och som får kläder att sitta illa.

Ikväll ska jag faktiskt slå på tv:n.
För oss som är uppväxta med familjen samlad framför tv:n för att se på Dallas känns det ändå ganska självklart att spana in ”nya” Dallas. Dagens tonåringar förstår inte hur stort det var på den tiden.

Dagens fråga är när det blir tyst på gården i kväll? Jag bor ju i ett kringbyggt hus med gård i mitten och det ekar något fruktansvärt. Speciellt när man som jag har både fönster och balkongdörr öppna för att få det svalt. Igår tystnade det vid 22. Visst är det lämpligt att småbarn (under 5 år) är ute och leker till 22.

Fan jag låter som en gnällig gammal tant! Och det är jag inte!

Nu ska jag skura kattlåda. Om någon undrar menar jag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Learning by failure

Om det gått någon förbi.

Jag är  singel.

På riktigt.

Kärleken betraktade sig som singel tidigare än mig. Tydligen.

Detta var tredje gången som relationen med Kärleken tar slut.

Är jag blåst eller bara godtrogen? Det vete sjutton.

Men jag tänker inte upprepa misstaget.

Gör om. Gör rätt.

En del människor kommer in i våra liv för att vi ska lära.

Jag har lärt mig att lita på min intuition.

Jag har lärt mig att lita på min inre styrka.

Jag har lärt mig att skenet kan bedra.

Jag förtjänar att vara ihop med någon som faktiskt älskar mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som vill ha sex med mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som inte letar efter den rätta samtidigt som han är i en relation med mig.

Learning by failure.

Positivism

Jag har fått ett antal kommentarer  om min ”positivism”

Jag är en obotlig optimist och tror gott om alla.

Som barn fick jag smeknamnet Solsken just för att jag alltid var så glad och snäll.

Genom hela mitt liv har jag varit övertygad om att det ordnar sig.

Men jag har alltid fått ångest och hjärtklappning när obehagliga saker händer.  Oroligt för att inte räcka till och för att inte göra vad som förväntas av mig.

Jag är också en känslomänniska som blir djupt sårad när någon utnyttjat min tillit.

Hösten 2010 rasade mitt liv ihop och jag föll i ett svart hål av sorg och smärta. Mina barn var allvarligt oroade för mig. Mina närmaste vänner försökte få mig att inse att jag fastnat i en destruktiv tankespiral när jag var helt handlingsförlamad av sorg.

Med hjälp av terapi, vänner och skrivandet kom jag på fötter och hittade tillbaka till den positiva person jag är.

Olika saker har gjort att livet gått upp och ner och i mars i år bestämde jag mig.

Nu får det vara nog med gnäll och negativt ältande.

I fortsättningen ska jag ha en positiv livvssyn och se det positiva i allt som händer.

Det var en magisk vändpunkt.

Positiva saker har hänt.

Men det viktigaste är att jag hanterar motgångar på ett annat sätt. Det blir inte hjärtklappning och ångest utan, ja nu har detta hänt, hur ska jag hantera det på bästa sätt?

Tänk att det kan vara så enkelt att man bestämmer sig för att ha en positiv livssyn!

Strax efter jag bestämt mig för att ändra mitt tankesätt fick jag telefonsamtalet som ändrade  mitt liv:

Hej jag ringer från företaget xx. Jag undrar om du är redo för en förändring i ditt liv?

Jag vågade ta steget och jag sa ja.

Det är jag glad över att jag gjorde.

Även om jag hittat min inre styrka så vet jag att jag har saker att utveckla. Jag måste sluta vara alla till lags och vara rädd för att inte bli älskad om jag sätter gränser. Jag måste våga vara tydligare och peka med hela handen när det behövs. Stå på mig mig helt enkelt. Förlita mig mer på magkänslan. Den är min bästa kompass.

Men jag tänker fortsätta vara en obotlig optimist och tro gott om alla.

Däremot tänker jag inte ge de som utnyttjar min snällhet en andra, tredje, fjärde chans längre.

Som sagt, jag är godtrogen, men inte dum i huvudet.

Ute är det grått och regnet dekorerar Göteborg. Jag har fått morgonkaffe och känner mig tillfreds inombords.

Har sovit som ett oskyldigt barn ända till halv 9!

Var nog ganska trött. Nej, jag var supertrött. Jag menar hur många sitter och somnar på en rockkonsert 🙂

Amaranthe på Liseberg igår kväll var mycket bleka. Sen blev det fler band på Valand, men behållningen av det ena bandet var sångarens sixpack 🙂 Och sen somnade jag som sagt. Idag blir det också musik som är mer min. Folkrock och folkmusik. West of Eden samt Göteborgssymfonikerna med Sofia Karlsson.