Blog Archives

Ett nytt inlägg. Ja det är sant!

Ja, men hej bloggen! Hur mår du? Jag mår toppen!

Vilken semester!

4 veckor i paradiset. Sommar, sol och avslappning. Sommar i november är toppen.

IMG_2682

Vi har fyllt på med energi, vilat, reflekterat, njutit och ökat vår livskvalitet.

V har turen att kunna låna hyra en lägenhet på Teneriffa. Centralt, men ändå avskilt. Stor uteplats och pool. Utanför grinden finns restauranger och shopping och tre stränder på bara några minuters avstånd, om man vill.

En vanlig dag går vi upp vid 7. Går en promenad och sen lagar mannen frukost medan jag tar ett morgondopp i poolen. Ibland säger mina fötter ifrån och mannen får gå ensam. Jag har alltid mest ont på morgonen. Min j-a skitkropp gör ont mest hela tiden. Det är som att jag fått någon annans kropp.

IMG_2530

Sen följer sol och bad i poolen hela dagen. Ligga på soffan och läsa hela dagen eller i solsängen. Mest ligga i solen och tanka d- vitamin faktiskt.  Lite shopping, promenad längs stranden, massage hos fantastiska Chris från Scotland, middag på Marios eller laga middag hemma. Titta på solnedgång i havet. Vi har verkligen kopplat av och njutit fullt ut av sol och värme.

IMG_8134

När ungarna kom (mitt i ledigheten) hände det lite mer.  Utflykter till bästa stranden, tur med båt ut på havet och ubåtsutflykt för att se på fiskar och havsbotten. Lek i poolen och kortspel på kvällen.

Helt underbart. Semester i november är toppen. Vi slipper regn och mörker. Får sola och bada och njuta av sol och värme. Få fylla på med positiv energi och bara vara. Tillsammans. Utan plikter och måsten.

IMG_2304

För att kunna åka utomlands i november har mannen ingen sommarsemester och jag bara någon vecka. Det passar oss.

Vi köper inte massa prylar utan väljer att spara så att vi kan unna oss sol och värme i paradiset. Kunna göra utflykter och aktiviteter, äta på restaurang varje dag om vi vill, köpa presenter och njuta av tillvaron, utan att bekymra oss för vad det kostar. Men det betyder inte att vi är slösaktiga. Snarare är det så att snålheten gör att man kan vara generös, både mot andra och sig själv.

Det är skönt att kunna gå på restaurang varje dag om man vill, kunna köpa presenter och vara generös med dricks. Trots det har vi spenderat mindre pengar är vi budgeterat.

IMG_2148
Jag har badat alla dagar utom en. Sista dagen var det friskt i poolen. 20 grader enligt termometern. Som Vättern på sommaren 🙂

Nu är det vardag igen. Cykla till jobbet i kyla och motvind. Det är en del av livet. Men visst är vantar, vinterjacka och pannlampa en kontrast mot bikini och solhatt.

Hej bloggen

Hej bloggen, det var länge sedan.

Livet pågår för fullt och jag är ledsen att jag behandlar dig så styvmoderligt. Men vi har på något sätt växt ifrån varandra. Jag behöver dig inte längre. Du finns kvar av sentimentala skäl om jag ska vara helt uppriktig och vänner ska ju kunna säga sanningen till varandra.

Det riktiga livet är viktigare än det digitala. Jag har varken behov eller lust att redogöra för allt jag gör, känner och tycker. Kalla mig tråkig, lat eller bekväm. Men jag måste inte tala om vad jag åt till frukost, hur mycket jag har tränat eller hur bra jag är på att fynda på loppis, vad som hänt på jobbet eller vad jag tycker om miljö, religion eller samhällsutvecklingen varje dag. Ibland torrbloggar jag, men jag orkar oftast inte sätta mig vid datorn och skriva ner inlägget.

 OBS detta betyder inte att jag tycker något negativt om de som bloggar om allt i sitt liv. Bara att JAG INTE vill, kan eller orkar längre.

Antalet kommentarer och besökare har naturligt minskat, men jag sörjer inte. Det känns som ett normalt utfall. En stor bidragande orsak till att jag inte bloggar som tidigare är att jag lever tillsammans med en människa som inte vill  figurera i bloggen och det respekterar jag. Samtidigt är det en begränsning som hämmar mig och då är det bättre att låta bli.  Men också att min gräns mellan personlig och privat har flyttats mer och mer.

Emellanåt händer det dock att jag får både lust och ork att blogga och då glimtar det till. Men oftast är jag fullt nöjd med att dela med av mitt liv via IG och FB. En bild säger mer än 1000 ord.

Tjolahopp mina gullvippor <3

Farväl mamma

Så har vi haft begravning för mamma.

