On the bus
På väg mot världens bästa jobb!
Solen skiner och jag är glad.
Ha en fin dag mina vänner!
<3
Category: mobilblogg
Leave a Comment
Archive for » 2011 «
Trött som…
Ja ni vet!
Låååååååååååång dag!
Äntligen hemma.
Jobb, kurs och styrelsemöte.
Jag kommer att sova gott i natt =)
Category: ego
Leave a Comment
Smile
Onsdag är tröttaste dagen.
Längsta arbetsdagen, men tack och lov roligaste lektionerna.
Trött är bara förnamnet. Tack och lov för rutiner och autopilot.
Så tar jag fram dagens tepåse:
Det är sant!
Jag är rik på glädje och varje leende jag ger får jag tillbaka! Det kostar inget att le mot mina medmänniskor!
Igår fick min chef välförtjänt beröm av elevrådet.
De påpekade att vår rektor är speciell som kan namnet på alla elever, stannar och tjatar i korridoren med ungdomarna, frågar hur det är och visar ett genuint intresse för var och en.
Det är fint beröm av eleverna!
Kom ihåg att ett leende är det vackraste du kan ta på dig!
Category: ego
3 Comments
Vardag
Vardagsrutinerna har satt sig.
Vakna kl.6.00.
Åka till jobbet vid 7.
Jobba järnet och kommer hem vid 17-18.
Laga mat, äta, diska.
Plugga, planera, blogga/chatta/umgås på nätet och se på tv/film/läsa.
Lägga mig senast 23.
Det låter kanske tråkigt, men jag trivs. Dagarna är så fyllda med människor, samtal och skratt att jag känner att ensamheten på kvällen är ok. Ibland riktigt skönt.
Sen jag bestämde mig för att inte sova på bussen hem och lägga mig senast 23 orkar jag mycket mer.
Med struktur går det att få ihop vardagen.
Det som jag gör för lite är att träna.
Men jag går. Och går och går. Fast jag glömmer ofta att sätta på mig stegräknaren. Svårt att fästa när man har klänning =(
Nu ska jag äta middag. Stekt makrill och potatis. Bra vardagsmat.
Category: ego
4 Comments
Dahlstiernska-bakelse
Idag moffar vi bakelse och firar skolans födelsedag.
Nästa år blir det 10-årsjubileum!
Category: mobilblogg
3 Comments
Nu
Nu är den här.
Jeansdagen. Får väl medge att det är typ höst. I alla fall idag.
Men jag vägrar ta på strumpor. Barfota så klart!
Category: mobilblogg
2 Comments
Överväldigad
Jag hade bestämt mig för klänning idag.
När jag vaknade hörde jag regnet, men bestämde mig för klänning ändå.
Klänning och barfota är liksom jag.
Regnställ likaså.
Hela dagen har jag blivit gratulerad. Jag är helt mållös.
Telefonsamtal, sms, kramar, glada tillrop i korridoren, mail, hälsningar i bloggen och över 200 grattishälsningar på facebook.
TACK!!!
Jag är så glad och känner all värme och omsorg från alla vänner nära och fjärran.
Ni vet inte hur mycket er uppmärksamhet betyder. Jag inser att jag inte är ensam och värdelös.
Sonen hade lagat middag till mig när jag kom från jobbet och han hade dessutom diskat. Frivilligt. Jag ska nog fylla år varje dag 😉
Det som gladde mig mest var nog blommorna som stod på mitt skrivbord i morse. Från finaste Minna. Något jag absolut inte förväntat mig, men som betyder så mycket. Det lilla i vardagen. De små sakerna vi gör för våra vänner. För att glädja utan att förvänta oss motprestationer. Jag har verkligen fina kollegor och vänner.
Att mina barn och elever är bäst vet ni ju =)
En bit choklad, ett glas vin och soffhäng med Idol blir mitt firande. Efter en heldag med jobb, massor av pratande och möten är det skönt med lite ensamt lugn. Fest blir det på lördag 🙂
Grattis Inna. Nu är det bara 4 år kvar till 50 =)
Category: ego
6 Comments
46
Idag är det 46 år sedan jag föddes. Liten, skrynklig och rödhårig.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!
Men det gick över: jag är varken liten, skrynklig eller rödhårig idag =)
1972 var jag så här bildskön:
Idag så här:
Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag blev skolfröken som jag drömde om 1972 och jag är lika rädd för att bli ensam och utanför som i första klass.
Jag tycker fortfarande att fiskbullar inte är mat. Första skoldagen vägrade jag gå in i matsalen, där man serverade just fiskbullar. Jag blev en ökänd matvägrare och fick sitta i skamvrån, för att jag vägrade äta maten som Tant Maj slevade upp på tallriken.
Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.
Och jag tycker om att fylla år.
Frukost på sängen av man och barn är ett minne blott. Tack och lov!
Jag är inte alltid solsken på morgonen om man säger så 😉
Igår var det tårtkalas med familjen och på lördag blir det lite kalas med vänner.
Fast idag blir det en helt vanlig arbetsdag med mina underbara elever.
Category: tankar
8 Comments
Senaste kommentar