Blog Archives

Äntligen

Det är underbart att ha elever igen!

Åh vad jag har saknat elever.

Jag har gillat att jobba som chef, men elever är elever.

Första veckan med elever har börjat på bästa sätt.

Jag är hemma igen.

hemma

Efter alla år som singel och särbo är jag  lycklig sambo. Det är underbart att få dela vardag och helg med den jag älskar. Att somna och vakna tillsammans. Laga mat tillsammans. Sitta och samtala om dagens händelser på kvällen. Ta hand om varandra. Vara tillsammans.

Jag är hemma.

Dags att tycka lite

Det finns mycket som engagerar mig, men det som får igång mig är skola och utbildning. Nu är jag fri att säga vad jag tycker. Så därför tycker jag till om en helig ko.

När jag arbetade som lärare var jag en sån där jobbig typ.

Jag gillade inte läxor.

Jag gav aldrig sällan läxor. Däremot ställde jag krav, hade deadlines på inlämningsuppgifter och gav prov av olika slag. Helst praktisk tillämpning av kunskaperna. Det är viktigt att eleverna ser målet och hur man kan nå dit. Några behöver mer tid och repetition än andra. Man behöver vägledning för att nå målet. Elever behöver tränas i att ta ansvar och planera.

Jag gillar fortfarande inte läxor. Varken som lärare eller förälder.

Den värsta formen av läxor är när alla elever får samma läxa. För att man ska ge läxa. Punkt.

Läxor måste individanpassas och ha en mening. Läxor för läxans skull är kontraproduktiv.

Ingen vuxen vill ha med sig övertidsarbete hem. Varför ska barnen ha det?

Mina egna barn är vuxna, men jag ser hur bonussonen har det. Långa skoldagar. Fotbollsträning två dagar i veckan. Läxor varje dag. När ska en 13-åring bara vara en unge?

Kan någon förklara varför ungarna inte kan klara arbetet i skolan, utan måste jobba övertid på kvällarna?

Ett av argumenten för läxor är att man måste lära sig vad som kommer sen.

I så fall borde läxorna handla om hur man lagar mat på lite pengar när man är fattig student, hur man slutför ett åtagande och  hur man betalar räkningar i slutet av varje månad, håller sams med släkten och skurar toaletten.

Barn och ungdomar behöver repetition av sin kunskap så att den befästs.

De behöver inte övertidsarbete.

Se till att de lär sig allt i skolan. Se till att repetition finns i skolan.

Jag är övertygad om att det är helt fel sätt att befrämja lärande och kunskap när man vill öka antalet läxor, ha fler nationella prov och tidigare betyg.

Befrämja lärande och repetition i skolan. All kunskap är inte mätbar. Bejaka det livslånga lärandet.

Avundsjuk

Jag är så avundsjuk.

För första gången i mitt liv har jag ingen skolavslutning att uppleva.

Barnen är vuxna.
Jag jobbar inte längre i skolan.

Och jag undrar om det går att smita in och ta del av glädjen  i en skola pyntad med blommor och fylld av förväntansfull glädje?

Höra barn sjunga och spela. Vuxna hålla tal och känna att halsen snörper ihop sig när vi sjunger  Den blomstertid nu kommer. Mitt i all glädjen brukar jag fälla några tårar. Alltid. Lyckliga studenter som firar att tiden i skolan äntligen är slut. Glädje och fest. Gemenskap och kalas.

Jag vill också gå på skolavslutning.

ps. Visst blev jag glad när mina gamla godingar ringde och lämnade ett meddelande på mobilsvaret häromnatten och undrade hur jag har det och uttryckte sin glädje över livet. Vilket gäng ni är! Favvoeleverna <3

Jag är lyckligt lottad som har haft så många underbara och härliga elever. Idag har jag privilegiet att arbeta tillsammans med några. Det kallar jag bonus.

Vilken dag igår!

Vilken torsdag!

Hedersuppdrag hela dagen. Uppfinningar och idéer av kreativa skolungdomar i arena Vänersborg. UF-mässa och idésprutan (uppfinnartävling för grundskolan) Jurymedlem och prisutdelare var mitt uppdrag. Massor av härliga uppfinningar och underbara elever från mellanstadiet. Här kan du se ett reportage i ttela.

Jag brinner som sagt för entreprenörskap och ungdomar och det var så härligt att möta alla dessa kreativa entreprenöriella elever.  Tänk om alla skolor satsade på idésprutan och UF. Att alla får chansen att prova på entreprenörskap i skolan. Det är min vision.

Sen skulle jag åka tåg. Hem till Kärleken. Först till Göteborg, vilket fungerade bra. Byte till snabbtåg mot Stockholm. Vi åkte en kvart. Sen var det stopp. I Lerum p g a ett brinnande godståg i Alingsås.

