Blog Archives

Dag 20

18 Nov 2010 @ 5:14 by

Ännu en mörk natt. Vaknar i ottan.  Sover för lite.

Ensam och ledsen.

Tänk vilken skillnad det är på ensam och ensam.

Jag gillar ofta att vara ensam. När jag själv valt det.

Men nu är det bara tungt.

Bortvald. Dumpad. Avpolletterad. Kastad. Avfärdad. Oönskad. Värdelös.

Du gav mig en glimt av paradiset.

Sen slängde du ut mig, låste dörren och kastade bort nyckeln.

Jag känner mig som en paria.

Jag försöker att förstå. Men känner mig bara lurad.

Lurad av den snällaste, mest omtänksamma människa jag träffat. Som jag känner den djupaste kärlek för.

Men som inte vill veta av mig alls. Bara stängt ute mig ur sitt liv.

Det gör ont ska du veta. Fattar du hur du sårat mig?

Eller du kanske inte bryr dig. Lever vidare obekymrat och nöjd.

Tankarna mal, båda dag och natt. Det är värst på morgonen.

Jag ältar och ältar. Men bloggen är min ventil.

Utan den skulle jag gå under av sorg.

Det hjälper att få mina ord på pränt.

Se mina tankar.

Försöka förstå.

Kämpa vidare.

Jag har begått många misstag i mitt liv.

Är full av fel och brister.

Men försöker ändå att vara en god människa.

Visa omsorg om andra och göra mitt bästa.

Jag är en känslomänniska som svär och skrattar, gråter och älskar.

Går in för saker och ting till hundra procent.

Misslyckas ibland. Men jag vågar.

Nu är jag vingklippt.

Bränd.

Det suger.

Nu ska jag ta på masken. Smink, kläder och ett leende.

Åka till Göteborg.

Skolverkskonferens.

Denna gången för skolledare om entreprenörskap.

Det kanske kan bli en givande dag.

Skönt att vara bland okända en hel dag.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  3 Comments

Känslomänniska var det

17 Nov 2010 @ 23:15 by

Det är som att vrida på en kran.

Varje gång någon visar sin omtanke, omsorg och kärlek.

Det är kommentarer i bloggen. På facebook. twitter. mail. mail. sms. samtal.

Jag börjar gråta så fort någon är snäll mot mig.

Det är som att släppa på fallen i Trollhättan.

Jag blir så överväldigad över att ni bryr er så mycket om mig. Och så gråter jag lite till.

TACK!!!

Category: sorg  Tags: , , , , , , ,  3 Comments

Svart

17 Nov 2010 @ 18:37 by

Klädd i svart.

Svart ute.

Svart i sinne.

Allt är bara nattsvart.

Jag har försökt att rycka upp mig. Har t  o m dammsugit och diskat.

Hemmet har förfallit sista tiden, men jag orkar inte bry mig.

Tankarna mal och pendlar mellan hopp, förtvivlan och oförståelse.

Du ställde själv frågan: hur kunde jag göra så här mot dig?

Men du svarade inte på den. Jag undrar fortfarande.

Det känns som att jag blev lurad i en fälla och jag föll oanat i den. Tillitsfull och förälskad.

Om du nu inte var klar med henne, så undrar jag varför du tog kontakt med mig överhuvudtaget?

Du dök upp som gubben i lådan i mitt liv när du stötte på mig och jag föll för dig direkt.

Jag trodde att kärleken var ömsesidig.

Det som gör mest ont är dina ord:

”Mitt hjärta tillhör en annan”

Då skulle du inte dykt upp i mitt liv!

Jag trodde på dig när du sa att du älskar mig.

Jag trodde på dig när vi planerade en framtid.

Jag trodde på dig när du sa att vi skulle bli gamla tillsammans.

Jag trodde på oss.

Det borde vara minst ett års karenstid mellan förhållanden. Då skulle du inte kunnat göra så mot mig.

Mitt hjärta är krossat och jag är bara svart och sorg inuti.

Hoppas att du tyckte att det var värt det.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Glad?

