”Quod te non occidit, te fortiorem faciet”
Det är kolsvart ute.
Det regnar.
Men jag är snygg i håret (i typ en kvart till, sen påbörjas förvandlingen från dam till rufsig troll)
Jag har ätit äggost med hallon till frukost. Mums!
Snart ska jag åka till världens bästa jobb!
God morgon mina gullvippor <3
Idag har det varit solsken!
Tänk vad lite sol gör för att höja humöret. Sen är jag på gott humör ändå. Det är ju måndag!
I morse bad jag min förre chef att de ska uppdatera hemsidan och ta bort alla kontaktuppgifter till mig. Det är ju ändå 4 månader sedan jag slutade. Jag får fortfarande samtal och jag är lite trött på att förklara att jag inte arbetar där längre. När vi möttes på hemväggen säger han skämtsamt att it-teamet beslutat att jag ska fortsätta vara ansvarig för hemsidan, varvid jag replikerar med att då får de stå ut med krav på återkoppling, statusrapport, dokumentation och skarpa deadlines. Då skiter vi i det sa förre chefen 🙂
Har röjt på kaoset som stavas skrivbord: Varför är det mycket lättare att hålla ordning på skrivbordet på jobbet än hemma? Hittade lite anteckningar från ett skoledarseminarium om framtidskompetenser jag var på i våras.
Det som fastnade då och som fortfarande sitter kvar är:
Den kompetens som näringslivet anser vara viktigast är normbrytare!
Normbrytare med moralisk kompass. Man ska våga tänka nytt, annorlunda och inte göra som man alltid har gjort. Man ska våga säga emot och hitta nya lösningar. Helt enkelt lateralt tänkande. Eller som min chef sammanfattar det: KIS keep it simple.
Med kompetens menas förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter.
Man brukar tala om fyra kompetensområden:
Grundkompetenser: läsa, skriva, räkna.
Medmänskliga: moralisk, kommunikation, globalt medvetande.
Digital: att kunna värdegranska info, lära, vara nätsmart.
Innovativ: kreativitet, ledarskap, nyfikenhet, vara normbrytande.
Oavsett vilken verksamhet man jobbar i ska man veta vad man säljer, alltså känna till sin produkt. Som anställd ska man känna till affärsidé och affärsplan. En affärsplan är ett levande dokument som ständigt utvecklas.
Koncernen jag arbetar inom är över 200 år. Affärsidén lyder: Vi skapar, väljer, förädlar och förpackar kunskap och berättelser. Genom åren har man utvecklats från en liten bokhandel till dagens internationella mediekoncern. Man vågar tänka nytt, vara banbrytande och utvecklas.
En av de saker jag gillar bäst är detta tänket: Vi tror på individens förmåga att påverka och förändra. Vi formar vår organisation kring människor, istället för att placera in människor i ett organisationsschema.
Sonen har tvättat och lagat middag. Jag har det bra.
Nu ska jag ägna mig åt fiktionens förtrollade värld: Downton Abbey. Om två veckor har jag tänkt att gå till Hallwylska museet och se på kläder från Downton Abbey. Hellre museum än krogrunda. Jag har alltid älskat museum.
Ja, jag är en nörd. En stolt kunskaps- och historienörd.
Du har den stora äran att följa en helt vanlig ledig söndag i en solitärs liv. Lilla Paris är grått och bestänkt med regn. Tur att det finns inre solsken!
Eftersom Mac helt plötsligt beter sig som en obstinat 4-åring vill han inte veta av någon iphone. Gissa vad jag fotar med? Bråkade med Mac i 2 timmar. Ingen åtgärd gav önskat resultat. Så jag bestämde att nu löser jag problemet. Punkt. Det är första gången Mac bråkar med mig. Tur jag är envis och tålmodigt.
Ett alternativ hade varit att leta reda på kameran som sonen lånar. Ett annat att mobilblogga. Jag valde alternativ 3. Jag mailade bilderna och kunde således ladda ner dem till datorn. Eftersom jag vill redigera i photoshop. Problem är till för att lösas 🙂
Häng med på efit nr 146!
00-tiden
Dags att släcka och krypa till kojs. Jag har ju ändå tillbringat senaste timmen hos John Blund 🙂
05-tiden
Det är INTE dags att gå upp nu! Vad trött jag blir på mig själv ibland. Tur att jag är bra på att somna om.
08-tiden
Nu är det passande att gå upp. Börjar dagen med kaffe.
09-tiden
Dags att frukostera sig lite. Det smakade utsökt om någon undrar.
10-tiden
Trots en del varningar här och där bestämmer jag mig för att våga. SÅ jag uppdaterar min iphone. Jobbtelifånen får vänta.
