Blog Archives

Vad väljer du?

Ett tidsinställt inlägg

Var vi befinner oss i livet beror inte på slumpen eller att någon annan bestämt.

Var vi befinner oss beror på val vi gjort tidigare i livet.

Ibland hamnar vi i situationer som vi till synes inte kan råda över, men vi kan alltid välja hur vi hanterar dem.

Jag var utan arbete i 4 månader och det var inget jag aktivt valt där och då. Däremot valde jag hur jag hanterade arbetslösheten. Jag sökte arbete, tänkte ut en plan b om jag inte fick något jobb (studier) och tog vara på tiden jag hade till mitt förfogande. Jag valde att vara en närvarande bonusmamma, agerade hemmafru och jag lät sorgen efter min döde son ta plats. Jag är övertygad att mycket av värken i min kropp är just sorg. Jag har en positiv livssyn och tror att det finns en mening med allt som sker. Men visst är det svårt att förstå meningen med att min unge inte fick bli äldre än 21. Jag tröstas av att han  slipper plågas av sjukdom och ångest nu.

Jag som är kvällsmänniska och som avskyr att gå upp tidigt( är mest dom en död sill )  går upp 5.40 varje morgon. Jag väljer att vara tacksam att jag har ett jobb som innebär att jag måste gå upp tidigt och jag har fasta rutiner som underlättar morgonen och som får mig att vara funktionell utan att vara en bitch.

För att utvecklas som människa kan man inte sitta och tycka synd om sig själv. Det finns bara en som förändra mitt liv och det är jag. Ingen vinner på att jag tar på mig offerkofta och gnäller. Det finns alltid någon annan som har det värre.

Vi gör ständigt fel och misslyckas. Det gäller att inte ge upp. Fortsätta kämpa om och om igen. Livet är ingen räkmacka. Det är ett smörgåsbord med sånt som smakar både gott och bittert.

Jag har några mantra som följer mig varje dag.

onlysolutions

BemOiJrCYAAvpkM

Hur väljer du att hantera livet?

Back in business

Ny vecka, ny månad, nya möjligheter.

febsno

Ovanligt pigg i morse.  Gick försiktigt ut till bussen. För även om det är mycket välplogat, så är det isfläckar under snön. Sen var tåget inställt och ersatt av buss. Lång väntan, trång buss och missat tåg i Mjölby. Nästan en timme för sent anlände jag på mitt kontor.

Hej staten bara för att ni inte vet vad ni vill med infrastrukturen och utreder i oändlighet, så behöver befintligt järnvägsnät underhållas. Det hjälper inte att Östgötatrafiken har nya tåg om rälsen är undermålig.

Härligt att vara tillbaka på jobbet. Jag är fortfarande matt och yr efter influensan, men det gäller att ha ett stadigt tag om skrivbordet 🙂 Lyckades koppla ihop min nya skärm och dockningsstation till datorn. Men ogillar alla sladdar. Dock är det skönt att ha stor skärm.

Givande samtal om entreprenörskap och yrkesliv på eftermiddagen innan det var dags att ta tåget hem.

Hem till ett tomt hus.

Den här veckan är jag gräsänka. Mannen jobbar borta. Trist, men mysigt när vi ses igen. Och jag får egentid utan att känna mig självisk.

På fredag ses vi igen. Då styr vi kosan mot Norge.

Hem till vika <3

50-årskalas hos bästa vännen <3

Jag längtar<3

Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv

Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.

Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen.  Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde  lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln.

Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.

Jag har så mycket att vara nöjd över.

4

Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.

Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.

Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.

Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!

skaldjur

Livet är gott. Även när jag är sjuk.

Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.

Mvh
En obotlig optimist

Efit söndag 18 januari 2015

Årets andra efit. Efit nr 184 för min del. Jag har kört efit sedan oktober 2004 och det är roligt att kunna titta tillbaka på hur livet såg ut då.

