Archive for » februari, 2011 «

Jag vill inte!

Huvudvärk

Illamående

Förkyld

Är jag på väg att bli sjuk?

Mina godingar

Jag har den äran att vara mentor för två klasser. Tvåan och trean.

Den ena klassen är min från början. Den andra har jag fått ärva.

De äldsta är barnsliga,tramsiga och härligt begåvade. Det går att tillämpa frihet under ansvar. Jobbar de inte i skolan så jobbar de hemma. Oftast. Ibland jobbar de på håltimmar 😉 Men de är smarta och kommer att klara sig bra i livet. Underbara människor.

De yngre är lite mer ordentliga. De tar ansvar, jobbar i skolan, och är seriösa, men är samtidigt lekfulla och härliga. Så fina ungdomar.

Det är lite konkurrens mellan klasserna. Men jag gillar dem lika mycket och är en stolt mentor. En sak är säker: med dessa underbara ungdomar har jag aldrig tråkigt.

En sak har de gemensamt.

Man kan inte kan lämna datorn olåst i 2 sekunder.

De är makalösa och jag är lika glömsk varje gång.

Dagens facerape:

Jag är så glad att jag  har ett sånt underbart jobb och jag gillar mina elever så in i Norden!

Trots att jag blir facerapad och att de mobbar mina strumpor =)

Minne som en guldfisk

Middag, lite fixande och Antikrundan. Tack för en trevlig timme fru Hatt!

Diska, planera och bada. I badet låg jag och torrbloggade.

Ett långt inlägg med många kloka ord och snygga formuleraingar.

När jag sen satte mig vid datorn var orden försvunna. Totalt bortblåsta!

Jag har minne som en guldfisk. Vad trött jag blir på mig själv.

Kan man skylla på ålder? Stress? Eller hårfärg?

Skit samma, jag hade tänkt ut ett smart inlägg och det är puts väck!

Men imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Sovmorgon, marknadsföring och sen åker jag till bästisen med kvällståget.

Bästisen som är på väg hem från Brasilien. Vilket kul väder hon kommer hem till =)

Men nu bor vi i Norden. Med nordiskt klimat. Och februari är VINTER-månad.

Och världens finaste Henriette fyller 7 år. Mitt fina bonusbarn <3

Nu god natt!

Familjen husmanskost

På spisen står en stor gryta ärtsoppa och kokar. Sonen har beställt.

Till middag åt vi stekt strömming sill och potatismos. Himmelsk föda.

Rotmos, pannbiff, köttsoppa, stekt fläsk med löksås, stek, kålpudding och  sjömansbiff serveras regelbundet i vår familj. Traditionsrik mat som jag lärt mig av mamma och farmor att laga.

Pulvermos och mamma scan kommer inte över min tröskel. Kalla mig konservativ, men det är viktigt med bra mat. Och planerar man behöver det inte ta så lång tid.

Idag lagade vi middag tillsammans 21-åringen och jag. Småprat och pyssel vid spisen. Dela måltiden vid bordet och sen försvinner var och en in till sitt. Dator och umgänge med vänner.

Harmoni.

Arbetsdagen har gått i ett. Man hinner knappt att tänka efter. Men det blev en härlig sittning i lunchrummet med prat och skatt med vänner. Såna stunder ger energi. Åh vad det är viktigt att få skratta!

Det kan jag visst!

Sonen tittar på mig och säger: ska du gå så där till jobbet????? Du kan inte stoppa ner jeansen i strumporna. Du ser ut som en gammal gubbe!

Det kan jag visst!

När jag kommer till jobbet ropar mina godingar på långt håll: meeeeeeeeeen Camilla. Du kan inte se ut så där!!!!!!!!!!!!!!!! Man får inte ha jeansen i strumporna.

Det kan jag visst!

Åh så skönt det är att vara stor flicka och bestämma själv. Ungdomarna lockar bara fram den trotsiga treåringen i mig =)

Tvätt och snö

På torsdag har jag sovmorgon. Vanligtvis.

Förra veckan åkte jag utomlands i ottan. Idag har jag tvättat i ottan.

Surt att offra värdefull sovtid. Men nu har vi rena kläder. Nog så viktigt.

Om en liten stund ska jag ta på mig yllestrumporna(som vissa elever kallar fula) och ge mig ut i snövädret. Ja, jacka,vantar och annat också så klart. Annars vore det nog liiite kallt. Det blåser rejält också. Men det är bar att gilla läget. Jag jobbar inomhus . Det är positivt. Jag har världens bästa elever och supertrevliga kollegor. Det är positivt!

Kom ihåg att ta var på de goda stunderna i livet.

I wont´t give up

Min hobby

Förutom datorn, böcker och vänner sysslar jag med sånt här.

Varning del II

Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.

Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!

Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.

Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?

Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?

En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det.  Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag  bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.

I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.

Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.

Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.

För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag  ska jag tvätta imorgon kl.7.00.  Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!

Natta!

Vårkänslor

När jag gick till bussen i morse hörde jag ett ljud som fick mig att känna glädje.

Han satt i ett träd och sjöng och jag insåg att vi går mot vår. Även om vintern fortfarande håller oss i ett hårt grepp, så är våren i antågande.

Det är något speciellt att höra koltrasten för första gången på året.

Det gör mig lycklig.