Blog Archives

Må bra

Jag deltar  i ett hälsoprojekt på jobbet. Med fokus på helhet; att både kropp och själ ska må bra.

Jag har under de senaste åren fokuserat så mycket på det inre att jag försummat kroppen. Så vid årsskiftet började jag träna och lägga om kosten. Har dragit ner på konsumtion av vitt mjöl, raffinerat socker, ris och pasta. Slutat med kakor, godis, glass och sötsaker. Men jag äter fortfarande mörk choklad, fast inte varje dag. Och jag äter tårta och dessert på kalas och vid speciella tillfällen. Men jag mölar inte i mig varje dag. Det är stor skillnad.

Jag märker att jag har fått en helt annan ork. Blodsockernivån är stabil och jag slipper de där dipparna på eftermiddagen som gör att man utan problem kan trycka i sig en rejäl chokladbit.

På vågen märks inte mycket -4 kilo, men det är inte viktnedgången som är det primära, utan att få bättre kondition , orka mer och må bra!

Sjukgymnasten säger att det syns på min kropp att jag gått ner. Kärlekshandtagen på ryggen har nästan försvunnit.

Nu väntar jag på att det ska bli såpass mycket barmark ute att jag kan springa ute. För det blir lite trist i längden med att springa på ett löpband och titta in i en tegelvägg.

Tänk att jag som avskytt löpträning i så många år tycket att det är roligt.

Det är viktigt att må bra. I hela kroppen.

Nu har jag fått i mig min blåbärsmothie (god frukost) och det är dags att åka till jobbet. Jag är trött som ett snöre (hjärnan var väl aktiv i natt) men när jag kommer fram till jobbet är jag på g!

Ha en bra dag mina gullvippor <3

Balans

Igår; sprudlande glad och hög på livet.

Idag; däckad av huvudvärk from hell.

Yin & yang. Upp & ner.

Idag lyssnade jag på kroppen och intog horisontalläge i sängen. Hade jag tvingat mig till jobbet hade det inte blivit något bra jobb utfört och jag hade varit grinig som en björn med tagg i tassen. På eftermiddagen har jag legat i sängen och skickat och svarat på mejl. Huvudvärken börjar släppa tack och lov.

Balans är viktigt.

cogito ergo sum

Det är inte lätt att vara människa ibland. Att duga som den man är. Att känna sig tillräcklig.

Man blir sårad av andra människor. Marken rämnar och det gör ont. Det finns ingen som förblir skyddad från att bli sårad av andra. Då får man leva isolerad utan några relationer alls.

Det är jobbigt att se människor man älskar bli sårade och må dåligt. Det enda jag kan göra är att stötta och visa omsorg. Man kan inte ta bort smärtan, men man kan visa att man ser den och förstår den och att det blir bättre. För jag har varit med om samma sak och vet att det blir bättre.

Jag blir så imponerad och stolt när en ung människa har bättre insikt och självkänsla än många äldre vuxna har. När h*n inte accepterar att bli behandlad som skit bara för att behålla en relation. Att det finns en insikt om att självrespekt är viktigare än rädslan för ensamhet.

Jag blir stolt när jag lyckats plantera mod och styrka i en människa. Min drivkraft som förälder och lärare har varit och  är att ge inre styrka och tro på sig själv. Med tro på sig själv och att allt är möjligt kommer man långt. Allt som jag inte hade i min ungdom. Rädd och osäker med ett jäkla självförtroende och minimal självkänsla.

Man måste få känna att man duger som man är. Inte bara få feed back för vad man presterar.

När jag fick massage hos terapeuten idag tyckte jag att hon var snäll mot mig. Men sen tog hon i. Satan vad ont det gjorde. Så frågade hon mig om prestationsångest.

Jag for direkt tillbaka till den värsta perioden i mitt liv. Gymnasietiden på Agneberg.

Prestationsångest de lux.

I större delen av mitt liv har prestationsångest varit min följeslagare. Jag har hittat sätt att hålla den stången och att bearbeta, men helt har monstret inte försvunnit.

Så när terapeuten erbjuder behandling för att ta itu med prestationsångest så säger jag bara: Ja tack!

Den största resan är den inre och jag blir så stolt när jag ser unga människor med insikt och vilja att utvecklas.

Jag vågar också sträcka lite på mig för att jag vågar utvecklas och ta itu med mina svagheter.

Jag tänker.

Cogito ergo sum.

 

Dagens citat

Dottern och jag diskuterar vad som skrivs i sociala media och i tidningar. Mycket gnäll. Då sätter dottern huvudet på spiken:

”Vad folk klagar. Vi lever i en demokrati. Alla kan inte få som de vill.”

Min gamla skolkompis Cilla påminner mig om vår gamle samhällslärare Brunströms ord:

”demokrati är det bästa sättet att förtrycka en minoritet”

 

Morgon & musik

Min favorit vann Mello och sen var vi slut som artister. Umgänge och kalas tar ut på krafterna.

Trött som ett snöre och i säng halv elva. Sov som en klubbad oxe fram till 7, somnade om och smög upp halv 9.

Nu sitter jag här med Mac i knät och musik i hörlurarna. Prinsessan sover fortfarande.

Det är ett strålande solsken ute. Kallt som sjutton. Det är ju mars.

Jag är uppfylld av harmoni och längtan. Det känns bra.

Nu ska jag se om det går att skrapa ihop till en kopp kaffe. Annars vet du var jag bor.

Ha en alldeles underbar söndag mina gullvippor!

Solsken hela dan

Solsken

Familj

Kalas

Möjligtvis att ett och annat foto kommer att finna still beskådande på Instagram.

