Archive for » 2013 «

Äntligen

Det är underbart att ha elever igen!

Åh vad jag har saknat elever.

Jag har gillat att jobba som chef, men elever är elever.

Första veckan med elever har börjat på bästa sätt.

Jag är hemma igen.

hemma

Efter alla år som singel och särbo är jag  lycklig sambo. Det är underbart att få dela vardag och helg med den jag älskar. Att somna och vakna tillsammans. Laga mat tillsammans. Sitta och samtala om dagens händelser på kvällen. Ta hand om varandra. Vara tillsammans.

Jag är hemma.

Fredagsmys

Jag är så lycklig.

Jag är lyckligt lottad. Både jobb, kärlek och familj. Ingetdera är självklarheter.

Jag studsar upp pigg och glad på morgonen.

Alltså fatta, jag är pigg kvart i 6 och är på gott humör!  Kärleken är trött som ett snöre, men det kan ju bero på att han är förkyld.

Det är underbart att leva tillsammans. Det är underbart att ha ett jobb att åka till.

Första veckan är avklarad och jag är såå nöjd. Underbart att jobba på en skola som är så proffsig och som sätter eleven i centrum på riktigt. Att man dessutom jobbar ämnesöverskridande och i projekt gör att jag verkligen känner mig hemma. Jag menar, man jobbar verkligen t i l l s a m m a n s och i arbetslag för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt och ämnena krokar i varandra. Har nu planerat ett vetenskapsprojekt tillsammans för en klass där fysik, teknik, digitalt skapande, entreprenörskap och svenska samarbetar. Me like.

Jag är tacksam över alla positiva saker i mitt liv.
Jag är tacksam över prövningar som får mig att växa.
Jag är tacksam att jag har en fungerande kropp och att jag aldrig varit rökare.
Jag är tacksam över grå vardag. Tillsammans.

Idag är jag extra tacksam över att finaste dottern kommit till oss i ett rött hus på landet. Åh vad vi ska rå om henne<3

Livet är gott.

Efit söndag 27 oktober 2013

En härlig söndag i slutet av oktober. I ett rött hus på landet, där jag numera bor.

bild1
00-tiden
klockan är kvart i ett och det är dags att släcka sänglampan för jag är trött.

bild2
08-tiden
8 timmar senare är det dags att vakna. När jag drar upp rullgardinen visar sig landskapet från sin bästa sida.

bild2b
Bonusbild
Ja bonus eller bonus, det beror på hur man ser det 🙂 Så här ser Inna morgontroll ut. Nyss uppstigen ur säng, fullständigt oretucherad.

bild3
09-tiden
kontemplation med en kopp te vid köksbordet.

bild4
10-tiden
Så har den yngre generationen vaknat och vi kan äta frukost.

bild5
11-tiden
Svarar på några mejl. Första dagen på nya jobbet fick jag  T R E kallelser till anställningsintervju. Nu ska jag dock vara teknikfröken ett tag har jag bestämt.

bild6
12-tiden
Blivande lunch har parkerats i ugnen. Den yngre generationen ska iväg på lan, så det är nog bra att ladda med en smarrig lunch.

bild7
13-tiden
Solen har försvunnit och det är riktigt gråtrist ute. Jag håller mig inne. Kratta löv kan man göra en annan dag.

bild8
14-tiden
Dags att fika lite.

bild9
15-tiden
Vi har åkt in till stan och jag passar på att slinka in på biblioteket för att lämna några böcker. Så hittar jag en ny Rebus i nyhetshyllan. Lycka. Och en eloge till Vadstena bibliotek som har öppet 7-22. När det inte är bemannat tar man sig in med sitt passerkort. Bra initiativ av ett modernt bibliotek i tiden.

bild10
16-tiden
Bejakar min hemmfrusida och slänger ihop en deg.

bild11
17-tiden
Det är en evig loop. Men jag är så tacksam över att ha diskmaskin efter att ha handdiskat i många år.

bild13
18-tiden
Dags för lite kvällsmat. Ägg är världens bästa snabbmat. Omelett är gott.

bild12
19-tiden
Det färdiga resultatet: en långpanna med philadelphilabullar. Syndigt goda.

bild14
20-tiden
Fixar med bilderna i Photoshop. Kärleken sitter bredvid i soffan. Som vanligt vill han inte vara med på bild.

bild15
21-tiden
Bron på tv och till det dinkelknäcke, ost och en kopp te.

bild16
22-tiden
Nu är det dags för papiljottanten att hoppa i säng. Imorgon ringer väckarklockan 5.45.
Over & out.

 

Och som vanligt. Smyg inte bara förbi. Våga kommentera. Tjolahopp!

Ord som värmer

Kan man bli annat än glad över såna här fina ord från en fd. elev!

Tack Andreas!

20131023-092855.jpg

Ändrad status

Tack för alla hållna tummar och tår. Tack till alla som peppat och stöttat.

Totalt 40 sökta jobb sedan slutet av maj (ja jag började söka innan varsel och uppsägning) och totalt 4 rekryteringsprocesser med intervjuer.

Tre gånger har jag fallit på målsnöret och blivit nummer två.

Men fjärde gången gillt!

Jag kan nu ändra min status från arbetssökande till förvärvsarbetande.

Framgent kommer jag att ägna mig åt det jag kan bäst. Som lärare på teknikprogrammet. På en skola i Linköping.

Dessutom blir jag sambo med min älskade H.

Nu blir jag östgöte 🙂

Kämpa i motvind

Åkte till Linköping i går morse i blåsigt och kyligt höstväder med magen full av förväntan.

Kallt som satan. Tur att jag hade vett att pälsa på mig kläder. Lager på lager is da shit.

