Blog Archives

Äntligen

Det är underbart att ha elever igen!

Åh vad jag har saknat elever.

Jag har gillat att jobba som chef, men elever är elever.

Första veckan med elever har börjat på bästa sätt.

Jag är hemma igen.

hemma

Efter alla år som singel och särbo är jag  lycklig sambo. Det är underbart att få dela vardag och helg med den jag älskar. Att somna och vakna tillsammans. Laga mat tillsammans. Sitta och samtala om dagens händelser på kvällen. Ta hand om varandra. Vara tillsammans.

Jag är hemma.

Fredagsmys

Jag är så lycklig.

Jag är lyckligt lottad. Både jobb, kärlek och familj. Ingetdera är självklarheter.

Jag studsar upp pigg och glad på morgonen.

Alltså fatta, jag är pigg kvart i 6 och är på gott humör!  Kärleken är trött som ett snöre, men det kan ju bero på att han är förkyld.

Det är underbart att leva tillsammans. Det är underbart att ha ett jobb att åka till.

Första veckan är avklarad och jag är såå nöjd. Underbart att jobba på en skola som är så proffsig och som sätter eleven i centrum på riktigt. Att man dessutom jobbar ämnesöverskridande och i projekt gör att jag verkligen känner mig hemma. Jag menar, man jobbar verkligen t i l l s a m m a n s och i arbetslag för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt och ämnena krokar i varandra. Har nu planerat ett vetenskapsprojekt tillsammans för en klass där fysik, teknik, digitalt skapande, entreprenörskap och svenska samarbetar. Me like.

Jag är tacksam över alla positiva saker i mitt liv.
Jag är tacksam över prövningar som får mig att växa.
Jag är tacksam att jag har en fungerande kropp och att jag aldrig varit rökare.
Jag är tacksam över grå vardag. Tillsammans.

Idag är jag extra tacksam över att finaste dottern kommit till oss i ett rött hus på landet. Åh vad vi ska rå om henne<3

Livet är gott.

Bland böcker och annat

För 15 år sedan stod jag vid ett vägskäl. Jag valde att plugga till systemutvecklare. Jag valde att inte plugga till bibliotekarie. Mest av praktiska skäl. Jag undrar hur mitt liv hade blivit om jag vigt det åt böcker?

Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker och biblioteket har känts som mitt andra hem. Som student satt jag hellre på bibblan och pluggade än hemma. Fast biblioteket i Karlstad blev jag aldrig kompis med av någon anledning. Stort och opersonligt.

Jag älskar fortfarande att gå till biblioteket. Både för nöje och bildning. Mitt nya bibliotek, i Vadstena, är både välkomnande och bokrikt. Det är  välsorterat och vackert och ovanligt stort för att vara en sån liten kommun. Jag gillar bibblan i Vadstena.

Livet på landet passar mig. Jag har fått en inre harmoni som inte fanns förut. H gör mig till en bättre person. Vi passar ihop. Det har bara fallit på plats och fungerar utan krångel. Det var meningen att det skulle bli vi, även om det tog ett tag.

Även om jag inte bloggar lika mycket längre, så är jag fortfarande full av ord och tankar. Men behovet av att dela sina tankar med hela världen har minskat. Och det är lite lustigt, med tanke på att jag inte har ett arbete att gå till just nu. Jag är arbetssökande (sökte 5 jobb i morse) och hemmafru och träffar inte så många människor på dagarna. Men jag mår bra.
Jag gillar att baka och laga mat, pyssla om familjen och ägna mig åt de där små sakerna som jag aldrig hann med när jag var upptagen chäääf. En annan sak som livet på landet med H har burit med sig är att jag är inte sur och irriterad längre. Jag har  slutat att svära och jag är nästan glad på morgonen. Nästan. Jag är fortfarande inte så mycket tjolahopp, men jag biter inte huvudet av folk längre.

