Blog Archives

24

24 timmar har dygnet

1 ägnas åt morgonbestyr.

11 åt arbete samt transport till och från detsamma.

7 timmar används för sömn. Och en och annan dröm.

5 timmar återstår så av det värdefulla dygnet.

Under dessa 5 timmar hinner jag med att handla, laga mat, tvätta, städa, telefonera, se på tv, surfa, blogga, vattna blommor, läsa, se på film, fixa med kläder, duscha, förvandlas till papiljottant, fota, fejsbooka, maila osv….

Ja ni fattar att jag gör ju inte allt under en och samma kväll, men varje vecka. Ibland slår jag på stort med en power walk, styrelsemöte, konsert, går på bio,  eller till och med fest eller annan kul aktivitet utanför hemmet.

Det funkar för:

Jag har vuxna barn.

Jag har en särbo som jag inte träffar under vardagar.

Jag har ett superduper roligt jobb som är både utmanande och tillfredsställande.

Vi har olika faser i livet. När mina barn var små arbetade jag deltid och mitt fokus var familj och barn. Jobbet var bara en försörjning då.

Allt har sin tid.

Tiden går. Igår passerade besökare nr 250 000 utan att jag märkte det. Den senaste tiden har antalet besökare ökat enormt. Synd att så få kommenterar, men så är det bara. Jag är glad och tacksam för er som kommenterar regelbundet och visar att ni läser vad jag skriver. För jag ser ju er.

Hej.

I dag är det tröttmössan på.

Men efter lite kaffe så piggnar tanten till.

God morgon mina gullvippor <3

Listan

Från Underbara Clara

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?
Men oj så svårt. Jag älskar Robert Gustavsson och Monty python. Varje gång jag bryter ihop av gapskratt i labbsalen säger mina teknikare: David? Och oftast är det David Svensson jag skrattar åt. På ytan en söt blondin, men egentligen en ung man med språklig begåvning och härligt sjuk humor^^

2. Vilken är din paradrätt?
Jaa, ännu en svår fråga. Porterstek kanske? Eller fisksoppa på mitt vis? Dubbelmarinerad fläskfilé med färskpotatissallad? Annars är jag jävligt bra på buffé med massa olika rätter.

3. Vem är din förebild?
Babs, den underbara Barbro Prästbacka. Nyfiken, vetgirig, kunnig, empatisk med stort civilkurage och helt underbar människa.

4. Vem borde börja blogga?
Tänk om Jesus hade kunnat blogga! Om han hade kunnat sprida sitt revolutionära budskap via bloggen. Det hade varit mäktigt.

5. Om du var tvungen att välja – din blogg eller ditt facebookkonto?
Kan inte välja! Vill inte välja. Båda har sitt syfte.

6. Är du bra på att löneförhandla?
Nej. Men det har gått bra ändå.

Vid senaste förhandlingen utspelar sig följande:
Blivande chefen: vad har du för löneanspråk?
Jag: vet inte, har inte tänkt så mycket, men högre än jag har nu…
Blivande chefen: vad har du nu?
Jag: under 30
Blivande chefen: hos oss har inga chefer under 40…

Man kan väl säga att jag har höjt min lön…

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
Kanske en timme om dagen, ibland mer, ibland mindre. Oftast så torrbloggar jag när jag åker buss, promenerar eller duschar.

8. Vilken film såg du senast?
The guard. Underbar skruvad humor, helt i min smak.

9. Du får massa pengar – vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?
Inget svårt val. Studielånet så klart! Har inga bolån. Har inget hus längre, utan en hyresrätt. Befriad och fattig typ.

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
Underbart ord! Positivt och kreativt! Jag älskar entreprenörskap och den drivkraft som finns hos entreprenörer. Entreprenörskap betyder ta-sig-för-skap!  Entreprenörskap är en viktig del av skolan och samhället!

11. Lever du som du lär?
Jag gör så gott jag kan. ibland lyckas jag. Ibland går det åt helvete. Men jag gör mitt bästa. Och det är bättre att erkänna sina misstag och dra lärdom. Men jag är människa med fel och brister som de flesta. Jag erkänner att jag sopsorterar inte så mycket som jag borde.

Kära dagbok

Ibland är det så himla svårt att komma på en smart rubrik.

En härlig arbetsdag lagt till handlingarna.

Tvätten hänger på tork.

Middagen avklarad. Idag var jag lat. Orkade inte laga middag. Så jag gjorde sallad. Gott.

Luther sitter på axeln och pockar på uppmärksamhet.

Städa. Röj. Släng. Skura.

Men jag är trött och tycker att jag gjort mitt idag. Jobba. Handla. Tvätta. Fixa middag.

Är ändå präglad av tidigare generationer.

Arbete först och vila sen.

Men jag har ju arbetat. Fast ibland känns jobbet som bara nöje!

Bloggen känns trist nuförtiden. Jag känner mig bakbunden.

Jag har valt att inte blogga om allt jag upplever.

Jag har valt att inte outa alla mina tankar och åsikter.

Och då blir det väl lite trist.

Men man måste inte alltid sticka ut hakan.

Jag strävar inte efter många besökare eller massvis med kommentarer.

Jag skriver mest för min egen skull och är glad för de vänner jag fått genom bloggen. Får jag kommentarer blir jag extra glad, även om det flesta bara smyger förbi.

Vi gör val genom hela livet. Val som får konsekvenser.

Jag väljer att vara återhållsam med vissa saker. Faktiskt så kan jag det.