Man kan undra vad sj har för katastrofberedskap?

Bristfällig information och väntan väntan väntan. I 3 timmar fick vi vänta på bussar som skulle ta oss till ett tåg i Vårgårda, bortom det brinnande tåget. Vid 2 anlände jag till Hallsberg där stackars Kärleken väntat och väntat och väntat. Sen väntade bilfärd mitt i natten och till slut var jag hemma. Bara 5 timmar senare än planerat.

Idag är jag ledig.

Tack och lov. Det är inte var dag man somnar halv 5.  Hittills har det varit ganska lugnt. Kan ju bero på att  jobbtelifånen dött. Eller snarare somnat lite. Men nu är den på laddning så man kan nå mig 🙂


Den vackra buketten jag fick igår överlevde äventyret med SJ.

Det är vackert ute. Men iskallt. Jag tror jag håller mig inomhus. Ska vara lite hemmafru. Får man sova middag tro?

Examen

Har jobbar kort dag  idag.

Är på väg till Solstan. Härligt att solen skiner!

På något sätt är cirkeln sluten.

En gång i tiden studerade jag i Karlstad och hade examenshögtid mitt i vintern efter 2,5 år på lärarhögskolan.

Idag tar finaste dottern sin lärarexamen vid Karlstad Universitet.

Äpplet faller kanske inte så långt…

Eftersom dottern bor i andra ändan av den stora sjön ses vi inte så ofta. Det är så när ungarna blir stora. Den här ungen flyttade hemifrån redan som 16-åring. Jag vågade släppa taget och idag har jag en fantastisk mogen ansvarstagande dotter att vara stolt över. Dessutom är hon vacker på både in och utsidan.

Grattis Sara!

 

Var tog förnuftet vägen?

Jag är tacksam att jag inte jobbar i skolans värld längre.

Det finns flera orsaker, men det senaste påfundet gör mig så trött.

Spontant tänker jag som en tonåring: orka.

Skolavslutning. Kyrkan. Fy fy fy.

Skolverket har pekat med hela handen.

Vi lever i ett samhälle som är kristet. Även om kyrka och stat är åtskilda är vår kultur och vårt samhälle präglat av kristna värderingar. Det kan ingen förneka.

Vår läroplan är fortfarande präglad av kristna värderingar.  Och ja, jag vet att vi har religionsfrihet i Sverige. Det är inte riktigt det som frågan handlar om. De flesta i Sverige är faktiskt sekulariserade eller ateister. Jag tror att Sverige räknas som ett av världens mest ateistiska land. Trots det firar de flesta jul, påsk och midsommar som sedan  1000 år tillbaka är KRISTNA högtider.

Lucia,  julklappar och Nu tändas tusen juleljus är en en del av vår kultur. De flesta som firar detta är inte utövande kristna. Men det är en del av vårt kulturarv.

De flesta svenskar som firar jul, påsk och midsommar är inte troende, utan firar för det hör till vår kultur.

Man kan ha skolavslutning i kyrkan utan att det blir en religiös tillställning. Det går att tända ljus, sjunga sånger och berätta historier som den om den barmhärtige samariten utan att det är religiös propaganda.

Min fråga är hur orkar man? Man är så rädd för att göra fel och så blir det bara en enda soppa av alltihop.

Tack och lov att jag inte arbetar i skolans värld längre och slipper alla dumma diskussioner.

För var har vanligt sunt förnuft tagit vägen?

Min mamma är uppväxt i ett religiöst hem och har blivit påtvingad Gud och Jesus (enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan så jag skulle vara tyst) Mamma är inte medlem i svenska Kyrkan sedan många år, ett fritt val, men hon går till kyrkan både på bröllop, dop, konfirmationer, begravningar och annat. Hennes inställning är att man får se besöket i kyrkan som ett studiebesök.

Tänk om fler hade den inställningen. Oavsett vad man tror på.

Beröm

Jag har funderat en hel del kring utbildning. Ni som känner mig vet att jag brinner för utbildning och tycker att det är viktigt.

Mina 11 år som lärare på gymnasiet är en en av de bästa perioderna i mitt liv. Då min utbildning inte är godkänd enligt de nya kraven för lärarlegitimation var mitt val att plugga flera år till för att få denna. Eller läsa till yrkeslärare. Men så blev jag erbjuden mitt nuvarande jobb och jag har inte ångrat mig en sekund. Det är kreativt, dynamiskt och utvecklande.

Jag har fortfarande kontakt med mina gamla elever. Jag är t o m chef för några och det är en fröjd att följa ungdomarna liv och utveckling.

Eftersom jag inte hade en gymnasielärarexamen blev min kompetens ifrågasatt från olika håll. Ja, även från kollegor, men jag strävade på för att jag brann för entreprenörskap och att ge ungdomar en chans att tro på sig själva och en kunskapsbas för livet efter gymnasiet.

