Blog Archives

Snart 50

Om  4 månader fyller jag 50 år. Jag vet fortfarande inte hur det gått till. Jag är ju inte mer än 17. Knappt vuxen. Fast det är klart. Jag har  en son på 26, så jag är kanske liite äldre än 17 🙂

egobild

Balansen mellan kropp och själ haltar.

På insidan är jag ung och pigg, fylld av kunskap och erfarenhet. Vill så mycket. Göra, uppleva, lära.

Men utsidan förfaller. Ont i kroppen och krämpor här och där. Tänk att kunna vakna utan att ha ont någonstans.

För snart 3 år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det kroppsliga förfallet. Började äta nyttigare och träna. Först på egen hand och sedan i grupp på jobbet. Lunchgympa. Yoga. Powerwalks. Gym. Det funkade bra ända tills för 2 år sedan.

Då fick jag hälsporre. Djävulens påfund. Tänk dig att v a r j e steg du tar gör ont.

Jag blev ordinerad vila. Fick övningar för fötterna samt specialinlägg till skorna. Har inte kunnat springa eller gå längre sträckor på 2 år. Nu när foten äntligen blivit okej var det dags för hälsporre i andra foten. Däremellan fick jag trochanterit i höger höft. Sjukgymnastik, piller och kortisonspruta. Och vila.  Så nu sitter jag här otränad och överviktig. De som ger rådet att bara ge mig ut och springa har inte haft hälsporre. För v a r j e steg gör svinont.

Men jag är nöjd med livet trots övervikt och smärtor. Att bli smal är inte mitt mål. Livet är så mycket mer. Det som drabbat vår familj med sjukdom och dödsfall har gjort att jag har en annan syn på livet. Vårdar mina relationer. Njuter av det vardagliga. Livet är ju mer vardag än fest, så det är viktigt att gilla vardag. Lever i nuet.  Även om jag har drömmar och planerar för framtiden, så skjuter jag inte upp massa saker till sen. För vi vet inte hur länge vi lever. Det enda vi vet säkert är att vi ska dö. Någon gång.

Däremot kan jag äta bättre och nyttigare. Ta bort socker och minska på kolhydraterna. Det ger resultat. Det handlar mest om att ta sig i kragen och vårda sin hälsa. Men det bästa är att jag lever tillsammans med min stora kärlek. I två år har vi varit sambo. Vi lever i synd. Båda har skilsmässa i bagaget och är helt nöjda med att vara sambo. För det är vi två. Resten av livet.

cm

 

50 låter inte så gammalt. Kanske för att jag inte känner mig så gammal. Jag tycker att jag duger. Trots ärr och skavanker på både kropp och själ har jag fortfarande lust på livet och hunger efter att lära mig mer och utvecklas.

Hej

Det blir så lite bloggat.  Jag skrev ett inlägg i fredags, men sen glömde/orkade jag inte att publicera.

Huvudet är fortfarande fullt av tankar och reflektioner, men jag delar dem på andra sätt, i samtalet vid middagsbordet, fikastunder på jobbet, men grannen över en kopp kaffe, småpratet innan vi somnar. Jag behöver inte den bekräftelse som bloggen tidigare gav. Jag lever mitt liv mer analogt än tidigare. Även om jag är ständigt uppkopplad. Och det är helt underbart. Samtidigt vill jag inte lägga ner bloggen (jag har skrivit om detta tidigare) så jag har betalat för domännamn och webbhotell ett år till.

Helgen har präglats av migrän, fotboll och regn med lite soliga inslag.

Vi inledde helgen med tapas. Tapas är perfekt på fredag. Lätt att laga, tar inte lång tid och det finns något som alla gillar. Till det ett glas rött. Eller Cola zero som mannen och sonen föredrar. Lördagen fylldes av jobba över (mannen) fotbollsträning (bonussonen) greja ute och städa på uterummet (jag) Solen sken vackert och värmande över hus och trädgård. Jag älskar verkligen livet på landet. Och det är roligt att bo ett så gammalt kulturlandskap.  Vi bor här.   Grannen säger att vi bor i kungens kurva (den första) eftersom vägen svänger kraftigt  mellan Askahögen och vår tomt 🙂
Söndagens präglades av migrän (mannen) fotbollsmatch (bonussonen) hämta chiliplantor och handla mat (jag) allt inramat av ett ihållande regn. Jag måste säga att 15-åringarna ska ha en eloge för att de spelade match i ösregn utan att klaga. Och jag är jätteglad för alla nya spännande chiliplantor jag fått av Stig!

