…har fallit från mina axlar.
All oro och rädsla har bytts ut mot lättnad.
Sonens cancer är benign!
Tumören är godartad och ska opereras bort.
Tack och lov.
20-åringar ska inte få cancer. Punkt. Det räcker med den där jävla reumatismen som de också upptäckte att han har.
Tack för att det var rätt form av cancer.
Småpratar med sonen som påpekar att jag är mycket gladare nuförtiden.
Och det är sant.
Jag är också tröttare, men mest gladare.
Jag går inte igång på allt som irriterar.
Jag bråkar inte, blir inte sur och få inte ilskna utbrott.
Jag tar det mesta med ett leende och klarar av att låta dumheter skölja av mig. Förutom ibland när vissa personer får det att brinna i peruken. Jag kan ju inte bli av med mitt temperament bara så där 😉
Det finns flera faktorer som spelar roll.
Den viktigaste är min egen inställning.
Jag kan inte ändra på andra människor, bara på mitt eget förhållningssätt.
Jag väljer att vara glad och positiv. Min grundinställning är positiv. Som barn blev jag döpt till Solsken just för att jag var så glad.
Att ha valt bort energitjuvar av olika slag är också en bidragande faktor.
Samt att jag har energigivare i mitt liv <3
Idag har jag handlat mat, julklappar och lite annat. Skönt att bo mitt i småstad, så man kan gå hem och lämna av det inköpta mellan butiksbesöken. Jag har städat och pysslat och har inte känt någon stress allt. Julgodiset är fixat. Gick alldeles utmärkt att köpa på julmarknaden.
Imorgon kommer prinsessan och svärsonen samt exmaken på traditionsenlig middag. Sen kommer yngste sonen och Sally.
Gud nåde Sally om hon klättrar i granen!
Det blir några dagar fyllda av människor, prat, skratt, prylar, stök och samvaro. Vi är bullriga familjen där alla pratar i mun på varandra och alla ska ha sista ordet. Eller åtminstone jag och min pappa 🙂
Så nu njuter jag av tystnaden och lugnet före stormen.
Livet är gott.
En av de viktigaste saker vi föräldrar kan göra är att vara närvarande.
Inte bara i hemmet, vara nattvandrare på stan eller engagera oss i skola, läxor och idrott.
Föräldrar måste även vara närvarande och aktiva på nätet.
Dagens barn och ungdomar och för den delen även många vuxna har sin fritidsgård, café och vardagsrum på nätet.
Skyll inte på att du inte hänger med i tekniken eller inte gillar Facebook. Det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar att vara närvarande.
Våga använd sociala medier.
De senaste dagarnas händelser i Göteborg visar verkligen behovet av engagerade vuxna som är närvarande. För det handlar inte om sociala medier och Internet. De handlar om oss människor och hur vi agerar mot varandra. Vilka värderingar vi i vuxenvärlden förmedlar till våra unga.
Visa intresse utan att snoka. Visa delaktighet och var vuxen. Inte vara kompis. Ju fler vuxna som bryr sig och är vettiga förebilder desto bättre.
En stor förebild och fantastiskt engagerad människa är Christina Stielli. Först med 1318.se och sedan med jourvuxen.se. Om alla vuxna hade en promille av hennes engagemang skulle världen vara en bättre plats för alla barn och ungdomar.
Precis som mig har hon överlevt tonårskrig och delar med sig av sin erfarenhet som tonårsförälder. För man överlever. Man tar sig igenom krigen och står till slut på andra sidan med vuxna ansvarstagande individer som uppskattar att man gav motstånd, satte gränser, men framför allt att man var närvarande som förälder.
När jag kommer hem framåt halv nio från jobbet är det en lisa att sonen lagat middag och gjort i ordning lunchlåda.
Att han har stekt flera hundra julköttbullar och stoppat i frysen gör mig oerhört tacksam.
Att de dessutom är godkända till både smak, form och utseende minskar inte min tacksamhet.
Nu ska jag se på julkalendern.
Var rädd om varandra <3
Allt som händer i livet ventileras inte i bloggen.
Bloggen visar bara en bråkdel av verkligheten.
Så vill jag ha det. Av hänsyn till andra. Men även av hänsyn till mig själv. Man måste våga ha integritet.
Det har under en tid funnits en oro för att en kroppsdel inte är som den ska. Men idag har jag fått besked att jag är fullt frisk. De förändringar som skett är åldersrelaterade och bara att acceptera. Skönt. Att jag bli gammal äldre är väl si så där, men svårt att göra något åt. Bara att gilla läget.
Det är värre när någon ung drabbas av sjukdom. Kroniska besvär kan man lära sig att leva med, men celler som får tuppjuck och delar sig hej vilt är svårt att hantera.
Jag har skjutit oron framför mig, men nu har insikten träffat som ett klubbslag.
Det är på riktigt. En tumör i en ung kropp.
Håll tummarna att den är benign. Jag ber varje dag att den är benign.
Tack och lov för människor som visar omsorg och kärlek. För jag måste hålla ihop. För mina barn måste jag hålla ihop och finnas. Man är så naken och utlämnad när barnen drabbas. När barnen drabbas blir man hudlös.
Var rädda om varandra.
Det diskuteras både här och där om julklappar, pengar och konsumtion.
Jag tycker att det är upp till var och en att göra som man vill. Man kan inte pådyvla andra sin uppfattning och fördöma dem om de inte lever på samma sätt.
