Blog Archives

Nya möjligheter

Jag gillar måndagar!

En ny härlig vecka ligger öppen framför oss med nya möjligheter och händelser!

Ja, jag är oförskämt glad och positiv!

Jag är inte morgonpigg. Är man b-människa så är man. Jag tvingar mig i säng på kvällen och går upp av plikt när klockan ringer vid 6. Men jag klagar inte. Det är så vardag är i en strukturerad tillvaro.

Men måndag är alltid lättare.

Det är grått ute och det regnar. Men jag skiner av inre solsken så vädret spelar ingen roll.

Stockholm och chefskurs står på agendan. Åka sig lite tåg. Bo på lite hotell.

Jag längtar efter december.

På lördag är det dags. Då börjar julkalendern.

Jag blir ALDRIG för gammal för julkalendern.

Greveholm II Kan ju inte bli annat än bra.

Dags att ge sig ut i ruskvädret.

Tjolahopp mina gullvippor.

Livet är underbart <3

Dagens

Ord: Tempanent En temporär lösning som blir permanent. Tyvärr allt för vanligt.

Lunch: pizza med kyckling, paprika, mozzarella och pinjenötter. Fräscht och gott.

Dryck: kaffe så klart!

Musik: <3

Irritationsmoment: människor som inte tar sitt ansvar. Då får man informera  och tjata. Ibland skälla lite.

Tanke: vilka härliga kollegor jag har!

Känsla: lycka

Reflektion: som människa har man ansvar för sina handlingar. Vi gör alla fel och misstag och det är en skyldighet att lära sig av sina misstag och arbeta för att bli en bättre människa.

Insikt: jag slipper inte undan gymmet. Det är bara att bita ihop och ge sig på eländet 🙂

Stil: rufsig ängel 🙂

Torsdag

Tacksam att ha ett jobb att gå till.

Tacksam att ha familj och kärlek i mitt liv.

Tacksam att ha tak över huvudet och mat varje dag.

Tacksam att inre styrka och drivkraft ständigt tar mig framåt.

Tacksam att jag vill bli en bättre människa.

Tacksam att jag är en snäll och glad person.

Tacksam för allt livet ger mig.

 

God morgon mina gullvippor <3

 

20121122-065548.jpg

Stolt

Skolfröken i mig kommer nog aldrig försvinna.

Att se sina forna elever växa upp, förkovra sig och visa framfötterna är en fröjd.

Att se dem anta nya uppgifter och utmaningar och framför allt ta ansvar är helt fantastiskt att ta del av.

Jag är stolt.

I dag

Mörker omkring mig.

Ljuset fattas mig.

Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.

Men det är bara att gilla läget.

Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.

Vaccinerad idag. Mot influensa.

För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂

Nu kommer lite skryt.

När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.

Over & out från Fröken Chef

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Beröm

Jag har funderat en hel del kring utbildning. Ni som känner mig vet att jag brinner för utbildning och tycker att det är viktigt.

Mina 11 år som lärare på gymnasiet är en en av de bästa perioderna i mitt liv. Då min utbildning inte är godkänd enligt de nya kraven för lärarlegitimation var mitt val att plugga flera år till för att få denna. Eller läsa till yrkeslärare. Men så blev jag erbjuden mitt nuvarande jobb och jag har inte ångrat mig en sekund. Det är kreativt, dynamiskt och utvecklande.

Jag har fortfarande kontakt med mina gamla elever. Jag är t o m chef för några och det är en fröjd att följa ungdomarna liv och utveckling.

Eftersom jag inte hade en gymnasielärarexamen blev min kompetens ifrågasatt från olika håll. Ja, även från kollegor, men jag strävade på för att jag brann för entreprenörskap och att ge ungdomar en chans att tro på sig själva och en kunskapsbas för livet efter gymnasiet.

Så får jag ett brev av en av mina gamla elever och jag blir helt mållös.

Hej Camilla. Jag skulle vilja tacka dig för ditt enorma engagemang under de tre åren jag gick på Dahlstiernska Gymnasiet. Tiden innan jag studerade på gymnasiet låg mitt intresse runt bilar och tjejer, men ni har visat mig så mycket mer. Mitt livs största förändring gjorde jag under det sista året i Mellerud då vi fick testa på UF-Företagandet. Det fick mig att tänka om. Entreprenörskap är ett fint ord men också mer än så nämligen en livsstil.

…….