Så får jag ett brev av en av mina gamla elever och jag blir helt mållös.

Hej Camilla. Jag skulle vilja tacka dig för ditt enorma engagemang under de tre åren jag gick på Dahlstiernska Gymnasiet. Tiden innan jag studerade på gymnasiet låg mitt intresse runt bilar och tjejer, men ni har visat mig så mycket mer. Mitt livs största förändring gjorde jag under det sista året i Mellerud då vi fick testa på UF-Företagandet. Det fick mig att tänka om. Entreprenörskap är ett fint ord men också mer än så nämligen en livsstil.

…….

Vad vill jag med allt det här? Jo, efter en betänkestund kommer jag fram till att det är du Camilla som ligger till grund bakom allt jag hittills fått varit med om knappt ett halvår efter studenten på Dahlstiernska Gymnasiet i Mellerud. Det var ditt engagemang och driv som fick in mig på det här spåret till entreprenörskap. För bara två år sedan var jag inte alls den person jag är idag. Mitt mål då var att få ett bra välavlönat ingenjörsjobb i framtiden. Men nu tänker jag längre än så. Jag vill och kan välja ett flertal vägar inom marknadsföring, företagande och ingenjörsarkitekturen. Jag känner att jag vill göra en global samhällsnytta, kunna skapa jobb och forska inom miljö. Det är mitt nya mål i livet och du inspirerat mig till nya höjder.
Jag är så stolt över att få ha haft dig som lärare och mentor i tre års tid i Mellerud. Jag och vi (kan jag säga) har aldrig tidigare haft en så pass närhet, relation med en lärare innan. Du är en inspiration för andra och du har kraften att påverka.

Detta är ett meddelande till dig som TACK för att du gett mig en fantastisk möjlighet att kunna nå mina drömmar.
TACK CAMILLA!

Med så intresserade och engagerade ungdomar är det inte svårt att lyckas som lärare.

Kunskap, engagemang och att göra skillnad är varför jag tyckte om att arbeta som lärare. Att se ungdomar växa och ta ansvar.

Nu är det min dotter som tar över lärargärningen i familjen. De barn som får henne som fröken har tur. För hon är just en sån person som gör skillnad, har ett stort engagemang och hon tycker om barn. Det är också viktigt.

Att jobba som lärare är krävande och många gånger otacksamt.
Att få sånt beröm är värt varenda dag med hårt arbete.

Solskensmåndag

Idag har det varit solsken!

Tänk vad lite sol gör för att höja humöret. Sen är jag på gott humör ändå. Det är ju måndag!

I morse bad jag min förre chef att de ska uppdatera hemsidan och ta bort alla kontaktuppgifter till mig. Det är ju ändå 4 månader sedan jag slutade. Jag får fortfarande samtal och jag är  lite trött på att förklara att jag inte arbetar där längre. När vi möttes på hemväggen säger han skämtsamt att it-teamet beslutat att jag ska fortsätta vara ansvarig för hemsidan, varvid jag replikerar med att då får de stå ut med krav på återkoppling, statusrapport, dokumentation och skarpa deadlines. Då skiter vi i det sa förre chefen 🙂

Har röjt på kaoset som stavas skrivbord:  Varför är det mycket lättare att hålla ordning på skrivbordet på jobbet än hemma? Hittade lite anteckningar från ett skoledarseminarium om framtidskompetenser jag var på i våras.

Det som fastnade då och som fortfarande sitter kvar är:

Den kompetens som näringslivet anser vara viktigast är normbrytare!

Normbrytare med moralisk kompass. Man ska våga tänka nytt, annorlunda och inte göra som man alltid har gjort. Man ska våga säga emot och hitta nya lösningar. Helt enkelt lateralt tänkande. Eller som min chef sammanfattar det: KIS keep it simple.

Med kompetens menas förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter.

Man brukar tala om fyra kompetensområden:

Grundkompetenser: läsa, skriva, räkna.
Medmänskliga: moralisk, kommunikation, globalt medvetande.
Digital: att kunna värdegranska info, lära, vara nätsmart.
Innovativ: kreativitet, ledarskap, nyfikenhet, vara normbrytande.

Oavsett vilken verksamhet man jobbar i ska man veta vad man säljer, alltså känna till sin produkt.  Som anställd ska man känna till affärsidé och affärsplan. En affärsplan är ett levande dokument som ständigt utvecklas.

Koncernen jag arbetar inom är över 200 år. Affärsidén lyder: Vi skapar, väljer, förädlar och förpackar kunskap och berättelser. Genom åren har man utvecklats från en liten bokhandel   till dagens internationella mediekoncern. Man vågar tänka nytt, vara banbrytande och utvecklas.

