Blog Archives

Glad, men ledsen

19 Nov 2010 @ 22:20 by

Det har varit en härlig kväll. Jag har kunnat glömma en stund.

God mat, lite vin, vänner, skratt och (alldeles för hög) musik. Dessutom en flåshurtig konferencier med sjukt låga skämt och skitdålig underhållning.

Bäst var det före festen.

I lugn och ro hemma hos Babs.

Förtroliga samtal, lite skitprat och popcorn.

Så bar det iväg på personalfest.

Låååång kö för att komma in. Massor av fulla människor. Jag blev lite off och skämdes för att jag tänkte white trash

Många som kramade om mig och frågade hur jag har det.

Mia tittade mig djupt i ögonen och frågade på riktigt.

Då kunde jag ärligt svara:

Det är bättre än för 3 veckor sedan, men inte bra.

Ju längre kvällen led desto mer vemod kände jag.

Tänker på hur kvällen skulle varit. Hemma i Aska tillsammans med H…

Sorger griper tag i min själ och jag sörjer och saknar.

Längtar.

”It’s a quarter after one, I’m all alone and I need you now
Said I wouldn’t call but I lost all control and I need you now
And I don’t know how I can do without
I just need you now”

”And I wonder if you know
How it really feels
To be left outside alone
When it’s cold out here
Well maybe you should know
Just how it feels
To be left outside alone”

Jävla skit-H som trasat sönder min själ…

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Växtvärk

19 Nov 2010 @ 10:30 by

För att orka läser jag en del. Om kriser, separation och att må bra.

Gång på gång läser jag att singellivet är en tid för att växa.

Jag har växt färdigt!

Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag har skapat fred med mig själv för att utveckla sunda relationer. Det känns som ett hån och är så där lagom flummigt om du frågar mig.

Jag hade en fantastisk relation. Trodde jag. Blev brutalt dumpad.

Nu har jag växtvärk.

Det gör ont i kropp och själ.

Jag vill inte växa mer.

Category: känslor  Tags: , , , , , , , , ,  3 Comments

3 veckor

19 Nov 2010 @ 5:03 by

Nu har det gått 3 veckor.

3 veckor sedan mitt liv rasade samman.

Jag kämpar tappert med att hålla mig över ytan.

Sorgen och smärtan är förödande.

Men jag har bestämt att jag ska klara det här.

Jag hoppas att du plågas av dåligt samvete för att du skötte det så osnyggt och elakt.

Jag har bestämt att det här ska bli en bra dag.

Nattens mörka tankar ska skingras.

Min längtan efter dig ska jagas bort.

Finaste Christina skrev igår i sin blogg:

”Jag måste ju förstå att det går att fortsätta leva med och efter en grundlös sorg. Livet går obarmhärtigt vidare, vare sig du vill eller inte.”

Min sorg och förtvivlan kan inte jämföras med någon som fått sina barn mördade.

Men för mig är förlusten lika stor som om H hade dött. Den var så oväntad.

Ikväll är det personalfest. Jag fick en biljett till slut.

Jag skulle ju inte gå.

I en perfekt värld hade jag varit i Aska nu…

Men nu blir det fest med världens bästa kollegor och vänner.

Förfest hos Babs. Mat, vin och förhoppningsvis skratt.

Kanske lite dans  innan chefen och jag tar sista bussen hem.

Det här SKA bli en bra dag.

Category: känslor  Tags: , , , , , , , , ,  4 Comments

”en individs förmåga att förverkliga en idé”

18 Nov 2010 @ 18:36 by

Entreprenörskap i skolan.

Jag undrar hur många gånger jag har hört ordet entreprenörskap idag.

Fullsatt tåg.

Ett kyligt Göteborg.

Jag började med att gå vilse, men genom att fråga mig fram,  hittade jag rätt till slut.

En fullsatt konferenslokal. Massor av rektorer, skolledare och chefer. Och så jag. Ensam.

Bra föreläsare.

Bra information.

God lunch.

Bra erfarenhetsutbyte.

Bra ord som väcker tankar.

Skolverket är bra på att ordna konferenser.

Nästa vecka är  det dags igen. Men då slipper jag åka ensam. Det blir tillsammans med kollegorna^^

De av dagens ord som fastnade var:

”Den starkaste kraften hos människan är viljan att bli bekräftad”

Se mig, bekräfta mig, älska mig

Är jag bekräftad blir jag trygg

Är jag trygg vågar jag

Vågar jag lär jag mig

Jag blev sedd, bekräftad och älskad.

Jag kände mig trygg och vågade älska.

Så blev mitt hjärta krossat.

Livet rämnade.

Vad har jag lärt mig av detta?

