Blog Archives

Solskensmåndag

Idag har det varit solsken!

Tänk vad lite sol gör för att höja humöret. Sen är jag på gott humör ändå. Det är ju måndag!

I morse bad jag min förre chef att de ska uppdatera hemsidan och ta bort alla kontaktuppgifter till mig. Det är ju ändå 4 månader sedan jag slutade. Jag får fortfarande samtal och jag är  lite trött på att förklara att jag inte arbetar där längre. När vi möttes på hemväggen säger han skämtsamt att it-teamet beslutat att jag ska fortsätta vara ansvarig för hemsidan, varvid jag replikerar med att då får de stå ut med krav på återkoppling, statusrapport, dokumentation och skarpa deadlines. Då skiter vi i det sa förre chefen 🙂

Har röjt på kaoset som stavas skrivbord:  Varför är det mycket lättare att hålla ordning på skrivbordet på jobbet än hemma? Hittade lite anteckningar från ett skoledarseminarium om framtidskompetenser jag var på i våras.

Det som fastnade då och som fortfarande sitter kvar är:

Den kompetens som näringslivet anser vara viktigast är normbrytare!

Normbrytare med moralisk kompass. Man ska våga tänka nytt, annorlunda och inte göra som man alltid har gjort. Man ska våga säga emot och hitta nya lösningar. Helt enkelt lateralt tänkande. Eller som min chef sammanfattar det: KIS keep it simple.

Med kompetens menas förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter.

Man brukar tala om fyra kompetensområden:

Grundkompetenser: läsa, skriva, räkna.
Medmänskliga: moralisk, kommunikation, globalt medvetande.
Digital: att kunna värdegranska info, lära, vara nätsmart.
Innovativ: kreativitet, ledarskap, nyfikenhet, vara normbrytande.

Oavsett vilken verksamhet man jobbar i ska man veta vad man säljer, alltså känna till sin produkt.  Som anställd ska man känna till affärsidé och affärsplan. En affärsplan är ett levande dokument som ständigt utvecklas.

Koncernen jag arbetar inom är över 200 år. Affärsidén lyder: Vi skapar, väljer, förädlar och förpackar kunskap och berättelser. Genom åren har man utvecklats från en liten bokhandel   till dagens internationella mediekoncern. Man vågar tänka nytt, vara banbrytande och utvecklas.

En av de saker jag gillar bäst är detta tänket: Vi tror på individens förmåga att påverka och förändra. Vi formar vår organisation kring människor, istället för att placera in människor i ett organisationsschema.

Sonen har tvättat och lagat middag. Jag har det bra.

Nu ska jag ägna mig åt fiktionens förtrollade värld: Downton Abbey. Om två veckor har jag tänkt att gå till Hallwylska museet och se på kläder från Downton Abbey. Hellre museum än krogrunda. Jag har alltid älskat museum.

Ja, jag är en nörd. En stolt kunskaps- och historienörd.

Kvällsrapport

Så är den här arbetsdagen avklarad.

Skitväder på morgonen. Jag avskyr pissregn på hösten. Trött som ett snöre på bussen i morse. Undrade hur sjutton jag ska orka en hel arbetsdag. Men så kommer jag innanför dörren på jobbet och det är som att trycka på en knapp. Pigg och alert. Med fullt ös  avverkar jag möten och arbetsuppgifter hela dagen.

Jag är nog lite binär 😉

Samma behov av mat och sömn som Skalman.

Nyfiken, barnslig och vetgirig som Mamma mu.

Men tydlig och bestämd som min farmor. Denna pragmatiska kvinna som med sin villkorslösa kärlek och bit ihop attityd givit mig inre styrka.

Jag tror på assertiv kommunikation.

Nu ska jag ägna mig åt envägskommunikation. Konsumera första avsnittet av tredje säsongen av Downton Abbey.

Länge leve Internet!

 

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

pigg som en mört!

Det var en mycket intressant jobbnatt som gav mig insikt och kunskap. Inga problem att hålla mig vaken. Det var snarare svårt att somna när jag lade mig vid halv 6. Hjärnan gick på högvarv. Så mycket att bearbeta. Men att hålla sig vaken var som sagt inte problem. Det är som att vara på lan. Lanat har jag ju gjort en och annan gång 🙂

Nu blir det till att samla ihop alla mina intryck och använda dem på ett bra sätt. Jag fascineras av hur duktiga en del människor är och hur skickligt chefen analyserar. Lyssna och lär. Lyssna och lär. Jag suger åt mig som en svamp av kunskap och erfarenhet. Herregud vad jag lär mig!