En av de saker jag gillar bäst är detta tänket: Vi tror på individens förmåga att påverka och förändra. Vi formar vår organisation kring människor, istället för att placera in människor i ett organisationsschema.

Sonen har tvättat och lagat middag. Jag har det bra.

Nu ska jag ägna mig åt fiktionens förtrollade värld: Downton Abbey. Om två veckor har jag tänkt att gå till Hallwylska museet och se på kläder från Downton Abbey. Hellre museum än krogrunda. Jag har alltid älskat museum.

Ja, jag är en nörd. En stolt kunskaps- och historienörd.

Tycka sig lite

Det debatteras  frisk både på riksnivå och ankdammsnivå om datorer och läsplattor i skolan.

Jag undrar bara varför skolan ska vara en isolerad ö från resten av samhället?

Ska inte skolan vara en spegling av samhället?

Våra barn och ungdomar ska  förberedas för livet efter skolan. Rätta mig om jag har fel.

I så fall borde det vara så självklart att alla skolor, personal och elever utrustas med datorer och/eller läsplattor och att debatten  som ifrågasätter modern it-teknik i skolan självdör av sin egen orimlighet.

Utbilda för framtiden, inte forntiden.

Solsken hela da´n!

Trevligt med lite respons Stefan Hellman!
Det här har aldrig varit en politisk blogg och kommer inte så att bli, men visst har jag tankar och åsikter.
Så vi kan slå fast följande: (inte riktat till dig Stefan utan är min reflektion över kommentarer och uttalande på sociala medier, gammelmedia och fikarum )

Jag anser att man ska ställa krav på skolan, men även på politiker och tjänstemän som beslutar om skolan. Det gäller  nationellt och lokalt. Och jag säger ja till mätbara mål. Sen säger jag nej till vinster för friskolor som är finansierade med skattemedel, men det är en annan diskussion.
Man kan inte spara bort problem. Satsa på grundskolan så lönar det sig i framtiden. Det är inte svårt att förstå.

De  som i 10 års tid hävdat att man ska lägga ner gymnasiet i Mellerud för att det tar pengar från grundskolan vet inte vad de talar om. Sanningen är snarare att skulle man lägga ner gymnasiet i Mellerud så får grundskolan ännu mindre pengar, eftersom kommunen då får betala dyra interkommunala avgifter för gymnasieelever. Dessutom förlorar man arbetstillfällen och således skatteintäkter.
Mellerud är en liten kommun. Att kräva minst 3 högskoleförberedande program på gymnasiet är inte realistiskt. Bättre att satsa på 2 och göra dem bra. Att köra natur och estet är rätt tänk. Sen beklagar jag att samhäll och teknik (mitt skötebarn) inte lockar tillräckligt många. Men samtidigt får vi anpassa oss efter marknaden, för vi är inte i position att styra marknaden.

Att det enbart skulle finnas 2 lärare med gymnasielärarexamen på Dahlstiernska är en nyhet för mig. För mig veterligt finns det fler än svensk/engelsklärarna som är behöriga gymnasielärare. Eller?  Eftersom jag slutat på gymnasiet borde behörigheten ökat markant. Och sitter inte längre som en nagel i ögat på en del. Och detta ondgörande av lärare med annan behörighet. Många av eleverna på Dahlstiernska läser grundskolekurser. Då är det väl tämligen rimligt att de undervisas av grundskolelärare. Rätta mig om jag har fel.

Nog med tankar om skolan i allmänhet och Mellerud i synnerhet. Även om jag inte arbetar i skolan längre, så arbetar jag i kommunen och har ett naturligt intresse. Att personer som varken arbetar eller bor i kommunen är besatta av skolfrågan är för mig lite knepigt. Det är som att jag skulle lägga mig i hur skolan sköts och fungerar i Trollhättan. Känns abstrakt och långsökt. Men människor är olika.

</skola>

Ännu en bra arbetsdag kan läggas till handlingarna och jag sitter på tåget mot Göteborg. TRE hela lediga dagar.

Solsken hela dagen. Även om jag suttit inne hela dagen så blir man ändå gladare av sol och värme. Och genom mitt öppna fönster kan jag  höra måsarna skräna och det räcker att blunda en sekund, så förflyttas jag i tanken till bryggan hemma i Ellös och havet.

Jag börjar förstå lite mer för varje dag, även om jag ibland bara är fågelholksaspirant på en del möten. Kanske tur att det är skype-möten 🙂 Men jag lyssnar och försöker lära.

Jag har dessutom klarat av kurs 1 av 3 idag *fikar efter beröm*

Det går allt bättre med glasögonen framför datorn. Emellanåt så känner jag mig lite sjösjuk, men det går framåt 🙂

Glad midsommar mina gullvippor <3