Idag är det verkligen höst. Kallt. Tur att jag letat fram vantarna när jag gav mig ut på min cykeltur in till stan. Har t  o m plockat fram strumpor. Barbent i klänning är inte så lockande längre. Bytte böcker på bibblan. Lämnade tillbaka Peter Robinson och fick med mig Philippa Gregory och en bok om surdegsbröd.

Efter bibblan blev det eftermiddagfika hos svärmor. Cyklade hem och sökte 2 jobb till. Sen ska jag baka surdegsbröd.

Jag har det bra.

Hej

Mina besök här i bloggen blir allt mer sporadiska. Kanske att det blir mer ordning på bloggandet när höstmörkret tränger sig på. Vem vet?

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket i mitt liv. Men där tar man fel! Det händer massor. både bra och dåliga saker, men som jag inte ventilerar här.

Jag gör mitt bästa för att njuta av livet här och nu. Det har jag blivit jävligt bra om jag får säga det själv. Livet på landet är balsam för själen och jag kan inte minnas när jag var så befriad från stress och kände sån harmoni som jag gör.

Det är underbart att cykla omkring på landet och njuta av det sköna landskapet. Livet på landet är lugnt och stilla, men ändå så fullt av liv!

Bönderna jobbar febrilt med att skörda. Åkrar som hela sommaren prunkat i gult och rött och nu både skördade och plöjda och skimrar i brunt. Andra fält är fyllda av härlig mogen säd som ska bli flingor, mjöl och pasta.

Hallonen är slut och buskarna beskurna. Men det gör inget för frysen är fylld av söta, härliga bär. Och är man lite sugen finns det mogna krusbär att smaska på.

Livet är gott!

130824

Lite dagvill är jag nog

Fortfarande ledig. Fortfarande sommarsambo.

Det bästa med ledighet är nog att slippa väckarklocka. Att låta kroppens egen rytm styra. Jag sover så mycket mer och mår bra av lugnet på landet. Tänk att jag blivit så mild och mjuk. Var tog den där vassa arga vägen?

Det är en himla skillnad på att gå upp klockan 6 och klockan 8 när man är B-människa som jag. Det är nog därför jag är mild och mjuk. Jag slipper gå upp mitt i natten 😉

Igår kväll satt vi på verandan och bara njöt av svensk sommarkväll. Runt omkring skördar bönderna åkrarna och det doftar så gott. Så mycket som jag har mediterat och reflekterat i sommar har jag nog aldrig gjort. Jag mår bra av lugnet på landet.

För övrigt har helgen innehållit kräftkalas med supergoda kräftor och trevligt sällskap, tapas med grannen, bakning och jobb med huset. Jag har inte jobbat på taket, utan skött markservice (perfekt arbetsfördelning om du frågar mig) Sen tyckte Kärleken att jag skulle lära mig köra moped och det vågade jag göra. Var ska det här sluta? Det kanske bli ett körkort till slut. Jag behövde bara en anledning…

Den här veckan innehåller kalas för 4-åring, besök på lokala loppisar med grannen och sedvanligt underbart liv på landet och som avslutning blir det folkmusikfestival i goda vänners lag. En perfekt vecka måste jag säga.  Jag undrar om min bostad känner igen mig när jag kommer hem på besök?

För övrigt innehåller mina dagar viktiga obligatoriska sysslor som att plocka hallon, baka goda kakor, dricka kaffe på verandan, ta en cykeltur på grusväg, besök på bibblan och pussa på Kärleken.

Gott & blandat

På min surfrunda hittar jag ord om kost, familj och väder.

Jag tror på allsidig kost. Sparsamt med raffinerat socker och det glutenstinna vetemjölet. Rikligt med grönsaker och bönor. Fisk, ägg, frö och nötter och bra olja. Frukt och bär. Så närodlat som möjligt. Ekologiskt.

Jag vägrar äta vitaminpiller. Det ska räcka med kosten. Är jobbigt anti-piller. Käkar ingefära i s  f antiinflammatoriskt t ex. Men mitt pillerhat har mer med att jag sett vad pillermissbruk kan göra.

