Tacksam att ha ett jobb att gå till.
Tacksam att ha familj och kärlek i mitt liv.
Tacksam att ha tak över huvudet och mat varje dag.
Tacksam att inre styrka och drivkraft ständigt tar mig framåt.
Tacksam att jag vill bli en bättre människa.
Tacksam att jag är en snäll och glad person.
Tacksam för allt livet ger mig.
God morgon mina gullvippor <3
Skolfröken i mig kommer nog aldrig försvinna.
Att se sina forna elever växa upp, förkovra sig och visa framfötterna är en fröjd.
Att se dem anta nya uppgifter och utmaningar och framför allt ta ansvar är helt fantastiskt att ta del av.
Jag är stolt.
Mörker omkring mig.
Ljuset fattas mig.
Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.
Men det är bara att gilla läget.
Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.
Vaccinerad idag. Mot influensa.
För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂
Nu kommer lite skryt.
När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.
Over & out från Fröken Chef
Får man vara nöjd och tillfreds med livet?
Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?
När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.
När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.
När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.
Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?
Min blogg är inte vad den varit tidigare.
Jag är inte lika självutlämnande.
Inte lika frispråkig.
Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.
Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.
Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.
Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.
Genom bloggen har jag fått vänner för livet.
Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.
Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.
Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.
Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.
Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.
Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.
Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.
Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.
Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.
Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.
Jag har funderat en hel del kring utbildning. Ni som känner mig vet att jag brinner för utbildning och tycker att det är viktigt.
Mina 11 år som lärare på gymnasiet är en en av de bästa perioderna i mitt liv. Då min utbildning inte är godkänd enligt de nya kraven för lärarlegitimation var mitt val att plugga flera år till för att få denna. Eller läsa till yrkeslärare. Men så blev jag erbjuden mitt nuvarande jobb och jag har inte ångrat mig en sekund. Det är kreativt, dynamiskt och utvecklande.
Jag har fortfarande kontakt med mina gamla elever. Jag är t o m chef för några och det är en fröjd att följa ungdomarna liv och utveckling.
Eftersom jag inte hade en gymnasielärarexamen blev min kompetens ifrågasatt från olika håll. Ja, även från kollegor, men jag strävade på för att jag brann för entreprenörskap och att ge ungdomar en chans att tro på sig själva och en kunskapsbas för livet efter gymnasiet.
Så får jag ett brev av en av mina gamla elever och jag blir helt mållös.
Hej Camilla. Jag skulle vilja tacka dig för ditt enorma engagemang under de tre åren jag gick på Dahlstiernska Gymnasiet. Tiden innan jag studerade på gymnasiet låg mitt intresse runt bilar och tjejer, men ni har visat mig så mycket mer. Mitt livs största förändring gjorde jag under det sista året i Mellerud då vi fick testa på UF-Företagandet. Det fick mig att tänka om. Entreprenörskap är ett fint ord men också mer än så nämligen en livsstil.
…….
Vad vill jag med allt det här? Jo, efter en betänkestund kommer jag fram till att det är du Camilla som ligger till grund bakom allt jag hittills fått varit med om knappt ett halvår efter studenten på Dahlstiernska Gymnasiet i Mellerud. Det var ditt engagemang och driv som fick in mig på det här spåret till entreprenörskap. För bara två år sedan var jag inte alls den person jag är idag. Mitt mål då var att få ett bra välavlönat ingenjörsjobb i framtiden. Men nu tänker jag längre än så. Jag vill och kan välja ett flertal vägar inom marknadsföring, företagande och ingenjörsarkitekturen. Jag känner att jag vill göra en global samhällsnytta, kunna skapa jobb och forska inom miljö. Det är mitt nya mål i livet och du inspirerat mig till nya höjder.
Jag är så stolt över att få ha haft dig som lärare och mentor i tre års tid i Mellerud. Jag och vi (kan jag säga) har aldrig tidigare haft en så pass närhet, relation med en lärare innan. Du är en inspiration för andra och du har kraften att påverka.Detta är ett meddelande till dig som TACK för att du gett mig en fantastisk möjlighet att kunna nå mina drömmar.
TACK CAMILLA!
Med så intresserade och engagerade ungdomar är det inte svårt att lyckas som lärare.
Kunskap, engagemang och att göra skillnad är varför jag tyckte om att arbeta som lärare. Att se ungdomar växa och ta ansvar.
Nu är det min dotter som tar över lärargärningen i familjen. De barn som får henne som fröken har tur. För hon är just en sån person som gör skillnad, har ett stort engagemang och hon tycker om barn. Det är också viktigt.
Att jobba som lärare är krävande och många gånger otacksamt.
Att få sånt beröm är värt varenda dag med hårt arbete.
Min pappa har alltid uppmuntrat min kunskapstörst och vetgirighet. Han har lärt mig att argumentera och stå på mig.
Jag har också lärt mig rensa fisk, koka hummer, älska havet och dansa av pappa. Han kan ha haft åsikter om mina val i livet, men har alltid stöttat mig och fått mig att fullfölja de beslut jag tagit.
”Har man tagit fan i båten, får man se till att ro den i land”
Ibland skäms jag lite för att han är så burdus, jobbigt rättfram och svär som en borstbindare. Att han är långsint och inte kan glömma oförrätter är också en sida jag inte är överdrivet förtjust i.
Men min pappa har ett hjärta av guld och han älskar sina barn och barnbarn över allt annat (ja han älskar sin fru också) och skulle göra allt för oss. När jag var yngre tyckte jag att hans omsorg var jobbig och upplevde det som kontroll när det var just omsorg.
