Jag protesterar
Trött. Orkeslös. Svimfärdig.
Så. Jävla. Tråkigt.
Får man bli frisk nu?
mvh uttråkad konvalescent
Category: tankar
2 Comments
Archive for the Category »tankar «
Konvalescent
Beordrad att vila och inte lyfta något. Har bestämt mig för att lyda order. Så att operationen inte blir förgäves.
Jag har alltså opererats för framfall. Något som många kvinnor drabbas av, men som man kanske inte pratar så mycket om. I mitt fall orsakat av täta graviditeter(3 barn på 3,5 år), för mycket lyft och för lite knipövningar samt lite ärftlighet. Både mamma och farmor blev opererade för samma sak.
Läkaren har kortat av livmodertappen som hängde ut och fäst upp både främre och bakre slidväggen. Tänk, jag kan kissa normalt igen! Har varit som en prostatagubbe i flera år. Och inget som hänger ut längre. Min livskvalitet har redan ökat avsevärt.
Kvinnokliniken på Motala sjukhus är oerhört proffsig och fantastisk på att ta hand om patienter. Tusen tack.
Hittills har det inte varit några problem att lyda order. Jag har varit helt utslagen efter narkosen. Som om jag hade influensa. Så det har inte varit svårt att vila. Jag är även en duktig patient och tar meducinen jag är ålagd att äta samt ta en spruta i magen varje kväll. Det var inte så läskigt som jag trodde att sticka en nål i magen.
Ute är det vitt och kall. Ny snö har fallit i natt. Inne är det varmt.
Horisontalläge på soffan. Serier på datorn. Bra böcker. En man som pysslar om mig. Jag har det oförskämt bra.
Category: tankar
5 Comments
Blandade lördagsord
Det är lite ord som vill poppa ut idag 🙂
Det har varit en vecka präglad av förkylning. Hemma från jobbet måndag- onsdag. Jag har slutat släpa mig till jobbet, fastän jag är sjuk. Och jag vill vara frisk på måndag då jag ska opereras.
Det är en liten planerad operation som kommer att höja min livskvalitet. Jag ska opereras för framfall, även kallat prolaps. Både mamma och farmor hade samma besvär och har blivit opererade. Men tekniken har gått framåt. Nu tar man inte bort hela härligheten, utan hissar upp livmodern. Då kan jag ha kvar min hormonspiral och den gör att jag slipper det mesta av klimakteriets alla besvär. Hittills har jag klarat mig helt. Kan ju bero på att jag inte hamnat i klimakteriet än, men det vet jag inte 🙂
För övrigt är livet fyllt av vardag och familj. Julen är bortstädad och det var så skönt att få ut granen och stoppa ner alla tomtar i lådor. Lika lycklig kommer jag att vara i december när allt ska fram igen. Hemmet är ljust och pyntat med friska tulpaner.
I går kväll lyxade vi till det med hummer. Min man är makalös. Jag dukade vackert med linneduk och kristallglas. Det är kul att duka fint en vanlig fredagskväll, inte bara när det är kalas. Det smakade mums (även om krabba och havskräftor smakar godast) och var en underbar guldkant på tillvaron. Jag älskar skaldjur!
Idag är det innesittarväder. Skönt att kunna vara inomhus och ta det lugnt när man är lite halvkrasslig. Då är det skönt att bo i ett stort hus. Fastän huset är fullt av ungdomar så finns det ändå en vrå för var och en dra sig tillbaka till. Jag behöver ensamtid emellanåt. Och jag njuter av min ensamtid. Den är viktig. Det bästa är att jag lever tillsammans med en människa som också har behov av egentid. Vi måste inte vara tillsammans hela tiden och göra samma saker. Men sover tillsammans gör vi och den där stunden när man skedar och pratar om livet varje kvällinnan det är dags att sova är guld värd.
Jag är så tacksam att jag trivs med vardag och njuter av de små gesterna. Jag har ett underbart liv.
Category: tankar
Leave a Comment
Lust och olust
Bloggtorkan vill inte försvinna. Jag har inte samma ork eller lust som tidigare. Det är mindre tid över åt bloggeri. För mest är jag ju upptagen med livet i verkligheten. Går upp 5.40, åker och jobbar, kommer hem runt 18, äter middag och umgås med familjen. Lägger mig 22.30. Det låter kanske tråkigt, men för mig är det paradiset.