17 Nov 2010 @ 12:10 by

Du ser så glad ut!

Det säger en kollega till mig när jag ledsen och stressad möter honom.

Och jag hajjar till. Inte f*n är jag glad. Det gör ont i bröstet och bränner i magen. Men jag orkar inte argumentera.

Jag har haft 45 år på mig att lära mig hur man håller fasaden uppe.

Vara solig och glad, trots att det är kaos på insidan.

Och jag tror att om jag bryr mig om mitt yttre med snygga kläder, smink och någon slags frisyr, så mår jag bättre.

Inte bra, men lite bättre än sämst.

Nu klarar jag en arbetsdag utan att brista i gråt när någon frågar hur det är.  Det är ett framsteg.

Under diskussionen som efterföljde temadagens film pratade vi om  identitet, ånger och livsval.

Man gör många dumma val i sitt liv, men det viktiga är att inte bli bitter, utan dra lärdom av dem och leva vidare.

Ett av de svåraste valen i mitt liv var när jag valde skilsmässan.

Det var för att överleva själv. Men jag präglades länge av dåligt samvete gentemot mina barn för att jag slog sönder en familj. Idag har jag försonats med valet, som var det absolut rätta och både Exmaken och barnen ger mig rätt.

Livskriser klarar man sig inte undan.

När jag var 25 dog min farfar hastigt i cancer och hela mitt liv slogs sönder.  Det var fruktansvärt tungt.

När jag var 35 skilde jag mig och det var skitjobbigt och hemskt. Men jag klarade det. Jag har växt oerhört som människa sedan dess.

Nu när jag är 45 har mitt liv slagits sönder av H, som fick mig att tro på hans kärlek, som han sedan tog tillbaka. Det var en fruktansvärd chock som har lamslagit mig.

Men jag ska överleva. Jag ska inte gå under.  Men  #%%&/(/&¤ vad det gör ont. Jag saknar och längtar.

När ska jag bli arg och bearbeta mer konstruktivt?

Jag vill bli arg på dig.

Jag vill att du ska se hur du sårat mig.

Jag vill att du ska skämmas.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  One Comment

Val

17 Nov 2010 @ 7:42 by

Idag har mina elever temadag.

Temat är val.

Livsval.

Hela tillvaron är fylld av val. Stora. Små. Rätt. Fel. Svåra. Lätta. Medvetna. Omedvetna.

Val

Du valde mig. Jag valde dig. Vi valde varandra.

Du valde bort mig.

Valde att krossa mitt hjärta.

Jag väljer att överleva. Trots sorg och smärta.

Men hur ska jag våga tro på kärleken? Känna tillit?

Terapeuten sa att jag är stark som orkar jobba.

Terapeuten sa att sorg tar sin tid. Jag måste igenom den innan jag kan börja läka.

Terapeuten sa att det är okej att älta och gråta.

Terapeuten valde att ge mig redskap att våga leva.

Idag väljer jag att gå upp, klä på mig, äta frukost och åka till jobbet. Fast jag helst vill dra täcket över huvudet och sova tills smärtan är borta.

Jag väljer att överleva. På något sätt.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , ,  3 Comments

Broken glass

16 Nov 2010 @ 21:12 by 
"You were the sweetest thing that I ever knew
But I don't care for sugar honey if I can't have you.
Since you've abandoned me
My whole life has crashed
Won't you pick the pieces up
'Cause it feels just like I'm walking on broken glass..."

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Samtalsterapi

16 Nov 2010 @ 18:13 by

Kemin stämde.

Jag har pratat och gråtit.

Skrattat och lyssnat.

Ältat och öst ur mig.

Tack chefen som lyssnade på mitt rop på hjälp. Det är en trygghet att ha en terapeut som kan hjälpa mig att komma vidare.

Men fortfarande har jag obesvarade frågor. Det går inte att komma ifrån.

Att Du inte älskar mig tillräckligt får jag acceptera.  Det gör fruktansvärt ont att du inte älskar mig som jag älskar dig. Men man kan inte styra en människas känslor.

