Blog Archives

Depp och pepp

Det är en kluven känsla inombords. Lyckligare än någonsin, fylld av kärlek och harmoni, men ändå en klump av sorg och oro i magen. Oro för att inte kunna försörja mig, oro för att inte få ett jobb igen, oro för att vara utanför. Men det värsta är nog oron för de som drabbats av sjukdom. Sjukdom är konkret. Man kan inte önska bort sjukdom. Man kan bara hitta sätt att förhålla sig. Och visst kan man ställa sig frågan varför h*n? Men det finns inget svar på en sån fråga.

Självkänslan åker berg- och dalbana. Ena stunden är jag på topp för att nästa känna mig helt värdelös och oönskad. Jag söker jobb och säljer in mig, men det är liten respons. 2 sökta tjänster och 1 nej är dagens facit hittills. Men jag var inte förvånad. Jag brukar inte bli erbjuden jobb i Trollhättans kommun. Det jag kan göra är att ligga i och söka söka söka jobb tills jag får napp. Och under tiden fokuserar jag på att vara en bra hemmafru, flickvän och mamma.

Det är skönt att vara tillsammans med människor som man tycker om och hör ihop med.

Världens gulligaste svärmor kom förbi med en cykelkorg till mig. Samt sadelskydd och vantar så att jag inte ska frysa när cyklar omkring. Hon är så underbart snäll och omtänksam <3

Nu ska jag gaska upp mig och laga middag. Idag blir det stekt torsktygg med potatismos, pepparrot och citron.

Små gester av omtänksamhet. Små sagda ord. Ibland behöver man inte så mycket för att känna solskenet.

solsken

Optimist javisst!

Måndag.

Ny vecka. Nya möjligheter.

Jag har alltid gillat måndagar.

Även om jag är trött som ett snöre på morgonen. Jag kommer aldrig att bli en morgonmänniska. Även om jag vaknar tidigt.

Mannen har åkt till jobbet. Bonussonen är i skolan. Jag har avklarat morgonens plikter dvs sökt jobb, bäddat, duschat och tömt diskmaskinen.

Det blåser halv storm ute, men solen skiner och jag är på gott humör. Även om mitt liv innehåller jobbiga saker och oro (arbetslöshet är det minsta bekymret) så är jag lyckligare än någonsin och jag mår bra.

Jag jobbar hela tiden med självkänslan. För självkänsla är färskvara. Visst sänks självkänslan när man blir bortvald. Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt. Optimist är mitt mellannamn. Och det är ju faktiskt så, även om det många gånger känns som en klyscha, att när en dörr stängs öppnas en annan.

Det gäller att ha mod.

Någon sa till mig att sitta still i båten och vänta så skulle det ordna sig. Det var det sämsta löfte jag fått. Borde inte bli besviken. Det är tur att jag präglas av kan-själv och jävlar anamma. För att tro på tomma löften är jävligt naivt. Och även om jag är blåögd är jag inte dum i huvudet.

Nu ska jag unna mig en stund med verklighetsflykt. Downton Abbey. För att jag kan vill och förtjänar det.

Ha en fin måndag alla mina gullvippor <3

En pissdag

Förkyld
Ont i lederna
Huvudvärk
Oro
Känsla av otillräcklighet
Ledsen
Regnväder

Men så tänker jag så här:
Jag har inte haft en riktigt dålig dag på länge, så det var kanske dags nu. För utan dåliga dagar blir inte de bra dagarna riktigt bra.

Det kommer att ordna sig på jobbfronten, men det är jobbigt att leva i ovisshet.

Det naggar i kanten att bli bortvald. Att vara slutkandidat och komma tvåa flera gånger. Det finns de som säger att jag ska vara tacksam att jag blivit kallad till flera intervjuer och funnits med ända fram till slutet. Men det suger ändå att vara tvåa. Då kommer den dåliga förloraren i mig fram och jag hoppas man får ångra sina val.

Det är tufft när människor inte mår bra och man inte kan göra något. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Man kan bara stötta och finnas till hands.

Jag har min stöttepelare.
Som får mig att skratta åt eländet. Som får mig att torka tårarna. Som får mig att inse mitt värde. Som älskar mig som jag är. Som gör mig till en bättre människa.
Herregud vad jag älskar dig H!

Dagens inbokade möte med rådgivare plockade upp självkänslan från golvet och jag är fylld av nya idéer och ska gå en intressant kurs i höst.