Efit och en veckorapport är vad jag förmår just nu.
Jag har fortfarande samma lust till orden och kärlek till språket. Men det kan se olika ut. Man måste inte ordbajsa på nätet. Det finns andra sätt. Jag njuter av de goda samtalen i vardagen. Med det menar jag inte att de som bloggar ordbajsar är säkrast att tillägga, ifall någon skulle tolka mina ord på just det sättet. Det är nackdelen med det skrivna ordet. Jag föredrar samtal numera.
Årets första arbetsvecka var kort. Det var skönt med mjukstart. Men visst var det segt att gå upp tidigt igen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, även om jag oftast vaknar tidigt. Men jag har tydliga rutiner och följer dem slaviskt och när jag kommer fram till jobbet är jag pigg och glad. Sen är jag hellre vaken 22 än 5. Så är det bara.
Vi har tillbringat helgen med att hjälpa sonen att flytta. Så på lördag morgon ringde klockan tidigt. Körde 25 mil västerut och sen var det bära, packa, städa som stod på agendan. Nu har sonen flyttat närmare jobbet. Till orten där jag arbetade i 10 år. Vi avslutade en lång arbetsdag med mat från bästa thairestaurangen i sonens nya lya: en stor fin lägenhet i den lilla köpingen.
Tömd och skurad lägenhet.
Efter frukosten i morse gick H och jag på finbesök. Hos min vän och förebild Babs, som fyllde 70 igår. Det var så underbart att träffa Babs. Vi fikade och pratade och vips så hade två timmar gått. Sen var det dags att åka hem.
Världens bästa Babs.
Efter några mil avslöjar H att vi ska åka hem via Göteborg ( en omväg på typ 10 mil) så helt plötsligt blir det lunch med dottern. Så härligt att få umgås en stund. Underbart att få träffa båda barnen på samma helg.
Prinsessan blev glad över sina besökare.
Det är trist att ungarna bor så långt ifrån. Till Johan är det 28 mil och till Sara 25 mil. Men det är bara att gilla läget och ta vara på de stunder vi får tillsammans.
Nu är helgen slut och det är dags att sova sin skönhetssömn. I morgon är det en ny härlig vecka!
Sov gott mina gullvippor!
Category: tankar
7 Comments
Två lediga veckor
I två veckor har jag varit ledig. Två veckor med förkylning. Jag har hostat och legat orkeslös på soffan. Först idag börjar jag bli pigg. Förstår inte hur jag har orkat fira både jul och nyår.
Men det har varit en fantastisk ledighet.
Vi har haft huset fullt av familj och gäster. Vi har haft kalas den ena dagen efter den andra. Vi har lagat mat och bakat tårta. Dukat med linneduk, finservis och matsilver. Vi har pratat, skrattat och umgåtts. Vi har varit på bio och handlat på mellandagsrea. Druckit glögg med grannarna och pratat om livet. Städat huset och haft sovmorgon. Det är underbart att leva med en fantastisk människa och göra allt t i l l s a m m a s.
Häromdagen vilade vi middag efter lunchen. Så underbart att skeda en stund på eftermiddagen. Så säger H: så härligt att vara mätt och belåten och kär.
Det är livet i ett nötskal!
Nu är det några dagar ledighet kvar. På onsdag är det vardag igen. Det ska bli så härligt att få börja jobba igen.
Category: tankar
Leave a Comment
Mitt 2014
Som vanligt ska man sammanfatta det gångna året och reflektera över bra och dåliga saker som hänt, lärdomar man gjort och allmänt uttrycka sin åsikt om allt möjligt. En blandning av allvar och trams.
2014 var det värsta OCH det bästa året i mitt liv.
Det absolut värsta som kan hända en förälder hände. Min son dog. Det som alla föräldrar fruktar blev verklighet. Det som är så svårt att föreställa sig. Man kan inte förställa sig hur hemskt det är.
Christian dog 24 mars 2014. Han blev 21 år. Mitt yngsta barn. Lillskiten. Ungen. Säljaren. Drivkraften. Envisheten själv.