Panta rei?*

Att jag är sårbar

Att kärlek gör ont

Att livet är hårt

Ge inte bort ditt hjärta

Sen tycker jag att det är fegt att inte våga göra slut öga mot öga när man är vuxen. Att i stället bara ringa och säga att jag älskar en annan mer, så jag måste göra slut med dig. Jag vill inte ha dig i mitt liv längre.  Förlåt.
Det är fegt. Tycker jag.

Visst, du har rätt när du säger att det inte finns något bra sätt att göra slut på. Men det finns mer schyssta sätt än detta.

Jag väntar fortfarande på arg-fasen. Jag behöver arg-fasen.

Jag måste ta mig ur gropen av smärta och längtan.

*Panta rei är Herakleitos berömda tes: Det enda som är beständigt är förändring.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,  6 Comments

Dag 20

18 Nov 2010 @ 5:14 by

Ännu en mörk natt. Vaknar i ottan.  Sover för lite.

Ensam och ledsen.

Tänk vilken skillnad det är på ensam och ensam.

Jag gillar ofta att vara ensam. När jag själv valt det.

Men nu är det bara tungt.

Bortvald. Dumpad. Avpolletterad. Kastad. Avfärdad. Oönskad. Värdelös.

Du gav mig en glimt av paradiset.

Sen slängde du ut mig, låste dörren och kastade bort nyckeln.

Jag känner mig som en paria.

Jag försöker att förstå. Men känner mig bara lurad.

Lurad av den snällaste, mest omtänksamma människa jag träffat. Som jag känner den djupaste kärlek för.

Men som inte vill veta av mig alls. Bara stängt ute mig ur sitt liv.

Det gör ont ska du veta. Fattar du hur du sårat mig?

Eller du kanske inte bryr dig. Lever vidare obekymrat och nöjd.

Tankarna mal, båda dag och natt. Det är värst på morgonen.

Jag ältar och ältar. Men bloggen är min ventil.

Utan den skulle jag gå under av sorg.

Det hjälper att få mina ord på pränt.

Se mina tankar.

Försöka förstå.

Kämpa vidare.

Jag har begått många misstag i mitt liv.

Är full av fel och brister.

Men försöker ändå att vara en god människa.

Visa omsorg om andra och göra mitt bästa.

Jag är en känslomänniska som svär och skrattar, gråter och älskar.

Går in för saker och ting till hundra procent.

Misslyckas ibland. Men jag vågar.

Nu är jag vingklippt.

Bränd.

Det suger.

Nu ska jag ta på masken. Smink, kläder och ett leende.

Åka till Göteborg.

Skolverkskonferens.

Denna gången för skolledare om entreprenörskap.

Det kanske kan bli en givande dag.

Skönt att vara bland okända en hel dag.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  3 Comments

Känslomänniska var det

17 Nov 2010 @ 23:15 by

Det är som att vrida på en kran.

Varje gång någon visar sin omtanke, omsorg och kärlek.

Det är kommentarer i bloggen. På facebook. twitter. mail. mail. sms. samtal.

Jag börjar gråta så fort någon är snäll mot mig.

Det är som att släppa på fallen i Trollhättan.

Jag blir så överväldigad över att ni bryr er så mycket om mig. Och så gråter jag lite till.

TACK!!!

Category: sorg  Tags: , , , , , , ,  3 Comments

Svart

17 Nov 2010 @ 18:37 by

Klädd i svart.

Svart ute.

Svart i sinne.

Allt är bara nattsvart.

Jag har försökt att rycka upp mig. Har t  o m dammsugit och diskat.

Hemmet har förfallit sista tiden, men jag orkar inte bry mig.

Tankarna mal och pendlar mellan hopp, förtvivlan och oförståelse.

Du ställde själv frågan: hur kunde jag göra så här mot dig?

Men du svarade inte på den. Jag undrar fortfarande.

Det känns som att jag blev lurad i en fälla och jag föll oanat i den. Tillitsfull och förälskad.

Om du nu inte var klar med henne, så undrar jag varför du tog kontakt med mig överhuvudtaget?

Du dök upp som gubben i lådan i mitt liv när du stötte på mig och jag föll för dig direkt.

Jag trodde att kärleken var ömsesidig.

Det som gör mest ont är dina ord:

”Mitt hjärta tillhör en annan”

Då skulle du inte dykt upp i mitt liv!

Jag trodde på dig när du sa att du älskar mig.

Jag trodde på dig när vi planerade en framtid.

Jag trodde på dig när du sa att vi skulle bli gamla tillsammans.

Jag trodde på oss.

Det borde vara minst ett års karenstid mellan förhållanden. Då skulle du inte kunnat göra så mot mig.