Pissdagen är inte så illa trots allt. Det gäller att se ljuset i tunneln.

Avundsjuk

Sneglar  på alla inlägg och statusuppdateringar som handlar om pw och löpturer. Och jag blir så avis. Ja, till och med att man har varit ute på en supertidig morgonpromenad med hunden blir jag  a v u n d s j u k på.

pw

Jag vill också kunna gå fort och långt. Jag vill kunna springa.

Men så har jag en fot som inte är bra. En fot som bara kan bli bra av  v i l a.

Hälsporre suger purjolök om du frågar mig.

fot

Men så tänker jag  skärp dig Inna. Sluta med ditt gnäll!
För jag är frisk för övrigt och har inget funktionshinder, är glad och positiv och tycker att livet är härligt. Man kommer ingen vart med att gnälla och titta surt på vad andra gör.

Jag insåg att det tar tid  bli bra i foten när jag tog några små danssteg på konserten med West of Eden i fredags. För fy farao vad ont jag fick. Halta Lotta är bara förnamnet. Men på lördagen var jag jätteduktig och avstod från att dansa, även om det ryckte i dansfoten när det var så mycket bra musik.

Det gäller att fokusera på det positiva. Det gäller allt i livet. Man kommer ingen vart med gnäll.

Ibland undrar jag var jag har fått min positiva livssyn ifrån. Men jag är tacksam att jag har den. Det är en styrka och jag är hellre glad och blåögd än skeptisk och negativ. Livet blir så mycket lättare.
Jag tar sällan ut glädjen i förskott, men däremot tror jag att det alltid blir bra. På ett eller annat sätt. Inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra.

Varje dag tackar jag för livet och gör mitt bästa för att leva. Livet är gott.

Men hälsporre suger purjolök ändå. Tur att jag kan cykla.

Lite dagvill är jag nog

Fortfarande ledig. Fortfarande sommarsambo.

Det bästa med ledighet är nog att slippa väckarklocka. Att låta kroppens egen rytm styra. Jag sover så mycket mer och mår bra av lugnet på landet. Tänk att jag blivit så mild och mjuk. Var tog den där vassa arga vägen?

Det är en himla skillnad på att gå upp klockan 6 och klockan 8 när man är B-människa som jag. Det är nog därför jag är mild och mjuk. Jag slipper gå upp mitt i natten 😉

Igår kväll satt vi på verandan och bara njöt av svensk sommarkväll. Runt omkring skördar bönderna åkrarna och det doftar så gott. Så mycket som jag har mediterat och reflekterat i sommar har jag nog aldrig gjort. Jag mår bra av lugnet på landet.

För övrigt har helgen innehållit kräftkalas med supergoda kräftor och trevligt sällskap, tapas med grannen, bakning och jobb med huset. Jag har inte jobbat på taket, utan skött markservice (perfekt arbetsfördelning om du frågar mig) Sen tyckte Kärleken att jag skulle lära mig köra moped och det vågade jag göra. Var ska det här sluta? Det kanske bli ett körkort till slut. Jag behövde bara en anledning…

Den här veckan innehåller kalas för 4-åring, besök på lokala loppisar med grannen och sedvanligt underbart liv på landet och som avslutning blir det folkmusikfestival i goda vänners lag. En perfekt vecka måste jag säga.  Jag undrar om min bostad känner igen mig när jag kommer hem på besök?

För övrigt innehåller mina dagar viktiga obligatoriska sysslor som att plocka hallon, baka goda kakor, dricka kaffe på verandan, ta en cykeltur på grusväg, besök på bibblan och pussa på Kärleken.

Gott & blandat

På min surfrunda hittar jag ord om kost, familj och väder.

Jag tror på allsidig kost. Sparsamt med raffinerat socker och det glutenstinna vetemjölet. Rikligt med grönsaker och bönor. Fisk, ägg, frö och nötter och bra olja. Frukt och bär. Så närodlat som möjligt. Ekologiskt.

Jag vägrar äta vitaminpiller. Det ska räcka med kosten. Är jobbigt anti-piller. Käkar ingefära i s  f antiinflammatoriskt t ex. Men mitt pillerhat har mer med att jag sett vad pillermissbruk kan göra.