1389336_829773793737725_95893912_n

Denna vecka är det bara tre arbetsdagar. Sen har jag semester. Sonen kommer på torsdag. Store sonen, som hunnit fylla 26. Store sonen som har fast jobb, ordning på livet och mår bra. Trots avbrutna gymnasiestudier ett antal gånger och uppgiven arbetslöshet. Livet är inte kört för att man misslyckas med gymnasiet. Även om det är lätt att tro det. Jag är så glad att han har det så bra.

Det ska bli så skönt med lite semester att få ordentligt med tid att umgås med familj och kunna pyssla hemma. Plantera om växter, greja i trädgården och sen avslutas semestern med en liten tripp till Tyskland med  världens bästa svärmor.

Men först är det jobb i dagarna tre!

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Efit fredag 20 mars 2015

Idag är det 26 år sedan jag blev förälder. Jag har ingen aning om hur det gått till, för jag är ju inte äldre än 17 😉

Det är en helt vanlig arbetsdag och efter jobbet styr vi bilen mot Göteborg, för en helg i stan. tgif!

bild1
06-tiden

Gratulerar äldste sonen på födelsedagen. Såna här dagar är det trist att vi bor 35 mil ifrån varandra. Men han kommer hit till påsk och då blir det firande!

bild2
07-tiden

Cykeltur i regn, buss, tåg och buss har transporterat mig till jobbet. Idag rockar sockorna på väldigt många. Fröken klänning har inga sockor, bara strumpbyxor. Men jag rockar ändå och gillar olika. Alla är lika mycket värda.Så klart!

bild3
08-tiden

Datorn är startad och det är dags att kolla kalender och mejl. Inte lika många mejl i inboxen som när jag jobbade som chef kan man lugnt säga.

bild4
09-tiden

Halv tio är det fika med de andra kontorsråttorna 🙂

bild5
10-tiden
Ingen efitdag utan en selfie. Hej mina gullvippor!

bild6
11-tiden
Vi går ut för att titta efter solförmörkelsen, men det är helt riskfritt. Idag täcks himlen av ett kompakt molntäcke, efter flera dagar med strålande sol. Typiskt. Men visst är det mörkare ute. Som om det vore december.

bild7
12-tiden
Äter lunch tillsammans med Noppa, Eva och Eva. Som vanligt är lunchlådans innehåll rester från gårdagens middag.

bild9
13-tiden
Planerar vad jag sk agöra på måndag. Måndagar är jag oftast kontorsråtta eller har möten inbokade. Jag gör alltid en att-göra-lista inför nästa arbetsdag.

bild8
14 & 15-tiden
Fotade inte under lektionspasset med mina godingar i elevens val åk 6-7.
Idag har vi avhandlat solförmörkelsen, vårdagjämning, rocka sockorna, Downs syndrom, namnsdagar, nästa veckas studiebesök, återkopplat förra veckans föreläsning, lärt oss om vattentoalettens historia och hur hur det är att jobba som VVS-montör. Sen lite om vad en arbetsgivare vill ha dvs någon som kommer i tid, har arbetsmoral och vilja att lära sig.
Sen var det dags att sluta.

Hej då skolan vi ses på måndag 🙂

bild10
16-tiden
Dags att ta tåget hem till landet.

bild11
17-tiden
Jag har hunnit hem för att vända. Nu styr vi kosan mot Göteborg. Hej då Vadstena.

bild12
18-tiden
Vi befinner oss på E4:an och än har mörkret inte besegrat dagen.

bild13
19-tiden
Ett regnigt och mörkt Borås.

bild14
20-tiden
Framme hos prinsessan som bjuder på tacos till kvällsmat. Det smakar mycket gott!

bild15
21-tiden
Det skulle kunna vara min man som inte vill var amed på bild. Men det är det så klart inte utan kuddar i prinsessans soffa 🙂

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Jobba, sova, äta

Ibland känns det som att vardagen inte är mer än jobba, sova, äta.
Resa till och från jobbet. Gå upp halv 6. Komma hem 18. Så är det så mycket som ska hinnas med mellan 18 och 22. Fixa middag, äta, se min man i ögonen och prata om arbetsdagen, läsa läxor, göra lunchlåda och lägga fram kläder till nästa dag, tvätta, diska. Sen ska man hinna med lite värdefull egentid,  dvs en stund med min dator: kolla lite serier, läsa nyheter, hänga med på sociala medier osv. Varje dag avslutas med dusch och tandborstning (du antecknar va).