Det är fortfarande konstigt att hon inte finns längre. Fast det är normalt att föräldrar dör när de blir gamla. Mamma blev bara 70 år, så jättegammal blev hon inte. Hjärtat stannade plötsligt, men det var rökningen som dödade henne. Rökningen gjorde att hon var sjuk och hade ett uruselt immunförsvar som inte klarade lunginflammation. Rökning dödar.

IMG_1104

Mamma hade ingen kristen tro, utan hade valt att gå ur svenska kyrkan. Därför blev det en borgerlig begravning enligt hennes önskan. Begravningen var bara med närmaste familjen enligt pappas önskemål.

Det var mer som en minnesstund. Vi samlades hemma hos min bror och tog avsked av mamma och delade våra minnen av henne. Barn och barnbarn, moster, farbror och faster, kusiner och kusinbarn. Solen sken och det var en vacker höstdag. Minnen, tal, kramar, tårar och skratt. Vi åt lunch tillsammans och dagen genomsyrades av många goda minnen av mamma. Det var en riktigt fin dag. Mamma hade verkligen uppskattat den och pappa var nöjd. Pappa som ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet.

IMG_1125

Sen blir det riktiga avskedet när vi strör hennes aska i havet på samma ställe där Chrille är strödd.

En av de bra sakerna med Chrilles död är att vi vågar prata mer öppet om döden. Att vi pratar om hur vi vill att det blir med begravning och liknande.  Sen är det i slutändan de efterlevande som bestämmer, men man har fått vägledning.

Jag är tacksam att mamma och pappa vill bli strödda i havet. Jag vill inte ha en grav i andra ändan av landet och få dåligt samvete för att jag inte åker dit så ofta. Jag har foto och ljus hemma och en ros i trädgården planterad till minne i stället. Det blir en positiv känsla och jag tänker på Chrille varje gång jag ser Chrillerosen. Nu finns det en ros till i trädgården. En mammaros. Rosa så klart. Hon älskade rosa blommor.

10576181_565388596918034_1334079845_n

Om jobb

Jag har  turen att ha ett jobb som jag trivs med.

Eller tur. Jag har utbildat mig, jobbat och fått erfarenhet som gett annat jobb, fått erfarenhet som gett annat jobb osv. Idag är jag 50 år och har runt 15 år kvar som yrkesverksam. Ibland kan jag fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har uppfyllt en del drömmar jag hade i ungdomen. Fast arkeolog blev jag aldrig. Det tycker nog min värkande kropp är bra. Men på det stora hela är jag nöjd.

Jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. Jag vet hur det är att inte ha ett jobb.

Jag jobbar heltid.

Jag orkar jobba heltid.

Skulle vilja jobba deltid, men väljer heltid, av ekonomiska skäl.

Jag vill kunna försörja mig.
Jag vill kunna resa.
Jag vill kunna spara.
Jag vill kunna leva utan oro över om pengarna räcker månaden ut.
Jag vill leva ett liv som jag valt.

För mig är heltidsarbete inte ett mål att sträva efter. Utan en nödvändighet. Jag har inga pengar på banken att leva på eller en mecenat som försörjer mig. Så jag arbetar för att försörja mig och min familj.

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som intressant och stimulerande. Ett jobb där jag få använda min kunskap och kompetens. Ett jobb där jag kan bidra till andras utveckling. Det är roligt att gå till jobbet varje dag. Jag trivs att vara mitt i verksamheten och ha mycket att göra.

Hade jag ekonomisk möjlighet skulle jag sluta med lönearbete och ägna mig åt hem, familj och volontärjobb.  Jag skulle bli sagotant på dagis, vara stöd till ensamma ungdomar och rådgivare åt unga entreprenörer. Och bo i solen när det blir höst med regn, mörker och kyla.

Men än så länge jobbar jag.

Heltid.

Och drömmer om att slippa lönearbete.

Efit söndag 20 september 2015

Ett foto i timmen söndag 20 september. En vecka efter min mamma dog. En ledig dag där jag försöker samla energi att hantera livets alla vedermödor.

bild1
07-tiden
Trots att vi kom i säng sent (var på kräftkalas igår) så vaknar vi hyfsat tidigt och är utvilade. Underbart med sovmorgon. Himlen är blå och det ser ut att bli en fin dag.

bild2
08-tiden
Söndagsfrukost smakar mums.

bild3
09-tiden
Dagens utflykt går till city gross i Mantorp. Den här tiden är det inte så många som handlar, så det går ganska fort. Och mannen vill fortfarande inte vara med på bild.

bild4
10-tiden
När varorna är uppackade smakar det gott med en kopp kaffe.

bild5
11-tiden
Idag lagas det köttsoppa.

bild6
12-tiden
Pratar med min bror om mammas begravning och bouppteckning.

