Skyldig till vad?
Seriöst kan jag inte komma på någon låt som väcker just de känslorna.
Fast man kan lyssna på the guilt song och skratta lite =)
Vanligtvis tar det alltid emot lite när det är dags för konferens.
Vi är trötta och på något sätt regrederar man när vi sitter i ett klassrum och ska diskutera olika frågor.
Idag var veckokonferensen annorstädes.
Vi åkte genom en vackert dalsländskt landskap som exploderat i skir grönska till ett de vackra och mycket sevärda platser i Dalsland: Upperud.
Fika på café Bonaparte* och konstupplevelser på Dalslands konsmuseum. Avtackning av kollega som slutat och uppvaktning av kollegor som fyllt år. Supersmarrig fika och trevlig samvaro. trevligt samtal med chefen som skjutsade mig hem.
Resan till jobbet i morse var lite mer händelserik.
På en smal väg möttes bussen och en lastbil med släp. Det ville sig så illa att lastbilen körde in i bussen (och körde iväg). Flera fönster på bussen gick sönder, varvid vi fick vänta på en ny buss som kunde köra vidare. Det gick relativt snabbt och vi kom bara lite för sent till jobbet. Tur att det gick bra, utan några personskador.
Så kan det gå till på landet =)
* caféet är uppkallat efter prinsessan Christine Bonaparte, Napoleons brorsdotter, som var gift med greve Arvid Posse, ägare till järnbruken i Billingsfors och Upperud. Hon trivdes aldrig på landet i Dalsland, utan flyttade först till Stockholm och sedan till Paris. Paret skildes och senare gifte hon sig med lord Dudly Coutts Stuart. I museet kan man beskåda hennes bröllopsservis, prydd med kaniner, från1818. Det har jag gjort idag =)
Jobba heltid.
Plugga på distans.
Sköta ett hem så att det inte är en fullständig katastrof.
Vara mamma, vän och dotter.
På toppen av det ska jag orka blogga. Helst smart och roligt.
Under en lång period flyter det på. Bloggandet är både glädje och terapi.
Jag är kreativ, smart och rolig. Kan jag väl få tycka själv.
Men så minskar antalet kommentarer, utan att antalet besökare minskar.
Då kommer min prestationsångest smygande.
Min gamla ovän.
Jag kan inte skriva. Jag är bara trist, tråkig och ointressant. Nej jag fikar inte efter beröm och sympati.
Det är hur hur jag känner.
Oduglig. Ointressant. Ensam.
Jag fyller mitt liv med jobb och studier för att inte känna av ensamheten.
Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte vara singel. Men jag accepterar det.
Jag saknar vänner som fysiskt finns här i vardagen.
Jag saknar en partner som älskar och bryr sig om mig.
När bloggvännerna försvinner sjunker självkänslan direkt.
Jag får prestationsångest för att jag inte orkar och hinner blogga så mycket som jag skulle vilja.
Jag får dåligt samvete för att jag inte hinner eller orkar kommentera hos vännerna.
Jag blir ledsen när mina ord missuppfattas och tolkas negativt.
Men jag märker att min självkänsla är starkare än tidigare. Jag blir inte lika ledsen och deppig. Jag letar fram det som är positivt och hittar min inre kraft.
Jag duger.
Jag är bra.
Trots prestationsångest och känslan av att vara oälskad, så är jag stark och tänker framåt.
Jag landar i kraften från positiva utvecklingssamtal med nöjda elever och föräldrar, en chef som tror på mig, barn som älskar sin mamma, även när hon är sur och trött, omsorg från fina vänner, samtal med en ledsen vän.
Och en sak har livet lärt mig.
Man måste kommunicera.
Idag har jag förtjänat min lön.
Mina fötter värker.
Huvudet är tomt.
Man jag har jobbat som sjutton hela dagen.
Man märker att det är maj månad.
Häromdagen gick jag barfota i klänning och njöt av sommarvärmen.
Idag är det strumpor och vinterjacka på.
Vem kom på att det var käckt med lite vitt?
Jag kan härmed meddela att snö göre sig icke besvär.
Stick!
En gång i tiden spelade jag blockflöjt. Sedan altflöjt och så nyckelharpa.
Några år senare blev jag zuzukiförälder och spelade fiol ihop med sonen.
Men om jag kan spela någon låt?
Helst seriöst har jag ingen om aning, men kan säkert få fram delar av Kalsongvalsen eller ballongpolka utan att det låter allt för illa.
Om inte annars kan jag garanterat spela köp varm korv på blockflöjt =)
Så har jag äntligen lotsat mina godingar i hamn.
Deras rapporter är inlämnade.
Då kommer sonen hem.
Ska skriva rapport.
Gissa vem som är bollplank?
Precis vad jag längtade efter.
Men det är bara att vara mamma en stund.
Jag kan inte ge all energi till mina elever.
Ibland känns det som att mitt liv enbart kretsar kring skolan.
Jag äter, sover, andas skola.
Trots en dag som varit tokfylld av jobb.
7 utvecklingssamtal.
1 timme för att boka tågbiljetter och hotell. Tänk så mycket enklare det är när man bokar privat online.
En skrivare som krånglade och jag fick verkligen visa att jag hade tålamod. Men jag fick mina fina utskrifter i färg till slut.
Idag har jag jobbat i en timme efter jag kom hem. Visst hade jag kunnat sitta kvar på jobbet och göra det arbetet, men det blir inte så effektivt, utan jag tycker att det är lättare att få den distans som bussresan hem ger. Medan middagen blev klar uppdaterade jag skolans hemsida. Det gäller att vara effektiv =)
Resten av kvällen kan jag göra vad jag vill.
Matlåda och disk är avklarat. Det är hyfsat städat och blommorna är vattnade. Jag har lagt fram kläder för morgondagen. Ni antecknar va?
Så nu tänker jag lägga mig i sängen och se på Brottet och straffet från igår kväll.
Igår gjorde jag något så ovanligt att lägga mig i tid. I natt har jag sovit hela 7 timmar. Inte undra på att jag var pigg och glad.
Jag är t o m pigg nu. Vanligtvis är jag helt däckad vid den här tiden.
Så kan det vara i min lilla bubbla. Livet där det mesta kretsar kring skola.
Det är något speciellt med måndag morgon.
En hel ny härlig vecka ligger och väntar.
Pigg, glad, förväntansfull.
Jag har massor att göra, så det är tur att jag har mina listor att pricka av. Annars skulle jag glömma hälften.
Maj är den mest intensiva månaden i min bransch.
Denna vecka står det dessutom utvecklingssamtal på agendan.
Energi och tidskrävande, men också roligt och givande att få dessa samtal med elever och föräldrar.
Första koppen kaffe är urdrucken och jag har hunnit läsa lite nyheter.
Alla skriver om Osama bin Ladin.
Solen skiner och i rummet bredvid ligger sonen och snarkar. Katten har legat på min arm hela natten.
Nu är jag redo att åka till världens bästa jobb och världens bästa elever!
Senaste kommentar