Archive for » 2011 «

En utmaning

Jag har blivit utmanad av Majsan

1 – Hur länge har du bloggat?
Jag har haft egen hemsida sedan 1998, då jag kom i kontakt med html för första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Från början var det mycket design och lite dagbok, sedan har dagboken tagit större och större utrymme. För ett år sedan övergav jag det egna kodandet och började köra wp.

2 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Jag har nog runt 30 st i mitt rss-flöde.

3 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Ingen aning, men de allra flesta är personliga.

4 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag. Jag har svårt att förställa mig, är ganska självutlämnande, men ändå inte för privat.

5 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Det är ingen tydlig gräns, men så länge inte andra lämnas ut eller skadas kan jag vara ganska självutlämnande. Det finns dock vissa saker jag aldrig skriver om.

6 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I ganska stor tror jag. Visserligen har jag skrivit dagbok i över 30 år, men genom bloggen blir jag bekräftad av andra. och behovet av bekräftelse är en av människans starkaste drifter.

7 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, det har varit fantastiska möten med människor som har blivit goda vänner.

8 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
För den som saknar omdöme, är alldeles för självutlämnande och inte kan hantera uppmärksamhet, elaka kommentarer o dyl kan det nog vara skadligt.

9 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Ibland känner jag en press att skriva fler inlägg än jag hinner med. Bloggandet tar tid. Ju fler besökare destos större press att skriva intressanta saker.

10 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Ja, självklart. Bloggen är min livlina och verktyg för kommunikation. Genom bloggen har jag fått vänner för livet och träffade Kärleken (även om han drog som en avlöning efter några månader)
Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 och det kommer jag att göra livet ut. Att skriva är terapi.

Jag utmanar er som vill svara! Kan inte bara välja 2-3 stycken =)

Slarvfia!

Ibland blir jag bara så trött på mig själv!

Filer på datorn är inga problem att hålla ordning på.

Böcker och papper på jobbet brukar jag hålla koll på.

Men papper hemma. För att inte tala om post.

Det hamnar lite här och där.

En del saker lägger jag på ett smart ställe för att det inte ska komma bort.

Och så minns jag inte var jag lagt det!

Jag har letat och letat efter ett brev, men hittar det inte.

Jag tror att jag ska på möte i morgon kväll.

Jag tror att det börjar  19.30.

Tur att jag kom på det idag.

Vad är det man säger?

Även solen har sina fläckar =)

Äntligen!

Kommer hem vid halv fem. Trött efter en heldag på jobbet. Trots det har jag inte sovit på bussen hem =)

Intensiv och rolig kan  nog dagen sammanfattas.

Kursen i religion startade bra. Kollegan fick ta information, kursmål, redovisningsformer och sånt tråkigt och sen kom jag in och körde roliga värderingsövningar och hade jättebra diskussioner om etik och moral. Det här kommer att bli toppen!

Kommer på att det är min tur att ha med fika till klassen i morgon.

Inventerar skafferi och känner efter hur mycket energi jag orkar lägga på bakning.

Bestämmer mig för vad jag ska göra och bakar kaka samtidigt som jag lagar middag.

Efter maten jobbar jag en timme. Så är det att vara lärare.

Trött som ett snöre i både kropp och huvud. Så nu tar jag kvällen!

Funderar på ett skumbad eller bara horisontalläge i soffan?

Jag ser fram emot morgondagens fika med Te2 =)


Silviakaka blev det. Bakad på äkta smör så klart!

Livet är härligt!

Sitter och pratar med mina underbara godingar.

Vi fikar och de berättar om helgens bravader =)
/vi har rast

Starten på den nya kursen började bra. Det kommer att bli en kul erfarenhet. Och himla kul att ha en kurs ihop med en kollega. Det blir mycket mer dynamik. Speciellt med två pratglada typer =)

Nu är klockan kvart över. Dags för lektion.

ps. Tims kaka var jättegod ^^

Jag är på g

Pigg och glad.

Måndag morgon.

Förväntansfull.

3 månader med sorg och smärta är över.

Jag ser framåt.

Livet är så värt att leva.

Att vända en svårt upplevelse och gå vidare gör mig bara starkare.

Resten av mitt liv ligger framför mig.

Oprövat. Spännande.

Idag börjar jag en ny kurs. Nytt samarbete. Nya elever.

Det ska bli så kul!

