Jag har fått sova ett par timmar i alla fall.
Är pyntad och påklädd.
Lite te har slunkit ner.
Dags att sätta på leendet och ge sig ut i verkligheten!
God morgon mina gullvippor, nu kör vi!!!!
Det här skrev jag 24 november 2010.
Det gäller fortfarande.
”Min definition av kärlek
Kärlek som är så abstrakt, men ändå oerhört konkret. Som ger den största glädje och den djupaste sorg.
Farfar sa alltid att kärleken överlever både ”sickel och snôr”
För mig är det hans tolkning av Kärlekens lov som finns i bibeln:
” …Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken
förhäver sig icke, den uppblåses icke…”Kärlek är så mycket…
Kärlek är att höra ihop och känna att man kompletterar varandra.
Kärlek är att tycka att någon är den vackraste i världen, oavsett hur någon ser ut.
Kärlek är att vilja vara med någon hela tiden.
Kärlek är att ringa varje morgon och väcka den man älskar.
Kärlek är att släppa tag om den man älskar, för att han vill något annat.
Kärlek är att lyssna och trösta vid sorg.
Kärlek är att ge någon utrymme att växa.
Kärlek är att stå ut med varandras dåliga sidor.
Kärleken till mina barn är den starkaste kärlek jag känner. Den bär mig genom svårigheter och hjälper mig när jag kämpar på botten. Den ledsagar mig genom sårbarhet och destruktiva tankar. Utan kraften från kärleken till mina barn hade jag gått under.
<3″
Ibland behövs det inte mycket för att få mig på gott humör.
Förutom att han är söt är han rolig också.
ps. Kom ihåg var ni fick tips om bloggen.
Imorgon ska jag hitta en lämplig bild på den underbare bloggaren. Finns på jobbdatorn 😉
Våra samlade erfarenheter och upplevelser gör oss var och en till den vi är idag.
Jag har insett att jag är mer bränd än jag trodde.
Präglad av tidigare erfarenheter.
Att älska är lätt.
Jag gör det utan att tänka, med varje andetag.
Samtidigt som det är så lätt kräver det stort mod.
Mod att våga blotta sig.
Mod att våga tro på en annan människa.
Mod att övervinna rädslan att inte duga.
Och det är när vi vågar som vi får uppleva den största kärleken, men också den djupaste sorg.
Kärleken gör oss till bättre människor.
Sorgen gör oss starkare.
Men den gör jävligt ont när vi genomlider den.
Man blir hudlös med känslorna på utsidan.
Med tårar som faller och en brännande smärta inombords.
Men när man kommer ut på andra sidan eländet så finns det en insikt och en inre styrka som växt av sorgen.
Utan svårigheter ingen utveckling som sagt.
Så är det dags.
Jullovet är slut och det är dags att tänka vardag igen.
Det ska faktiskt bli skönt att få jobba igen.
Jag har svårt att hitta ett normalt mellanläge. Antingen jobba järnet och bli helt utmattad eller så bara vara och göra ingenting. Tänk om jag kunde hitta det perfekta lagom. Men då får jag kanske hitta ett jobb som jag inte älskar passionerat.
För jag älskar mitt jobb passionerat.
Jag är en känslomänniska.
Ibland är det lite jobbigt.
Har svårt att hålla tillbaka känslorna.
Är godtrogen och utgår ifrån att andra är goda.
Så jag går på en och annan smäll.
Men hellre att gå på smällar och lära mig en läxa än att inte våga eller tro på andras godhet.
Faktiskt.
Men behandla mig varsamt är du snäll. Jag är ganska hudlös. Även om jag är mentalt stark är jag känslig.
Men dagens fråga är hur sjutton jag kan somna före midnatt, så att jag inte är som en zombie i morgon bitti?
Seriöst, Kärleken har fått mig att ändra mina vanor.
Eller så är det nyttigt att bara sova och ligga kvar i sängen UTAN att titta på klockan när man är ledig.
11.
Idag sov jag till 11!
Snacka om tonårsvanor.