De första månaderna sköt jag min egen sorg åt sidan för att stötta andra och ta hand om allt praktiskt. Jag bet ihop och jobbade samtidigt som vanligt. När semestern kom rasade jag ihop. Då behövde jag inte hålla ihop. Sorgen tog sin boning i kroppen. Ont överallt. Värk from hell. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och gick till doktorn. För andra gången på 13 år. Fick diagnos och behandling. Spruta, medicin och sjukgymnastik.
Jag har gråtit oändligt många tårar och gråter fortfarande. Men sorgen har blivit hanterbar. Den förlamar inte längre. Jag kan prata om Chrille utan att gråta. Jag kan se på bilder utan att få en klump av sorg i magen. Jag saknar, men inser att han inte finns i jordelivet längre. Han är en ängel.
Jävla skitunge som skulle gå och dö. Min tröst är att han slipper plågas av sjukdom och ångest längre .
Ett typiskt Chrilleuttryck var livet är hårt, sen dör man. Det stämde för honom. Men han tog vara på det korta liv han fick. Det var mer som Live fast, die young. Han upplevde så mycket under sitt korta liv. Som om hans själ visste.
Jag stortrivs med livet på landet och livet tillsammans med min älskade H. Sambolivet är toppen. Den enda smolken i glädjebägaren är att mina andra två barn bor så långt ifrån. Och till bästisen Alice är det ännu längre. En resa på 4,5 timmar gör att vi måste planera när vi ska träffas. Inte någon spontan helgtur som tidigare. Men vi skypar titt som tätt. Underbart med dagens kommunikationsteknik.
Jag är oerhört lycklig, trots sorgen. H gör mig till en bättre människa och han slipar bort mina vassa kanter mer och mer. Jag blir inte ens sur och grinig längre. Han är underbar som älskar mig som den jag är. Han försöker inte göra mig till någon annan. Han accepterar alla mina egenskaper. Även att jag snarkar som en gris och blir bitsk när jag är hungrig.
Jag har lärt mig att jag har en oerhörd inre styrka. Mycket mer än jag kunnat ana. Samtidigt är jag sensitiv och gråter för ingenting.
När det gäller jobb har jag insett att även om det inte är det mest strategiska så har jag slutat bita ihop och hålla med, utan jag säger öppet vad jag tycker. Att jag öppet kritiserat dåligt ledarskap och bristande kommunikation i en organisation har fått konsekvensen att jag bränt mina broar där. Men det gör inget. Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag tar ingen skit längre. Jag har provat på att vara arbetslös och det har varit nyttigt. Jag har lärt mig att formulera sökbrev ännu bättre och jag har varit på anställningsintervjuer där jag vågat säga vad jag tycker helt öppet.
I november hade jag den bästa semestern någonsin. 3 veckor på Teneriffa. Avkopplande och roligt och helt underbart med sol, bad och värme. I november. I love it!
I december började jag jobba igen. Ett nytt spännande jobb, där jag får använda min kompetens och erfarenhet. Där man uppskattar min drivkraft och kunskap. Ett jobb där anställningsintervjun skedde via Skype från Teneriffa. De gillade vad de hörde och såg och erbjöd mig jobbet. Den känslan.
Julen tillbringade jag med delar av familjen. Första julen utan Christian. Första julen som Johan firade på annat håll. En bra jul. Men annorlunda.
2014 kommer att avslutas på bästa sätt. Tillsammans med grannjävlarna.
Jag älskar livet på landet.
Jag älskar H.
Trots all sorg har jag ett underbart liv.
Nästa år fyller jag 50 och det ska firas med kalas i trädgården. Massor av vänner, skaldjur och skumpa!
November ska tillbringas i solen och sommaren i Sverige. Så klart!
Bloggen har fått allt mindre betydelse under 2014. Det verkliga livet är viktigare. Men jag vill ändå ha kvar bloggen, även om jag bloggar allt mer sällan och är allt mer återhållsam. Min gräns mellan personlig och privat har ändrats rejält. Men bloggen får hänga med nästa år också. Kanske får jag mer list att tycka och tänka om verkligheten, tokigheter och absurditeter. Man vet aldrig.