Men det är ok, för jag har ett jobb att åka till. Jag har en man att leva med. Jag gillar vardag.

Idag är det fredag. Jobba hela dagen, så fort hem och byta om till finklänning och plocka ihop presenter och  åka på kalas. Det är en bra avslutning på arbetsveckan.
Sen en lugn hemmahelg med allmänt pyssel och fix. Samt skidåkning på tv. Jag gillar att se på skidåkning.

Nästa helg kommer vänner på sleep over. Då ska vi prata, skratta och äta god mat (parmiddag låter så trist ) och bara umgås. Goda vänner ska man vårda ömt.

Imorgon är det sovmorgon. Punkt.

Ha en fin helg mina gullvippor <3

ranunkel_vit

Efit lördag 21 februari 2015

En helt vanlig lördag i ett rött hus på landet. Vi får väl se vad den bjuder på. Hoppas på något kul. Jag har ingen aning.

bild1
07-tiden

Kuckeliku från morgontrollet! God morgon världen! Jag vet att somliga förväntat sig papiljottanten, men idag är det trollet som är här 😉

bild2
08-tiden

Här ser ni orsaken till att jag inte sovit med papiljotter i natt: en död diskmaskin. Mannen kämpade hela kvällen med att få ordning på skiten, men icke. Det såg ut som ett krig utkämpats i köket och jag orkade inte tänka på snyggt hår och papiljotter. Sorry Anna!


bild3
09-tiden

Mannen har migrän (typiskt när man är ledig) och jag har diskat all disk som var i diskmaskinen samt lite till och stekt bananplättar till frukost. Man får skämma bort den som inte mår bra.

bild4
10-tiden
Sängen är bäddad. Fastän sovrummet är på övervåningen och vi bara är där när vi sover så MÅSTE jag bädda sängen varje dag. Det är en liten egenhet jag har.

bild5
11-tiden
Dags för veckans avsnitt av Greys.

bild6
12-tiden
Går ut en liten sväng för att kolla in hur långt våren kommit i vår trädgård. Snön är borta. Fåglarna har konserter. Kaprifolen är full av knopp. Rabarber och klosterliljorna sticker piggt upp. Fruktträden är fulla av vattenskott som måste klippas och snödropparna blommar för fullt.

bild7
13-tiden
Självklart följer jag damernas lopp i skid-VM på tv.

bild8
14-tiden
Äta bör man. Dagens lunch är köttsoppa.

bild9
15-tiden
Vi har bestämt att tacka nej till kvällens bortbjudning. Mannens migrän blir bara värre, så det är bäst att stanna hemma.
Jag följer herrarnas skiathlon och kollar in andras efit-dagar.

bild10
16-tiden
Med en död diskmaskin är det handdisk som gäller. I morgon ska vi köpa en ny diskmaskin.

bild11
17-tiden
Jag blev helt fångad av André Pops kråksparkar när jag kollade på Vinterstudion och försöker se hur mina ser ut och konstaterar nöjt att mina är knappt synliga jämfört med hans. Jag som är 7 år äldre 🙂

bild12
18-tiden
Mannen är sängliggande med den där j-a migränen och jag underhåller mig själv i kväll.

bild13
19-tiden
Mörkret råder ute, men inne lyser alla ljus upp tillvaron.

bild14
20-tiden
Ibland är det enklaste det godaste. Pasta med svartpeppar och ost.

bild15
21-tiden
På plats i fåtöljen och kollar på Grantchester.

bild16
22-tiden
Till Anna! Som du ser är jag både snäll och lydig.

bild17
23-tiden
Dags att dra ner rullgardinen. Och se! Det har fallit lite snö undre kvällen. Vi får väl se hur mycket som är kvar i morgon bitti.
God natt!

Som vanligt kommer det fler bilder under dagen OCH våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar 😉

Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv

Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.

Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen.  Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde  lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln.

Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.

Jag har så mycket att vara nöjd över.

4

Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.

Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.

Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.

Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!

skaldjur

Livet är gott. Även när jag är sjuk.

Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.