Idag är det inget särskilt på agendan. Mest kurering av dum förkylning (för min del) och umgänge med datorer på olika sätt (männen i familjen) såsom spel och programmering samt lusläsning av mopedannonser.

bild1
07-tiden
Vaknar och känner hur kroppen kämpar mot den envisa förkylningen. Vill sova mer. Lyckas somna om.

bild2
09-tiden
Vaknar halv tio och är fortfarande trött och seg, men drar  upp rullgardinen till slut. Mannen går ner för att göra frukost.

bild3
10-tiden
Världens bästa frukost. Äggröra & bacon. Min man är världsbäst på äggröra. Tonåringarna är zombietrötta och säger inte så mycket.

bild4
11-tiden
Nässköljning är den bästa metoden vid förkylning. Min snälla man har köpt en riktig nässköljare på apoteket åt mig. Fungerar asbra!

bild5
12-tiden
När man inte har så mycket ork (fy farao vad jag är trött på att vara orkeslös) passar det perfekt att ligga på soffan och kolla en favoritserie.

bild7
13-tiden
Eftersom vi åt frukost halv elva blir det elva-kaffe vid ett i stället 🙂

bild6
Bonusbild
Jag njuter av de vackra tulpanerna på bordet. De förgyller verkligen vardagen.

bild8
14-tiden
Ingen efitdag utan en egobild. Jag är så nöjd med min nya spegel.

bild9
15-tiden
Idag blir det en typisk januarimiddag: julkorv (hemlagad) med potatismos och gröna ärtor. Jag vill helst ha brysselkål, men det rynkar herrarna i familjen näsan åt.

bild10
16-tiden
När mannen kör in tonåringar till stan passar jag på att åka med för slinka in på biblioteket och hämta ut mina reserverade böcker. Vi har ett bibliotek som är tillgängligt även när det är stängt. Man tar sig in och ut med sitt lånekort och kod. Toppen! Idag satt det tre pensionärer och läste tidningar och diskuterade sportkommentatorer när jag kom in 🙂

bild11
17-tiden
Dags att inköpa ny bh. Tack och lov för ebay, som har ett bra urval för oss med smal rygg och stora tuttar. Utan att det kostar en förmögenhet.

bild12
18-tiden
I fönstret står gipsavgjutningar av barnens händer, som de gjorde på fritids en gång för länge sedan. Jag tittar på dem varje dag. Nu är två av barnen vuxna och den tredje är en ängel.

bild13
19-tiden
Läser igenom informationen inför morgondagens operation. Igen. Är nog lite spänd.

bild14
20-tiden
Söndagsmys med sång och glädje.

bild15
21-tiden
Pratar en stund med mitt änglabarn. Om en vecka är det 10 månader sedan du dog. Jag saknar dig varje dag  Christian <3

bild16
22-tiden
Dags att krypa till kojs. Tack för idag!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!

Lust och olust

Bloggtorkan vill inte försvinna. Jag har inte samma ork eller lust som tidigare. Det är mindre tid över åt bloggeri. För mest är jag ju upptagen med livet i verkligheten. Går upp 5.40, åker och jobbar, kommer hem runt 18, äter middag och umgås med familjen. Lägger mig 22.30. Det låter kanske tråkigt, men för mig är det paradiset.

Efit och en veckorapport är vad jag förmår just nu.

Jag har fortfarande samma lust till orden och kärlek till språket. Men det kan se olika ut. Man måste inte ordbajsa på nätet. Det finns andra sätt. Jag njuter av de goda samtalen i vardagen. Med det menar jag inte att de som bloggar ordbajsar är säkrast att tillägga, ifall någon skulle tolka mina ord på just det sättet. Det är nackdelen med det skrivna ordet. Jag föredrar samtal numera.

Årets första arbetsvecka var kort. Det var skönt med mjukstart.  Men visst var det segt att gå upp tidigt igen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, även om jag oftast vaknar tidigt.  Men jag har tydliga rutiner och följer dem slaviskt och när jag kommer fram till jobbet är jag pigg och glad. Sen är jag hellre vaken 22 än 5. Så är det bara.

Vi har tillbringat helgen med att hjälpa sonen att flytta. Så på lördag morgon ringde klockan tidigt. Körde 25 mil västerut och sen var det bära, packa, städa som stod på agendan. Nu har sonen flyttat närmare jobbet. Till orten där jag arbetade i 10 år. Vi avslutade en lång arbetsdag med mat från bästa thairestaurangen i sonens nya lya: en stor fin lägenhet i den lilla köpingen.

bild(102)
Tömd och skurad lägenhet.

Efter frukosten i morse gick  H och jag på finbesök. Hos min vän och förebild Babs, som fyllde 70 igår. Det var så underbart att träffa Babs. Vi fikade och pratade och vips så hade två timmar gått. Sen var det dags att åka hem.

babs
Världens bästa Babs.

Efter några mil avslöjar H att vi ska åka hem via Göteborg ( en omväg på typ 10 mil) så helt plötsligt blir det lunch med dottern. Så härligt att få umgås en stund. Underbart att få träffa båda barnen på samma helg.

bild(103)
Prinsessan blev glad över sina besökare.