Det ska bli kul att träffa mina godingar också. Så klart. favoeleverna* är ändå favoeleverna =)

Undrar vem som fixar fika** idag?

Imorgon är det jag i alla fall. Vad ska jag baka tro?

* Te2 & Te3 är de bästa så klart!
** fika med treorna på måndag, fika med tvåorna på tisdag. Jag har ett ganska bra jobb =)

Ilandsproblem

Jag sitter och chattar med finaste dottern.

Samtidigt som jag läser kursplan i religion och lyssnar på sporten.

Vi diskuterar hår och frisyrer.

Jag vill ha tjockt och lockigt hår. Därför sover jag med papiljotter.

Dottern vill ha platt och rakt hår. Därför tunnar hon ut sitt tjocka hår och använder plattång.

Båda förbannar vi fuktigt väder.

Jag för att mina lockar raknar och dottern för att hennes plattade hår krullar sig.

Vilka ilandsproblem egentligen!

Men trivs man med sitt hår ökar självkänslan.

Så ikväll blir det papiljotter och så hoppas vi att det är kallt imorgon. Fuktigt väder göre sig icke besvär =)

Söndagsångest

Den kommer som ett brev på posten.

Inte varje söndag , men ofta.

Söndagsångesten.

Idag är det mest prestationsångest.

Sitter och ska planera. En ny kurs. Med nya elever.

Jag blev tillfrågad av chefen om jag kunde handleda några elever som skulle läsa en kurs på distans. Bara handleda, inte sätta betyg.

Ja visst svarar jag käckt. Kul med nya utmaningar.

Men det var inte så enkelt.

Det visar sig att det är jag som ska läsa på distans, undervisa 25 elever och sätta betyg!

Som tur är vi två som ska ha ansvar. Men ingen av oss är lärare i det ämnet.

Så nu sitter jag här med min prestationsångest.

Samtidigt går en dröm i uppfyllelse. Som gymnasist drömde jag om att bli lärare i religion och historia.

Nu ska jag undervisa i religion.

Så  det blir upp till bevis på något sätt.

Jag har många tankar och idéer om tema, studiebesök och praktiska övningar. Läxor och prov är ju inte min grej. Jag tror mer på praktisk tillämpning av kunskaper.

Det ska bli intressant det här.

Jag undrar hur det kommer att bli?

Nyfiken

Jag har sett att jag har fått nya besökare den senaste tiden.

Jag är nyfiken. Det hör till människans natur. Hur ska man lära sig något nytt annars?

Jag vet vilka många av er är. Trogna läsare som Tofflan, Sara, Monica, Jeanette, Alice, Tatiana, Charlotte, Anna, Therese, Systerdyster, Jerry, Anne, Svea m fl som oftast kommenterar.

Regelbundna läsare som Hellman, Trond, Hanna, Elin m fl som mest läser 😉
Kunde inte låta bli =)

Ett antal ip som jag kan lokalisera här i Vänersborg, Trollhättan eller Uddevalla. Någon i Bengtsfors kommun t  ex. Eller rikspolisstyrelsen. För att inte tala om Mellerud =)

Stockholm, Göteborg, Halmstad, Skåne, Umeå, England (inte bara Elin) Kalmar och Östergötland. Typ Linköping, Motala och Åtvidaberg.

Vågar ni ge er tillkänna?

Vågar ni skriva en kommentar och  säga hej?

Kom igen nu! Våga!

Självbild

Alla har vi vår uppfattning om oss själva.

Jag ser mig själv i spegeln varje dag och tycker för det mesta att jag ser okej ut. Ska jag träffa människor sminkar jag mig och fixar håret samt har kläder jag trivs i och tycker är snygga. När Hasse kallade mig vacker hade jag mycket svårt att ta det till mig (första helgen vi träffades hade jag dessutom glömt sminket, så han fick verkligen ser mig som jag är)
I tonåring blev jag kallad ful för att jag har glasögon och det har präglat mig hela livet.  Att som känslig fjortonåring få höra fy faan vad ful du är gång på gång är hemskt.
Jag har svårt att tro någon som kallar mig snygg, fin eller vacker. Jag ser bara dubbelhakan, brösten som är i vägen hela tiden, glasögonen eller det hopplösa håret och den stora näsan. Det enda jag är riktigt nöjd med är mina ögon.
Och jag fikar INTE efter komplimanger nu!