Kaffe och en dusch ska sparka igång den här dagen. Inte varje natt man sover bara 3 timmar. Men det finns liv i tanten 🙂 Och jag är t o m på gott humör!

God morgon mina gullvippor <3

Min dag

Intensiv och stimulerande dag på jobbet som vanligt. Tänk att det kan vara så stimulerande med krav och klurigheter. Jag gillar verkligen att lösa problem. Och idag har jag lärt mig nya saker. Åh så kul med utmaningar.

Slutade lite tidigare idag för ett förtroendeuppdrag.

Mellanlandade i Mellerud på väg till uppdraget. Tittade in på mitt gamla jobb för att fika med en vän. Det var härligt att så många blev glada att se mig och deras varma kramar värmde. Bäst var att träffa min förebild och idol Babs. Sorry alla andra. Den fantastiska människan Barbro Prästbacka. Hon är pensionär, men jobbar extra. Så klart 🙂 Jag vill vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 67!

Det var skönt att besöka platsen som varit mitt hem mer eller mindre i 9 år och inte känna någon saknad. Det var som vilken plats som helst. Jag har gått vidare.

Sen vidtog styrelsemöte för Ung Företagsamhet Fyrbodal. Det är ett riktigt hedersuppdrag. Som ni vet brinner jag för entreprenörskap och fick jag bestämma skulle alla gymnasieungdomar få chansen att prova på företagandets villkor och jobba mer i skarpt läge med riktiga uppdrag och kunder. Både socialt entreprenörskap, utvecklande av tjänster och produktutveckling. Det här är verkligen något som jag går igång på. UF is dra shit och är det jag saknar från skolans värld. Kanske mest för att uf-lärare är så nyfikna, kreativa och galet barnsliga som jag är 🙂 Jag hoppas jag får komma tillbaka och föreläsa och dela med av mina erfarenheter. Nätverk och erfarenhetsutbyte är viktiga komponenter. Tycker jag.
Styrelsen består av härliga människor med hög kompetens och stor erfarenhet från näringslivet i olika former. Jag upplever en härligt positiv energi i styrelsen.

Åkte hemifrån 7 i morse och var hemma efter 21. Är ovanligt pigg.  Just nu känns det som att jag bara jobbar, äter och sover. Herregud vad jag sover på nätterna. Mer än så händer inte i mitt liv just nu. Men det är helt okej  för jag få så mycket stimulans och lär mig så mycket på jobbet att livet känns gott. Det senaste halvåret har varit tämligen omtumlande på flera sätt och det är skönt. Att kunna landa känslomässigt och fokusera på jobbet. Jag känner att jag växer så det knakar jobbmässigt.

Och som sagt jag lever fortfarande högt på erbjudandet från 27-åringen om ett äventyr. Även om jag är gammal som gatan så duger jag tydligen 😉 Även om äventyr med 27-åringar inte finns på min världskarta.

Nu är det snart dags för äventyr med John Blund 🙂

Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Fullt upp

Solen sken i morse och fick mig att må bra. Jag är en solmänniska. Men oj så kyligt. Alla stod och huttrade i väntan på bussen och det drog kallt om mina bara ben. Men jag vägrar strumpor så länge jag kan. Så länge jag får gå barfota i klänning är jag nöjd. Ja, jag är både bekväm och livsnjutare.

Jag vill gärna ha sommar lite till. Hösten kan vänta. Tack.

Jobbet är krävande och får mig att anstränga mig och stå på tå för att kunna leverera. Då är det skönt att ha ett inre lugn och trygghet. Det är många bollar att hålla i luften och ibland får man väga sina ord på guldvåg. Men jag tror ändå på rak och öppen kommunikation. Kan jag inte så är det bättre att öppet erkänna det än låtsas förstå. Det är massvis med nya saker att lära mig och hantera, men det är bara att ge sig på utmaningen: fråga, testa och fråga igen.

Jag stortrivs och gillar utmaningar. På kvällen är jag så klart trött, men det är en helt annan typ av trötthet jämfört med mitt tidigare jobb. Jag är inte dränerad på energi.

 

På vägen hem hämtade jag ut ett paket till världens bästa vän och på köpet fick jag en långpromenad i solskenet. Nu finns dina saker här Alice!

Men det bästa var ändå att sätta mig vid dukat bord och äta middagen som sonen fixat. Tack för maten Johan. Det var jättegott!

