Blog Archives

Ord och sånt

När jag får beröm för mitt sätt att skriva och när andra säger att de tycker om hur jag behandlar ord och uttrycker mig drabbas jag ibland av prestationsångest. Jag börjar tänka hur jag skriver och vad jag skriver. Fastnar i meningsbyggnad, subjekt, predikat och interpunktion. För att inte tala om ordval och en nästan sjuklig oro för att bli missförstådd. Det hämmar det språkliga flödet.

Det bästa är jag inte tänker alls utan orden bara kommer till mig. Struntar i Ord-Hitler som sitter på axeln och bara låter orden flöda. För vem tänker på korrekt meningsbyggnad och rättstavade ord i en text som roar eller engagerar? Sen kan man alltid korrigera. . Men ett vanligt simpelt blogginlägg publicerar man bara i alla fall jag. Den enda regel jag har är att aldrig publicera någon jag skrivit i affekt eller när jag är onykter. Jag ska kunna stå för det jag skriver.

Jag har börjat att skriva ner tankar och idéer som kommer. Direkt. Simplenote är min kompis. För kommer jag på något smart mitt i natten, när jag sitter på toa eller är ute på promenad minns jag inte alltid när jag sätter mig vid datorn. Så jag antecknar tankar och stödord.

På promenad torrbloggar jag nästan alltid. Det är helt sjuk.

När jag råkar ut för dråpliga saker är min första tanke hur ska jag blogga om det här?!

Men tänker jag för mycket på andras förväntningar låser det sig.

Prestationsångesten gör sitt intrång.

En gång i min ungdom, läs när jag var en osäker töntig lantis på snobbiga Agnebergsgymnasiet, hade jag en extrem prestationsångest. Till slut vågade jag inte räcka upp handen, för jag var så rädd för att svara fel, även om jag visste rätta svaret.

Är det något livet har lärt mig så är det att vi måste våga göra fel!

Vägen till den insikten har varit lång och krokig och jag har gjort både stora och små, banala och allvarliga fel. Men utan felen hade jag inte haft den kunskap och insikt jag har idag.

Det är av felen vi lär oss.

Och när jag tänker för mycket på förväntningarna på mig hämtar jag kraft i den insikten och bara är mig själv.

Och oftast har orden strömmat ur mig helt på egen hand innan jag har hunnit tänka.

Kontentan av detta inlägget är väl att vi ska våga göra fel och lära oss av felen vi gör.

Julklappar och sånt

Det diskuteras både här och där om julklappar, pengar och konsumtion.

Jag tycker att det är upp till var och en att göra som man vill. Man kan inte pådyvla andra sin uppfattning och fördöma dem om de inte lever på samma sätt.

I min familj är det mycket sparsamt med julklappar. Framför allt vi vuxna köper inte paket i onödan. Mina barn får pengar av mig så kan de spara och välja att köpa det de vill ha.

Däremot brukar vi ha dansk julafton. Just för att det är roligt och för att det främjar gemenskapen. Ja, jag är så präktig och tråkig att jag tycker att familj, kärlek och gemenskap är viktigt. Att vi är tillsammans. Nu när barnen är vuxna och bor, pluggar eller arbetar i olika delar av landet är det svårt att få till att alla samlas, men vi gör vårt bästa.

Julen handlar om gemenskap.

Många tidigare måsten har jag rationaliserat bort. Sparsmakat med pynt. Bakar inga småkakor. Bakar inget bröd heller längre. Inget julpyssel. När det gäller julmat har vi bara kvar det viktigaste. Vill barnen ha knäck, ischoklad eller annat julgodis får de göra de själva  (vilket de oftast gör tillsammans 23:e)

Jag stressar inte längre genom december. Kan ju delvis bero på att barnen är vuxna. Inga julfester och avslutningar i skolan, dagis fritids, kyrkan, gymnastiken, musikskolan och allt annat ungarna höll på.  Med tre barn och en make med social fobi fick jag flänga runt på ganska många tillställningar. Men avsaknad av stress beror också på att jag har sänkt ambitionerna och väljer det viktigaste för mig.

Mitt enda julpyssel är julkorv och den är färdig och paketerad i frysen.

I år ska jag vara lite extra wild & crazy.  Sonen har fått ansvar för att göra julköttbullar och handla gran. För gran ska jag ha. En riktig. Men i år tänker jag klä granen själv. Det var länge sedan. Barnen har bestämt och vi har inte riktigt samma syn på vad som är snyggt. Varje år har varit en hård förhandling.

