Archive for » 2012 «

En ny oskriven vecka

Under veckan som gick har flera personer ställt samma fråga:

Vad är det för karlar du träffar Inna????? 

G är charmig, snäll, trevlig, omtänksam, kärleksfull, rolig och pratglad. En underbar person att vara med.

Och som helt plötsligt kom på att han inte älskar mig längre.

Note to my self: undvik karlar, det går åt helvete ändå. Läk ditt krossade hjärta. Gå vidare i livet.

 

Ny dag, ny vecka, nya möjligheter.

Dags att åka till jobbet om en stund. Tack och lov för jobbet!

Världens bästa elever.

Trevliga kollegor.

Stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter.

Det slog mig i förra veckan att vi har en väldigt trivsam stämning på skolan som verkligen känns i väggarna. Jag har varit på många andra gymnasieskolor och vi är lyckligt lottade som har en sån härlig atmosfär och god trivsel. På riktigt.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt härligt jobb .

Och världens bästa elever.

Nu kör vi!

Ta sig samman

Handlingsförlamad förmiddag.

Fylld av sorg och saknad. Jag har också förlorat min nära vän. Den jag reflekterar över dagen med. Småpratet på kvällen, uppmuntrande ord och lyssnandet på varandra. Vännen som jag delar så mycket med. Att bli avpolletterad som vän är lika sårande. Jag vill inte förlora min vän. Också.

Sonen undrade vid lunchtid om jag skulle ligga i sängen hela dagen.

Så jag tog mig samman.

Det går inte att grotta ner sig och bli deppig. Basta!

Kom ihåg att jag kan inte ändra andra människor, bara mitt förhållningssätt till dem.

Så jag satte på musik (nu passar Adele min sinnesstämning utmärkt), planerade lektioner och fortsatte sen med en runda i köket med disk och matlagning.

Det är något terapeutiskt över matlagning.

Planera, skära, hacka och kombinera.

Jag älskar att laga mat. Jag är bra på att laga mat.

Kläder till morgondagen är framplockade och jag ska snart förvandlas till sexig papiljottant 🙂

Det ska bli härligt att få jobba i morgon. En intensiv vecka med massor att göra och möten typ varje dag ligger framför mig. Sen bär det iväg för en helg med världens bästa vän  <3

Kvällen ska avslutas i sängen med min kompis Mac  i knät. Vi ska se oss lite film.

Så hoppas jag att det är lika lätt att vakna 6.00 i morgon som det var att vakna 5.30 i morse…

Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Just nu

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Filmen

Hulda ville veta vilken film vi såg.

Den här:

Lågmäld, rolig och  varm är mitt omdöme. Både sonen och jag gillade filmen och sonens spontana kommentar var: nu vill jag se på sällskapsresan!

I filmen var hela tiden referenser bakåt i tiden som nog den yngre generationen inte förstår.

Framför allt är det en film om vänskap.

Det blev en trivsam kväll.

Först middag t i l l s a m m a n s med båda sönerna. Sen bio med Yngste sonen och en pratstund. Nu har han åkt hem till sig (med matlåda till i morgon så klart) och jag ska lägga mig i sängen och se  Stjärnorna på slottet. Om jag kan överrösta grannen två trappor ner som har fest och spelar Maggio så fönstren skallrar.

I morgon är en bättre dag.

Tröst

Vaknade okristligt tidigt.

Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.

Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.

Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.

Men jag har legat helt utslagen i sängen,  handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.

Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.

Undvik å det bestämdaste är mitt råd.

Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.

Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.

Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.

Han ringde och bjöd mig på bio.

Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.

Åh  vad jag älskar mina barn <3

Kunskap

Jag har kämpat med en kurs i företagsekonomi under höstterminen. Ja, jag vet inte vad som for  mig.

Först blev studierna lidande av euforisk kärlek.

Nu är det ytterst svårt att hitta motivation till att få ihop en hemtenta  p g a olycklig kärlek.

Jag måste säga att Kärleken hade jävligt dålig tajming när han kom och gick i mitt liv.

Eller så är det jag som suger på att ta mig samman. Krossat hjärta påverkar hjärnan tyvärr.

Det får bli som det blir. Som någon sa till mig i höstas när jag lycklig och euforisk hade dåligt samvete för att jag inte pluggade tillräckligt mycket: satsa på kärleken, plugga kan du alltid göra senare.

Jag vet i alla fall vad jag ska plugga till hösten och vad jag ska bli när jag blir stor. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam.

För jag ska plugga.

Jag är nog besatt av kunskap och älskar att lära mig nya saker.

Det handlar inte om att ha en massa högskolepoäng i bagaget som en del skryter med, utan det handlar om kunnande, att förstå sammanhang och kunna ingå i en gemenskap av kunskap och förståelse.

Jag har enkel arbetarbakgrund, och har alltid blivit uppmuntrad till att söka kunskap och bilda mig.

Jag gillar ordet bildning bättre än utbildning.

Häromdagen satt jag med mina godingar och diskuterade.

De hade svårt att förstå vitsen med att läsa litteraturhistoria.

Och det är klart att ska man bli ingenjör känns inte antiken så upphetsande. Om man inte är historienörd som jag och tycker att allt sånt är skitkul. Jag var en tönt redan som barn. Hur många 10-åringar älskar att gå på museum liksom?

Men det handlar om allmänbildning, att förstå nutiden och för att ingå i en gemenskap.

Att förstå och har en gemensam kontext.

Att förstå vad andra talar om, kunna delta i samtal och förstå hur saker och ting hör ihop.

Hur och var man skaffar sig kunskap är inte det viktiga.