Till helgen ska vi fira födelsedagar. Yngste sonen, Ungen aka Chrille fyller 20 år och nästa vecka fyller undertecknad 47 år.
Eftersom sonens lägenhet fortfarande är kaos (fuktsanering) så blir det kalas hemma hos mig.  Det känns bra. Även om han flyttade hemifrån för flera år sedan kommer han ofta hem på besök.  Dottern som bott hemifrån i 6 år kommer inte hem lika ofta, men det beror på avståndet. 20 mil är en bit bort. Vi har kontakt nästan dagligen. Det är så gott att ha en sån nära relation med alla mina barn. Jag känner att jag har lyckats som förälder.

<3

Full fart

Tjenare vad jag har jobbat idag!

Det ena har avlöst det andra. Möten, planering, delegering, diskussioner och lösning av akuta problem. Ta beslut om prioriteringar och beordra personal att släppa en uppgift för att utföra en annan. Ta hand om hantverkare.

Fullständigt dynamiskt och fartfyllt. Nya lärdomar varje dag.

Jag älskar´t!

Jag trivs så himla bra med jobbet och kollegorna så det kan inte beskrivas.

För övrigt

En person har raderat mig ur sitt liv.

Trist, men livet går vidare. Jag överlever. Kom ihåg att katter landar alltid på fötterna 😉

Jag har min värdighet i behåll.

Igår fick jag en ny leksak. Eller snarare ett nytt verktyg som underlättar mitt arbete. Åh så suveränt att kunna jobba på bussen och ha med mig på alla möten. En kompis. Äntligen. Jag fick dessutom ett skydd till den som visade sig vara inbrottssäkert. Ingen fattade hur vi skulle få upp det 🙂
Men med h a en liten film på youtube fick jag upp min otterbox och kunde placera kompisen i säkert förvar. Bra kvinna reder sig själv eller nåt 🙂 Med stöd av världens bästa team så klart!

Och jag har en fantastisk arbetsgivare som förser sin personal med adekvat utrustning.

Får jag presentera  Grodprinsen. Så klart, han är ju en padda!

Tisdagskompott

Ännu en härlig dag på jobbet.

Mycket att göra, ansvar, problemlösning och professionella medarbetare. Tiden försvinner fortare än en grisblink.

Ibland är mitt jobb att vara som en blåslampa i röven, ibland får jag stryka medhårs och lirka. Ungefär som att vara mamma eller fru 😉

Det är ganska skönt att rå sig själv när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Visst vill jag dela min vardag med någon, men det är skönt att gilla att vara ensam. Jag tycker nästan lite synd om de stackare som inte klarar av att vara själva. Som ständigt måste ha sällskap. Men att kunna vara ensam och trivas med det är väl ett tecken på mognad kanske?

I natt har jag haft en kelsjuk katt som legat tvärs  över bröstet. Jag hoppas att jag slipper i natt. Visst vill jag kela (för att inte tala om hångla) men kanske inte med en katt när jag behöver min skönhetssömn. Nej jag vill inte hångla med en katt heller. Jag föredrar karlar 🙂

Idag har det varit strikt klädsel på jobbet. Så gissa att det var skönt att sparka av sig klackskor och byta från snyggklänning till mysdress. Jag trivs ju bäst barfota eller i träskor, men ibland får man ge avkall på bekvämlighet. Ingen svår uppoffring. Jag är ju lite fåfäng. Men jag trivs som sagt bäst barfota.  På hösten har jag alltid besvär när jag måste tvinga in mina fria fötter i strumpor och skor. Jag har sagt det förr. Det blir ingen dam av mig 🙂

Jag avundas de som kan glida runt svala och tjusiga hela dagen. Jag blir bara rufsig och skrynklig.

Fast det bästa är nog att få av sig bh:n. Den som inte har stora tuttar fattar inte vad jag talar om. Men ont i nacke och axlar är en ständig följeslagare. Och bröst som ständigt är i vägen och som får kläder att sitta illa.

Ikväll ska jag faktiskt slå på tv:n.
För oss som är uppväxta med familjen samlad framför tv:n för att se på Dallas känns det ändå ganska självklart att spana in ”nya” Dallas. Dagens tonåringar förstår inte hur stort det var på den tiden.

Dagens fråga är när det blir tyst på gården i kväll? Jag bor ju i ett kringbyggt hus med gård i mitten och det ekar något fruktansvärt. Speciellt när man som jag har både fönster och balkongdörr öppna för att få det svalt. Igår tystnade det vid 22. Visst är det lämpligt att småbarn (under 5 år) är ute och leker till 22.

Fan jag låter som en gnällig gammal tant! Och det är jag inte!

Nu ska jag skura kattlåda. Om någon undrar menar jag!

Tjolahopp mina gullvippor <3