Mvh
En obotlig optimist

Blandade lördagsord

Det är lite ord som vill poppa ut idag 🙂

Det har varit en vecka präglad av förkylning. Hemma från jobbet måndag- onsdag.  Jag har slutat släpa mig till jobbet, fastän jag är sjuk. Och jag vill vara frisk på måndag då jag ska opereras.
Det är en liten planerad operation som kommer att höja min livskvalitet. Jag ska opereras för framfall, även kallat prolaps. Både mamma och farmor hade samma besvär och har blivit opererade.  Men tekniken har gått framåt. Nu tar man inte bort hela härligheten, utan hissar upp livmodern. Då kan jag ha kvar min hormonspiral och den gör att jag slipper det mesta av klimakteriets alla besvär. Hittills har jag klarat mig helt. Kan ju bero på att jag inte hamnat i klimakteriet än, men det vet jag inte 🙂

torsdagstulpaner

För övrigt är livet fyllt av vardag och familj.  Julen är bortstädad och det var så skönt att få ut granen och stoppa ner alla tomtar i lådor. Lika lycklig kommer jag att vara i december när allt ska fram igen. Hemmet är ljust och pyntat med friska tulpaner.

I går kväll lyxade vi till det med hummer. Min man är makalös. Jag dukade vackert med linneduk och kristallglas. Det är kul att duka fint en vanlig fredagskväll, inte bara när det är kalas. Det smakade mums (även om krabba och havskräftor smakar godast) och var en underbar guldkant på tillvaron. Jag älskar skaldjur!

lobster

Idag är det innesittarväder. Skönt att kunna vara inomhus och ta det lugnt när man är lite halvkrasslig. Då är det skönt att bo i ett stort hus. Fastän huset är fullt av ungdomar så finns det ändå en vrå för var och en dra sig tillbaka till. Jag behöver ensamtid emellanåt.  Och jag njuter av min ensamtid. Den är viktig. Det bästa är att jag lever tillsammans med en människa som också har behov av egentid. Vi måste inte vara tillsammans hela tiden och göra samma saker. Men sover tillsammans gör vi och den där stunden när man skedar och pratar om livet varje kvällinnan det är dags att sova  är guld värd.

Jag är så tacksam att jag trivs med vardag och njuter av de små gesterna. Jag har ett underbart liv.

Efit tisdag 6 januari 2015

Årets första efit. Min sista lediga dag den här semestern. I morgon är det fullt ös igen. Jag är så tacksam att jag har båda. Stillsam tillvaro hemma med familjen och fullt ös på jobbet.

bild1
00-tiden
Vi har umgåtts med grannjävlarna hela kvällen <3
Grannarna har gått hem och mannen sover. Jag sitter och reflekterar över hur bra mitt liv är. Dags att sova sig lite.

bild2
07-tiden
Mannen ska iväg och jobba sig lite, men jag är inte sugen på att gå upp än.

bild3
08-tiden
Ingen idé att ligga kvar. När jag tittar ut genom fönstret i öster ser jag att himlen står i brand. Det är så vackert (tassar ut i kylan för att fota, men det är svårt att fånga det vackra med mobilkameran) och jag är så tacksam att jag får se det. I morgon är jag på jobbet vid den här tiden.

bild4
09-tiden
Den är en evighetsmaskin. Plocka i och plocka ur. Diskmaskinen är helt klart den hushållsapparat jag uppskattar mest.

bild5
10-tiden
Hej på er! Påklädd och kammad är jag nu. Kan inte skrota i pyjamas hela dagen 🙂

bild6
Hjälp!
Min solbränna från Teneriffa har försvunnit och jag är mitt vanliga bleka jag igen.

bild7
11-tiden
När man bor i ett hus från 1800-talet med gamla dragiga golv är det skönt att tassa runt i yllestrumpor. Dessa är stickade av finaste Sari, som absolut borde börja blogga igen. Tycker jag.

bild8
12-tiden
Dagens promenad blir kort. Det är grått och svinkallt ute (bara -1,6) Riktigt surt och råkallt. Den fina snön vi hade för drygt en vecka sedan är helt borta. Tur att ett rött hus är varmt och skönt på insidan.

bild9
Det gamla boningshuset från 1700-talet har ingen bott i på över 60 år. Det går under beteckningen rucklet. På sommaren är det helt täckt av grönska och syns inte.

bild10
13-tiden
Medan mannen grejar med bil ägnar jag mig åt väl så viktigt sysselsättning: dricka kaffe och kolla på tour de ski. Det gäller att prioritera 🙂

bild11
14-tiden
Hälsporre och trochanterit hindrar både raska promenader och löpning. Men jag kan göra övningarna jag fått av sjukgymnasten på min yogamatta. Bättre än inget. Och min kropp SKA bli frisk igen.

bild12
15-tiden
Dags att ladda månadskortet. Hej Vardag!