Inga nyårslöften. Det slutade jag med 2000. Men ambitioner har jag. Ambition att vårda både kropp och själ. Ta hand om hälsan så att jag orkar leva fullt ut. Vårda mina relationer. Inte ta någons kärlek för given. Ge kärlek till andra. Skratta mycket. Ta vara på här och nu. Leva i kärlek.
Category: tankar
6 Comments
En annorlunda jul
Två dagar före julafton kom en ovälkommen besökare och slog sig ner. Jag drabbades av en rejäl julförkylning. Det hjälpte inte med min dunderkur. Den håller sig envist kvar. Men det blev jul ändå, även om jag går på halvfart.
På lillejulafton firade vi med bonussönerna ( det är mammavecka) Julmat, julklappar och gemenskap. Skratt och glädje. Precis som det ska vara. Härligt med bonussyskon som trivs i varandras sällskap.
På julafton var vi tre generationer som mumsade julmat, drack glögg och mådde gott tillsammans. Vi tittade på Kalle och lekte dansk julafton. Drack kaffe i finkopparna och delade ut julklappar. Jag hade önskat mig två saker; en matberedare och en korkskruv. Jag fick båda och en hel hög med andra paket. Det var överväldigande hur många paket jag fick. Vilken kärlek och omtanke som visas mig. Det bästa med julafton är dock när man på kvällen sjunker ner i soffan och mumsar på ett kallt revbensspjäll. Det är tradition.
Juldagens tema var kontemplation. Stillhet och eftertanke. Julbön i Örberga kyrka, där jag nöjt fick sjunga många härliga psalmer. Vi lade blommor på svärfars grav och jag tände ljus för Chrille. Efteråt serverades mat hemma hos världens bästa svärmor. På kvällen såg vi på film och myste tillsammans i soffan.
Annandagen ägnandes åt mammon. Mellandagsrea. Vi införskaffade en matta till matrummet och jag omvandlade mitt julklappspresentkort till en spegel och sköna lakan. På kvällen var det dags att vinka av prinsessan som åkte hem till Göteborg.
Gårdagen dokumenterades här.
Jag är fortfarande trött och orkeslös av den där envisa förkylningen. Jag är inte bra på att vara sjuk, men ska väl vara tacksam att jag sluppit feber. Bara ont i huvudet, hosta och raspig hals. Ligger på soffan under en filt och ynkar mig. Skönt att ha en man som pysslar om mig <3
På annandagen kom det lite snö på kvällen. Det är vitt och vackert ute. Och kallt. I skrivande stund är det -12.
Det har varit annorlunda.
Första julen utan Christian. På julafton var det 9 månader sedan han dog. Han fattas mig. Men jag kan leva med sorgen och saknaden. Den är inte övermäktig längre. Men visst blir jag ledsen och gråter ohemulet emellanåt.
Första julen när Johan har firat på annat håll. Vi som varit tillsammans varje jul ända sedan hans första jul. I år firade Johan jul med mormor & morfar, farbror , faster och kusiner. Så kan det bli när man bor långt ifrån varandra. Och som det kan bli när barnen är vuxna. Annorlunda, men en del av livet.
En bra jul. En fin jul.
En annorlunda jul.
Category: tankar
2 Comments
Jullov
Efter två veckors arbete har jag nu mer än två veckors ledighet framför mig. Det bästa med detta är att H också är ledig lika länge.
Jag har det så bra och är både älskad, trygg och lycklig. Men det är inte som förut.
Första julen utan Chrille. Jag saknar honom varje dag. Jag gråter inte varje dag längre. Men jag saknar. På något konstigt sätt går livet vidare. Ibland känns det själviskt, men är ändå nödvändigt. Jag vet att jag inte ska tycka att jag är självisk när jag är glad. Vet att Chrille inte hade velat det.
Jag är så tacksam över förra julen, då alla mina älskade ungar var här hemma på landet tillsammans med H och mig. Huset var fyllt av prat, skratt, tjat, tjafs och familjegnäbb.
Nu blir det inte så.
Helgen har ägnats åt inköp och paketinslagning. H har gjort julköttbullar och fixat julskinkan. Vi har tjackat gran och den har jag fått pynta alldeles själv. Familjen mobbar fortfarande mig för att jag köpte julgranskulor på Teneriffa och släpade hem.
