Jag står och groundar
Jag måste ha heals
Imba
Stör inte nu morsan, vi ska raida!
Jag dodgar 3 attacker!
Helt plötsligt ljuder ett helt annat tungomål än svenska i mitt hem.
Har aliens flyttat in?
Har jag gömt flyktingar från Långtbortistan?
Nej, 22-åringen med kompisar lanar. Mitt köksbord är invaderat dygnet runt.
Det är inte fikonspråk som talas.
Utan wow-språket.
Åska och regn gjorde att vi fick överge planen på att grilla.
Så det blev plan b: middag på balkongen.
När man ligger vid sjön på sin filt och solar är det svårt att undvika att höra vad folk runt omkring pratar om. Det är som att folk inte förstår att alla hör deras samtal. Eller så bryr man sig inte för att det är främling på filten bredvid.
Idag har jag hört ett gäng unga killar planera grillfest och diskutera relationer. Intill dem satt två äldre damer och diskuterade gemensamma släkt och bekanta. Så nu vet jag vilka som dött, skilt sig och fått barn.
Jag har även hört:
Måns Zlmerlöv är såååå snygg och trevlig, men fick de bestämma skulle han inte vara ihop med Marie för hon är så flamsig och tramsig.
Samma dam anser Henrik Lundqvist vara en läckerbit.
Killgänget bredvid oss tilltalade varandra enbart med efternamn.
Annat som jag noterat är att jag är varken tjockast eller vitast av alla i bikini.
Att det är varmt och skönt i sjön, säkert 22 grader.
Åskmolnen hopar sig.
Undrar om vi får regn?
Varför ändra ett vinnande koncept. Vi kör en dag vid sjön igen.
Jag är helt hekta.
Harry Hole har mig i sitt våld. Jag är fast. Jo Nesbø är så skicklig med orden att jag kapitulerar fullständigt.
Det är något speciellt med talbok. Man ser bilderna tydligare framför sig.
Enda nackdelen är att jag inte kan göra något annat. Jag har svårt att koncentrera mig på något annat än orden som levereras av uppläsaren på oklanderlig norska.
Det ser ut att bli lika fint väder idag. Så när prinsessan har vaknat drar vi till sjön för att sola och bada.
Nu är jag i bokens förlovade land. På riktigt. Originalspråk. Talbok. När jag fattar hur jag får in talboken i iphonen blir det ännu bättre.
Nu har jag en dejt med Harry Hole.
-Jag måste få prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta.
Sexton år har gått sedan Kari Helene hittade sin lillebror liggande livlös på golvet. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu får en vardaglig händelse Kari Helene att plötsligt minnas något helt annat. Något hon förträngt.
Polischefen Martin Egge är en gammal vän till familjen och den enda Kari Helene vågar avslöja allt för. Men kvällen före deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och kort därefter dör han på sjukhuset.
Oslopolisens våldsrotel får därmed ett ovanligt krävande och uppmärksammat mordfall på sitt bord. Men inspektör Marian Dahle drabbas även personligen. Om det kommer fram hur nära hon och Martin stod varandra riskerar hon att flyttas bort från utredningen.
I sin sorg sätter hon den egna karriären på spel, och lojaliteten till kriminalkommissarie Cato Isaksen och hela polisteamet på hårda prov.
Oslo och min favorit Cato Isaksen. Åh vad jag har längtat. Så har Marian Dahle fått huvudrollen och Cato förvandlats till bifigur. Först blir jag irriterad, men intrigen är så spännande att jag bara fortsätter att läsa och att Catos sämsta sidor bara visar sig hela tiden gör inget.
Gång på gång tror jag att jag har löst gåtan, men det är ändå inte riktigt som jag trodde. Och min Cato får upprättelse 😉
Välskriven och spännande. Jag sträckläste hela söndagen. Ta chansen du också och läs Unni Lindells senaste om Cato och de andra vid kripos i Oslo.
Vaknar kvart över 5. Klarvaken. Snurrar runt och har svårt att komma till ro. Ligger och spelar bubble shooter på mobilen. Somnar till slut om. Jag menar, man måste inte gå upp när man vaknar, och jag vet att får jag bara sova 4 timmar blir jag grinig, milt sagt.
Vaknar vid 9 och är helt mosig i huvudet. Kan man vara så här trött? Har drömt massor och tankarna bara snurrar runt runt. De ord som finns kvar är vitrinskåp och shabby chic!
En dusch och en mugg kaffe känner jag mig lite piggare =) Men skulle gärna krypa ner i sängen och sova. Fast det kan man ju inte göra. Jag är ju vuxen!
Så till vitrinskåpet.
Det har funnits i min ägo i närmare 20 år. Och jag funderar på att måla det vitt, så att det passar in i min vita ljusa inredning. Men kanske mest för att ha ett projekt, något praktiskt att pyssla med.
Jag har slutat pyssla. Tror det är datorns fel.
Förr pysslade jag jämt. Både på jobbet och hemma. Jobbade ju som fritidspedagog i 10 år och kom ihåg att jag har tre barn. Så jag har pysslat. Samt målat om möbler, snickrat och grejat.
Så vad tror ni? Måla skåpet vitt?
Tacksam för tips innan jag sätter igång. Och jag vet inte säkert om jag vill slipa och få det att se gammal och slitet ut. Jag har en kluven inställning till shabby chic. Och var lugna, jag kommer inte att börja skriva om möbler och inredning varje dag. Det här ingen inredningsblogg eller modeblogg, utan en egoblogg.
Jag gillar att omge mig av föremål som betyder något. Som min sekretär från 1940-talet. Den har jag ärvt efter farmor och den är en del av min barndom. Eller kistan från 1700-talet, där jag förvarar julsaker, som jag ärvt efter min farmors mor. De är inte värdefulla i kronor, men betyder mycket för mig och är en länk bakåt i tiden. De har en historia att berätta.
Senaste kommentar