bild13
16-tiden
Mannen har kommit hem och är sugen på en kopp kaffe. Maskinen krånglar lite, men jag lirkar och stryker medhårs för att få några dyrbara droppar. Sen blir det rengöring 🙂

bild14
17-tiden
Måltiden är avslutad, men samtalet fortsätter. Jag älskar dessa stunder när man delar sin dag, tankar och upplevelser.

bild15
18-tiden
Dags att baka sig lite ”bröd” Blanda, frön, nötter, mandlar, olja, ägg och lite salt. Häll i en brödform och grädda i ugnen så har du ett ”bröd”.

bild16
19-tiden
Färdigt!

bild17
20-tiden
På allmän begäran och enligt krav från Anna inträder härmed papiljottanten på scenen! Varsågoda!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!

Mitt 2014

Som vanligt ska man sammanfatta det gångna året och reflektera över bra och dåliga saker som hänt, lärdomar man gjort och allmänt uttrycka sin åsikt om allt möjligt. En blandning av allvar och trams.

2014 var det värsta OCH det bästa året i mitt liv.

Det absolut värsta som kan hända en förälder hände. Min son dog. Det som alla föräldrar fruktar blev verklighet. Det som är så svårt att föreställa sig. Man kan inte förställa sig hur hemskt det är.

chrille

Christian dog 24 mars 2014. Han blev 21 år. Mitt yngsta barn. Lillskiten. Ungen. Säljaren. Drivkraften. Envisheten själv.

De första månaderna  sköt jag min egen sorg åt sidan för att stötta andra och ta hand om allt praktiskt. Jag bet ihop och jobbade samtidigt som vanligt. När semestern kom rasade jag ihop. Då behövde jag inte hålla ihop. Sorgen tog sin boning i  kroppen. Ont överallt. Värk from hell. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och gick till doktorn. För andra gången på 13 år. Fick diagnos och behandling. Spruta, medicin och sjukgymnastik.

Jag har gråtit oändligt många tårar och gråter fortfarande. Men sorgen har blivit hanterbar. Den förlamar inte längre. Jag kan prata om Chrille utan att gråta. Jag kan se på bilder utan att få en klump av sorg i magen. Jag saknar, men inser att han inte finns i jordelivet längre. Han är en ängel.

begravning

Jävla skitunge som skulle gå och dö. Min tröst är att han slipper plågas av sjukdom och ångest längre .

Ett typiskt Chrilleuttryck var livet är hårt, sen dör man.  Det stämde för honom. Men han tog vara på det korta liv han fick. Det var mer som Live fast, die young. Han upplevde så mycket under sitt korta liv. Som om hans själ visste.

Jag stortrivs med livet på landet och livet tillsammans med min älskade H. Sambolivet är toppen. Den enda smolken i glädjebägaren är att mina andra två barn bor så långt ifrån. Och till bästisen Alice är det ännu längre. En resa på 4,5 timmar gör att vi måste planera när vi ska träffas. Inte någon spontan helgtur som tidigare. Men vi skypar  titt som tätt. Underbart med dagens kommunikationsteknik.

uterum

Jag är oerhört lycklig, trots sorgen. H gör mig till en bättre människa och han slipar bort mina vassa kanter mer och mer. Jag blir inte ens sur och grinig längre. Han är underbar som älskar mig som den jag är. Han försöker inte göra mig till någon annan. Han accepterar alla mina egenskaper. Även att jag snarkar som en gris och blir bitsk när jag är hungrig.

vi

Jag har lärt mig att jag har en oerhörd inre styrka. Mycket mer än jag kunnat ana. Samtidigt är jag sensitiv och gråter för ingenting.

När det gäller jobb har jag insett att även om det inte är det mest strategiska så har jag slutat bita ihop och hålla med, utan jag säger öppet vad jag tycker. Att jag öppet kritiserat dåligt ledarskap och bristande kommunikation i en organisation har fått konsekvensen att jag bränt mina broar där. Men det gör inget. Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag tar ingen skit längre. Jag har provat på att vara arbetslös och det har varit nyttigt. Jag har lärt mig att formulera sökbrev ännu bättre och jag har varit på anställningsintervjuer där jag vågat säga vad jag tycker helt öppet.

20141116-194013-70813300.jpg

I november hade jag den bästa semestern någonsin. 3 veckor på Teneriffa. Avkopplande och roligt och helt underbart med sol, bad och värme. I november. I love it!