Jag äter bra mat, men också godis, kakor, glass och snacks. Ibland massor, ibland inget. Jag dricker mycket kaffe och ett och annat glas vin. Det viktiga för mig är att må bra och hitta en balans som passar mig. Jag mår bättre nu när jag är rund än när jag var smal. Som smal hade jag bara massa komplex och var aldrig nöjd. När jag började träna tappade jag några kilo, men det viktigaste var att fettet omvandlades till muskler. När foten blir bra kan jag fortsätta träna som jag gjorde hela våren. För jag mår bra av att träna. Var och en måste hitta sin balans.

Jag är särbo och trivs med det. Just nu semestersambo, vilket är underbart. Men man måste inte leva i en traditionell kärnfamilj. Man måste inte bo ihop för att vara ett par. Man kan dela vardag och ändå ha geografiskt avstånd. Det är den mentala närvaron som är viktig och det är skönt att kunna längta.

Solen skiner och det blåser ute. Blåser mycket. Men det är fortfarande sommar.

Ikväll ska jag se på Birgittaspelet och imorgon blir det kräftor. Såna här.

Trivs

Jag ser bilder från salta bad och kala bohuslänska klippor. Båtar och krabbfiske. Utlandsresor, konserter, fester och festivaler.

Och inser att jag saknar det inte. Jag har fått bada i havet, se solen  gå ner i havet, äta frukost på bryggan, äta nyrökt makrill, fått frisyren bortblåst i den fiska vinden, varit hos bästa vännen i Norge, myst med mina barn och det räcker faktiskt.

Jag mår så bra här i mitt paradis på landet. Bonnlandet med åkrar och ängar så långt ögat kan se. I horisonten glittrar Vättern och solen är så vacker varje kväll att jag vill gråta. Jag trivs på landet.

Ingen stress. Snacka om perfekt semester. Denna dagen har hittills innehållit sovmorgon, långfrukost, städning, samtal, hallonskörd (till paj och frysen) och hantering av tvätt. Utan att stressa. Underbart.

Jag får vara tillsammans med den bästa. Mannen i mitt liv. Mitt Kålmordstroll. Kärleken <3

Jag duger som jag är

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.

Hemma i Vika <3

Huset är fullt av barn, tonåringar och vuxna.

Det är prat, skratt, musik och ljud.

 

Idag har jag vaknat i ottan och somnat om.

Ätit frukost och myst med 9-åring.

Åkt till Sverige för att shoppa.

Ätit lunch.

Sovit middag på soffan och drömt om bad i havet.

Lagat nyttigt godis.

Kokat soppa.

Druckit kaffe och pratat släktforskning.

Ätit soppa.

Sen blir det jentefilm och popcorn.


recept här

Det är underbart att ingå i en gemenskap.

Jag omfamnar livet och mår gott.

Solskensdag

Tisdagstrött i morse. Så klart.  Ju ljusare ute, desto tröttare. 6 timmar är för lite. Tänk om kroppen kunde fatta att det är tillåtet att sova ända till 6.

Solsken. Hela dagen. Underbart.

Träffade en vän i morse och fick pratat en stund före jobbet. Sånt förgyller tillvaron.

Blev plågad knådad av hälsocoachen. Hon är så duktig. Superproffsig. I går fick jag zonterapi av min andra hälsocoach. Lika skicklig hon. Det är fantastiskt att bli behandlad av proffs som har ett sånt helhet- och hälsoperspektiv.

Jobba hela dagen. Avsluta med stavgång tillsammans med mina härliga kollegor. När vi klev ut från kontoret fick vi en chock. 25 grader varmt! Rena rama sommaren^^

Jag har dock ett problem. Det är ju så förbaskat vackert och mycket att se på och fota, så jag har svårt att koncentrera mig på att hålla ordning på ”pinnarna”. Men underbart att röra på sig och vara ute i solen.

Även om jag blir trött av ljuset så är det underbart att det är ljust när jag kommer hem från jobbet. Även de dagar jag kommer hem efter 20. Och att man kan sitta på balkongen på kvällen.

Det är livskvalitet.