Archive for » 2012 «

Tisdagskompott

Ännu en härlig dag på jobbet.

Mycket att göra, ansvar, problemlösning och professionella medarbetare. Tiden försvinner fortare än en grisblink.

Ibland är mitt jobb att vara som en blåslampa i röven, ibland får jag stryka medhårs och lirka. Ungefär som att vara mamma eller fru 😉

Det är ganska skönt att rå sig själv när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Visst vill jag dela min vardag med någon, men det är skönt att gilla att vara ensam. Jag tycker nästan lite synd om de stackare som inte klarar av att vara själva. Som ständigt måste ha sällskap. Men att kunna vara ensam och trivas med det är väl ett tecken på mognad kanske?

I natt har jag haft en kelsjuk katt som legat tvärs  över bröstet. Jag hoppas att jag slipper i natt. Visst vill jag kela (för att inte tala om hångla) men kanske inte med en katt när jag behöver min skönhetssömn. Nej jag vill inte hångla med en katt heller. Jag föredrar karlar 🙂

Idag har det varit strikt klädsel på jobbet. Så gissa att det var skönt att sparka av sig klackskor och byta från snyggklänning till mysdress. Jag trivs ju bäst barfota eller i träskor, men ibland får man ge avkall på bekvämlighet. Ingen svår uppoffring. Jag är ju lite fåfäng. Men jag trivs som sagt bäst barfota.  På hösten har jag alltid besvär när jag måste tvinga in mina fria fötter i strumpor och skor. Jag har sagt det förr. Det blir ingen dam av mig 🙂

Jag avundas de som kan glida runt svala och tjusiga hela dagen. Jag blir bara rufsig och skrynklig.

Fast det bästa är nog att få av sig bh:n. Den som inte har stora tuttar fattar inte vad jag talar om. Men ont i nacke och axlar är en ständig följeslagare. Och bröst som ständigt är i vägen och som får kläder att sitta illa.

Ikväll ska jag faktiskt slå på tv:n.
För oss som är uppväxta med familjen samlad framför tv:n för att se på Dallas känns det ändå ganska självklart att spana in ”nya” Dallas. Dagens tonåringar förstår inte hur stort det var på den tiden.

Dagens fråga är när det blir tyst på gården i kväll? Jag bor ju i ett kringbyggt hus med gård i mitten och det ekar något fruktansvärt. Speciellt när man som jag har både fönster och balkongdörr öppna för att få det svalt. Igår tystnade det vid 22. Visst är det lämpligt att småbarn (under 5 år) är ute och leker till 22.

Fan jag låter som en gnällig gammal tant! Och det är jag inte!

Nu ska jag skura kattlåda. Om någon undrar menar jag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Förnuft och känsla

Som människa är man ganska komplex.

Man är inte enbart känslomänniska eller rationell realist.

Själen består av både förnuft och känsla.

Även om jag är känslomänniska försöker jag resonera logiskt, för att förstå sammanhang och beteende. Eller så klart, känslor är svåra att förklara, men man kan åtminstone försöka resonera och förstå ett beteende. Om det är ett konstigt sätt att agera så står jag för det, precis som någon  som bara säger att man inte kan förklara sitt beteende eftersom känslor inte är rationella. Man bara handlar utan uppsåt. Och det går inte att förklara varför.

Vi resonera olika. Människor är olika. Det gör oss till de unika varelser vi är. Det ena sättet behöver inte vara mer rätt än det andra. Man är olika bara.

Jag förstår att man inte har känslor för mig. Jag förstår att man tycker att jag är jobbig som inte resonerar på samma sätt som man själv gör.

Vad jag däremot inte förstår är varför man ska ljuga mig rätt upp i ansiktet gång på gång.

Små lögner kan någon tycka, men för mig är det tillräckligt för att jag ska bli förbannad.

De känslor jag hade har försvunnit.

Det vi hade var inte det rätta eller tillräckligt.

En person visar sig vara någon annan än den man trodde och hoppades.

Ibland tror jag att människor har lättare att bli kära i kärleken än i en människa.

Just nu är det balans mellan förnuft och känsla i min själ. Jag har växt av svårigheter och det är så jag ser på denna relation: en lärdom som utvecklat mig som människa. Goda stunder, dåliga stunder. Erfarenhet. En lärdom.

Peace, love and understanding <3

Kvällsrapport

Mycket att göra på arbetet.