Hoppas Johan hittar en lika snygg gran som julen 2010 😉

Kallt

-12 grader

Ett lätt snöfall, mörker och måndag.

En ny härlig vecka med nya möjligheter. Jag gillar måndag.

Hej jobbet jag är på väg till dig !

God morgon mina gullvippor <3

20121203-073100.jpg

Var tog förnuftet vägen?

Jag är tacksam att jag inte jobbar i skolans värld längre.

Det finns flera orsaker, men det senaste påfundet gör mig så trött.

Spontant tänker jag som en tonåring: orka.

Skolavslutning. Kyrkan. Fy fy fy.

Skolverket har pekat med hela handen.

Vi lever i ett samhälle som är kristet. Även om kyrka och stat är åtskilda är vår kultur och vårt samhälle präglat av kristna värderingar. Det kan ingen förneka.

Vår läroplan är fortfarande präglad av kristna värderingar.  Och ja, jag vet att vi har religionsfrihet i Sverige. Det är inte riktigt det som frågan handlar om. De flesta i Sverige är faktiskt sekulariserade eller ateister. Jag tror att Sverige räknas som ett av världens mest ateistiska land. Trots det firar de flesta jul, påsk och midsommar som sedan  1000 år tillbaka är KRISTNA högtider.

Lucia,  julklappar och Nu tändas tusen juleljus är en en del av vår kultur. De flesta som firar detta är inte utövande kristna. Men det är en del av vårt kulturarv.

De flesta svenskar som firar jul, påsk och midsommar är inte troende, utan firar för det hör till vår kultur.

Man kan ha skolavslutning i kyrkan utan att det blir en religiös tillställning. Det går att tända ljus, sjunga sånger och berätta historier som den om den barmhärtige samariten utan att det är religiös propaganda.

Min fråga är hur orkar man? Man är så rädd för att göra fel och så blir det bara en enda soppa av alltihop.

Tack och lov att jag inte arbetar i skolans värld längre och slipper alla dumma diskussioner.

För var har vanligt sunt förnuft tagit vägen?

Min mamma är uppväxt i ett religiöst hem och har blivit påtvingad Gud och Jesus (enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan så jag skulle vara tyst) Mamma är inte medlem i svenska Kyrkan sedan många år, ett fritt val, men hon går till kyrkan både på bröllop, dop, konfirmationer, begravningar och annat. Hennes inställning är att man får se besöket i kyrkan som ett studiebesök.

Tänk om fler hade den inställningen. Oavsett vad man tror på.

Första advent

20121202-153630.jpg

20121202-153651.jpg

20121202-153710.jpg

20121202-153726.jpg

20121202-153745.jpg

Jungfruorm

Jag är född i jungfruns tecken.

Jungfrur uppfattas ofta som präktiga, tråkiga,  noggranna och analytiska. Personer födda i jungfruns tecken sägs vara svala och omhändertagande. De behöver ett regelbundet schema, struktur och somnar vid sex. Jungfrur brukar även beskrivas som försiktiga och eftertänksamma. Plikttrogen och lojal är andra vanliga epitet.

Ja men hallå vad jag känner igen mig! *not*

Förutom plikttrogen och lojal då.

Enligt det kinesiska horoskopet är jag född i ormens år.

En person född i ormens tecken är attraktiv, klok och förtrollande. Ormen älskar böcker, musik, kläder, god mat och vin, och visar stor dragning till de finare sakerna i livet, men all deras elegans och goda smak, leder till att de känner sig spyfärdiga inför  allt som tyder på dumhet.  Ormar tycker om att kommunicera, i synnerhet vill de delta i intressanta och utmanande samtal. En Orm föredrar att gå upp senare än alla andra, eftersom de söker det lugn som infinner sig i ensamheten.

Det här är ju jag!

Ja, attraktiv, klok och förtrollande kan vi hoppa över, men resten är ju jag i ett nötskal.

Jag gillar det goda i livet, är en språksnobb, ja en  kulturell snobb om man ska vara ärlig, och jag älskar att diskutera och debattera. Jag är en språklig person. Samt att jag gillar självvald ensamhet samtidigt som jag är en mycket social varelse. Och jag hatar att gå upp tidigt. Gör det enbart av plikt.

Varför är det så olika?

