Archive for » september, 2012 «

Det suger…

…att vara förkyld!

Orken är minimal och det känns som ett helt dagsverke att klä på sig. Men jag bet ihop och kom ut på stan.

Shoppade loss i Vänersborg. Tack och lov att jag slapp åka till Överby. Är inget fan av köpcentrum. Fick köpt nya regnbyxor och en ryggsäck. Skönt att ha hela regnbyxor och en ryggsäck som inte luktar kattpiss!

Så fick jag tag på ett par snyggstövlar när jag slank in för att köpa sulor till mina fjällkängor. Halva priset, bra kvalitet, både snygga och bekväma.

Ibland händer det bara 🙂

Träffade en kompis och pratade bort en stund om ditt och datt och när jag kom hem var jag helt. Slut. Shopping och förkylning är ingen bra kombo. Så jag tog en tupplur. Vaknade helt mosig en timme senare. Ni vet så där borta så man knappt vet vad man heter och var man är. Tack och lov att jag är ledig och kan skita i allt. Vill vara pigg på måndag!

Tur att tvätten sköter sig själv i tvättmaskinen och att sonen önskat köpepizza. Han fick sköta matlagningen idag 🙂

Pizzan var god och fröken chef trött. Men jag skärpte till mig och orkar förflytta mig till biografen och såg således på film: the extendables 2. Ovanligt underhållande. Jag är vanligtvis inte något actionfan. Ibland behöver man något som inte kräver tankekraft. Bara lätt underhållning. Eller våldsam underhållning 🙂

Naturligtvis satt det en gäng killar bredvid oss som pratade och tjötade högt så när filmen börjat och de fortfarande störde alla kunde jag inte hålla mig utan bad dem hålla käften. Ville de sitta och prata kunde de se på film hemma. Och de blev tysta. The bitch has spoken!

Nu ska jag sova. God natt<3

God morgon

Vaknade i svinottan. Ni vill inte veta hur tidigt. Hjärnan jobbade för fullt med jobbfrågor. Jag somnade om till slut och slog upp mina blå vid 9.

Fick en kelsjuk katt på magen och sen kokade jag kaffe och fixade lite frukost. Skönt att sitta ensam och filosofera. Jag börjar bli lik pappa. Fast jag går inte upp 5.

Även om jag har saker att utföra idag, så tänker jag inte stressa. Har dessutom lovat sonen köpepizza till middag. Det har han inte ätit på evigheter.

När vi haft en dejt med tvättstugan tänker vi gå på bio.

Det låter väl som en bra lördag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Fredag kväll

Arbetsveckan är avklarad. Intressant och utvecklande. Herregud vad jag får uppleva. Jag har mycket att tänka på om man säger så. Tack och lov att jag har ett inre lugn när det stormar. Det här är inte ett jobb för hysteriska personer. Även om jag känner att jag börjar få lite grepp om jobbet, så är jag fortfarande nybörjare och gör mina misstag. Det viktiga är att dra lärdom av dem. Det är skönt att man kan diskutera och klargöra saker. Och jag är tacksam för att jag får stöd och råd av de som har både kunskap och erfarenhet.

Tänk hur fort saker kan förändras.

Från aktiviteter i Göteborg och samvaro med kärleken varje helg till solokvist i Småstad. Samvaro med katten typ. Och det är okej. Faktiskt.  Det gäller att gi slipp som man säger på norsk. Gå vidare. Lägga bakom sig. Allt har sin tid. Ibland funderar jag på om jag kunnat agera annorlunda. Inte ställa krav. Inte konfrontera. Inte säga vad jag känner och tycker. Inte ventilera öppet. Men jag kan inte stryka medhårs hela tiden och anpassa mig efter andras känslor. Jag måste tänka på mig också och vad som är bra för mig. Varför ska jag utplåna mig och vara andra till lags hela jävla tiden? Om jag upplevs som jobbig och orättvis så att man måste radera mig från sitt liv får man göra det valet. Jag är värd bättre än lögner. Punkt.