bild8
13-tiden
Dagens lunch består av rester. Mannen valde bruna bönor & fläsk och jag fick mumsa i mig varmrökt Vätternröding med romsås.

bild7
14-tiden
Tomatplantorna inspekteras. Massor av gröna tomater, men få mogna. Jag hoppas det milda vädret håller i sig, så de får en chans att mogna.

bild9
15-tiden
Dags att vittja kräftburarna.

bild10
Bonusbilder
Vi har en bra arbetsfördelning svärmor och jag. Hon ror och jag drar burarna. Idag är det alldeles vindstilla och skönt ute.

bild11
Dagens fångst blev 65 st, när vi slängt i de små kräftorna. Vi har inte så många burar kvar i sjön. Men det räcker åt oss.

bild12
16-tiden
Kräftorna ligger i sumpen och vi är på väg hem.

bild13
17-tiden
Mammas önskan var att få sin aska strödd i havet på samma plats som Chrille och självklart ska det  bli så.

bild14
18-tiden
Köttsoppan smakar himmelskt gott. Jag lagar god mat. Det kan jag säga utan att skryta.

bild15
19-tiden
Dags att inviga tens-maskinen jag fick av mannen i födelsedagspresent. Den gör underverk med mina onda spända muskler.

bild16
20-tiden
Provsmakar lite av chokladen jag fick i present. Den får godkänt.

bild18
21-tiden
Vi tittar på sista avsnittet av mammon. Visst var det lite av antiklimax?

bild19
22-tiden
Månen vakar över oss i mörkret. Dags att sova och ladda för en ny härlig arbetsvecka!

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Overkligt

Det är en konstig känsla.

Mamma är död.

Förra helgen var mamma och pappa hos oss i Aska för att fira min 50-årsdag. Mamma orkade vara med hela kalaset, trots att hon blir trött och utmattad av mycket människor och ljud. Jag var så glad att ha dem hos mig.  De fick träffa H:s familj och  de fick se de platser i Vadstena som jag trivs så bra på. Både mamma och pappa tyckte att det var jättetrevligt och var så glada att jag har det så bra.

I söndags dog mamma.

Hon föll ihop i pappas famn och dog ögonblickligen. Helt oväntat och snabbt. Hon var på gott humör och de planerade vad de skulle äta till middag. Så var det plötsligt slut.

Jag är så tacksam att mamma fick dö på det sättet. Snabbt, smärtfritt och hemma.

Hennes död var både väntad och oväntad. Vi visste att hon inte skulle bli så jättegammal, men inte att hon skulle dö redan nu.

För 7 år sedan fick mamma en stroke. En pigg och aktiv 63-åring förvandlades till en sjuk gnällig gammal tant. Det var en svår omställning för oss alla. Jag sörjde min mamma som inte fanns längre. Jag skämdes över att jag sörjde och jobbade mycket med de känslorna. Till slut accepterade jag att det var så. Så på ett sätt har jag sörjt mamma i förväg.

Min mamma. Fina glada snälla mamma. Ella den snälla kallades hon av sina elever i skolan. Hon var  aktiv och ständigt i farten.  Gröna fingrar, flitig med sömnad och handarbete, superduktig  på matlagning och bakning. Skicklig dansare och en fantastisk pedagog. En lekfull och rolig mormor.

De sista åren var präglade av sjukdom, men hon kämpade ändå på sitt sätt. Hon hittade ljusglimtar i tillvaron. Barnbarnen hade en stor plats i mammas liv.  När starren gjorde att hon inte kunde läsa längre hittade hon talböckerna.

Nu är mamma tillsammans med Chrille.

Det känns konstigt att min mamma är död.

orust100528-30_11

Att fylla 50

Att fylla 50  är bland det bästa jag varit med om. Jag är så tacksam att jag fått leva i 50 år och har det så bra. Trots kroppens plågor, livets svårigheter och brutala sorg har jag ett fantastiskt bra liv.

IMG_0626

Jag har blivit så firad. Och nu menar jag inte blommor och presenter, utan människorna, gemenskapen och kärleken. Jag är överväldigad att så många människor visar sån kärlek till mig.

Först råkade det bli en förfest. Vänner som inte kunde komma på 50-årsfesten kom på besök några veckor före och vi kunde umgås och ha roligt i några dagar. God mat, vin, samtal och skratt. Samt museer och guidad tur i Vadstena . Härligt!

IMG_0146

En solig lördag i augusti hade jag den  roligaste fest med vänner som  jag haft någon gång. Kräftor, vänner, solsken, glädje, kärlek, skratt, tal, samtal, lek och stjärnfyllda himmel. Jag är lyckligt lottad som har så underbara vänner.

IMG_0587

På födelsedagen var det kalas med familjen. Dukat långbord med linneduk, matsilver, finservis och rosor. 3-rätters middag för 20 personer. Min familj. Från 87 till 1 år. Underbart med alla generationer samlade. En lycklig dag med glädje, mat, presenter och gemenskap.