I december började jag jobba igen. Ett nytt spännande jobb, där jag får använda min kompetens och erfarenhet. Där man uppskattar min drivkraft och kunskap. Ett jobb där anställningsintervjun skedde via Skype från Teneriffa. De gillade vad de hörde och såg och erbjöd mig jobbet. Den känslan.

Julen tillbringade jag med delar av familjen. Första julen utan Christian. Första julen som Johan firade på annat håll. En bra jul. Men annorlunda.

2014 kommer att avslutas på bästa sätt. Tillsammans med grannjävlarna.

Jag älskar livet på landet.

Jag älskar H.

Trots all sorg har jag ett underbart liv.

Nästa år fyller jag 50 och det ska firas med kalas i trädgården. Massor av vänner, skaldjur och skumpa!

November ska tillbringas i solen och sommaren i Sverige. Så klart!

Bloggen har fått allt mindre betydelse under 2014. Det verkliga livet är viktigare. Men jag vill ändå ha kvar bloggen, även om jag bloggar allt mer sällan och är allt mer återhållsam. Min gräns mellan personlig och privat har ändrats rejält. Men bloggen får hänga med nästa år också. Kanske får jag mer list att tycka och tänka om verkligheten, tokigheter och absurditeter. Man vet aldrig.

Inga nyårslöften. Det slutade jag med 2000. Men ambitioner har jag. Ambition att vårda både kropp och själ. Ta hand om hälsan så att jag orkar leva fullt ut. Vårda mina relationer. Inte ta någons kärlek för given. Ge kärlek till andra. Skratta mycket. Ta vara på här och nu. Leva i kärlek.

Efit lördag 27 december 2014

Årets sista efit utspelar sig hemma i ett rött hus på landet. Mellandag. Inga ungar hemma. Bara mannen och jag. Jag är dödsförkyld. Två veckor efter mannen. Jag är skitdålig på att vara sjuk. Vi får väl se vad den här dagen bjuder på.

bild1
08-tiden
Jag har sovit som en kratta i natt (klarvaken vid 4 liksom)men tassar ändå upp i ”normal”tid. I natt har vi också fått snö. Ser man på det inifrån är det mysigt.

bild2
09-tiden
Kryper upp i soffan och smuttar på hett te för en raspig hals.

bild3
10-tiden
Ser på presskonferensen, där man deklarerar att det inte blir något extraval och att regeringen och alliansen kommit överrens om vilka spelregler som ska gälla. Skönt att man lämnat sandlådenivån och förhandlat så att regeringen kan göra det de är ålagda, nämligen regera.

bild4
11-tiden
Mannen har vaknat och vi kan äntligen äta frukost brunch. Macka med avokado och lax satt som en smäck. När vi ätit klart frågar han om det är efit idag och slår sedan fast att han fortfarande inte vill figurera på bild i bloggen.

bild5
12-tiden
Jag tassar ut till uthuset för att hämta fisk till dagens middag. Det är vackert, men kallt.

bild6
Bonusbild
Boningshus i vinterskrud.

bild7
13-tiden
Jag är helt utmattad efter att ha dammsugit och moppat golv OCH lagt på vår nya matta i matrummet. Då passar det bra med en kopp kaffe.

bild8
14-tiden
Mannen pysslar med sitt och jag med mitt. Han pillar med elektroniska prylar och jag kollar på serier. Vi har olika intressen 🙂

bild9
15-tiden
Mannen har hjälpt mig att sätta upp min julklappsspegel. Det blev så fint.

bild10
16-tiden
Lite kaffe och smörgås har inmundigats och det är dags att tömma diskmaskinen. Det är en evighetsloop, men jag är så tacksam över diskmaskinen.

bild11
17-tiden
Går igenom julklappslådan fylld med godsaker och konstaterar att jag gillar allt förutom en ost.

bild12
18-tiden
Däckad av förkylningen vilar jag lite på soffan.

bild13
19-tiden
Vi avnjuter en utsökt middag: min goda fisksoppa, vitlöksbröd och lite bubbel. Det ska va gott å leva.

bild16
20-tiden
Har sällskap av Helena Bergström och de andra stjärnorna på slottet. Trevligt sällskap.

bild14
21-tiden
Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma…
Ute är det -10, men inne har vi både ljus och värme.

bild15
22-tiden
Efit-dagen närmar sig sitt slut, men papiljottanten är inte här idag. Mer en trött och orkeslös förkylningstant som vilar på soffan och tittar på ljusen som lyser upp tillvaron.

God natt och tack för idag!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!