Archive for » december, 2010 «

Kalas igen

Full fart hela dagen sen jag stod upp i morse.

Man kan lugnt säga att jag är trött som ett snöre.

Men jag är lycklig. Trots sorgen i mitt sinne är jag lycklig.

3 generationer har strålat samman för att fira den blivande 20-åringen (Prinsessan fyller på tisdag)

Vi är en liten familj, men vi håller samman. Vårt signum är att vi pratar i munnen på varandra, skrattar, retas och är bullriga och kärleksfulla.

Jag älskar min familj <3

Sara hade beställt porterstek till kalasmat. Så självklart lagade jag det. Det smakade såå gott.

Till dessert avnjöt vi cheesecake eller panna cotta. Sara är inte mycket för tårta 😉

Ungarna har proppat i sig kakor och choklad.  Föräldrarna var väl inte så nöjda, men hos faster Inna får man moffa godis =)

Imorgon åker Sara och Chrille hem till Karlstad och Göteborg. Då blir det tomt igen, men också lugn och ro.

Egentligen vill man ju ha både ock. Men så lätt ska livet inte vara.

Men innan prinsessan tar tåget till Karlstad hinner vi med en tur på stan.

Det ska bli lite mellandagsrea för mamma Inna. Har jag tur så hittar jag något att lägga mina julklappspengar på.

En jacka förslagsvis.

Det går över

Du sa att inget är beständigt.
Att allting går itu, men det går över
Det går över om en stund.
Just nu, denna sekund är du & jag,
vi är det enda vi behöver
men det går över. Det går över.

Det går över mitt förstånd, det är den känslan som jag har
Den är obeskrivbar, onaturlig, helt underbar
Men den går över, tro mig.
Det går över. Det går över.

Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

I vår egen värld, tänk om vi har fel
om det vi ser är ögonblick som dör
Tänk om kärleken inte vill ha oss mer
Om du och jag har hamnat utanför
I en egen värld, tänk om vi har fel

Inget är beständigt, Men allting går igen,
tills det går över. Det går över om en stund
Då stöter vi på grund.
Vi är ett öppet sår, som inte längre blöder
Men det går över
Men om inget är för evigt
Kan det finnas nånting där som ännu glöder
Det går över. Ja, det går över
Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

Jag kämpar med att jaga bort vemodet. Det finns hela tiden i bakgrunden. Jag gör mitt bästa för att vara glad och närvarande. Jag vet inte om det är julen som har plockat fram vemodet. Eller om det bara är morgonens ensamhet som lockar fram ångesten. Jag vill bara bli av med klumpen i magen. Mina älskade ungar gör att livet är gott trots min ledsamhet. De är de finaste. Jag är så stolt över dem och älskar dem över allt annat.

Grubblar jag för mycket? Kanske? Det är väl för att jag inte fått svar på mina frågor.

Det enda jag önskar är ett avslut öga mot öga.

Så jag kan gå vidare.

Är det en orimlig begäran?

Dag 7 – Min favoritplats

Jag älskar havet. Oavsett var jag är.

Jag är uppväxt vid Skagerack.

Har fiskat i Barents hav.

Har badat i Atlanten.

Slea Head var magiskt vackert. Men lika kallt som Ishavet =)

När alla vännerna gått hem

Mitt i allt vemod  så mår jag  bra.

Alla mina barn är hemma.

Hemmet är fullt av prylar, kläder och människor. Prat, tjafs och musik. För att inte tala all disk min avkomma producerar högt och lågt.

Det är svårt att dra sig undan och vara ensam med  sina tankar.

Den enda stund jag är ensam är på morgonen med kaffe, dator och radio =)

Min dator ockuperas i tid och otid övrig tid på dygnet.

Människor, mat och kalas.

Ikväll har jag haft vänner hemma.

Vi har spelat spel, druckit vin och haft det så kul tillsammans. Att bli bekräftad och bekräfta sina vänner är så värdefullt. Att någon ser mig i ögonen och säger att jag är bra betyder mycket för min självkänsla. Någon som lyssnar på mig och som ger goda råd får mig att lämna den negativa stigen.

Goda samtal, skratt och trams.

Presenter och tårta till Perra, som fyller år i dag.

Perra som inte ville bli uppvaktat, men som blev glad för att jag ordnade kalas.  Så klart.