Det är trist att ungarna bor så långt ifrån.  Till Johan är det 28 mil och till Sara 25 mil. Men det är bara att gilla läget och ta vara på de stunder vi får tillsammans.

Nu är helgen slut och det är dags att sova sin skönhetssömn. I morgon är det en ny härlig vecka!

Sov gott mina gullvippor!

Efit tisdag 6 januari 2015

Årets första efit. Min sista lediga dag den här semestern. I morgon är det fullt ös igen. Jag är så tacksam att jag har båda. Stillsam tillvaro hemma med familjen och fullt ös på jobbet.

bild1
00-tiden
Vi har umgåtts med grannjävlarna hela kvällen <3
Grannarna har gått hem och mannen sover. Jag sitter och reflekterar över hur bra mitt liv är. Dags att sova sig lite.

bild2
07-tiden
Mannen ska iväg och jobba sig lite, men jag är inte sugen på att gå upp än.

bild3
08-tiden
Ingen idé att ligga kvar. När jag tittar ut genom fönstret i öster ser jag att himlen står i brand. Det är så vackert (tassar ut i kylan för att fota, men det är svårt att fånga det vackra med mobilkameran) och jag är så tacksam att jag får se det. I morgon är jag på jobbet vid den här tiden.

bild4
09-tiden
Den är en evighetsmaskin. Plocka i och plocka ur. Diskmaskinen är helt klart den hushållsapparat jag uppskattar mest.

bild5
10-tiden
Hej på er! Påklädd och kammad är jag nu. Kan inte skrota i pyjamas hela dagen 🙂

bild6
Hjälp!
Min solbränna från Teneriffa har försvunnit och jag är mitt vanliga bleka jag igen.

bild7
11-tiden
När man bor i ett hus från 1800-talet med gamla dragiga golv är det skönt att tassa runt i yllestrumpor. Dessa är stickade av finaste Sari, som absolut borde börja blogga igen. Tycker jag.

bild8
12-tiden
Dagens promenad blir kort. Det är grått och svinkallt ute (bara -1,6) Riktigt surt och råkallt. Den fina snön vi hade för drygt en vecka sedan är helt borta. Tur att ett rött hus är varmt och skönt på insidan.

bild9
Det gamla boningshuset från 1700-talet har ingen bott i på över 60 år. Det går under beteckningen rucklet. På sommaren är det helt täckt av grönska och syns inte.

bild10
13-tiden
Medan mannen grejar med bil ägnar jag mig åt väl så viktigt sysselsättning: dricka kaffe och kolla på tour de ski. Det gäller att prioritera 🙂

bild11
14-tiden
Hälsporre och trochanterit hindrar både raska promenader och löpning. Men jag kan göra övningarna jag fått av sjukgymnasten på min yogamatta. Bättre än inget. Och min kropp SKA bli frisk igen.

bild12
15-tiden
Dags att ladda månadskortet. Hej Vardag!

bild13
16-tiden
Mannen har kommit hem och är sugen på en kopp kaffe. Maskinen krånglar lite, men jag lirkar och stryker medhårs för att få några dyrbara droppar. Sen blir det rengöring 🙂

bild14
17-tiden
Måltiden är avslutad, men samtalet fortsätter. Jag älskar dessa stunder när man delar sin dag, tankar och upplevelser.

bild15
18-tiden
Dags att baka sig lite ”bröd” Blanda, frön, nötter, mandlar, olja, ägg och lite salt. Häll i en brödform och grädda i ugnen så har du ett ”bröd”.

bild16
19-tiden
Färdigt!

bild17
20-tiden
På allmän begäran och enligt krav från Anna inträder härmed papiljottanten på scenen! Varsågoda!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!

Två lediga veckor

I två veckor har jag varit ledig. Två veckor med förkylning. Jag har hostat och legat orkeslös på soffan. Först idag börjar jag bli pigg. Förstår inte hur jag har orkat fira både jul och nyår.

Men det har varit en fantastisk ledighet.

sno1

Vi har haft huset fullt av familj och gäster. Vi har haft kalas den ena dagen efter den andra. Vi har lagat mat och bakat tårta. Dukat med linneduk, finservis och matsilver. Vi har pratat, skrattat och umgåtts. Vi har varit på bio och handlat på mellandagsrea. Druckit glögg med grannarna och pratat om livet. Städat huset och haft sovmorgon. Det är underbart att leva med en fantastisk människa och göra allt  t i l l s a m m a s.

sno2

Häromdagen vilade vi middag efter lunchen. Så underbart att skeda en stund på eftermiddagen. Så säger H: så härligt att vara mätt och belåten och kär.