Sen vet jag att jag är både eftertänksam och impulsiv.
Strukturerad och slarvig.
Konservativ och spontan.

Men…

Äntligen

Snö, kyla och december.

Jag är en sommarmänniska som trivs bäst barfota, men vinter ska vara så här: lite snö, några minus och sol. Inte det där pissregnet vi haft hela november.

Trött som ett snöre igår  som sagt, men inte kom jag i säng tidigt utan klockan närmade sig midnatt när jag stängde mina blå.

Klockan 5 var jag klarvaken. Typiskt eller hur! Jag snurrade runt i sängen värre än en hund, men till slut lyckades jag somna om. För om man drömmer sover man typ. Jag drömde om… Nej det säger jag inte 🙂

Vaknade halv 9! Men jag missade inte dagens höjdpunkt.

Första avsnittet.

Greveholm levererade. Det här kommer att bli en bra december. På många sätt^^

Sonen har åkt till finaste dottern i Karlstad.

Så jag är ensam hemma.

Klackarna i taket? Ligga på soffan och käka praliner?

Nej jag städar.

Städlusten har inte infunnit sig speciellt mycket den senaste tiden, utan jag har röjt det värsta av plikt. Idag är det riktigt trivsam att gå runt med dammtrasa, svamp och ajax och plocka undan och fixa. Stjärnor och stakar är på plats. Likaså dukar och gardiner samt några små lucior och änglar. För hos konservativa Inna är tomtar portförbjudna före lucia 🙂

 

När jag är ensam hemma kan jag bestämma middag.

Så idag blir det mat för gudar: stekt torsk. Slank in hos fiskhandlaren från ön där jag är uppväxt och köpte en torskfilé. 77 pix. Det är annat än när jag var barn. Då åt vi torsk var och varannan dag. När jag var fattig student var torsk min nödproviant i frysen. tiderna förändras. Men gott är det, oavsett pris.

 

Nu ska snabeldraken rastas och sen ska moppen få visa vad han går för.

 

Glad december mina gullvippor <3

äh*

Det är vitt överallt.

Nej nu ljuger jag. Där jag bor är det vitt.  Av snö. Där jag jobbar är det bara kallt. Ingen snö. Fast på kontoret har det varit jobbigt varmt. De andra är såna frysgrisar medan jag är som ett kärnkraftverk.

Jag har känt mig som en zombie hela dagen.

Trött som ett snöre.

Åh vad jag hade velat somna om när telefonen ringde vid 6 i morse.

Huvudvärk hela dagen har suttit som grädde på moset.

Men trots det har humöret varit på topp. Häxan surtant har nog flyttat utomlands eller nåt. Ju längre dagen led desto piggare och gladare.

Jobbade över ett par timmar, löste problem, samarbetade och skrattade. Det är så mycket lättare att hantera situationer när man har en positiv attityd.

Bästa 23-åringen serverade middag när jag kom hem.

Nu blir det fredagsmys: soffhäng med  På spåretsvtplay och ett glas rödvin. Undrar hur länge jag håller mig vaken 🙂

Livet är gott <3

 

*Äntligen helg

Hej vinter

En härligt intensiv dag på jobbet.

Efter några dagar i Stockholm var det skönt att vara tillbaka på kontoret och vardagen igen.

Borta bra, men hemma bäst.

20121129-195106.jpg

Snö har det fallit i den lilla staden vid den stora sjön.

Kallt och blåsigt. Riktigt svinkallt 🙁

Då är det mysigt att krypa upp i soffan och värma sig med lite glögg 🙂

Och titta på Historieätarna.

Livet är gott.

Två dagar kvar

På lördag är det december.

Om 23 dagar vänder det på riktigt.

Men på lördag går startskottet.

Och det börjar på bästa sätt.

Julkalendern. Greveholm. Jag är fylld av förväntan.

Och ja. Man blir ALDRIG för gammal för julkalendern.

Och trots att jag är uppväxt med Teskedsgumman, Trolltider, Fem myror och Albert & Herbert så är Mysteriet på Greveholm den bästa julkalendern.

Tack och lov att jag brås på min mamma.  Världens bästa Ella <3

Hon har lärt mig att bejaka barnet i mig. Då håller man sig ung.

 

Regn i förrgår.

Blötsnö i går.

Lite vitt på bilarna, men uppehåll (än så länge) i dag.

Tur att jag skiner som en sol inombords.

Livet är gott.

God morgon mina gullvippor <3