Jag äter bra mat, men också godis, kakor, glass och snacks. Ibland massor, ibland inget. Jag dricker mycket kaffe och ett och annat glas vin. Det viktiga för mig är att må bra och hitta en balans som passar mig. Jag mår bättre nu när jag är rund än när jag var smal. Som smal hade jag bara massa komplex och var aldrig nöjd. När jag började träna tappade jag några kilo, men det viktigaste var att fettet omvandlades till muskler. När foten blir bra kan jag fortsätta träna som jag gjorde hela våren. För jag mår bra av att träna. Var och en måste hitta sin balans.

Jag är särbo och trivs med det. Just nu semestersambo, vilket är underbart. Men man måste inte leva i en traditionell kärnfamilj. Man måste inte bo ihop för att vara ett par. Man kan dela vardag och ändå ha geografiskt avstånd. Det är den mentala närvaron som är viktig och det är skönt att kunna längta.

Solen skiner och det blåser ute. Blåser mycket. Men det är fortfarande sommar.

Ikväll ska jag se på Birgittaspelet och imorgon blir det kräftor. Såna här.

Pannkakor

pannkakor
Både goda och nyttiga pannkakor 2-3 st( räcker till 1-2 personer)

2 ägg
2 dl valfri grädde (soja, havre eller ko)
1 msk fiberhusk
1 nypa salt
Lite äkta vaniljpulver Får ej förväxlas med vaniljsocker!

Vispa ihop alla ingredienser. Låt stå en stund och stek sen i smör. Pannkakorna blir  fluffiga, ung. som amerikanska pannkakor, fast helt fria från gluten. Använder du soja eller havregrädde och steker i olja blir de helt laktosfria också.
Servera med färska bär och ev. lite agavenektar. Bacon är gott till tycker jag. Andra föredrar en klick grädde.

Lite gnäll

Mitt i allt det underbara och härliga i paradiset finns det lite smolk i glädjebägaren.

Jag har hälsporre. För den som inte vet det gör det jävligt ont och jag linkar fram som en bedagad utsliten marathonlöpare.

Ont som fan och kan inte springa, gå långt eller stå länge. Då värker det som sjutton.

Jag vill kunna träna. Springa, gå fort och röra på mig!

Samtidigt känns det förmätet att gnälla, för jag har en frisk kropp för övrigt. Själen mår jättebra och huvudet är  det inget fel på. Jag sover bra, får kärlek och omsorg, skrattar varje dag och äter god mat. Jag får stimulans och kan cykla.

Men jag vill inte ha ont i foten.

Det suger purjolök.

fot
 Skitfoten

Slow motion

Igår: Uppe med tuppen, skördade hallon och målade plankor före frukost. Pigg och full av energi. Strålande solsken och fuktig värme. Museum med svärmor. Glass i hamnparken. Bad och lek med bonussyskonbarn. Kontemplation på stranden. Strålande vacker solnedgång. En underbar dag. Bilder på Instagram.

Idag: trött som ett snöre, ont i foten, ont i höften, ont i skuldran, ont i armen. Ont i hela jävla högra halvan av kroppen! Gråväder. Över 22 grader, men bara moln på himlen. Regn från och till.

Jag som planerat att måla idag.  Orken är fullständigt bortblåst. Ont. Trött. Vill helst bara dra täcket över mig och stanna i sängen.

Men det går ju inte. Så jag tvättar, städar och lagar mat. Lyssnar på Bo Kaspers.

I slow motion.

#villhaenungochfriskkropp

Trivs

Jag ser bilder från salta bad och kala bohuslänska klippor. Båtar och krabbfiske. Utlandsresor, konserter, fester och festivaler.

Och inser att jag saknar det inte. Jag har fått bada i havet, se solen  gå ner i havet, äta frukost på bryggan, äta nyrökt makrill, fått frisyren bortblåst i den fiska vinden, varit hos bästa vännen i Norge, myst med mina barn och det räcker faktiskt.

Jag mår så bra här i mitt paradis på landet. Bonnlandet med åkrar och ängar så långt ögat kan se. I horisonten glittrar Vättern och solen är så vacker varje kväll att jag vill gråta. Jag trivs på landet.

Ingen stress. Snacka om perfekt semester. Denna dagen har hittills innehållit sovmorgon, långfrukost, städning, samtal, hallonskörd (till paj och frysen) och hantering av tvätt. Utan att stressa. Underbart.

Jag får vara tillsammans med den bästa. Mannen i mitt liv. Mitt Kålmordstroll. Kärleken <3