Archive for » mars 4th, 2012«

Solsken och så

04 mar 2012 @ 21:33 by

Jag lyssnar alltid på musik, sjunger och nynnar för jämnan.

I småskolan var jag ett störande moment just för att jag sjöng för mig själv när jag satt och arbetade. Jag var ett lillgammalt barn och hade svårt att passa in. Mobbad är fel ord, men annorlunda och utanför var jag ändå tills jag började plugga på lärarhögskolan efter gymnasiet.

Igår kväll kollade jag så klart på Så ska det låta. Dels för att jag älskar lekfulla musiktävlingar och dels för att jag älskar att sjunga. Sonen är väl inte lika begeistrad i att jag sitter och sjunger när han har kompisar på besök, men de har vant sig.

Min favorit Peter Johansson var med. Och han blev ännu mer favorit. Visst är han underbar!

Först sjöng han favoritsången You´ve got a friend och sen avslutade de med en av sångerna från mitt bröllop: when I saw her standing there.

Beatles har funnits i min liv så länge jag kan minnas.

Som litet blöjbarn stod jag och höll mig i stereobänken och gungade i takt till Obladi oblada, Bungalow Bill och Back in the USSR. Jag var lite äldre när jag började uppskatta Helter Skelter.
Jag fick ofta höra historien om när min pappa var på skolresa i Hamburg 1958 och hörde dem spela.

I skolan sjöng vi Beatles och sen gifte jag mig med ett stort Beatles-fan.

Så på vårt bröllop spelades både I saw her standing there, And I love her och Nowhereman.

 

Nu börjar vi den här dagen och en ny oskriven vecka med here comes the sun tycker jag!

På måndag finns alla möjligheter. Oavsett hur deppig man var igår så är det bättre nu.

Livet går vidare.

Here comes the sun!

 

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , ,  8 Comments

Lite film och sånt

04 mar 2012 @ 19:20 by

Förutom gårdagens film med sonen: The Commitments har jag hunnit se 3 andra filmer under helgen. Som solitär utan inplanerade aktiviteter under helgen har man fördelen att bara vara ibland.

En deckare  läst boken så klart
En kill-film enligt andra
Ett drama som sonen inte var sugen på

Deckaren var Arne Dahls De största vatten och även om jag läst boken och visste huvudhandlingen så var det ändå spännande. Får ett medelbetyg av mig, som gillar mordhistorier och kluriga deckare.

Kill-filmen Tinker Taylor soilder spy är en kill-film, men jag gillade den. 19-åringen hade nog inte uppskattat den på samma sätt. Han är inte uppväxt under kalla kriget och har samma referensramar som mig. Jag gillar ju dessutom Gary Oldman. Av någon anledning har jag aldrig läst John le Carrés Mullvaden.

My week with Marilyn är ett underbart drama och jag njöt av varje minut. Så välspelat och välgjort. Michelle Williams ÄR Marilyn Monroe. Regnar det inte Oscarsnomineringar över den här filmen blir jag förvånad. Utsökt är mitt betyg.

Tre helt olika filmer, men sevärda på sina sätt.

Helgen närmar sig slutet och det är dags att ladda för en ny intensiv arbetsvecka. Mycket att göra och det är så det ska vara. Jag trivs när det är fullt upp på jobbet. Jag gillar blandningen av uppgifter. Att både vara ”fröken” och utbildningssamordnare med alla dess varierade administrativa uppgifter. Sen älskar jag att jobba med entreprenörskap. Drömmen är att få jobba med det på heltid. I Sverige eller Norge…

Jag kom just på att jag inte haft någon söndagsångest idag. Den brukar komma som ett brev på posten på söndag eftermiddag annars. Men i gengäld har jag hjärtesorg så det jämnar väl ut sig 😉

Ni vet ju att jag är ett stort wordfeud-fan. Spelar mot svärsonen. Han är svinbra. Idag började vi en ny match. Bra start för svärsonen eller vad säger ni?

 

Category: tankar  Tags: , , , , , ,  2 Comments

Tankar på morgonen

04 mar 2012 @ 7:55 by

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.

 

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , ,  8 Comments