Ha en fin lördag mina gullvippor <3

Förebilder & jämställdhet

Kvinnliga förebilder

Min främsta förebild är och förblir min farmor. Vi hade en speciell relation och jag talar fortfarande med henne varje dag, även om hon varit död i 11 år. Hon är min skyddsängel och finns  hos mig.
Farmor har givit mig inre styrka och bit-ihop-tänket. Farmor (och farfar) har uppfostrat mig lika mycket som MaPa. Att vara en god människa och visa omsorg om andra lärde jag mig tidigt.

Mamma har alltid varit en yrkesmässig förebild. Hon visade hur man bemöter elever och behandlar andra människor. Tydlig, bestämd, men också snäll och glad. Ella den snälla var hennes epitet inom skolan. För mig betyder det mycket att ha haft mamma som förebild i jobbet. Hon är det bästa mormor några barn kan ha <3

Så har vi Babs. Min härliga vän och fd. kollega. Hon är inte rädd för att förnya sig och har ett öppet sinne. Rättspatos och engagemang och mycket sunt förnuft präglar denna underbara kvinna som borde vara pensionär, men som jobbar både här och där, är politiskt engagerad och aktiv i ideella föreningar. Babs är min idol och jag hoppas att jag har häften av hennes energi när jag är 68!

På tal om jämställdhet.

I Sverige fick kvinnor rösträtt 1919 (val 1921) medan Liechtenstein inte tillät kvinnor att rösta på nationell nivå förrän 1984!

Jag är i minoritet i  min bransch. 23 % av de som jobbar i IT-branschen är kvinnor. Som det brukar vara inom teknikområdet. Jag ser inte det som ett problem, så länge ingen blir bortgallrad för sitt kön, utan p g a sämre meriter. Det gäller alla yrken. Jag tror inte på könskvotering, utan mer på upplysning, mod att bryta mönster och tänka nytt, framåt, annorlunda.

För mig handlar jämställdhet om lika lön för lika arbete, oavsett kön.

Att alla får gå i skola, oavsett kön.

Att ingen blir såld, oavsett kön.

I grund och botten är vi alla människor, oavsett kön, och alla ska behandlas med samma respekt och värdighet.

Så länge det inte sker behöver vi en kvinnodag. Det är en kampdag. Kämpa för jämställdhet.

Nu ska jag få rå om en ung smart vacker och god kvinna. Finaste prinsessan kommer hem till mamma. Det ska bli en riktig rå-om-helg.

Ha en härlig kväll mina gullvippor <3

Kvinnodagen

Word!

Vardagslycka

I morse pratade man om vardagslycka på radion. Ingen bussresa utan Morgonpasset i p3.

Det är viktigt att kunna glädjas över de små sakerna. Att njuta av vardagen och det där små guldkornen som förgyller tillvaron.

Vardagslycka:

Att vakna utvilad INNAN klockan ringer.

Att ligga i sängen och lyssna på fågelkonsert innan man går upp.

Att bussarna håller tidtabellen och jag kommer hem i tid.

Att gapskratta med mina kollegor åt något fullständigt banalt och tramsigt.

Att sonen är på gott humör och vi har en trevlig konversation om allt möjligt.

Att prata i telefon med Kärleken varje kväll vi inte är tillsammans.

Att sonen har diskat OCH torkat diskbänken när jag kommer från jobbet.

Att bada skumbad och lyssna på favoritmusik OCH sjunga med högt utan att någon klagar.

 

Solsken idag också. Både inre solsken och vårsol ute. Kallt så klart. Det är ju mars 🙂

Arbetsdagen har ägnats åt problemlösning, resursfördelning, samarbete, kommunikation och ett och annat skratt.

Samt träning. Härligt att bli svettig och känna hur endorfinerna hoppar i kroppen efteråt.

Nu  njuter jag av att vara ensam hemma. Såna kvällar behövs också. Efter en hel dag med människor, prat och ljud runt om är det skönt att vara helt solokvist.

Imorgon kommer finaste prinsessan, mammas trollunge, Sara den rara hem <3 Hon är efterlängtad och välkommen.

Ps. Tusen tack för alla grattiskramar och hälsningar jag fått idag! Man skulle kunna tro att jag fyller år, men det ju bara en namnsdag 🙂

Leva i nuet

Snön har nästan smält bort.

Det är ljust ute både tidigt och sent.

Fåglarna sjunger på morgonen.

Jag får vårkänslor!

Det är nästan så jag står ut med all hundskit som kommer fram när snön smälter och att det är så mycket grus på marken att man åker kana!

Det ligger längtan och förväntan i luften.  Att dammet syns extra tydligt och att fönstren borde putsas går lätt att förtränga 🙂

Jag älskar ljus och värme.

Jag längtar sommar och sol. Jag längtar hav och salta bad. Är man uppväxt vid havet är det salta bad som gäller. Jag är en sommarmänniska. Därför ska det bli extra underbart att få åka till sol och värme i april. Tillsammans med kärleken <3

Men det gäller ändå att leva i nuet. Ta vara på varje dag. För den betyder något. Varje dag är värd att leva.

Den här arbetsdagen har försvunnit fortare än en grisblink.  Jag har jobbat och stått i och helt plötsligt var klockan 17. Det kändes som arbetsdagen knappt börjat när det var dags att åka hem.

Nu ska mina blommor få lite vatten och omsorg. Sen ska sonen få servera middag. Idag blir det gulasch. Enligt ungerskt recept.

Ha en fin kväll mina gullvippor <3