Mitt hjärta är krossat och jag är bara svart och sorg inuti.

Hoppas att du tyckte att det var värt det.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Glad?

17 Nov 2010 @ 12:10 by

Du ser så glad ut!

Det säger en kollega till mig när jag ledsen och stressad möter honom.

Och jag hajjar till. Inte f*n är jag glad. Det gör ont i bröstet och bränner i magen. Men jag orkar inte argumentera.

Jag har haft 45 år på mig att lära mig hur man håller fasaden uppe.

Vara solig och glad, trots att det är kaos på insidan.

Och jag tror att om jag bryr mig om mitt yttre med snygga kläder, smink och någon slags frisyr, så mår jag bättre.

Inte bra, men lite bättre än sämst.

Nu klarar jag en arbetsdag utan att brista i gråt när någon frågar hur det är.  Det är ett framsteg.

Under diskussionen som efterföljde temadagens film pratade vi om  identitet, ånger och livsval.

Man gör många dumma val i sitt liv, men det viktiga är att inte bli bitter, utan dra lärdom av dem och leva vidare.

Ett av de svåraste valen i mitt liv var när jag valde skilsmässan.

Det var för att överleva själv. Men jag präglades länge av dåligt samvete gentemot mina barn för att jag slog sönder en familj. Idag har jag försonats med valet, som var det absolut rätta och både Exmaken och barnen ger mig rätt.

Livskriser klarar man sig inte undan.

När jag var 25 dog min farfar hastigt i cancer och hela mitt liv slogs sönder.  Det var fruktansvärt tungt.

När jag var 35 skilde jag mig och det var skitjobbigt och hemskt. Men jag klarade det. Jag har växt oerhört som människa sedan dess.

Nu när jag är 45 har mitt liv slagits sönder av H, som fick mig att tro på hans kärlek, som han sedan tog tillbaka. Det var en fruktansvärd chock som har lamslagit mig.

Men jag ska överleva. Jag ska inte gå under.  Men  #%%&/(/&¤ vad det gör ont. Jag saknar och längtar.

När ska jag bli arg och bearbeta mer konstruktivt?

Jag vill bli arg på dig.

Jag vill att du ska se hur du sårat mig.

Jag vill att du ska skämmas.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  One Comment

Val

17 Nov 2010 @ 7:42 by

Idag har mina elever temadag.

Temat är val.

Livsval.

Hela tillvaron är fylld av val. Stora. Små. Rätt. Fel. Svåra. Lätta. Medvetna. Omedvetna.

Val

Du valde mig. Jag valde dig. Vi valde varandra.

Du valde bort mig.

Valde att krossa mitt hjärta.

Jag väljer att överleva. Trots sorg och smärta.

Men hur ska jag våga tro på kärleken? Känna tillit?

Terapeuten sa att jag är stark som orkar jobba.

Terapeuten sa att sorg tar sin tid. Jag måste igenom den innan jag kan börja läka.

Terapeuten sa att det är okej att älta och gråta.

Terapeuten valde att ge mig redskap att våga leva.

Idag väljer jag att gå upp, klä på mig, äta frukost och åka till jobbet. Fast jag helst vill dra täcket över huvudet och sova tills smärtan är borta.

Jag väljer att överleva. På något sätt.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  3 Comments

Samtalsterapi

16 Nov 2010 @ 18:13 by

Kemin stämde.

Jag har pratat och gråtit.

Skrattat och lyssnat.

Ältat och öst ur mig.

Tack chefen som lyssnade på mitt rop på hjälp. Det är en trygghet att ha en terapeut som kan hjälpa mig att komma vidare.

Men fortfarande har jag obesvarade frågor. Det går inte att komma ifrån.

Att Du inte älskar mig tillräckligt får jag acceptera.  Det gör fruktansvärt ont att du inte älskar mig som jag älskar dig. Men man kan inte styra en människas känslor.

Däremot kan jag inte acceptera sättet du dumpade mig på.  Du gjorde mot mig, precis som du bad att jag aldrig skulle göra mot dig. Även om du säger dig vara så ärlig, känns det fegt och elakt.

Ena dagen planerade vi att bli gamla tillsammans och nästa avpolletterar du mig som en gammal leksak man tröttnat på. Du vill inte ha mig i ditt liv överhuvud taget. Det gör ont ska du veta.

Jag befann mig på högsta berget, hög av kärlek, och du sparkade mig rätt ut för stupet.

Nu befinner jag mig en djup grop av sorg och ångest.

Tid och terapi ska göra att gropen blir grundare och att jag inte faller i den så ofta.

Men jag gråter. Sörjer. Längtar.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , ,  4 Comments
« Previous Entries
Next Entries »