Archive for » november, 2012 «

Min dag

Jag har inte tillämpat en köpfri dag.

Lite svårt när jag kommer hem från jobbet efter alla affärer har stängt på vardagarna. Nej nu ljuger jag, Hemköp och ICA är öppna, men där kan man inte köpa allt.

Hade den köpfria dagen varit på en vardag hade jag utan problem kunnat tillämpa köpstopp.

Idag har jag införskaffat toapapper, mat och glögg. Jag har dessutom köpt ett par byxor att träna i.

Jag har bytt gardiner i vardagsrummet, men inte putsat fönster. Det gick alldeles utmärkt. Det kom inget straff från ovan och nu är det så mörkt att man inte ser  skiten ändå!

Jag slapp laga mat idag. Sonen fixade. Annars brukar jag vara kock på lördag.

För övrigt har jag hjälp kompis J med en sak och kompis H med en annan. Sonens kompis E frågade om råd mot bakfylla och jag var kanske lite skoningslös när jag skrattade och sa att han inte ska dricka så mycket. Sen fick han en kopp te och efter promenad mådde den unge mannen bättre.

 

Nu längtar jag till december.

Fast just för stunden längtar jag tills sonen och hans kompisar går ut så jag kan ta ett bad. Skumbad med öppen dörr och musik på hög volym. Det är livskvalitet.

Livet är gott.

 

Behov

Somnade före 23 och sov ända till 9. Kisspaus vid 6 räknas inte.

Jag behövde sova.

Jag hade inte ens dåligt samvete för att sova till 9.

Lite jobbsamtal och nu kaffe och Vinterstudion på SVT PLAY.

Flertalet behov tillfredsställda: sömn, kaffe och sport 🙂

Vad ska DU göra idag?

Är det någon av de hundratals besökare varje dag som vågar ge sig till känna på annat sätt än i besöksstatistiken?

För övrigt är dagen befriande oplanerad.

Fredagsmys

Mörkt redan vid 16.

Say no more.

Efter jobbet landade jag i Mellerud hos finaste Sus. Glögg och skratt med vänner och fd. Kollegor. När de gick på kommunal julfest tog jag bussen hem till småstad.

Härligt att träffa sina vänner en stund. Men skönt att komma hem. Middagen serverades av sonen, en delikat måltid som alltid, och nu har jag landat i soffan.

Nu blir det fredagsmys.

På spåret. Högtidsstund för en kunskapsnörd och frågesportälskade. Svt is da shit !

Pensionärsvarning?

Det skiter jag högaktningsfullt i.

Trevlig kväll mina gullvippor < ;3

20121123-195346.jpg

Dagens

Ord: Tempanent En temporär lösning som blir permanent. Tyvärr allt för vanligt.

Lunch: pizza med kyckling, paprika, mozzarella och pinjenötter. Fräscht och gott.

Dryck: kaffe så klart!

Musik: <3

Irritationsmoment: människor som inte tar sitt ansvar. Då får man informera  och tjata. Ibland skälla lite.

Tanke: vilka härliga kollegor jag har!

Känsla: lycka

Reflektion: som människa har man ansvar för sina handlingar. Vi gör alla fel och misstag och det är en skyldighet att lära sig av sina misstag och arbeta för att bli en bättre människa.

Insikt: jag slipper inte undan gymmet. Det är bara att bita ihop och ge sig på eländet 🙂

Stil: rufsig ängel 🙂

Torsdag

Tacksam att ha ett jobb att gå till.

Tacksam att ha familj och kärlek i mitt liv.

Tacksam att ha tak över huvudet och mat varje dag.

Tacksam att inre styrka och drivkraft ständigt tar mig framåt.

Tacksam att jag vill bli en bättre människa.

Tacksam att jag är en snäll och glad person.

Tacksam för allt livet ger mig.

 

God morgon mina gullvippor <3

 

20121122-065548.jpg

Stolt

Skolfröken i mig kommer nog aldrig försvinna.

Att se sina forna elever växa upp, förkovra sig och visa framfötterna är en fröjd.

Att se dem anta nya uppgifter och utmaningar och framför allt ta ansvar är helt fantastiskt att ta del av.

Jag är stolt.

I dag

Mörker omkring mig.

Ljuset fattas mig.

Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.

Men det är bara att gilla läget.

Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.

Vaccinerad idag. Mot influensa.

För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂

Nu kommer lite skryt.

När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.

Over & out från Fröken Chef

Ja!

Åh så skönt att vakna på rätt sida!

Igår var jag mest en grinig bitch och fick anstränga mig för att inte bita huvudet av folk. Enligt mina barn kan ingen låta så sur som jag.

Men lite tjejsnack och flera koppar kaffe höjde tempen och ju längre dagen led desto snällare blev jag.

Det är mörkt ute och regnet har parkerat sig över Lilla Paris. Men det gör inget för jag är mitt vanliga solsken idag.

Jag är oftast glad och ibland skitsur. Sällan deppig.

Farmor påminner mig att det är ingen idé att gråta över spilld mjölk och det är dags att bita ihop och sträcka på ryggen när jag tycker synd om mig själv. Farmor har varit död i 10 år nu, men hon är med mig varje dag.

Frukost och sen ut i skitvädret.

Vilken tur att jag har snygga regnkläder och bra stövlar!

Fuck novemberregn!

God morgon mina gullvippor <3

Tjolahopp

Jag är ingen morgonmänniska.

Har aldrig varit, även om det blivit bättre med ålder och erfarenhet.

Samt rutiner.

Jag lägger alltid fram kläder kvällen innan.

Jag fixar (nästan) alltid lunchlåda kvällen innan.

Jag duschar precis innan jag lägger mig. Det spar en kvart på morgonen. som oftast spenderas framför datorn än i sängen 🙂

När klockan ringer 6.00 reagerar reptilhjärnan och jag går på autopilot fram till 7. Låt ingen rubba mina cirklar.

Men den största orsaken till att jag vaknar i lugn och ro och blir en snäll och trevlig människa är att jag slipper att bråka med trötta ungar och lata tonåringar!

Jag har överlevt 3 tonåringar och det är underbart att ha vuxna barn.

Allt har sin tid.

Jag är så tacksam att jag fick barn som ung och har ett liv med vuxna barn medan jag fortfarande är (någorlunda) ung och pigg.

 

Nu är det dags för morgonens kamp med Karius och Baktus och sen ska Fröken Chef åka till bästaste jobbet!

God morgon mina gullvippor <3

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.