IMG_0740

Så har jag blivit uppvaktad av både gamla och nya jobbet. Tack snälla ni <3

IMG_0786

För att inte tala om alla gratulationer jag fått av släktingar , vänner och bekanta via sociala medier, riktiga brev, sms, telefonsamtal  och mejl.

Ett stort tack till alla som gör mig till en rik och lycklig människa <3

Efit måndag 7 september 2015

Efit första måndagen i september. Jag har varit 50 år i 2 dagar och hösten gör ett allt tydligare intåg. Men fortfarande är det barfota som gäller. Så klart 🙂

bild1
6-tiden
Frukosten är avslutad. Lite kvarg och många björnbär från Orust ligger i min mage.

bild2
Bonusbild

Det är kallt och blåser rejält, men solen skiner och fåglarna sjunger när jag cyklar till jobbet.

bild3
7-tiden
En av mina uppgifter på morgonen är att publicera rätt innehåll på informations-tv:n.

bild4
8-tiden
Min dator ansluter inte till min enhet på servern och när jag inte kan fixa själv får jag hjälp av IT-teknikern. Till slut får han ordning på det.

bild5
9-tiden
Kontorsmusen jobbar.

bild6
10-tiden
Möte med chefen.

bild7
11-tiden
Fortfarande möte med chefen. Vi har avslutat informationen om APL och sitter nu med schema.

bild8
12-tiden
Klockan är halv 1 och det är dags  för lunch.

bild9
13-tiden
Kontorsmusen har förvandlats till SYV och tar emot elever som vill ha råd om stipendier, utbildningar och frågar om betyg. Ute skiner solen och himlen är blå. Ser att fönster är prickigt av insekter.

bild10
14-tiden
Skriver schema över individuella samtal med elever kring deras studieplaner.

bild11
15-tiden
Halv 4 stämplar jag ut och cyklar hemåt.

bild12
16-tiden
Imorgon ska jag bjuda kollegorna på tårta. Botten är klar. Smör, choklad, socker, ägg och mjöl.

bild13
17-tiden
Återställer vardagsrummet till ordinarie möblemang efter helgens kalas . Vi behöver inte ha långbord för 20 personer mer.

bild14
18-tiden
Äntligen middag.

bild15
19-tiden
Så har vi planterat körsbärsträden jag fick i present. Med vi menar jag att mannen grävde och slet med jorden och jag höll i träden så att de stod rakt.

bild16
20-tiden
Fixar till bilderna och kollar lite på Idol.

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Christian Hans Bertil

Idag är det din födelsedag.

Du skulle ha fyllt 23.

Men det gör du inte. Du förblir evigt 21.

Meningen med att du skulle dö när du var 21 kan jag aldrig förstå. Men jag är tacksam för alla de 21 åren som jag fick tillsammans med dig.

Min minsting. Lillskiten. Ungen. Chrille.

Omtyckt och populär. Viljestark och envis. Fylld av energi och drivkraft. Kreativ. Tjatig. Sjuk och trött. Rolig. Kunnig. Omtänksam in i det sista. Mån om att jag skulle förstå hur mycket jag betydde för dig.

Älskad. Aldrig bortglömd.

Herregud vad jag saknar dig älskade unge <3

cc

Avslutar

Sista dagarna på Skäggetorpsskolan.  Jag avslutar och lämnar över.

Det känns bra.

Jag känner att jag har hamnat rätt nu. På gymnasiet som spindeln i nätet med samordning och vägledning för både chef, kollegor och elever. Att vara chefens bollplank passar mig ypperligt.  För ledarskap är så mycket mer än att vara chef. Jag har provat på chefsrollen och det är en roll som var intressant och spännande, men samtidigt mycket krävande. Jag förvandlades till en människa jag inte vill vara.

Att min son dog har givit helt annat perspektiv på livet och vad som är värt att sträva efter. Jag är tacksam att jag vågade ta jobbet som chef, men jag saknar det inte. Det är andra värden som är mer betydelsefulla för mig numera. Människorna. Relationerna. Familj och vänner. Livet här och nu. Att kunna göra skillnad även i det lilla. Status, pengar och prylar betyder inget i jämförelse med människor och relationer.

blagul

En kollega frågade vad jag gör av all tid jag får nu när jag slipper pendla.

Jag umgås med familjen och är både trevlig och glad när jag kommer hem från jobbet.
Jag ska börja på yoga varje torsdag.
Jag ska börja sjunga i kör, efter många års uppehåll.
Jag har tid och ork att läsa.
Jag sover mer, men har ändå mer tid över till annat.

Det är bra.

Och jag slipper komma för sent till jobbet p g a obehöriga på spåret.

Jag kommer inte att sakna tåget.