11-tiden
Publicerar dagens efit.
12-tiden
Inspektion av äggosten jag gjorde igår. Den ser fin ut. Konsistensen är krämig och len. Och ja, den smakar gott också. Självklart tillsammans med björnbärssylt.
13-tiden
Diskar och lyssnar på radio. Så spelas en låt vars text berör direkt. Det är någon ung pojke som sjunger och trallar, men texten går rakt in. Inser efter hand att det är den unge Ulrik Munther. Men det skiter jag i. Varför ska man alltid vara så pk! Sen sätter jag på favvolistan på spotify och spelar Jimi Hendrix. Ombyte förnöjer 🙂
14-tiden
Rastar liten snabeldrake.
15-tiden
Efter rundan med dammsugaren skulle jag bara vila lite. Stensomnar. Sonen kommer in och undrar vad jag sysslar med. Det kan man ju undra. Du börjar bli gammal säger sonen. Jag skyller på den här jävla förkylningen som varit på besök i över en månad!
16-tiden
Medan middagen kokar på spisen jobbar jag lite och går igenom dagens mail och ser över veckans planering.
17-tiden
Dagens middag: en av mina absoluta favoriträtter, rotmos och fläsk.
18-tiden
Sally trivs på balkongen och helst på räcket. Hon är inte som alla andra katter som sagt.
19-tiden
Stryker morgondagens klänning med mitt ärvda strykjärn. Den enda orange pryl jag äger. Ni som känner mig vet hur mycket jag avskyr orange. Men farmors strykjärn från 70-talet vägrar jag byta ut mot någon modern variant.
20-tiden
Dags för tvagning av lekamen och keratiner.
21-tiden
Förvandlad till ni vet vad 🙂
Det blir allt för idag. Av dagens drygt 450 besökare var det runt 10 som kommenterade. Tack så mycket!
Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir jätteglad för alla kommentarer^^
Jag har varit duktig och vilat foten.
Sonen fick inspektera igen och inget glas sitter kvar i foten. Det är bara ett djupt sår som gör ont när jag trampar ner. Så jag haltar omkring. För självklart var jag tvungen att gå ut på stan en stund. Det gör man på lördagar. Blev sur för att frisören inte har öppet på lördagar. När ska man kunna klippa sig om man kommer från jobbet 18.15 på vardagarna och det är stängt på lördag? Sugmörtsson säger jag bara!
Tog ett fotbad och såg på Nya landgång. I såna lägen är paddan dvs grodprinsen utmärkt. Fötterna blev mjuka och lena och jag satt med prinsen i knät under tiden.
Jag har läst jobbmail och funderat.
Haft goda samtal med sonen. Den hemmaboende. Han kocken.
Pratat med mamma. Pappa var ute och förberedde måndagens begivenheter. Ni vet första måndagen efter 20 september. Alla riktiga bohusläningar vet vad jag talar om…
Lagat middag. Idag har vi ätit stekt makrill. Som pappa fiskat. Gott. Mat för gudar skulle jag vilja säga. Ibland behöver det inte var så komplicerat. Stekt makrill. Kokt potatis. Smör. Dill. Mer behövs inte.
Sen har jag varit en god mor och lagat äggost. Vill du veta hur man gör kollar du här. Den snygga plåtformen har jag gjort. Alldeles själv. Sonen konstaterar vid en inspektion att han är mycket bättre än mig på att löda. Åh så konstigt. Sonen har gått på el-programmet och mitt enda minne av att jag fått löda är något pyssel med farfar när jag var typ 10. Jag följde nästan receptet. La till några ägg, tog bort lite mjölk, la till lite grädde. Det blev 2 äggostar. Båda formarna fulla. Så imorgon ska vi njuta av äggost. Med björnbärssylt.
I morgon är det efit.
Då kan du följa min dag. Ett Foto I Timmen. Jag har efitat sedan 2004. Imorgon är det efit nr 146. Wow!
Nu ska jag hitta en bekväm position i min soffa och slå på tv:n.
Pluras kök. Me like.
Vaknar medan det fortfarande är mörkt.
Inser att det är lördag och att jag kan somna om. En skön känsla.
Vandrar ut och in i drömlandet, ser att det ljusnar ute. Till slut känns det som att jag måste gå upp. Klockan är väl rena förmiddagen!
Sträcker ut handen och hittar till slut iphonen. Klockan är 7.09.
Är det ett ålderstecken av man vaknar tidigare och tidigare? Nej glöm frågan!
Sträcker på mig och bestämmer mig för att ligga kvar. Bara för att man är vaken så måste man inte gå upp. Ligger och filosoferar i lugn och ro. T o m katten, som vanligtvis är morgonpigg, ligger och sover.