Visst, jag har vaknat och somnat om, vaknat och somnat om, men 11!
Fast det är klart jag har sovit typ 8 timmar 🙂
Kaffet är klart och jag njuter av min ensamstund. Den heliga. Ensam med kaffe, dator och bara mitt eget sällskap.
Göteborg är gråtrist och ett stillsamt regn slår mot fönsterblecket.
Näst sista semesterdagen ligger som ett skrivet blad.
Men först lite härligt kaffe.
Förresten. Du som inte såg den fantastiska dokumentären om U2 (ja, det är mitt favoritband) på svt igår har chansen på svt play i en vecka till.
Se den!
Nu blir det kaffe!
Äter frukost framför datorn, som vanligt, och läser bloggar.
Läser hos kära fru hatt att hon käkar macka med ägg, räkor och majonnäs och skrattar till, för det är precis vad jag gör 🙂
Tur att jag sitter ensam, för det är svårt att äta snyggt. Räkorna ramlar hit och dit och jag får majonnäs i hela ansiktet.
Stunden i ensamhet på morgonen med dator och frukost är en vana som gör att min dag blir bra. Då försvinner det sura morgontrollet och fram kommer den soliga, glada Inna.
Men!
Två veckors semester har skapat ovanor.
Vara uppe så länge jag vill. Sova till 9-10-tiden.
Hur faaan ska jag klara av att gå upp före 6 på måndag igen????
Solen skiner över ett kylslaget Vänersborg. Jag hoppas det är lika soligt och fint i Göteborg. Det ska bli så underbart att träffa Kärleken igen. Längta är nyttigt. Vi har ju inte sett varandra på hela 3 dagar 🙂
Fast nu ska jag njuta av mitt te och kolla på senaste avsnittet av Grey Anatomi.
Jag är fullständigt Internetberoende. Jag erkänner.
Tjolahopp mina vänner!
Ha en underbar dag där ute!
Pöss <3
Varje år får jag samma julklapp av pappa.
Varje år blir jag lika glad.
Ikväll var det dags.
Tyvärr tycker sönerna att det smakar lika gott som jag gör. Och gott var det. Tack snälla pappa <3
Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet. Tack och lov att jag har bloggen, där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.
Dagens plikter av avklarade.
Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.
Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.
Eller?
Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.
Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.
Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.
Men jag känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.
Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.
Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.
Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.
Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.
Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?
Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?
Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?
Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.
Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁
Jag har sovit som en klubbad oxe i natt. Orkade inte se klart filmen jag började titta på vid midnatt.
Vaknar med ett ryck och kollar på klockan: 09:46.
Har sovit i 8 1/2 timme, så jag får inte allt för dåligt samvete, men går genast upp, för man kan ju inte ligga och dega i sängen hela dagen eller? Ni antecknar denna spännande information va?
En timme senare har jag duschat, bäddat, samlat ihop tvättberget, kokat kaffe, planerat middag, funderat på vilka kläder jag ska packa för helgen, kollat saldot på kontot och inse att det blir en fattig januari (är trött på att ständigt ha lite pengar och att försörja 2 personer på en lön) vattnat blommor, tittat på disken, läst lite bloggar, wordfeudat och kollat in fb. Vill känna mig duktig och fikar efter beröm så klart 😉
På dagens agenda står läsa lite mer om organisationsteori, städa, laga mat samt tvätta. Jag har varit bortrest i en vecka, men ändå så mycket tvätt. Nåväl, det mesta är lakan, täcken och handdukar.
Ute är det grått och mulet. Inte en skymt av sol. Men lika bra det. Då syns det inte hur skitiga mina fönster är. Det gäller att se det från den ljusa sidan 🙂
Åh vad jag gillar tangentbordet på min Mac! Ja, alla macar har sköna tangentbord. Jag gillar min Mac. Det enda bökiga är att lära sig nya kortkommandon och helt andra sätt att göra saker, men tänk vad min kunskap ökar. Och smart att kunna både mac och pc.
Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe och sen blir det en vända på stan. Bröd, mjölk och tomater står på inköpslistan.
Over and out
<3
Senaste kommentar