När jag får fina komplimanger om vilken fin människa jag är blir jag också förvirrad.
Jag?
I min värld är jag inte så där beundransvärd som en del säger. Visst jag är snäll och omtänksam, mentalt stark och fylld av livskraft. Men jag är också lat, elak, patetisk, avundsjuk, sur, grinig, ovillig och bara en dålig människa. Jag har inte svar på alla problem och jag gömmer bekymmer under mattan och hoppas att det ska lösa sig ändå. Jag gör dumma saker och har svårt att förlåta ibland.Jag vill hämnas oförrätter och jag äts upp av svartsjuka.

Men jag tror på livet och att göra sitt bästa. Om jag misslyckas är det bara att ta nya tag.

Många gånger önskar jag att jag hade haft den mentala styrka jag har idag när jag var tonåring. Då hade jag vågat tro och göra så många saker i livet.

Det jag är stolt över att jag har lyckats ingjuta tro på sin förmåga och självkänsla hos mina barn. Jag har uppfostrat tre livskraftiga människor som har bra självkänsla och tro på sin förmåga. Ibland är självförtroendet lite väl gott hos somliga. Och den verbala förmågan ska vi inte bara tala om =)

Tänk om jag hade varit så mentalt stark som min dotter är när jag var 20!

Är det något man ska göra som förälder så är det att ge sina barn självkänsla och självförtroende. Det räcker inte bara med föräldrarnas villkorslösa kärlek. Alla människor behöver känna att de duger som de är, oavsett hur de ser ut eller beter sig.Man ska ha det med sig från början. Inte behöva jobba hela livet med att erövra självkänsla.

Jag jobbar med min självbild hela tiden. och blir förvirrad när jag får fina komplimanger.

Tänk att det ska var så svårt att vara människa.

Category: ego  Tags: , , ,  3 Comments

Matlagning

Det här sägs vara den fattigaste veckan på året.

Inte är det många kronor kvar på kontot, men både frys, kyl och skafferi innehåller en hel del, så vi har inte behövt att svälta. Däremot har matsedeln varit styrd av vad som finns hemma.

Så vi har ätit kassler med spagetti, tacos, ärtsoppa,  rotmos och fläsk och idag gjorde jag en köttfärspaj. I morgon blir det kyckling. I frysen finns det fortfarande julkorv, kassler, köttfärs, grönsaker, skaldjur och fisk. Så vi kan äta gott fram till lönen kommer =)

För mig är det självklart att laga mat från grunden. Något annat finns inte på världskartan. Upplärd av mamma och farmor. Pulvermos och färdiga köttbullar kommer inte över min tröskel. Jag är nog ganska fördomsfull när jag blir förvånad över att människor i min generation inte kan laga mat. För mig är det så självklart.
Som ni förstår har mina ungar inte fått barnmat på burk, utan är uppfödda på hemlagad barnmat. De hade tygblöjor också, men har överlevt det =)

Alla mina barn kan laga mat och är duktiga på det. De har alltid fått var med och hjälpa till när de var små. De har fått prova på och experimentera i köket.  Det är viktigt att barn får chansen att lära sig på ett lekfullt sätt. Även om köket ser ut som ett slagfält efteråt. Herregud tänk när Johan fick för sig att baka i micron och platsburken smälte! Eller när Sara skulle poppa popcorn och hällde i olja i kastrullen, satte på locket och gick och satte sig vid datorn! Det är ett under att det inte började brinna. Det var då jag införde micropop hos oss =)

Jag har med mig matlåda till jobbet varje dag, förutom någon enstaka gång när jag lyxar till med take away från thai restaurangen. En lunch brukar räcka till 2-3 dagar, så det blir inte så dyrt =) På måndagar består middagen oftast av rester från helgen. Ganska bekvämt när man kommer hem trött och sliten. Jag gör matsedel varje vecka och det har jag gjort så länge jag kan minnas. Långkok fixas under helgen och frysen fylls av god mat för stressiga dagar.

Bra snabbmat?

Omelett
Sallad
Pasta med svartpeppar, vitlök och ost
Macka med tonfisk och avokado
Laxpasta
Varma mackor

Vad har du för tips på bra snabbmat?

Nu har jag tagit mig ett glas vin. Precis som mamma Tofflan sa att jag skulle göra.  Man måste lyda;)
Jag är en väluppfostrad flicka.