Både kropp och själ får jobba. Mycket stimulans för hjärnan. Har utfört chefsuppgifter såsom fixa nytt schema. Igen. Beordra in ledig person. Bevilja utbildning. Vara spindeln i nätet som gör allt möjligt.

I like my job.

Nu blir det av med bh:n och fötterna i högläge. Tapas till middag. Toppen när man är lat bekväm trött

Tack och lov att jag inte har några småbarn längre. Fast om ungarna på gården slutade skrika och låta  före 22 vore jag nöjd. Vad är det för föräldrar som låter sina förskolebarn vara ute så sent?

Over and out <3

Monday monday

Som ni vet älskar jag måndag morgon!

En ny oskriven vecka med alla möjligheter som ligger framför oss!

Det finns många sånger om måndagar:

I don´t like mondays
Monday, monday
Manic monday
Blue monday
Monday morning

Jag gillar nog den här bäst: är lite avis på de som kan lyssna på henne på Liseberg på torsdag.

Tjolahopp mina gullvippor <3

Learning by failure

Om det gått någon förbi.

Jag är  singel.

På riktigt.

Kärleken betraktade sig som singel tidigare än mig. Tydligen.

Detta var tredje gången som relationen med Kärleken tar slut.

Är jag blåst eller bara godtrogen? Det vete sjutton.

Men jag tänker inte upprepa misstaget.

Gör om. Gör rätt.

En del människor kommer in i våra liv för att vi ska lära.

Jag har lärt mig att lita på min intuition.

Jag har lärt mig att lita på min inre styrka.

Jag har lärt mig att skenet kan bedra.

Jag förtjänar att vara ihop med någon som faktiskt älskar mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som vill ha sex med mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som inte letar efter den rätta samtidigt som han är i en relation med mig.

Learning by failure.

Snapshots

Helgen har handlat om musik. Kulturkalaset bjöd en hel del upplevelser. För att inte tala om det härliga, varma, nästa tropiska vädret.

Amaranthe är inget bra live-band kan man konstatera. eller som G formulerade sig: Ungefär som att se färg torka. Dassigt ljud och ingen puls alls. E-typekopior med lite mer dist.

De spelar ju  snäll-metal. Passar mig bra. Ibland. Men inte live. Tyvärr.


På Valand spelade sen flera andra band. G fotade.

Vet om det var för att jag var så fruktansvärt trött eller dålig musik. Men jag somnade när Last Kingdom spelade. Det är en bedrift att somna under metal-konsert tycker jag 🙂

Efter god natts sömn blir det lördag. Vi strosar på stan och shoppar lite. Jag köpte kryddor, kaffe och en regnjacka. Om någon är intresserad menar jag 🙂


Träffar en kompis till G. Fikar oss lite.


G och T diskuterar datalagring, filöverföring och foto högt och livligt. Vet inte om det var deras samtal som fick Ulla Skoog (som satt bredvid mig) att byta bord 🙂

Sen var det mina musikval som gällde.


West of eden är superbra live. Bra överhuvud taget. En av musikerna är ju dalslänning 🙂
Sonen, G och jag diggade. Underbart.  Folkmusik ger så mycket glädje och väcker längtan och minnen. Det är min musik.

Lite mat och dryck på Konserthusets uteservering i väntan på konserten med Göteborgssymfonikerna och Sofia Karlsson satt som en smäck. Skönt med sittplats. Götaplatsen var full av folk.


Konserten var underbar. Sofia Karlsson sjunger som en ängel och musiken berör på djupet. Sången griper tag om hjärtat.

Långt samtal på en uteservering i sommarnatten. Nödvändigt och renande. För min del åtminstone.
A clean break.

Söndagslunch med min fina son.

Jag är så stolt över mina barn. Tre fantastiska människor med hjärta, empapti och intelligens.

Positivism

Jag har fått ett antal kommentarer  om min ”positivism”

Jag är en obotlig optimist och tror gott om alla.

Som barn fick jag smeknamnet Solsken just för att jag alltid var så glad och snäll.

Genom hela mitt liv har jag varit övertygad om att det ordnar sig.

Men jag har alltid fått ångest och hjärtklappning när obehagliga saker händer.  Oroligt för att inte räcka till och för att inte göra vad som förväntas av mig.

Jag är också en känslomänniska som blir djupt sårad när någon utnyttjat min tillit.