Andra väljer att tycka helt absurda saker. Som att påstå sig vara allergisk mot fattiga människor. Jag vägrar länka.

Jag är hellre fattig och klok än rik och dum i huvudet.

Är all uppmärksamhet av godo?

Är det verkligen värt att säga och göra vad som helst bara för att bli ”kändis”?

Tack och lov att jag har förnuftiga ungdomar runt omkring mig med sunda värderingar och en klok människosyn.

 

Ja förresten!

Grattis älskade dotter till sommarjobbet! Din sista sommar som student.

Ledig

Gårdagens flytt avlöpte smärtfritt och smidigt.

Tack och lov att sonen hade packat ordentligt och städat det mesta innan. Inte som förra flytten…

Nu är han installerad på Hisingen och det känns jättebra.

 

Idag stod sovmorgon på agendan.

Tjena vad jag inte har haft sovmorgon!

Visst är det typiskt.

Eller så är det sovmorgon att kunna ligga i sängen och wordfeuda vid halv 8 medan man väntar på att kaffet ska bli klart.

För övrigt står tvätta och städa på dagens agenda.

Jättesexigt på en ledig dag. Eller inte.

Men nödvändigt.

Hemmet behöver förvandlas till rent och fint igen.

Nu har jag ingen inneboende längre och kan fritt strosa omkring i mitt hem igen. I paradiskostym om jag så skulle vilja.

 

Huvudet är fullt av tankar och ord som vill ut, men jag får inte till det. Bloggen känns som en plikt för tillfället. Det är synd. För jag vill  inte blogga av plikt, utan av lust.

Jag är inte bloggen. Bloggen är en en del av mig.

Nu ska jag njuta av kaffe och frukost framför datorn. I nattdräkt.  Jag är ju ledig och ensam hemma 🙂

 

Sen undrar jag helt seriöst varför det måste vara så jäkla kallt här i i Göteborg?

Det är ju ishavsvindar på Hisingen.

Jag vill ha värme nuuuuuuuuuuu!!!!!!!!!

Liv

Just nu har jag inte så mycket tid för bloggen.

Jag hoppas att den förlåter mig.

För jag är fullt upptagen med livet.

Livet är gott.

<3

Besök nr 150 000

Besökare nr 150 000 blev den fina underbara FRU HATT!

Jag lovar att bjuda på fika när vi träffas!

Tyvärr bor vi lite för långt ifrån varandra för att ta en fika på stan lite spontant =(

 

Besökare

Jag har hyfsad koll på många av mina besökare.

Vänner, familj och webbisar <3

En och annan kollega som tittar in varje dag. I see You =)

Politiker, föräldrar och elever.

Kända och okända.

Från hela världen.

Från rikspolisstyrelsen, vägverket och många kommuner.

Idag från swedbank.

Det är fler än jag som surfar på arbetstid =)  Det är inte förbjudet hos min arbetsgivare, om någon undrar.

För jag har svårt att tro att myndigheterna kontrollerar mig.

Andra har hamnat här av helt andra skäl. Dagens sökord:

kycklingsallad kalasboden
inna helt enkelt
naken påklädd
schlagerbandet good news
kloka ord
innas blogg
laga tångkrabba
samhälle och fakta
queen
spagetti
torr hud
papiljotter
sverigedemokraterna
erik grönwall

 

Tänk vad man får reda på av lite statistik =)

Tankar över en kopp kaffe

Dagen började  i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.

På agendan står plugga, plugga, plugga.

Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.

Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.

Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?

Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten.  Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.

Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.

Det suger om du frågar mig!

Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!

Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.

Offentlig vs. privat

Hur offentlig är jag som privatperson?

Hur privat kan jag vara i det publika rummet?

Var går gränsen mellan  privat-jaget och jobb-jaget?

Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de  sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?

Vi har olika gränser.

Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.

Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.

Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.

Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson?  Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?

För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt.  Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min  blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.

Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.

Jag  inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag.  Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.

Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?

Bearbetar

Att få mitt hjärta krossat är en stor kris.  För mig.  Det finns inga rätt och fel, bara min upplevelse.

En kris går vanligtvis genom fyra olika faser, chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

När jag ser tillbaka på de 3 veckorna ser jag framsteg.

Jag har klarat mig igenom chock- och reaktionsfaserna.

Nu är det bearbetningsfasen. Hur länge den varar vet jag inte. Det får bli den tid som behövs för att jag ska gå starkare ut det här. För jag ser nu att jag kommer att gå starkare ur det här.

Jag ältar och pratar. Skriver och tänker. Gråter.

Men jag ser framstegen. Det är lite lättare för varje dag.

Inte bra, men jag har lättare att andas. Kan skratta och känna äkta glädje.

Ser fram emot positiva händelser. Kan planera.

Bloggen är min ventil för allt jag känner. Båda positiva och negativa saker.

Genom bloggen har jag fått fantastiska vänner för livet.

Vänner jag aldrig hade träffat annars.

Vänner som ger mig konstruktiv kritik och som stöttar när jag behöver det.

Vänner som jag kan ge konstruktiv kritik och stötta när ni behöver det.

Jag bearbetar.

Idag bearbetar jag genom att ligga i sängen under en filt, lyssnar på sporten och surfar. Kollar lite webbtv. Dricker kaffe. Har varit ute en kort sväng för att köpa mjölk, bröd och toapapper. Kallt och blött ute. Nu håller jag mig inomhus.

Under en filt =)