Autodidakt är nog så värdefullt.

Däremot tror jag på det livslånga lärandet.

Vi lever i ett samhälle där vårt kunnande ständigt behöver uppgraderas. Där vi byter yrkesbana om och om igen.

I skolan utbildar vi för framtida yrken som inte finns.

Vad behöver man för kunnande då?

Man måste vara flexibel, kunna ta ansvar, hantera kommunikationsteknik, språk, var innovativ, ta initativ, var problemlösare, kunna samarbeta mm.

Samhället har förändrats och är i ständig förändring.

Vi behöver alla dessa egenskaper och färdigheter samt traditionella kunskaper. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men framför allt behöver vi utbilda självständiga, initiativtagande entreprenörer. Tycker jag.

Panta rei. Fattar du inte googla. Jag lärde mig i skolan. Kanske därför eleverna kallar mig  walking Wikipedia. Fatta hur mycket ”onödig” kunskap jag har. Är bra när man spelar TP.

Min senaste lärdom är att kärlek gör ont. Jävligt ont  när en människa jag älskar reducerar mig på olika sätt. Jag har också lärt mig hur man installerar fonter på en mac och hur man mediterar på bästa sätt för att kunna sova. Åtminstone några timmar.

Veckans bästa citat:

”Ett slut är en stor sorg som måste få härja innan livet går vidare”

En lista till…

Namn: Inna
Piercingar: Nej
Tatueringar: Nej
Längd: 170  cm
Skostorlek: 38/39
Hårfärg: Blondin
Fräknar: På ryggen har jag massor. Inte en enda i ansiktet. Sörjde det när jag var yngre.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Jag skulle inte säga nej till att bo vid havet.
Tycker du att du är attraktiv? Ja, ibland.
Vilket schampo använder du? Barnängens
Vad är du rädd för? Att bli övergiven, att barnen ska råka illa ut, att bli ensam och oälskad, att bli oförmögen att försörja mig, att bli blind. Att inte bli lycklig igen.
Gillar du berg- och dalbanor? Ja, snälla sådana.

Senaste…

Filmen du hyrde? Minns inte, men såg Tintin på bio.
Filmen du köpte? Ingen aning, det var så länge sedan.
Låten du hörde: beneath the surface med Dream theater
Låten du laddade ner? Ingen aning
Personen du ringde? Sonen
Personen som ringde dig? Jobbsamtal
TV-program du såg? One Tree Hill, första avsnittet sista säsongen.
Person du tänkte på? G

Favorit…
Låt: One med U2.
Sak att göra: sjunga, dansa, läsa, prata, hångla, älska, sova…
Sport: skidåkning och friidrott. Att titta på alltså.
Kläder: Klänning
Film: Billy Elliot, Into the wild, the Notebook, The full monty, An education  är några.
Bil: måste man? Jag är inte så intreserad av bilar, men Volvo xc60 är bra att åka i
Serie: Himmelblå,  oth


Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Skojar du! JAAAA
Gråtit över en flicka? Ja så klart. Jag gråter för allt.
Ljugit för någon? Ja.
Varit i slagsmål? Nej
Blivit arresterad? Nej

Antal…
Gånger du varit kär? på riktigt 4 gånger.
Gånger ditt hjärta brustit? Två
Hjärtan brustet på grund av dig? Ett?
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Har ingen aning, men många. Det gäller att hålla sig framme 🙂
Senaste…
Boken du läste? Djävulsklippan av Stephen Booth.
Personen du fick e-mail av? Jobbmail
Personen du fick brev av? Jeanette <3
Personen du fick sms av? Chefen
Gången hela din familj åt middag tillsammans? På julafton.
Saken du köpte? Nya muggar på indiska. Stora och skitsnygga.

Beneath the surface

Is there ever really a right time?
You had led me to believe someday you’d be there for me,
when the stars above aligned,
when you weren’t so consumed.
I kept looking for the clues.
So I waited in the shadows of my heart
and still the time was never right.

Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

A shell of what things could’ve been,
tired bones beneath them,
of guarded secrets all too frail.
Sad to think I never knew,
you were searching for the words, for the moment to emerge.
Yet the moment never came.
You couldn’t risk my fragile frame.

Until one day you stopped caring,
and began to forget why you tried to be so close.
And you disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

I would scream just to be heard,
as if yelling at the stars.
I was bleeding just to feel.
You would never say a word;
kept me reaching in the dark,
always something to conceal.

Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.

 

Fredag

Dagens lönearbete är avklarat.

Har suttit och kreerat vykort och flyer.

Tänk att få betalt för att leka i photoshop!

Andra dagar får jag betalt för att vika papper och klistra kuvert, it-support, sitta i möten, beställa böcker  eller skriva dokument. Arbetsuppgifterna varierar 🙂
För den som har åsikter talar jag om min administrativa tjänst. Inte lärarjobbet.

Jag borde väl känna tgif, men smärtan i magen bränner och jag vill helst krypa under täcket och sova bort sorgen. Men faan att jag tänker deppa ihop!

Solen kämpar bakom grå moln och det är så jag känner mig också. Jag vill lysa och må bra, men det ligger ett grått filter över mitt sinne.

Ensamheten kan vara tärande, för då kommer tankarna om vad jag gjort för fel, vad för egenskaper jag måste ändra på och varför jag inte duger? Nej, jag fikar inte efter sympati och omtanke. Skriver bara av mig. Så behöver ingen hänga upp sig på det. Gillar du inte min blogg kan du låta bli att läsa. Jag är en människa med känslor.

Jag vet att det enda som hjälper är tid.

Tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.

Det enda som läker ett brustet hjärta är tid.