Hösten 2010 rasade mitt liv ihop och jag föll i ett svart hål av sorg och smärta. Mina barn var allvarligt oroade för mig. Mina närmaste vänner försökte få mig att inse att jag fastnat i en destruktiv tankespiral när jag var helt handlingsförlamad av sorg.

Med hjälp av terapi, vänner och skrivandet kom jag på fötter och hittade tillbaka till den positiva person jag är.

Olika saker har gjort att livet gått upp och ner och i mars i år bestämde jag mig.

Nu får det vara nog med gnäll och negativt ältande.

I fortsättningen ska jag ha en positiv livvssyn och se det positiva i allt som händer.

Det var en magisk vändpunkt.

Positiva saker har hänt.

Men det viktigaste är att jag hanterar motgångar på ett annat sätt. Det blir inte hjärtklappning och ångest utan, ja nu har detta hänt, hur ska jag hantera det på bästa sätt?

Tänk att det kan vara så enkelt att man bestämmer sig för att ha en positiv livssyn!

Strax efter jag bestämt mig för att ändra mitt tankesätt fick jag telefonsamtalet som ändrade  mitt liv:

Hej jag ringer från företaget xx. Jag undrar om du är redo för en förändring i ditt liv?

Jag vågade ta steget och jag sa ja.

Det är jag glad över att jag gjorde.

Även om jag hittat min inre styrka så vet jag att jag har saker att utveckla. Jag måste sluta vara alla till lags och vara rädd för att inte bli älskad om jag sätter gränser. Jag måste våga vara tydligare och peka med hela handen när det behövs. Stå på mig mig helt enkelt. Förlita mig mer på magkänslan. Den är min bästa kompass.

Men jag tänker fortsätta vara en obotlig optimist och tro gott om alla.

Däremot tänker jag inte ge de som utnyttjar min snällhet en andra, tredje, fjärde chans längre.

Som sagt, jag är godtrogen, men inte dum i huvudet.

Ute är det grått och regnet dekorerar Göteborg. Jag har fått morgonkaffe och känner mig tillfreds inombords.

Har sovit som ett oskyldigt barn ända till halv 9!

Var nog ganska trött. Nej, jag var supertrött. Jag menar hur många sitter och somnar på en rockkonsert 🙂

Amaranthe på Liseberg igår kväll var mycket bleka. Sen blev det fler band på Valand, men behållningen av det ena bandet var sångarens sixpack 🙂 Och sen somnade jag som sagt. Idag blir det också musik som är mer min. Folkrock och folkmusik. West of Eden samt Göteborgssymfonikerna med Sofia Karlsson.

Fredagsinlägg

Någon klagade över att jag bloggar för lite 😉

Men det är väl bra att jag har så mycket att göra på jobbet att det enbart blir tid för att blogga morgon eller kväll?

Jag jobbar verkligen i en spännande, intensiv verksamhet.

Nu sitter jag på tåget söderut. Musik och samvaro med vänner står på agendan. Jag hoppas få en dejt med yngste sonen också. Samt lite sovmorgon. Även om Häxan surtant verkar ha flyttat till Långtbortistan så ska man inte utmana ödet.

Jag önskar alla en fin kväll!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Solskensarbete

En lång arbetsdag fylld av möten av olika slag *

Mycket information att ta in.

Affärslunch i Håverud. Jag jobbar verkligen i en av de vackraste delarna av Sverige.


Lax- och skaldjurssallad på Brasseriet smakade supergott!

Vi satt i gassande solsken och njöt av sommarvärmen. Ganska typiskt att det är fint väder när semestern är slut. Så det gäller att njuta när man kan. Inte var dag man sitter med svetten som rinner i knävecken 🙂

Hoppas att värmen håller i sig i helgen.

Konsert i Liseberg i morgon kväll. Ska lyssna på Amaranthe

På lördag ska vi lyssna på West of Eden och Göteborgssymfonikerna med Sofia Karlsson om jag får bestämma.

Jag gillar mångfalden  i kulturkalasets utbud. Det ska bli en trevlig helg.

 

Det svider i nacken. Jag tror banne mig jag har bränt mig i solen. Vilket underbart I-landsproblem!

 

*Till Jennifer: Kickoff för mail-projektet.

Beröm

När man får såna här kommentarer så är det så att självkänslan får vingar!

TACK!

”detta är ju Dalslands bästa,ärligaste,jordnäraste blogg som jag är inne och läser varje dag. Och dvs jag kollar många bloggar, men ingen är som du!! Din positivitet är bara bäst, den smittar av sig.”