Tassar upp och njuter av tystnaden i huset. Kokar kaffe. När jag står där med kaffet slår det mig att männen i mitt liv har en gemensam sak. De har alla påverkat mitt kaffedrickande. Såna trivialiteter tänker jag på.
När kaffet (kardemummakaffe f ö) är klart tassar jag tillbaka till sängen, bullar upp med kuddar och sätter mig med kaffet och en tidning,
Jag prenumererar på en enda tidning. Entreprenör. Har gjort i flera år. Jag gillar den.
Ord som fastnade idag:
Det senare sagt av Zlatan Bajric, en ung entreprenör, som började som UF-företagare.
Ja, jag tjatar om UF, men UF ger så många möjligheter och det ger erfarenheter och kunskaper som gör dig till en bättre anställd också. Alla ska eller måste inte bli företagare. Man kan vara entreprenör på många olika sätt. Det handlar om det entreprenöriellt förhållningssättet. Att våga, vara nyfiken, inte ge upp. Att identifiera möjligheter. Att kunna omvandla en idé till praktik.
För mig är entreprenörskap ta-sig-för-skap.
Nej, nu är det dags för kopp nummer två och kanske lite musik. Fortfarande i sängen. Så klart. Både katt och son snarkar. Jag gillar lördag morgon.
God morgon mina gullvippor <3
Igår kväll gjorde jag något mycket dumt.
Jag trampade på en glasbit när jag tassade omkring barfota. I mitt sovrum. Får klaga på den som städar hemma hos mig, som låter små glasbitar kasta sig under fötterna på mig. Vilken slarvig brud.
Nåväl, jag lyckades skära upp ett rejält sår och nu kan jag inte trampa ner hälen utan att det gör skitont. Så jag linkar omkring som en skadad hund.
Tur att jag jobbar på kontor och inte på dagis. Det gäller att se positivt på tillvaron!
Det känns att det varit en intensiv arbetsvecka. När man slappnar av på fredag kommer mattheten fortare än en grisblink. Nu ska jag dö på soffan, under en filt med katten i knät och låta mig roas av gladskiten Kronér och sen av den charmige norrmannen och hans gäster. Mer än så behövs inte för en lyckad fredagkväll för mig. Visst kan jag sakna någon ibland, men jag trivs bra i mitt eget sällskap. Och jag är väldigt trevligt sällskap ska du veta.
Man kan skriva och så kan man skriva.
Leo förför och förtrollar med sina ord.
Jag faller som en fura varje gång.
Jag älskar människor som behärska vårt fantastiska språk. Vi andra som kämpar med subjekt och predikat faller platt till jorden. Kan man lugnt säga. Jag skyller på min svensklärare: rektorns fru som vägrade oss elever att tala dialekt på gymnasiet. Vi skulle höja vår språkliga nivå. Stackars de som kom från Bullarn eller Smögen kan jag säga.
Min dialekt? Västsvensk med rötter i Uddevalla. Om någon vill veta 🙂
Som 17-åring föll jag för Robert Broberg. Som 47-åring diggar jag Leo.
En annan som skriver så jag blir helt matt är Täppas.
Sen en underbar pragmatisk kvinna av den mest perfekta årgång av alla: Mona. Jordnära och lyxig i en underbar symbios.
Vilken brud!
Löv jo all <3
ps. en favvolåt på morgonkvisten
”alltid glad och på gott humör, ganska svårt”
Tusen tack för dina ord Andreas. De värmer!
ps. Jag ska se till att du får boken snarast 🙂
Sedan skogsäventyret har jag haft lock för öronen. Det är skitjobbigt att gå omkring och höra allt som i en burk. Jag hör knappt när folk pratar och får krypa intill för att få en chans att höra. Jättekäckt. Eller inte.
Får väl förtydliga. Jag är inte närgången och vill hångla. Jag hör bara dåligt.
Hur blir man av med lock för öronen?
Nästa teambuildning kan väl vara på Käringön eller så. På Käringön kan man bo i vid havet, äta på Petterssons krog och avnjuta ostron i badtunna. Eller åtminstone när jag inte är förkyld. Ett litet tips till chefen bara:)
Idag har jag hunnit sitta på mitt kontor och skriva dokument. Inte illa. Men jag gillar verkligen tempot, dynamiken och att ständigt utmanas. Man växer av utmaningar. För övrigt har jag utvecklat rollen jag är anställd för. Jag känner att jag växer i kostymen.
Dagens klokord:
We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them.
Sagt av mannen som var gift med Mileva Maric.
Senaste kommentar