Människor och relationer är svårt.

Men jag lever hellre ensam än i en lögn. Visst sjutton längtar jag efter tvåsamhet, men till vilket pris? Och som jag sagt förut. Hellre ensam i celibat än enstaka lösnummer. För mig handlar det om respekt för mig själv.

Den här helgen har jag inget inplanerat. Tack och lov. Jag är trött som ett snöre och den där jävla förkylning som tror att den får bo hos mig kan dra någonstans. Hur kul är det att vara snorförkyld och vara på äventyr i skogen. Håll tummarna att det inte regnar.

I morgon ska jag ha sovmorgon. Även om jag vaknar tidigt måste jag inte gå upp 6. Det är guld värt för en b-människa. Jag kan ligga kvar och somna om. Fika med pojkarna på stan. Shoppa lite. Borde investera i ett par nya regnbyxor. Mina har några år på nacken om man säger så. Funderar om jag kan få med mig sonen på bio. Skönt med en oplanerad helg.

Men nu ska jag bara varva ner och inte tänka jobb. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken 🙂

Trevlig helg mina gullvippor <3

Vänner

Jag har många vänner.

Några  som jag träffar irl i min vardag.

Några som jag känt sen före webben.

Min bästis som bor i Norge.

Andra vänner i Norge.

Många webbisar. Några nära. Några mer ytliga. Men vänner.

Jag fick ett upprört mail som just berörde webbisar som jag aldrig träffat irl. Att deras åsikter och tankar inte kan räknas. Som om det är det fysiska mötet som är det viktiga.

Jag har irl-vänner som läser min blogg. Jag har okända som läser och ger råd, peppar och tycker. Det finns både kända och okända som läser varje dag utan kommentera. Men många reflekterar, bekräftar eller säger emot. Trots att vi inte träffats i ”verkligheten”

Jag har flertalet vänner som jag lärt känna genom nätet som jag aldrig träffat. Som Sari, Anne, Miriam, Tatiana och Hulda. Men som jag delat mycket med och som jag betraktar som riktiga vänner.

Sen har jag nätvänner jag har träffat irl som Tofflan, Nina, Monica och Micke. Alla trevliga, omtänksamma människor.

Micke klappar mitt hjärta extra mycket för just nu. Han har förlorat sin pappa och det är en stor sorg. Då kan man få stort stöd av vänner. Både irl och via webben.

Jag är tacksam för de vänner jag fått genom nätet.

Plus & minus

Det är verkligen ett stort plus att komma hem och sätta sig vid dukat bord och bli serverad middag varje dag! Jag har världens bästa son. Ja, jag är lyckligt lottad som är mamma till tre fantastiska människor.

Det suger att bussen är nästan en halvtimme försenad p g a vägarbete. Det suger ännu mer att det regnar.

Så dagens lärdom.

Visst är det härligt att få en utskällning. Eller inte. Men sånt hör till jobbet.  Först blev jag bara pissed off, men det är aldrig bra att bemöta i affekt. Och jag vet att det inte är en personlig utskällning, utan det gäller min arbetsroll.

I stället började jag utforska vad som hänt, varför, vem eller vilka som är ansvariga samt se över min egen roll. Vad hade jag kunnat göra bättre och hur ska jag hantera saker i fortsättningen? Det hjälper inte att bli illa berörd, förbannad eller ledsen. Jag tänker dock inte ta skit när det är obefogat.

Jag är nybörjare och har man inte någon manual eller tydliga instruktioner blir det fel. Är man dessutom överhopad med arbete och har för få som kan utföra det går ekvationen inte ihop. Vad ska man prioritera? Oavsett hur man prioriterar blir någon missnöjd.

Som vanligt är ledordet kommunikation.

Jag fascineras av hur olika människor kommunicerar och jag är tacksam för all jävla skit jag tagit mig igenom för jag har fått kunskap och erfarenhet som gör att jag vågar hantera svårigheter. Jag är inte lika ömhudad och mån om att bli omtyckt av alla längre. Jag vågar ta en diskussion. Men jag hoppas att jag är tillräckligt lyhörd och att man inser att jag försöker se till helheten och att det är allas bästa som är målet.