Det är livet i ett nötskal!

skal

Nu är det några dagar ledighet kvar. På onsdag är det vardag igen. Det ska bli så härligt att få börja jobba igen.

Mitt 2014

Som vanligt ska man sammanfatta det gångna året och reflektera över bra och dåliga saker som hänt, lärdomar man gjort och allmänt uttrycka sin åsikt om allt möjligt. En blandning av allvar och trams.

2014 var det värsta OCH det bästa året i mitt liv.

Det absolut värsta som kan hända en förälder hände. Min son dog. Det som alla föräldrar fruktar blev verklighet. Det som är så svårt att föreställa sig. Man kan inte förställa sig hur hemskt det är.

chrille

Christian dog 24 mars 2014. Han blev 21 år. Mitt yngsta barn. Lillskiten. Ungen. Säljaren. Drivkraften. Envisheten själv.

De första månaderna  sköt jag min egen sorg åt sidan för att stötta andra och ta hand om allt praktiskt. Jag bet ihop och jobbade samtidigt som vanligt. När semestern kom rasade jag ihop. Då behövde jag inte hålla ihop. Sorgen tog sin boning i  kroppen. Ont överallt. Värk from hell. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och gick till doktorn. För andra gången på 13 år. Fick diagnos och behandling. Spruta, medicin och sjukgymnastik.

Jag har gråtit oändligt många tårar och gråter fortfarande. Men sorgen har blivit hanterbar. Den förlamar inte längre. Jag kan prata om Chrille utan att gråta. Jag kan se på bilder utan att få en klump av sorg i magen. Jag saknar, men inser att han inte finns i jordelivet längre. Han är en ängel.

begravning

Jävla skitunge som skulle gå och dö. Min tröst är att han slipper plågas av sjukdom och ångest längre .

Ett typiskt Chrilleuttryck var livet är hårt, sen dör man.  Det stämde för honom. Men han tog vara på det korta liv han fick. Det var mer som Live fast, die young. Han upplevde så mycket under sitt korta liv. Som om hans själ visste.

Jag stortrivs med livet på landet och livet tillsammans med min älskade H. Sambolivet är toppen. Den enda smolken i glädjebägaren är att mina andra två barn bor så långt ifrån. Och till bästisen Alice är det ännu längre. En resa på 4,5 timmar gör att vi måste planera när vi ska träffas. Inte någon spontan helgtur som tidigare. Men vi skypar  titt som tätt. Underbart med dagens kommunikationsteknik.

uterum

Jag är oerhört lycklig, trots sorgen. H gör mig till en bättre människa och han slipar bort mina vassa kanter mer och mer. Jag blir inte ens sur och grinig längre. Han är underbar som älskar mig som den jag är. Han försöker inte göra mig till någon annan. Han accepterar alla mina egenskaper. Även att jag snarkar som en gris och blir bitsk när jag är hungrig.

vi

Jag har lärt mig att jag har en oerhörd inre styrka. Mycket mer än jag kunnat ana. Samtidigt är jag sensitiv och gråter för ingenting.

När det gäller jobb har jag insett att även om det inte är det mest strategiska så har jag slutat bita ihop och hålla med, utan jag säger öppet vad jag tycker. Att jag öppet kritiserat dåligt ledarskap och bristande kommunikation i en organisation har fått konsekvensen att jag bränt mina broar där. Men det gör inget. Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag tar ingen skit längre. Jag har provat på att vara arbetslös och det har varit nyttigt. Jag har lärt mig att formulera sökbrev ännu bättre och jag har varit på anställningsintervjuer där jag vågat säga vad jag tycker helt öppet.

20141116-194013-70813300.jpg

I november hade jag den bästa semestern någonsin. 3 veckor på Teneriffa. Avkopplande och roligt och helt underbart med sol, bad och värme. I november. I love it!

I december började jag jobba igen. Ett nytt spännande jobb, där jag får använda min kompetens och erfarenhet. Där man uppskattar min drivkraft och kunskap. Ett jobb där anställningsintervjun skedde via Skype från Teneriffa. De gillade vad de hörde och såg och erbjöd mig jobbet. Den känslan.

Julen tillbringade jag med delar av familjen. Första julen utan Christian. Första julen som Johan firade på annat håll. En bra jul. Men annorlunda.