I min familj är det mycket sparsamt med julklappar. Framför allt vi vuxna köper inte paket i onödan. Mina barn får pengar av mig så kan de spara och välja att köpa det de vill ha.
Däremot brukar vi ha dansk julafton. Just för att det är roligt och för att det främjar gemenskapen. Ja, jag är så präktig och tråkig att jag tycker att familj, kärlek och gemenskap är viktigt. Att vi är tillsammans. Nu när barnen är vuxna och bor, pluggar eller arbetar i olika delar av landet är det svårt att få till att alla samlas, men vi gör vårt bästa.
Julen handlar om gemenskap.
Många tidigare måsten har jag rationaliserat bort. Sparsmakat med pynt. Bakar inga småkakor. Bakar inget bröd heller längre. Inget julpyssel. När det gäller julmat har vi bara kvar det viktigaste. Vill barnen ha knäck, ischoklad eller annat julgodis får de göra de själva (vilket de oftast gör tillsammans 23:e)
Jag stressar inte längre genom december. Kan ju delvis bero på att barnen är vuxna. Inga julfester och avslutningar i skolan, dagis fritids, kyrkan, gymnastiken, musikskolan och allt annat ungarna höll på. Med tre barn och en make med social fobi fick jag flänga runt på ganska många tillställningar. Men avsaknad av stress beror också på att jag har sänkt ambitionerna och väljer det viktigaste för mig.
Mitt enda julpyssel är julkorv och den är färdig och paketerad i frysen.
I år ska jag vara lite extra wild & crazy. Sonen har fått ansvar för att göra julköttbullar och handla gran. För gran ska jag ha. En riktig. Men i år tänker jag klä granen själv. Det var länge sedan. Barnen har bestämt och vi har inte riktigt samma syn på vad som är snyggt. Varje år har varit en hård förhandling.
Hoppas Johan hittar en lika snygg gran som julen 2010 😉
Jag ser på Historieätarna. Historienörden i mig har julafton.
Svt så klart.
Senaste avsnittet handlade om 1970-talet.
Min barndom.
Det var mycket jag kände igen. Men också inte. Framför allt inte när det gällde maten.
Enligt programmet åt man mycket konserver, halvfabrikat och kall mat.
Jag är uppväxt på riktig mat. Lagad från grunden. Färska grönsaker och färsk fisk. Vikten av riktig och näringsrik mat är en av de bästa värderingar mina föräldrar har lärt mig.
Pulvermos och färdiga köttbullar kommer inte över min tröskel.
Något som jag däremot åt först i tonåren var havregrynsgröt. Mamma, som är bonddotter, är uppväxt på gröt till frukost och avskyr det så därför fick jag inte det när jag växte upp. Mamma har inte ätit havregrynsgröt på 50 år 🙂
Precis som mina barn inte fick fiskbullar annat än på dagis och i skolan. I min värld är fiskbullar inte mat. Jag blev bortskämd med riktig fisk som pappa drog upp ur havet.
Men det som förvånade mig om 1970-talet var avsaknaden av färska grönsaker. För det har jag fått i hela mitt liv. Vanlig hemlagad husmanskost med både kokta grönsaker och färska varje måltid. Var det dålig tillgång till färska grönsaker fanns det alltid rårivna morötter.
De värderingar om mat jag är uppväxt med har jag förmedlat till mina barn. Alla kan laga mat från grunden och alla äter mycket och gillar grönsaker. För mig är det självklart, så därför blir jag förvånad varje gång någon av barnens kompisar blir imponerad av deras kokkonst. I min värld kan alla laga mat. Bra mat från grunden.
Nästa avsnitt av historieätarna handlar om den Oscarianska tiden dvs 1890-talet. Ska bli kul.
Mörker omkring mig.
Ljuset fattas mig.
Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.
Men det är bara att gilla läget.
Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.
Vaccinerad idag. Mot influensa.
För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂
Nu kommer lite skryt.
När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.
Over & out från Fröken Chef
Ännu en sovmorgon. På riktigt. Vaknade efter 7.
Lyssnade klart på min talbok. Jag gillar att lyssna på talböcker när jag har möjlighet att ta mig tiden. Det ger en helt annan upplevelse.
Fick sonen att koka kaffe till mig så det blev kaffe på sängen och Mannheimer & Tengby på webradion. Som en söndag i sängen ska vara.
Macka med krabba till frukost. Ja, man kan äta skaldjur till frukost. Jag är ju bortskämd som får krabba av pappa.
Bakom de tunna molnen skymtar en blå himmel. Det regnar inte. Det är jag tacksam över. Ni vet ju vad jag tycker om novemberregn. Men jag gör allt för att tänka positiva tankar om november.
Om 7 veckor är det jul.
Det blir allt svårare att samla alla samtidigt. Så är det när alla är vuxna. Någon jobbar, någon firar med pojkvännens familj. men det gäller att göra det bästa och hitta tillfällen att ses och ta vara på vår kärlek och gemenskap. I år blir våra gemensamma dagar 23 och 24. Jag tror att det här blir det bästa julen på många år. Jag är fylld av längtan och förväntan. Som det ska vara den här tiden på året.
Sen undrar jag hur svårt det är att förstå skillnaden på mindre och färre????????????
Mindre gäller storlek.
Färre gäller antal.
Inte svårt alls.
Använd rätt ord i rätt sammanhang.
Over & out från Ord-Hitler
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och lyssna på Stiftelsen. Texten går rätt in i hjärtat.
Ha en fin söndag mina gullvippor <3
Senaste kommentar