Tack och lov att jag jobbat i skolans värld så länge, så jag är van att trolla med knäna 🙂

Skogsmulle

Äventyr i skogen väntar.

Jag vet inte så mycket mer än att det ska bli kul , intressant och spännande.

Förmodligen skitjobbigt. Chefen har mer än en räv bakom örat 😉

Men jag är inte den som är den.

Mod och tillit. Har du fått min tillit så kan jag göra det mesta. Fast inte vad som helst.

Det närmaste jag kommit jakt. Paintball med mina godingar i Dalslandskogen. Trots att jag inte träffar en ladugårdsvägg med luftgevär är jag tydligen bra på headshots 🙂

Jag är en stadsfröken, men är uppväxt med natur och friluftsliv så det sprutar ut öronen. Vandra i fjällen, fiska i havet, plocka svamp och bär i skogen. Fjällfiske. Semestrar i Härjedalen och Norge. Somrar i Bohusläns skärgård. Ja ni fattar. Jag är barn till friluftsmännniskor. Jag som trivs bäst under en filt på soffan med en bok att läsa. Jepp, bokmal är mitt andranamn. Som barn var jag lillgammal och en töntig plugghäst som tonåring. Men det är en annan historia.

Naturen var det.

Som 4-åring satte jag mig ner i en glänta i skogen och sade ifrån med bestämd röst: jag är trött på det här utelivet! På sjön blev jag sjösjuk. Jag minns ändå att jag älskade att följa med pappa ut i båten och fiska även om jag ofta blev sjösjuk utanför Härmanö.

När mina barn växte upp började jag uppskatta allt jag upplevt som barn. Självklart har jag lärt mina barn att fiska krabbor och morfar har lärt alla att fiska. Vi var ofta ute i skogen, tittade på växer, kollade djurbajs, plockade svamp och bär och vandrade. Jag var nog en jobbigt pedagogisk mamma för Johan frågade lite irriterat en gång: måste vi veta vad alla blommor heter? Stackars ungar som växte upp i Dalsland och inte i stan 😉

Nu ska jag på överlevnadsläger och det pirrar av förväntan. Det får bli som det blir och jag tror att det kommer att blir skitjobbigt och fantastiskt roligt!

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

47

Idag är det 47 år sedan jag föddes.

Liten, skrynklig och rödblond.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!

Men det gick över:  jag är varken liten eller rödblond idag. Kanske lite skrynklig dock 🙂

Som barn liten, klen och lillgammal.

Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag har slutat jobba som skolfröken, ett jobb jag har älskat, men  nu är jag glad att jag vågat gå vidare. Livet är härligt. Hjärtat är lite tilltufsat, men jag mår bra och på jobbet får jag ständigt nya spännande utmaningar att anta. Jag är så glad att det finns någon som tror på min förmåga och som har förtroende för mig.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.

47 på utsidan och 17 på insidan. Typ. Jag hoppas att jag fortsätter vara lika barnsligt nyfiken på livet och vågar bejaka barnet i mig. Skräcken är att bli en bitter tant.

Jag fattar fortfarande inte var åren tar vägen. Kan någon förklara det?

Nu är jag lika gammal som världens bästa vän <3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Tycka sig lite

Det debatteras  frisk både på riksnivå och ankdammsnivå om datorer och läsplattor i skolan.

Jag undrar bara varför skolan ska vara en isolerad ö från resten av samhället?

Ska inte skolan vara en spegling av samhället?

Våra barn och ungdomar ska  förberedas för livet efter skolan. Rätta mig om jag har fel.

I så fall borde det vara så självklart att alla skolor, personal och elever utrustas med datorer och/eller läsplattor och att debatten  som ifrågasätter modern it-teknik i skolan självdör av sin egen orimlighet.

Utbilda för framtiden, inte forntiden.