Dagens 40-åring
Bilden tagen på midsommarafton 2004. Perra äter färskpotatis med vaniljglass. Gissa hur gott han tycker att det är? Det är samma fest när han dansar sönder min stol och ramlar in i snåret med brännässlor. Det var tider det =)

Imorgon är det kalas igen. Då firar vi den blivande 20-åringen. Med mormor och morfar, kusiner och släkt. 20-åringen har beställt porterstek och chesecake. Så gissa vad som står på menyn? Hinner vi så blir det bio på kvällen. Om vi kan komma överens om film =)

Årets första sammanfattning

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Smakade på Vätternkräftor^^

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inget löfte. Mitt sista nyårslöfte gav jag nyår 2000 och det verkställde jag. // Det löftet var att jag skulle skilja mig. 1/1 2001 blev det bestämt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej

4. Årets dödsfall:
Min tro på Kärleken.

5. Vilka länder besökte du?
Norge och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Lycklig kärlek som håller.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
…  svarta lördagen 30 oktober…

8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag vågade be om hjälp när det var kris kanske?

9. Största misstaget?
Att jag trodde på H när han bedyrade sin kärlek och när han sa att han ville bli gammal med mig och att han ville att jag skulle flytta in hos honom…

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, frisk som en nötkärna, förutom kärlekssorgen.

11. Bästa köpet?
Bredbandet =)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Boende

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
One , Fuck You, Waka waka, love the way you lie, skaka rumpa…

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Först gladare, sen mer ledsen än någonsin…

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Det vete sjutton…

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit.

18. Hur tillbringade du julen?
Med mina barn <3

19. Blev du kär i år?
Ja…

20. Hur många one night stands?
Inga

21. Favoritprogram på TV?
Sporten kanske?

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej

23. Bästa boken du läste i år?
Jag älskar dig inte av Christina Stielli. En bok som berör mer än man vill.

24. Största musikaliska upptäckten?
Mina godingars förkärlek till allsång, trots att somliga inte kan sjunga =)

25. Något du önskade dig och fick?
Ja, men det gick ju som det gick…

26. Något du önskade dig men inte fick?
Kärlek som består…

27. Årets bästa film?
An education

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Vilade ut efter efter en underbar födelsedagsfest kvällen före…

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
JA

30. Vad fick dig att må bra?
Samvaro med underbara människor.
Kärleken…

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
RW, alltid RW

32. Vem saknade du?
Kärleken

33. De bästa nya människorna du träffade?
H och  Tofflan

34. Årets största:
Kärleken. Både den himlastormande förälskelsen och den djupa kraschlandningen.

35. Årets resa:
Den smärtsamma inre resan.

36. Årets snabbmat:
Sallad

37.Årets kärleksförklaring:
Till H, som fick mig att flyga högt av kärlek.

38.Årets fundering:
Är jag för mycket känslomänniska?

39. Årets jobb:
Teknikfröken.

40. Årets sommarparadis:
Ellös

41. Årets sport:
Allt på svt play =) Men mest skidor och friidrott.

42. Årets ajfan:
Krossat hjärta. Smärtsamt. Inget jag önskar någon annan att genomlida.

Dag 6 – Mina rädslor

Jag har i förra bloggutmaningen radat upp vad jag är rädd för.

Något jag har varit rädd för i hela mitt liv är att inte bli älskad.

Att bli avvisad.

Det är väl en rädsla många människor bär på.

Man kan väl säga som så att den rädslan har växt sedan jag blev dumpad.

Känslan av att inte duga.

Jag är rädd för att förbli ensam och ledsen.

Julnatt i vemod

Det har varit en fin julafton.  Exmaken har varit här och firat jul med oss, till barnens stora glädje. Julefrid och trevlig samvaro. Mina underbara ungar gör livet värt att leva. På kvällen har ungarna och jag spelat spel, moffat i oss godis, pratat och skrattat. Som vanligt har vi pratat i munnen på varandra, tramsat och tjafsat =) Trötta och slitna intog vi sen  horisontalläge i soffan med Tomten är far till alla barnen.

Men hela dagen har jag kämpat med en klump i halsen. En klump av återhållen gråt.

I mitt hjärta finns ett stort djup av vemod.

Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka på H och längta efter honom.

Jag vill inte  längta och sakna!

Jag vill att han drar dit pepparn växer och mår bajs!

Att han inte älskar mig och har valt en annan har jag  accepterat, men jag har svårt att acceptera att jag blev  så avpolletterad som jag blev.

Det enda jag begär är att få ett sista samtal öga mot öga för att få ett avslut så att jag kan gå vidare och kunna må bra.

Men det var kanske för mycket begärt?

Är man inte feg om man gör slut i telefon och sedan säger att jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min mening, men mitt hjärta tillhör en annan och jag kan inte hjälpa dig i din smärta. Tack för mig. Jag vill inte veta av dig mer liksom.