Vi har även ägnat oss åt viktig sysselsättning såsom sovmorgon, städning, test av olika glöggsorter, film och samtal. Jag har dessutom gråtit av både glädje och sorg. Familjen är ganska van vid mina tårar. För att väga upp dessa har jag även skrattat tämligen mycket.
Nu är årets kortaste dag snart över. H och jag har avklarat matinköp på City gross. Imorgon kommer prinsessan. Men det bästa är ingen väckarklocka. Jag vaknar tidigt ändå, men jag kan välja om jag ska gå upp. Det är äkta semester.
Category: tankar
2 Comments
Ge mig ljus
Jag avskyr verkligen mörkret. Det är som att ta sig fram i en kolsäck varje morgon. Jag är dock tacksam att jag har en anledning till att vara ute i ottan.
Jag har ett jobb att åka till.
Jag förstår inte vurmen för mörker. Ett argument brukar vara att det är så mysigt att tända ljus inne. Men vi behöver dagsljus för att må bra. Redan vid 16 känns det som natten.
På söndag vänder det.
Det kommer inte att märkas än, men det känns inombords.
Category: tankar
2 Comments
En liten rapport från…
…senaste veckan.
Jag har börjat arbeta på en skola där de flesta elever har en annan bakgrund än etnisk svensk. Många är tämligen nyanlända. Det är en fröjd att kliva innanför dörrarna på jobbet varje morgon. Glada hälsningar, trevliga ungdomar och en positiv skön stämning. Det här är en arbetsplats där både vuxna och ungdomar trivs. Personalomsättning är mycket låg. Jag känner hur värmen slår emot mig. Det är ett privilegium att mötas av positiva vetgiriga ungdomar som trivs i skolan.
Min tjänst är i sin linda. Jag håller på att utforma innehåll och former. En rolig utmaning.
I fredags firades traditionell lucia på många skolor. Här har man infört en ny tradition som tilltalar mig. I stället för luciatåg har jag fått möta ljusbärare; kristen, muslim, buddist, ateist har stått sida vid sida med sitt ljus i mörkret. Salen har fyllts av sång. Allsång med Luciatema. En blandning av traditionella luciasånger, gamla svenska visor och modern pop. Mycket trevligt. Man ska inte konservera traditioner. De ska kunna förändras och utvecklas.
Lucia har ju faktiskt sitt ursprung i gammal folktro, innan Sverige blev kristet, då man firade ljuset på olika sätt. Bland annat genom att gå runt och sjunga. Lucianatten var en magisk natt ( precis som man ansåg midsommar magisk) och kallades lussenatt. Det moderna Luciafirandet har bara knappt 100 år på nacken sedan en tidning arrangerade en Luciatävling.
Jag tycker om ljusen som lyser upp vår mörka nord. Lucia kommer från LUX som betyder just ljus.
Lördag var härlig. På förmiddagen ägnade vi oss åt mitt årliga julpyssel. Vi gjorde julkorv. H är en perfekt assistent och korvarna blev fina och välformade.
Sen åkte vi in till stan där vi var bjudna på lunch. God mat och trevligt sällskap förgyllde eftermiddagen. Hem för att byta om och gå till grannen, där vi serverades glögg, mat, vin och och många härliga skratt i goda vänners lag ändå till midnatt. Sen halkade vi hem i blåsten.
På söndag fortsatte vi julpyssla. Jag bakade lite julgodis och H fixade en julskinka, som vi bjöd grannarna och svärmor på. Jag gillar det här spontana umgänget på landet.
Så har alla tomtar kommit fram. Mysigt.
Mindre mysigt är att cykla i kraftig motvind på gammal cykel utan växlar. Men motion blir det. Fy farao vad det blåste i morse.
Jag är dock glad och tacksam att jag har ett jobb att åka till varje morgon. Att ingå i ett sammanhang och att få dela med av min kunskap och erfarenhet.
Nu ska jag kolla på dagens avsnitt av julkalendern. Det blir jag aldrig för gammal för. Har inte missat ett avsnitt.
Category: tankar
Leave a Comment
Senaste kommentar