2014 kommer att avslutas på bästa sätt. Tillsammans med grannjävlarna.

Jag älskar livet på landet.

Jag älskar H.

Trots all sorg har jag ett underbart liv.

Nästa år fyller jag 50 och det ska firas med kalas i trädgården. Massor av vänner, skaldjur och skumpa!

November ska tillbringas i solen och sommaren i Sverige. Så klart!

Bloggen har fått allt mindre betydelse under 2014. Det verkliga livet är viktigare. Men jag vill ändå ha kvar bloggen, även om jag bloggar allt mer sällan och är allt mer återhållsam. Min gräns mellan personlig och privat har ändrats rejält. Men bloggen får hänga med nästa år också. Kanske får jag mer list att tycka och tänka om verkligheten, tokigheter och absurditeter. Man vet aldrig.

Inga nyårslöften. Det slutade jag med 2000. Men ambitioner har jag. Ambition att vårda både kropp och själ. Ta hand om hälsan så att jag orkar leva fullt ut. Vårda mina relationer. Inte ta någons kärlek för given. Ge kärlek till andra. Skratta mycket. Ta vara på här och nu. Leva i kärlek.

En annorlunda jul

Två dagar före julafton kom en ovälkommen besökare och slog sig ner. Jag drabbades av en rejäl julförkylning. Det hjälpte inte med min dunderkur. Den håller sig envist kvar. Men det blev jul ändå, även om jag går på halvfart.

På lillejulafton firade vi med bonussönerna ( det är mammavecka) Julmat, julklappar och gemenskap. Skratt och glädje. Precis som det ska vara. Härligt med bonussyskon som trivs i varandras sällskap.

julafton

På julafton var vi tre generationer som mumsade julmat, drack glögg och mådde gott tillsammans. Vi tittade på Kalle och lekte dansk julafton. Drack kaffe i finkopparna och delade ut julklappar. Jag hade önskat mig två saker; en matberedare och en korkskruv. Jag fick båda och en hel hög med andra paket. Det var överväldigande hur många paket jag fick. Vilken kärlek och omtanke som visas mig.  Det bästa med julafton är dock när man på kvällen sjunker ner i soffan och mumsar på ett kallt revbensspjäll. Det är tradition.

bild(83)

Juldagens tema var kontemplation. Stillhet och eftertanke. Julbön i Örberga kyrka, där jag nöjt fick sjunga många härliga psalmer. Vi lade blommor på svärfars grav och jag tände ljus för Chrille. Efteråt serverades mat hemma hos världens bästa svärmor. På kvällen såg vi på film och myste tillsammans i soffan.

Annandagen ägnandes åt mammon. Mellandagsrea. Vi införskaffade en matta till matrummet och jag omvandlade mitt julklappspresentkort till en spegel och sköna lakan. På kvällen var det dags att vinka av prinsessan som åkte hem till Göteborg.

Gårdagen dokumenterades här.

Jag är fortfarande trött och orkeslös av den där envisa förkylningen. Jag är inte bra på att vara sjuk, men ska väl vara tacksam att jag sluppit feber. Bara ont i huvudet, hosta och raspig hals. Ligger på soffan under en filt och ynkar mig. Skönt att ha en man som pysslar om mig <3

På annandagen kom det lite snö på kvällen. Det är vitt och vackert ute. Och kallt. I skrivande stund är det -12.

istrad

Det har varit annorlunda.

Första julen utan Christian. På julafton var det 9 månader sedan han dog. Han fattas mig. Men jag kan leva med sorgen och saknaden. Den är inte övermäktig längre. Men visst blir jag ledsen och gråter ohemulet emellanåt.

Första julen när Johan har firat på annat håll. Vi som varit tillsammans varje jul ända sedan hans första jul. I år firade Johan jul med mormor & morfar, farbror , faster och kusiner. Så kan det bli när man bor långt ifrån varandra. Och som det kan bli när barnen är vuxna. Annorlunda, men en del av livet.

En bra jul. En fin jul.

En annorlunda jul.

Ge mig ljus

Jag avskyr verkligen mörkret. Det är som att ta sig fram i en kolsäck varje morgon.  Jag är dock tacksam att jag har en anledning till att vara ute i ottan.

Jag har ett jobb att åka till.

Jag förstår inte vurmen för mörker. Ett argument brukar vara att det är så mysigt att tända ljus inne.  Men vi behöver dagsljus för att må bra. Redan vid 16 känns det som natten.

På söndag vänder det.

Det kommer inte att märkas än, men det känns inombords.