Genomförde intervju med vd. Jag gjorde mitt bästa och bättre kunde det inte bli.

Åkte från Linköping med inget svar alls. De skulle ringa senare under eftermiddagen eller senast idag på förmiddagen. Till saken hör att jag var på intervju i tisdags och skulle få svar senast på fredag. Blev sen kallad till intervju nr 2. Med VD.

Jag har fortfarande inte fått något svar och det suger purjolök att gå i ovisshet.

Men trots detta så pågår livet i verkligheten.

Fredagsmys med H och en härlig sovmorgon idag som vi båda behövde.

Sen var det dags att cykla in till stan. Dvs jag cyklade in till stan. H skulle greja med bilen.

En jäkla motvind. På Västra Stenbyvägen stod cykeln nästan still. Ungefär som mitt jobbsökande. Men så kom jag fram till biblioteket och  fick mina reserverade böcker av supertrevlig personal. Folk är överlag väldigt trevliga och vänliga här i Vadstena. Därefter provianterade jag lite på Coop och sen vändes cykeln hemåt.

I medvind.

Mitt i det grå täcket på himlen kikade solen fram. Vallmo och blåklint blommar som om det snart vore midsommar och på åkern skuttade två rådjur runt.

Ibland behövs det inte mycket för att det ska bli medvind i stället för motvind.

Det gäller att vända perspektiv.

H får mig att alltid att vända perspektiv. Han stöttar och peppar när jag tappar modet. Herregud vad jag älskar honom!

alle
Det gäller att se ljuset i tunneln.

En tisdag

Trötta fötter. Värkande fötter.  Skönt att komma hem efter en dag i stan.

Anställningsintervju på morgonen. Det kändes bra, men jag vågar inte hoppas. De senaste 3 intervjuerna kändes ju jättebra, men jag blev tvåa trots superintervjuer. Fast visst känns det lite hoppfullt när jag blir uppringd vid 17 och vd:n vill träffa mig på fredag. Håll tummarna för mig.  För övrigt har jag fått nej på ett annat sökt jobb idag.

Efter intervjun promenerade jag förbehållslöst runt staden. Det är många år sedan jag var inne i själva Linköping. Härliga parker och vackra hus. Kärleken tipsade om en ostbutik, som jag hittade utan ansträngning,  och självklart hade jag en påse med godsaker med mig därifrån. Ost är gott.

Sen var det dags för möte med jobbcoach som var givande. Det gäller att planera och vara smart.  Skönt med konkreta tips. Och så blev jag anmäld till en föreläsning med Cajsa Bergqvist på köpet!

Efter det  tåg och buss hem. Östgötatrafiken har visat sig från sin bästa sida idag. Och sin sämsta. Resan mellan ett rött hus på landet och Linköping tar 50 minuter med kollektivtrafik inkl. 2 byten. Buss-tåg-tåg. När det funkar är det toppen. Det gjorde det på ditvägen.
På hemvägen var det förseningar av div. anledningar och tågen väntar inte på varandra. Trots att man är samma företag. Punkt. Så när jag och övriga som skulle byta i Mjölby kom in på stationen stod vårt tåg på spåret bredvid. Vi sprang ner och upp för att komma till rätt spår och när vi kom fram till tåget åkte det iväg! Ridå.Nnågra blev skitsura, men jag slog mig ner på en bänk och väntade för nästa tåg gick om 25 min.

25 min är ingenting när man har pendlat i Dalsland.

Och hem kom jag. Till ett rött hus på landet. Det enda ställe jag vill bo på.

Ännu en dag i paradiset

Underbart att komma hem till en rött hus på landet. Helgen har varit fylld av kärlek och samvaro, läxläsning och jobbsökeri, sovmorgon och gemenskap.

Nu är det måndag. Förmiddagen har ägnats åt jobbsökeri och påklädning. Jag har ledvärk och ont och har ett enormt sömnbehov. Sover 8-10 timmar per natt. Jag skyller på hösten.

Idag regnar det och är verkligen vill-sitta-inne-hela-dagen-väder. Och jag måste inte gå ut! Vi har mat och jag kan hämta ut nya böcker på bibblan i morgon. Åh vad jag gillar de där sms:n som aviserar att det finns en bok att hämta.

Nu blir det lite uppiggande kaffe och veckans avsnitt av The Good wife.

Hoppas ni har det bra mina gullvippor <3

parontrad

Tankar i mörkret

Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.

Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.

Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.

Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.

Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.

Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.

Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk

Jag tror på karma.  Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.

Tålamod är en av mina dygder.

Regn hos mig

Jag har ju förmånen att gå en kurs i projektledning genom trygghetsrådet. så denna vecka är jag student.

Vaknar med en dundrande huvudvärk. Men tar mig samman och gör mig redo för en dag i skolbänken.  Det är grått och duggregnar ute. Själen är fylld av vemod.

Så blir jag hämtad av Janne och vi pratar om livet. Anländer till ”skolan” och får dagens första kopp kaffe och sen drar föreläsningen igång.

Något händer i mig. Hjärnan börjar jobba. Hela systemet kickar igång och jag är på banan.

projekt

Intressant, informativt och innehållsrikt.   Hjärnan behöver stimulans. Jag behöver stimulans. Saknar tempot och kraven på att leverera. Saknar medarbetare att leda, peppa och samarbeta med. Saknar kollegor. Saknar ett jobb att gå till.

Att vara arbetslös är en ny erfarenhet för mig. Det är nyttigt, men oerhört tärande. Självkänslan har fått sig en törn.

Tack för dagens stimulans och erfarenhetsutbyte. Att träffa andra i samma situation stärker självkänslan och det är guld värt att få perspektiv på tillvaron.