Vad vill jag med allt det här? Jo, efter en betänkestund kommer jag fram till att det är du Camilla som ligger till grund bakom allt jag hittills fått varit med om knappt ett halvår efter studenten på Dahlstiernska Gymnasiet i Mellerud. Det var ditt engagemang och driv som fick in mig på det här spåret till entreprenörskap. För bara två år sedan var jag inte alls den person jag är idag. Mitt mål då var att få ett bra välavlönat ingenjörsjobb i framtiden. Men nu tänker jag längre än så. Jag vill och kan välja ett flertal vägar inom marknadsföring, företagande och ingenjörsarkitekturen. Jag känner att jag vill göra en global samhällsnytta, kunna skapa jobb och forska inom miljö. Det är mitt nya mål i livet och du inspirerat mig till nya höjder.
Jag är så stolt över att få ha haft dig som lärare och mentor i tre års tid i Mellerud. Jag och vi (kan jag säga) har aldrig tidigare haft en så pass närhet, relation med en lärare innan. Du är en inspiration för andra och du har kraften att påverka.

Detta är ett meddelande till dig som TACK för att du gett mig en fantastisk möjlighet att kunna nå mina drömmar.
TACK CAMILLA!

Med så intresserade och engagerade ungdomar är det inte svårt att lyckas som lärare.

Kunskap, engagemang och att göra skillnad är varför jag tyckte om att arbeta som lärare. Att se ungdomar växa och ta ansvar.

Nu är det min dotter som tar över lärargärningen i familjen. De barn som får henne som fröken har tur. För hon är just en sån person som gör skillnad, har ett stort engagemang och hon tycker om barn. Det är också viktigt.

Att jobba som lärare är krävande och många gånger otacksamt.
Att få sånt beröm är värt varenda dag med hårt arbete.

Ett mönster?

Ett inlägg om dagen?

Morgonblogg?

Jag som är så morgontrött. Men eftersom:

1. Jag är sjukt Internet-beroende.

2. Är ensam på morgonen.

3. Äter frukost framför datorn.

Så blir det lätt ett blogginlägg 🙂

För på bussen till jobbet vill jag helst halvsova med bra musik i hörlurarna.

På kvällen har jag oftast inte ork, tid eller lust.

I en perfekt värld skulle det vara ljust när man vaknar. Men man kan inte få allt. Bara näst intill.

Jag har allt jag behöver och vill ha.

Nu är det dags att åka till världens roligaste jobb.

Ett jobb jag är både glad och tacksam över. Ett jobb jag blev erbjuden i precis rätt fas i livet. Ett jobb som är både utmanande, kreativt och stimulerande.

God morgon mina gullvippor <3

Morrn da!

Det är väl inte så mycket rock´n roll just nu.

Att svara på mejl och telefonsamtal mitt i natten är väl inte den ultimata uppladdningen för en arbetsdag.

Idag behöver jag kaffe. Mycket kaffe.

Men humöret är det inget fel på.

Skiner som en sol.

Livet är gott!

God morgon mina gullvippor <3

Efit lördag 10 november 2012

En helt vanlig lördag i en helt vanlig människas liv. Vem vet vad du får uppleva med mig 🙂


06-tiden

Vaknar av ett sms. Ett välkommet sms.


07-tiden

Försöker somna om, men det är trögt. Kroppen fattar inte att det är helg och tankarna far omkring.


10-tiden

Jag lyckades tydligen somna om 🙂 Det var välbehövligt. Nu blir det frukost.


11-tiden
Tvagning av lekamen.

12-tiden
Ut på tur, aldrig sur!


13-tiden
Promenaden avslutas i några butiker. Jag suktar över Cult design som vanligt. Men köpte inget idag.


14-tiden
Efter en lång period utan WF har jag börjat spela igen. Det är roligt igen. Är du sugen på att spela är det bara att utmana mig.


15-tiden
Eftersom jag satt och jobbade i går kväll kollar jag på Skavlan idag. På svtplay så klart.


16-tiden
Klockan har precis passerat fyra och det är mörkt ute. En halvtimme senare är det kolmörkt 🙁
Tur att man kan tända massor av ljus och drömma sig bort till solen.


17-tiden
Lagar lite mat och småpratar med sonens kompis som sitter vid  köksbordet och spelar LOL. Har man inget bredband kan man komma hem till mig. Här finns 100 Mbit fiber, så det räcker till oss och sonens kompisar.


18-tiden
Med kontoret i handen kan man jobba lite när som helst. Fast mellan 22-06 läser jag inte mejl.


19-tiden
Lyssnar på musik som vanligt. Spotify är både livlina och livskvalitet. Helt klart värd varenda krona.


20-tiden
Som en riktig svennebanan intar jag soffan och kollar på Så mycket bättre.


21-tiden
Lördagsgodis. Passar bra med Så mycket bättre, sms och wordfeud. Det är en bra lördag kväll.
Pugh var helt klart bäst i kväll.

 

Som vanligt vill jag att Du lämnar en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir jätteglad för alla kommentarer^^