Däremot kan jag inte acceptera sättet du dumpade mig på.  Du gjorde mot mig, precis som du bad att jag aldrig skulle göra mot dig. Även om du säger dig vara så ärlig, känns det fegt och elakt.

Ena dagen planerade vi att bli gamla tillsammans och nästa avpolletterar du mig som en gammal leksak man tröttnat på. Du vill inte ha mig i ditt liv överhuvud taget. Det gör ont ska du veta.

Jag befann mig på högsta berget, hög av kärlek, och du sparkade mig rätt ut för stupet.

Nu befinner jag mig en djup grop av sorg och ångest.

Tid och terapi ska göra att gropen blir grundare och att jag inte faller i den så ofta.

Men jag gråter. Sörjer. Längtar.

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Morgon

16 Nov 2010 @ 6:45 by

Sover en tung drömlös sömn varje natt nu.

Vaknar i gryningen och det känns bra.

Så går det en stund och så bränner det till i magen av smärta.

Fan!

Jag vill inte må så här!

Skit-H som har gjort mig så här illa!

Just nu har jag svårt att önska dig ett lyckligt liv.

Hoppas att du mår dåligt!

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , ,  One Comment

Besök

15 Nov 2010 @ 17:51 by

Jag är nyfiken till min karaktär, så därför kollar jag naturligtvis in vilka mina besökare är.

Tänk vad bra plug-in det finns för att kolla ip =)

Det absurda är att när mitt liv rasade samman och den här bloggen förvandlades från en glad kärlekssång till en svart deppig kärlekssorg ökade antalet besökare med flera hundra om dagen. Helt sjukt!

Många av er känner jag.

Tofflan, Kloppan, Micke, Miriam, Fru Hatt, Sara, Trond, Hellman, Jerry,  Ingela, Alice, Monica m fl.

Men jag undrar vilka ni andra är?

Ni som finns i:

Canada? Som läser varje dag

USA?

Mellerud? Kollegor och elever förmodar jag =)

Vänersborg? Håkan vet jag.

Kiruna?

Göteborg?  Sari vet jag. Och Svea =)

Stockholm?

Linköping?

För att inte tala om ställen i Östergötland jag aldrig hört talas om, England och Berlin.

Eller Bilddagboken, Aftonbladet och Surikat (förmodligen  Carina)

VILKA ÄR NI?

Vågar ni ge er tillkänna?

Stilla min nyfikenhet.

SNÄLLA.

Category: nyfiken  Tags: , , , , , , , , , , , , ,  11 Comments

Vemod

15 Nov 2010 @ 11:10 by

Ute är det grått och trist. Man kan bli deprimerad för mindre.

I mitt sinne är det svart och ont.

Jag försöker verkligen tänka framåt, men det gör så ont.

Ont att vara ratad, bortkastad, förbrukad.

Min kärlek duger inte. Jag duger inte.

Jag vill inte vara så ledsen.

Jag vill ha tillbaka mitt vanliga glada jag.

Den jag var före H.

Då var jag nöjd med mitt liv som singel.
Visserligen längtade jag efter någon. Men jag var nöjd.

Jag hade inte ont av sorg.

Jag gick inte sönder inuti.

Jag längtade inte efter någon som inte vill ha mig.

Jag var glad och såg positivt på livet.

Nu vill jag bara gömma mig och inte komma tillbaka förrän det är bra igen.

Jag försöker fortfarande förstå. Men får inse att människor är olika. De 2 separationer jag har gått igenom tidgare i mitt liv har varit ett uppbrott från något som inte fungerat och har känts som en lättnad. Inte lätta beslut, men av nödvändighet för att överleva.

Är det meningen att jag ska uppleva hur det är att bli dumpad för att inse hur jag har sårat andra när jag gått?

Eller var jag förblindad av kärlek och insåg inte att H var mer förälskad i kärleken än i mig?

Jag vill bara må bättre.

Hur slutar jag längta efter någon som inte vill ha mig.  Som har brutit all kontakt och sopat bort mig ur sitt liv.

Hur?

Category: känslor  Tags: , , , , , , ,  2 Comments
« Previous Entries
Next Entries »