Är inte det fegt av en vuxen människa?

Jag känner mig så värdelös som inte förtjänar något bra. Min självkänsla är minimerad.

Varför skulle du ragga på mig om du inte var klar med ditt förra förhållande?

Det hade varit bättre om du aldrig dykt upp i mitt liv.

Då hade jag varit betydligt lyckligare idag.

Tack för den julklappen liksom.

Julafton typ halvlek


Jag är laddad och redo för julfirande!


Ingen jul utan ett visst tv-program…


Julbord: köttbullar, jansson, revben. cole slaw, rökt lax, ägghalvor m räkröra. Och julmust därtill.
Jag blev proppmätt och orkade inte äta upp allt.


Dansk julafton innan den vanliga paketutdelningen. Det paket som Johan trodde innehöll sprit var en flaska med grönsåpa =) Dansk julafton är kul!

Nu sitter jag med min äldste son och lyssnar på musik och tjôtar. Livet är gott. Emellanåt som tur är.

Julafton

Det är julaftons morgon.

Jag sitter tyst och ensam med min kaffekopp.

Den enda i familjen som är vaken.

Ute faller snön. Som om vi inte fått nog.

Idag ska vi inte utanför dörren, så det går nog bra.

Det är inte samma julkänsla som när jag var yngre.

Det främsta är att jag inte stressat så. Det fanns en liten tendens igår, men då sa Sara till mig att jag fick skärpa mig.

Jag har så fina barn. De är det finaste som finns i mitt liv. Utan dem vore jag  ingenting.

Jag hoppas att ni alla fina vänner och okända får en fin julafton. Var ni än är och oavsett om ni firar jul eller ej.

Julen handlar om gemenskap. Bjud in någon ensam. Ta hand om varandra och må gott.

Dag 5 – En första

Första (och enda) gången jag tog kunderna från glädjeflickor i Prag =)

Det var 1987. Vi var på studieresa till Prag.

Vi var unga, glada, men fattiga studenter som bakom järnridån kände oss rika som kungar.

Vi hade råd att beställa in flaska efter flaska med rysk champagne.

En kväll på discot vi brukade gå till blev vi (jag, Camilla och Monika) bjudna till ett sällskap som bestod av två män och två tjejer i vår ålder. Den ene mannen var vapenhandlare från Schweiz och den andre hans kund. Tjejerna var tjeckiska. Vi pratade, skrattade och drack champagne. Det var ju jättespännande med en vapenhandlare för unga oerfarna tjejer från Sverige.
Monika hade nog fattat vilket yrke tjejerna hade för hon fällde en kommentar när vi var på toa, men Camilla och jag fattade ingenting!  Inte kunde de vara  horor? De ser ju ut som oss! Så vi trodde inte på Monika.

Vi roade oss och de tjeckiska tjejerna blev allt mer tysta och sura. Den ena började argumentera med vapenhandlaren på tyska och vi fattade ingenting. Helt plötsligt var vi tre svenska tjejer bjudna att följa med till ett annat ställe. Vi tittade på varandra och sa : ja, vi vågar. Vi är ju tre stycken. Då kan inget hända!

Så vi gick ut från discot. De tjeckiska tjejerna gick iväg åt ett annat håll efter ännu ett samtal med vapenhandlaren. Så gick vi  till ett lyxigt hotell (där vapenhandlaren bodde )och satte oss  i baren, där vi blev bjudna på drinkar och satt och pratade om allt möjligt. Jag minns att vi diskuterade skatterna i Sverige, för det var de intresserade av. Det var typ klockan 3 på natten och vi var de enda gästerna i baren. Barpersonalen stod tyst och betraktade oss.  Så säger vapenhandlaren till oss att titta upp i ett hörn.
-ser ni kameran som filmar oss? De håller koll på alla.

Visst såg vi kameran. Och då blev vi rädda! Tänk om det här är farligt! Nu vill vi åka hem!

Och vapenhandlaren beställde en taxi åt oss och vi åkte hem till vårt hotell. Helt oskadda. Idag fattar jag inte hur vi vågade följa med så där.

När vi nästa dag gick till ”vårt” disco blev vi inte insläppta. De tjeckiska glädjeflickorna hade ju det som sitt raggställe och vi skulle inte få chansen att ta kunderna ifrån dem någon mer gång. Så vi tre var portade.

Så gick det till när tre naiva svenska tjejer i 20-årsåldern tog kunderna ifrån tjeckiska horor. Utan att veta om det =)