Pappa är hård och mjuk på samma gång. Och det är klart. Han är ju barn till min älskade farmor. Farmor som präglat mig så mycket.
Natur och friluftsliv är pappas passion i livet. Fiske, svampplockning, vistas på havet, vandring i skog och fjäll präglar hans liv.
Vi diskuterar gärna och högljutt. Båda har alltid rätt och vägrar ge sig i en argumentation. Mina barn är likadana. Så när vi umgås blir det ganska livligt 🙂
Jag är tacksam att jag har både pappa och mamma kvar i livet <3
Med pappa på vår egen brygga.
Jag är verkligen trött som ett snöre. En del av tröttheten kan stavas november.
Både morgon och kväll.
Långa dagar.
Somnar ovaggad.
Men jobbet ger mental energi.
Jag gillar problemlösning, högt tempo och variation.
Jag gillar att ha mandat att ta beslut.
Jag gillar att växa och trivs allt mer med min roll.
Vi har roligt på jobbet.
Jag gillar mina härliga medarbetare och bra chefer. Jag har verkligen bra chefer och det säger jag inte för att fjäska, utan för att jag ärligt menar det.
En god chef ger utrymme att växa, mandat att utföra sitt arbete och visar förtroende.
Och det är underbart befriande att brista ut i bitchigt gapskratt tillsammans med mina kollegor när det är fullt ös medvetslös på jobbet när man helst vill rymma till ett varmare land och sitta i solen och dricka paraplydrinkar.
Med humor kan man hantera det mesta.
Det är fantastiskt att ha ett jobb där man trivs, får utrymme att växa och faktiskt har roligt även om det är krävande och stressigt.
Jag är glad att jag har fått chansen att visa att jag kan en himla massa och att jag har mycket att bidra med.
Sen är jag oerhört tacksam att jag har vuxna barn och kan lägga fokus på jobbet fullt ut. Jag slipper tänka på dagishämtning, gympakläder, matsäck och dessa jävla läxor. För att inte tala om utvecklingssamtal, dagisfester och fotbollsträning. Den tiden är lyckligtvis förbi. Och jag var en oerhört engagerad förälder som ställde upp på allt för mina barn när de var yngre, men allt har sin tid. Nu kan jag fokusera på mig och vad jag vill. Ungarna är vuxna.
Nu är det dags att åka iväg till mitt roliga jobb.
Men jag måste erkänna att det ska bli skönt att slippa väckarklocka i morgon.
Mörkret lägger en viss sordin på tillvaron även om mitt inre solsken lyser.
Ännu en sovmorgon. På riktigt. Vaknade efter 7.
Lyssnade klart på min talbok. Jag gillar att lyssna på talböcker när jag har möjlighet att ta mig tiden. Det ger en helt annan upplevelse.
Fick sonen att koka kaffe till mig så det blev kaffe på sängen och Mannheimer & Tengby på webradion. Som en söndag i sängen ska vara.
Macka med krabba till frukost. Ja, man kan äta skaldjur till frukost. Jag är ju bortskämd som får krabba av pappa.
Bakom de tunna molnen skymtar en blå himmel. Det regnar inte. Det är jag tacksam över. Ni vet ju vad jag tycker om novemberregn. Men jag gör allt för att tänka positiva tankar om november.
Om 7 veckor är det jul.
Det blir allt svårare att samla alla samtidigt. Så är det när alla är vuxna. Någon jobbar, någon firar med pojkvännens familj. men det gäller att göra det bästa och hitta tillfällen att ses och ta vara på vår kärlek och gemenskap. I år blir våra gemensamma dagar 23 och 24. Jag tror att det här blir det bästa julen på många år. Jag är fylld av längtan och förväntan. Som det ska vara den här tiden på året.
Sen undrar jag hur svårt det är att förstå skillnaden på mindre och färre????????????
Mindre gäller storlek.
Färre gäller antal.
Inte svårt alls.
Använd rätt ord i rätt sammanhang.
Over & out från Ord-Hitler
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och lyssna på Stiftelsen. Texten går rätt in i hjärtat.
Ha en fin söndag mina gullvippor <3
Sovmorgon. Sov ända till kvart i 7. Skönt att ligga kvar och filosofera. Mysa och njut av livet.
Grått ute, men solsken i sinne. Framför allt harmoni i själen. Något som tydligen provocerar. Tänk om var och en kunde sköta sig själv och inte störa sig så mycket på andra. Tycker jag. Människor är olika. Punkt.
Kaffe och äggmacka. Levande ljus. Talbok. Dator i knät.
En perfekt lördagsmorgon i sängen.
Det gäller att njuta av livet. Ta vara på de små guldkornen.
Jag har tänt ett ljus och pratar med farmor. Min älskade farmor som betytt så mycket för mig. Farmor har varit död i 10 år och hon fattas mig. Men jag vet att hon finns och vakar över mig och jag pratar med henne ofta. Farmor är en fantastisk coach som peppar och talar om för mig när jag ska bita ihop. Hon är min skyddsängel tillsammans med farfar som också skyddar och bevakar. De ledsagar i mörkret.
Det är en god morgon.
<3
6 månaders provanställning är över.
Arbetsgivaren är nöjd med mitt arbetsinsats.
Jag trivs med min arbetsgivare.
Vi gillar varandra.
Nu är jag tillsvidareanställd hos Bonnier.
Jag är fast.
På ett bra sätt.
Senaste kommentar